Magasin DIKKO utlyste en skrivartävling för dig som tycker om att skriva. Skrivartävlingen är planerad att vara återkommande varje vår. Novelljuryn bestod av Jack Rosell, Johanna Olsson, Linda Lundqvist, Lillemor Holmlund och Britt-Inger Hedström Lundqvist.
På tredje plats kom Ann-Louise Strandberg med Vardagens guldkanter
Jag känner mig inte som alla andra och mina drömmar väver ofta in det som inte har hänt än. Min hjärna signalerar kaos, och då behöver jag sätta mig ner och fundera över hur mycket som måste sållas bort och minimeras. När jag är frisk drömmer jag och måste ibland försöka vakna till och hoppas att drömmen inte fortsätter, men det gör den, och jag är fullt medveten om det. I febrigt tillstånd är det röriga för mig nån slags ordning i andras KAOS!!!! och för det mesta när dagen gryr så spelar allt det där ingen roll, för händer det nåt, ja då gör det det.
Det bästa i min värld och som jag inte kan vara utan är morgonpromenaderna. Mitt reningsverk i en värld av gott och ont. Ut med all skit och in med ny fräsch energi. Ett tomt blad i en nyss öppnad bok. Att se hur naturen förändrar sig varje dag året runt. Följa växtligheten och känna hur doften i luften förändras och lyssna till fåglarnas kvitter är medicin för min själ.
Kalla mig ”lullig tant” eller överkänslig men om min parallella värld ständigt är rörig och kaotisk försöker jag njuta i min nuvarande. I drömmarnas värld är det mesta skrämmande, det finns inget slut och jag slåss för min egen överlevnad. Min tvillingsjäl finns i mitt lilla barnbarn som säger lika ofta som mig själv att hon älskar….
Acceptera mig för den jag är och skämta inte bort det mina ögon ser och det min själ känner. Tack mamma och pappa för att jag finns till och för att jag tillåter mig själv att älska varje dag. Att vakna och få möjlighet att fylla ännu en dag och inte veta vad som ska hända, är för mig världsomvälvande och stort och magiskt, så känns det inuti. Livet är fängslande och livet är snällt.
Mina två flickor vars stora hjärtan stöttar och jobbar med de sårbara i vårat samhälle, med sex barnbarn som alla är känsliga, och behöver extra sött i såren som med mig och min man delar det viktigaste man kan dela med någon: LIVET!! Kryddan som är kärleken och som inget kan mätas med. En leverfläck som är du och du betyder allt för någon annan.
När jag skriver detta så ligger jag med feber och en ohygglig förkylning på dag fyra, och kroppen krånglar av dagar i sängen. Balkongen blir mitt skrivrum och samtidigt som jag tar del av fågelsång och trafik, är dagen ljuv och ger mig svalka. Det lilla i det stora helt enkelt. Tror och hoppas att fler känner igen sig i min berättelse.
Harmoni finns i mitt hem och i mina promenader. Kaos under någorlunda ordnade former tillsätts på jobbet och fullständig kärlek i mina barn och barnbarn. Mitt namn är allt eller inget. I sovande läge fungerar både ett garderobsutrymme likväl som en härlig säng. Jag älskar både havregrynsgröt och nötkött med pommes och beasås. Mina filmval är övernaturlig skräck som behövs i perioder för att sen övergå till drama och konflikter, eller en Disneyfilm där allt slutar bra. Nånstans måste det sluta gott och det kan lika gärna hända i mitt soffhörn med handen grävandes i popcornsskålen.
Alla mina sinnen jobbar övertid jämt. När du talar till mig så tar jag dig till mig för att känna av dig. En osynlig markering som är viktig för oss båda. Ditt sätt, ditt tonfall, dina gester, dina ögon och din kroppshållning. Jag vet att du redan börjar ifrågasätta hur flummig en människa får vara, men din acceptans behövs inte, den har du redan gett mig när du behöver mig.
Det finns dagar som är svårare och mörkare än andra dagar, men det finns också dagar då livet är gött och glänser som paljetter. I varje dag finns bara nuet som existerar. Gårdagen har svalnat och efterdyningarna visar sig i massmedia som vrider och vänder på allt som sades och gjordes och som är där för att stanna.
Plantera nytt på båda sidor av staketet. Låt inte den sorgsna människan komma åt dig. Som en blomma behöver vatten, behöver människan älska. Det viktigaste jag har är mig själv. Min själviskhet består i att skämma bort mig själv med det som gör mig lycklig. Det är min förbannade skyldighet mot mig själv. Döm inte och försök inte justera. Du använder fel verktyg.
Mitt största sparkonto finns i mitt hjärta. När det dräneras är du inte längre kvar som kund. Det fylls på när du är äkta och vill mig väl. Mina vakna drömmar är här för att stanna. Där jag kan göra skillnad. Jag älskar dig och när jag gör det, så visas det i ord och i handlingar. Kramar och pussar är bättre än den bästa restaurangmeny och i kombination med livet är det oslagbart.
Mina val genom åren har alltför ofta varit ogenomtänkta. Men utan övermodet och nyfikenheten har det också format mig till den lilla människa jag är just nu. Inte en enda gång tänker jag använda ordet tacksamhet i min livsberättelse. Det är större och värdigare än så. Använd dina sinnen och allt det vackra som finns. Ingenting och lite extra eller allting och inget extra. Det sistnämnda ger dig inte lycka, och med all respekt så måste det kännas inuti dig för att det ska kunna upplevas.
Alla mina nattdrömmar skulle ha skrivits i bokform. Där ont möter gott och jorden ofta är brun med ett gnälligt oljud i bakgrunden. Ständigt sökandes efter någon. Allt som krävs är överlevnad och en övermänsklig tro på att det goda vinner. Jag kan flyga ibland, men bara en kortare stund och den biten är allt som behövs, för att ge drömmen lite action.
Mamma och pappa håller mig i sin famn emellanåt och säger att allt ska bli bra. Det här klarar du!
Tillåt mig själv att svara på den frågan. Utan svärd eller machete går jag ”all in” och reder ut alla härvor. Visst måste det väl betyda något när man nästan varje natt är fylld av extraarbete. Hittills är min röra under kontroll, och det finns nätter som låter mig sova och där jag är helt omedveten om slitet jag har gått igenom.
Min lycka är det eller dom som gör mig lycklig.
Min kärlek och hyllning till livet är min egendom.
Ser mig själv och förundras över att jag finns.
Livet är krokigt och skumpigt med många uppförsbackar. Men också raka kurvor som ställer livet på ända. I en värld där alla måsten måste finnas, och alla intryck och avtrycks som sätts, så är du den enda personen i världen som det bara finns en utav. Är det inte märkligt? Visste du att arbetsmyran använder bladlössen som boskap och mjölkar dom på deras bajs som innehåller mycket socker!
Mitt konstnärssinne visar sig vara det jag ser i meningen med livet. Tvillingen som menar att allt har två sidor, och som inte stannar länge nog på en plats. Det får inte bli tråkigt! Men risken är minimal med tanke på nyfikenheten och att tanten har blivit äldre. Dessutom har jag insikten om skörheten, sjukdomarna och att en liten knuff åt fel håll kan bli ett rent helvete!!!
Jag är tidstrogen och optimist! Hjärtan och änglar är min huvudmeny för ren och äkta kärlek. Diabetes har jag och smågodis är min bästa vän och värsta fiende. Slår ett extra slag för White musk, Aloe vera och Jojobaolja. De har följt mig genom livet. Mina absolut i särklass bästa kryddor är Cayennepeppar, Paprika och Dragon.
Lugn och ro prioriteras alltid i första hand. Sen kommer resten. Ingen dag är den andra lik, det har jag minsann fått erfara. Du står dig själv närmast. Min man står mig ännu närmre. Tro mig, jag vet att det är så.
Jag är vacker varje dag och när morgonen gryr har min frisyr blivit ändrad, en liten rynka har fått ett tydligare uttryck och ännu ett hårstrå har grånat under natten. Det är livet som tar hand om mig.
Ingen make-up i världen kan ersätta det. Då jag fortfarande är sömnig i min egen takt. Doften av kaffe som kittlar mina näsborrar och prasslet av tidningen som jag noggrant studerar. Mina fötter är som en mina. Minsta lilla gruskorn gör ont och valet av bra skor är ett måste.
Du doftar det jag behöver. Mer än så är det inte. Inget jag kräver, det bara blev så rätt. Livet är snällt och jag har hjälpt till att forma det så. Om jag vågar blunda och drömma så vore det toppen om jag får stanna kvar hos dig.
Nu när barnen tränar på vuxenlivet så tränar vi inför det kommande barnstadiet igen. Där vi en gång var. Egentligen är vi bara barn i en vuxenkropp som sakta skrumpnar. Vi blir skrynkligare men med en livshistoria som bara vi själva har nyckeln till. Att födas är smärtsamt, att leva är smärtsamt men vi får aldrig glömma allt det på vägen som ledde oss hit. Om du tror att vi ses igen så gör vi det!
Man kan aldrig riktigt säga hur något blir. Det är just därför som livet är så spännande. Våra val i allt det vi gör blir kanske inte riktigt så som vi har tänkt oss alla gånger. Det behöver det inte heller. Det är inte alltid en förlust eller ett misslyckande. Allt måste vara en första gång, som när vi lärde oss att sitta, krypa och gå. Vi klarar mycket och ska känna stolthet i det.
Du och jag kanske inte är så olika ändå. Fast olika är bra. Förhoppningsvis möts man nånstans i mitten och kan använda varandras olikheter på ett sätt som gynnar båda. Vissa av oss är ett med naturen, medan andra föredrar stadspulsen med högre tempo. Som tvilling har jag två sidor. Älskar naturen och skogen men behöver också fart och fläkt som jag får av att bo i stan.
Sista raderna tillägnas dem jag älskar så oerhört. Den kärleken gör ont men på ett skönt sätt. Nu ska vi njuta och må, stora och små, där himlen är blå, men inte ändå.
Lev och skaka om livet. Ta emot skrubbsår och tårar. Ge bara när du har något att ge. Spendera tiden med omsorg och välj dem som gör gott i din själ. Skratta dig glad och gråt dig lycklig. Ge dig själv en kram för ditt bästa jag. Sluta aldrig drömma, även om vägen tar omvägar. Titta uppåt och upptäck. En dag till för att ta emot det bästa livet har att ge. Du är här nu och det finns en anledning till det. Möt kaos och ordning. Träffa alla sorters människor och släck törsten med en päroncider.
Min nuvarande bästa dryck är just alkoholfri päroncider och har blivit ett naturligt komplement bland kylvarorna. Coca-Cola är ljuvligt gott och där hänger mina smaklökar gärna kvar ett tag extra.
Varm choklad dricker jag ibland på jobbet och överraskas gång på gång över den söta milda smaken som dröjer sig kvar.
Nu har jag bjudit in dig i mina drömmar och mina vardagstankar. Hur jag känner och tänker. Nu tar jag mig ett glas svartvinbärssaft och säger på återseende!
Ann-Louise Strandberg
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
Kommentarer är stängda.