Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Inlägg publicerade i “Tidningar”

Klimatförändringarna utgör det största hotet mot Antarktis

Klimatförändringarna utgör det största hotet mot Antarktis och södra oceanens ekosystem, enligt den senaste miljörapporten från Australia State of environment som släpptes i slutet av juli.

KLIMAT | Klimatförändringarna är en viktig drivkraft för förändringar i Antarktis, subantarktis och södra oceanen. Föroreningar, turism, kommersiellt fiske och en växande mänsklig närvaro påverkar också den antarktiska regionen, menar forskare från Australian Antarctic Division.

– Den antarktiska miljön är fortfarande i förhållandevis bra skick, men trycket på kontinenten och det omgivande havet ökar, säger forskaren Dirk Welsford i rapporten.

Till exempel smälter shelfis [del av glaciäris] snabbare på grund av temperaturhöjningar – det mänskliga fotavtrycket i regionen expanderar.

Oåterkalleliga förändringar

Rapporten visar på pågående klimatförändringsprocesser som sannolikt kommer att förändra den fysiska Antarktiska miljön under de kommande decennierna eller århundradena. Dessa förändringar kommer sannolikt att bli oåterkalleliga om inte politiska ingripanden och tekniska framsteg sker.

Mellan 1992 och 2017 orsakade den globala uppvärmningen att nästan 2700 gigaton (2700 miljarder ton) is från Antarktis smälte – vilket bidrog till en höjning av havsnivån med cirka 8 mm. Hastigheten med vilken isen smälter har fyrdubblats sedan slutet av 1900-talet.

Hastigheten med vilken den fysiska miljön förändras verkar vara snabbare än den hastighet med vilken antarktiska organismer kan anpassa sig, vilket gör att vissa ikoniska arter, som kejsarpingviner, riskerar att dö ut, menar Dirk Welsford.

Påverkar  klimat runt om i världen

Havsis reflekterar solens värme tillbaka till rymden, och havsisens tillväxt och återgång styr cirkulationen av enorma vattenmassor i södra oceanen som interagerar med andra globala havsströmmar, vilket i sin tur påverkar väder och klimat runt om i världen.

– Under vår livstid kan vissa arter uppleva en kortsiktig fördel, men i slutändan kommer Antarktis inte att se ut som det gör nu, eller som antarktiska pionjärer som Mawson, Scott och Shackleton upplevde det, säger Dirk Welsford i rapporten:

– Medan tiden rinner ut för att göra något, för att förhindra de mest extrema konsekvenserna, är jag ändå optimistisk att när det globala samfundet väl kommer samman, som det har gjort med Montrealprotokollet och andra klimatavtal, kan vi bromsa och till och med vända dessa förändringar.

***LÄS ÄVEN:Värmerekord i AntarktisMikroplast i nysnö på Antarktis: ”Inte bra””Hyperresistenta” bakterier på Antarktis oroar

The post Klimatförändringarna utgör det största hotet mot Antarktis appeared first on Tidningen Global.

“My Vaniusha is a soldier!” – “Min Vaniusha är en soldat“



“My Vaniusha is a soldier!” How a Roma boy serves in the Armed Forces of Ukraine.

Läs texten på svenska längre ner och på ukrainska HÄR українська ТУТ

Since the 24th of February, the whole country has united, becoming a single whole. Here, everyone supports each other, having a common idea – to defeat the Russian invaders and win the right to their own freedom. From the first day of the war, thousands of Ukrainian boys and girls joined the ranks of the Armed Forces of Ukraine. Among them are the Roma, who, like everyone else, consider it their duty to defend the country from the aggressor.

Roma boys serve in the Territorial Defense of their cities and join the Armed Forces of Ukraine. They protest against the imperial regime of the russian federation and form partisan detachments. Women volunteer to help those who have lost their homes. They create shelters for refugees and come together. Russian missiles are destroying Ukrainian cities and people’s lives, but they do not have the ability to take away the unprecedented unity and irresistible desire to win their freedom. And the right to democracy in one’s own country.

Ivan Vakulenko is a Roma by origin. He is only 20. Today, he is one of those fighting on the front lines alongside Ukrainian soldiers on the country’s eastern and southern borders. The morning of February 24 was decisive for the Roma soldier – the war changed his usual way of life. A few days after the attack, the boy was conscripted into the Armed Forces. Without hesitation, quickly packing his military backpack and taking everything he needed, Ivan went to several days of military tactical exercises in one of the country’s military bases. Then there was a long and exhausting trip to the Zhytomyr and Kyiv regions. Here, in the first month of the war, a Roma soldier, together with his Ukrainian soldiers, defended the land and helped evacuate wounded soldiers and civilians.

My Vaniusha, he is still a child, does not drink, does not smoke. He didn’t even drink a glass of beer in his life. But he’s a good kid. He is a soldier!  tells his father proudly about Ivan, recalling the first days of his service in the Armed Forces on the front line.

Twenty-year-old Ivan Vakulenko was born near the banks of the Dnipro River – in the city of Dnipropetrovsk. Here he grew up and studied. He entered college, later got a job at one of the local factories. He felt a longing for military service for a long time: he dreamed of joining the engineering troops of Ukraine and dedicating his life to serving the country. In the end, the war has made its own adjustments. Now the young man is performing combat missions in “hot spots” and he is one of those who are called defenders of our land in the Russia-Ukraine war.

During the three months of armed aggression, Ivan Vakulenko and his battalion changed locations several times. The guy was engaged in various affairs. He helped to load military ammunition, provisions, and medicines. He rescued the wounded soldiers and took them to a safe place. In addition to Ivan Vakulenko, dozens and hundreds of Ukrainian Roma serve in the Armed Forces of Ukraine. This fact came as a pleasant surprise to Ivan himself when he first joined the Armed Forces. His father says that no one among the fighters is divided into “own” and “alien” – only russian enemies are foreign, and Roma in the Ukrainian army are accepted as their brothers.

Nobody cares if he is a Rom or not. There is no such thing, everyone is equal, everyone respects each other, says Ivan’s father.

His voice is confident but anxious. The war continues, and dozens of our boys and girls die every day. Parents bury their children; the country loses the best ones. Nevertheless, the strength of the Ukrainian army on the front line does not disappear. Ivan Vakulenko, like thousands of other Ukrainian soldiers, is waiting for the end of the war with our victory. He dreams of returning home again. There his younger sister, mother and father are waiting for him. And there are many ideas and plans in an independent and democratic Ukraine.

I want to visit my Vaniusha. He is now somewhere in one of the military units. Will they allow me to see my son? the father of the Roma defender Ivan Vakulenko asks me at the end of our conversation.

You’ll see him soon!. I confidently pronounce and say good-bye.

Marianna Maksymova
Yngo Arca
redaktionen@dikko.nu

“Min Vaniusha är en soldat!” Om en Romsk pojke som tjänstgör i Armed Forces of Ukraine.

Sedan den 24 februari har hela landet förenats och blivit en enhet. Här stödjer alla varandra, med en gemensam idé – att besegra de ryska inkräktarna och vinna tillbaka rätten till vår frihet. Från krigets första dag anslöt sig tusentals ukrainska pojkar och flickor till Ukrainas väpnade styrkor. Bland dem finns romerna, som liksom alla andra anser att det är en plikt att försvara landet från angripare.

Romska pojkar tjänstgör i det territoriella försvaret i sina städer och går med i Ukrainas väpnade styrkor. De protesterar mot den ryska federationens imperialistiska regim och bildar partisanavdelningar. Kvinnor arbetar frivilligt för att hjälpa dem som har förlorat sina hem. De skapar härbärgen för flyktingar och går samman. Ryska missiler förstör ukrainska städer och människors liv, men de har inte förmågan att ta bort den oöverträffade enheten och det ukrainska folkets önskan att vinna tillbaka sin frihet, och rätten till demokrati i det egna landet.

Ivan Vakulenko är en ung romsk man. Han är bara 20. Idag är han en av dem som kämpar vid frontlinjerna, tillsammans med ukrainska soldater, vid landets östra och södra gränser. Morgonen den 24 februari var avgörande för den honom – kriget förändrade hans liv. Några dagar efter attacken inkallades han till Försvarsmakten. Utan att tveka, packade han snabbt sin ryggsäck och tog allt han behövde. Sen fick Ivan i flera dagars lära sig militära taktiska övningar på en av landets militärbaser. Efter det blev det en lång och utmattande resa till regionerna Zhytomyr och Kiev. Här, under krigets första månad, försvarade en romsk soldat tillsammans med de ukrainska soldater landet och hjälpte till att evakuera skadade soldater och civila.

Min Vaniusha, han är fortfarande ett barn, dricker inte, röker inte. Han har inte ens druckit ett glas öl i hela sitt liv. Han är ett bra barn. Han är en soldat! berättar Ivans far stolt och minns de första dagarna av sonens tjänstgöring i Försvarsmakten vid frontlinjen.

Tjugoårige Ivan Vakulenko föddes nära stranden av floden Dnipro i staden Dnipropetrovsk. Här växte han upp och studerade. Han började på college, och fick senare jobb på en av de lokala fabrikerna. Han kände en längtan efter militärtjänstgöring, och han drömde om att ägna sitt liv åt att tjäna landet. Nu utför den unge mannen stridsuppdrag i ”hot spots” och är en av de som kallas för försvarare av vårt land i kriget mellan Ryssland och Ukraina.

Under de tre första månaderna av väpnad aggression bytte Ivan Vakulenko och hans bataljon plats flera gånger. Ivan var engagerad i olika operationer. Han hjälpte till att ladda militär ammunition, proviant och mediciner. Han räddade skadade soldaterna och förde dem till en säker plats. Förutom Ivan Vakulenko tjänstgör dussintals, hundratals ukrainska romer i Ukrainas väpnade styrkor. Detta faktum kom som en trevlig överraskning för Ivan själv när han först gick med i försvarsmakten. Hans far säger att ingen bland kämparna är uppdelad i ”vi och dem”. Romer i den ukrainska armén accepteras som bröder.

Ingen bryr sig om han är rom eller inte. Det finns inget sådant, alla är lika, alla respekterar varandra, säger Ivans pappa.

Hans röst är självsäker men orolig. Kriget fortsätter och dussintals av våra pojkar och flickor dör varje dag. Föräldrar begraver sina barn; landet tappar de bästa. Ändå försvinner inte styrkan hos den ukrainska armén i frontlinjen. Ivan Vakulenko, liksom tusentals andra ukrainska soldater, väntar på slutet av kriget och seger. Ivan drömmer om att komma hem igen. Där väntar hans yngre syster, mamma och pappa på honom. Och det finns många idéer och planer om ett självständigt och demokratiskt Ukraina.

Jag vill besöka min Vaniusha. Han är nu någonstans i ett av militärförbanden. Kommer de tillåta mig att träffa min son? frågar Ivans far mig i slutet av vårt samtal.

Du får se honom snart!. Jag uttalar orden självsäkert och säger adjö.

För Ukraina!
Marianna Maksymova

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS

Sommarläsning: Monstersamhället – Del 27

Välkommen till Syres sommarläsning! Vi är mycket glada att kunna bjuda på zombieöverlevarexperten och författaren Herman Geijers nya bok Monstersamhället – från förnekelse till framtid (Ordfront förlag). Hela boken går som en följetong torsdag till söndag på tidningensyre.se eller i Syreappen. Dagens avsnitt: Att våra liv är ändliga är vad som ger dem mening – den existentiella devisen skriver […]

The post Sommarläsning: Monstersamhället – Del 27 appeared first on Syre.

Nyhetssammandrag torsdag 10 augusti 2022

Narkossköterska sövde sig själv, Lagrådet underkänner förslaget om skärpta straff vid rattfylla, massrymning från fängelse i Kongo-Kinshasa och den vilsna vitvalen i Frankrike har dött.

Syres ledarskribent kommenterar i Sveriges radio

Syres ledarskribent Mattias Gönczi har deltagit i Sveriges radios Ekots program där ledarskribenter kommenterar Ekots partiledarutfrågningar. Gönczi kommenterade dagens utfrågning av Miljöpartiets språkrör Per Bolund tillsammans med Borås tidnings ledarskribent Kajsa Kettil. De två kommenterade även måndagens utfrågning av Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Även om Mattias Gönczi är emot att sätta betyg så gav han […]

The post Syres ledarskribent kommenterar i Sveriges radio appeared first on Syre.

“Jag vill bidra med oväntade och kritiska perspektiv”

Tre frågor till Selma Brodrej som i dag gör sin debut som krönikör på Dagens Arena.

 Vem är du? 

The million dollar question. Nej men jag är en 26-årig kultur- och ledarskribent som bor i Stockholm. Jag har lyxen att kunna försörja mig på det som också är mina huvudsakliga intressen: att läsa och skriva. Så egentligen gör jag ungefär samma sak när jag jobbar som när jag inte jobbar. Men när jag inte jobbar gillar jag också att jogga runt fina sjöar, dricka vin jag egentligen inte har råd med på trevliga barer, spela poker och sova middag.

Vad ser du mest fram emot med att bli krönikör på Dagens Arena? 

Eftersom jag framför allt jobbar med kulturjournalistik just nu ser jag fram emot att ha en plattform där jag kan fokusera mer på politiska texter. Det som hänt politiskt i Sverige det senaste halvåret har väckt mycket tankar och känslor hos mig, inte minst eftersom min pappa är kurd från Turkiet. Att jag startar det här nya uppdraget i en så spänd och avgörande politisk tid gör mig extra taggad.

Vilka perspektiv vill du bidra med som krönikör på Dagens Arena? 

Jag vill bidra med oväntade och kritiska perspektiv som utmanar läsarna och som de kanske inte tidigare stött på i Dagens Arena. Min förhoppning är att mina texter ska få tidningen att kännas lite mindre gubbig!

Inlägget “Jag vill bidra med oväntade och kritiska perspektiv” dök först upp på Dagens Arena.

Valet borde handla om parallellskolan

Tanken om att ge upp den gemensamma grundskolan växer sig snabbt starkare inom den svenska högern, och i täten går Liberalerna.

I den svenska skoldebatten har det länge funnits en sorts underförstådd förutsättning: Alla är egentligen överens om att segregation är av ondo och att vi ska ha en likvärdig skola för alla. Partierna är bara oense om vägen dit. Den bilden är falsk. 

Det här handlar inte bara om Almegas uppmärksammade och sedan tillbakadragna remissvar där de ansåg det vara en svår etisk fråga om barn till fattiga föräldrar verkligen ska få lika bra skola som barn till rika föräldrar. Nej, tanken om att ge upp den gemensamma grundskolan växer sig snabbt starkare inom den svenska högern, och i täten går Liberalerna.

Förstatligade kommunala skolor i kombination med en separat friskolelag blir slutet för vår sammanhållna och gemensamma grundskola

Det senaste förslaget handlar om att stifta en ”separat friskolelag”. Många skulle säga att vi redan idag i praktiken har två parallella skolsystem, men med en särskild lag för just friskolor blir uppdelningen också formaliserad. Med separata lagar blir det möjligt att successivt dela upp skolsystemet, att ändra regler för den ena skolformen oberoende av den andra. Det ligger nära tillhands att tänka sig olika regler för lokaler, bibliotek, lärare och betyg. Separata lagar ger också helt nya möjligheter för den redan idag starka friskolelobbyn att påverka ”sin” lag utan att röra de offentliga skolorna.

Som mycket annat i skoldebatten är det snabbt ihopkommet. När Liberalerna hade landsmöte i höstas fanns inga förslag om en särskild lag. Den idén plockade partiet upp från Lärarnas Riksförbund i våras. Det ligger förstås en ödets ironi i att det fackförbund som hårdast drivit frågan om förbud mot aktiebolag plötsligt kom med förslaget som slutligen skulle permanenta dem och till och med ge dem en egen skolform. Det är inte bara en smula överraskande utan också ett faktum som uppmärksammats alldeles för lite.

Till detta ska läggas det genom åren upprepade liberala kravet på att förstatliga skolan. Inte heller detta gäller alla skolor, utan endast de kommunala. Friskolor ska fortsätta att vara sina egna huvudmän. Skillnaden blir att de nu kan gå upp till finansdepartementet och framföra sina krav, inte som idag till 290 kommuner. Det här följer ett amerikanskt mönster. Den amerikanska kapitalägarhögern med nobelpristagaren James McGill Buchanan i spetsen slogs visserligen ofta mot staten och för det lokala självstyret, men de lärde sig snart att den lokala demokratin var stark och svår att vinna över. Ibland var staten att föredra. Det var helt enkelt lättare för kapitalstarka krafter att få gehör för sina förslag om besluten togs långt från medborgarna, i församlingar den vanliga väljaren hade svårare att få åtkomst till. 

Förstatligade kommunala skolor i kombination med en separat friskolelag blir slutet för vår sammanhållna och gemensamma grundskola. Parallellskolan är här. En så stor samhällsförändring måste uppmärksammas i valrörelsen.

Inlägget Valet borde handla om parallellskolan dök först upp på Dagens Arena.

Det behövs mer taktik i valrörelsen

Varför verkar alla så oengagerade inför valet? Det kan bero på att många beslut ändå fattas över våra huvuden. Ändå måste vi nog börja tänka lite mer taktiskt, för alternativet kan ge oss en Sd-stödd regering. 

Av: Selma Brodrej

Om prick en månad är det riksdagsval i Sverige. Trots att partiledarutfrågningarna är i full gång och att Alternativ För Sverige lämnat valsedlar i vår brevlåda på södra Öland känns det inte så. Det är något som saknas. Något som varken har med politikerna eller medierna att göra. Något som borde komma inifrån, från folket. En slags spänd, ödesmättad energi som smittar av sig, som skapar både mobilisering och konflikt, men som framför allt leder till samtal. Taktiska samtal om hur man ska tänka, vad man ska göra och varför man ska göra just det.

Det är i alla fall så jag tänker mig att stämningen borde vara inför något så avgörande som ett riksdagsval. Framför allt inför detta val, som enligt opinionsundersökningarna ser ut att bli oerhört jämnt och som mycket väl kan resultera i en SD-stödd högerregering med allt vad det innebär. Men nej, istället är stämningen loj och sävlig. Inte ens de jag känner som verkligen är intresserade av politik pratar om valet. Man gäspar, fnyser på sin höjd åt Ebba Buschs senaste uttalande på Twitter, och går sedan över till mer lättsamma samtalsämnen.

Marginalerna är små och vi har inte har råd med ett Mp-resultat strax under riksdagsspärren 

Jag har flera idéer om vad det här beror på. Dels en uråldrig svensk praxis om att man inte pratar om vad man röstar på (en praxis vi kanske borde släppa nu när vad man röstar på till allt högre grad är synonymt med vilken människosyn man har). Men jag tror också den här passiviteten grundar sig i att beslutet om ett Nato-medlemskap togs utan folklig förankring. Att det fattades över våra huvuden och därför lämnade oss med en känsla av att politikerna gör vad de känner för oavsett vad folket tycker om det. Att flera partier dessutom blir allt mer lika varandra och att valet på många vis känns som ett pest-eller-kolera-val bidrar säkert också till det bristande engagemanget.

Men att gräva i orsakerna till vårt apolitiska tillstånd är egentligen helt fel fokus just nu. Just nu borde vi skita i det där och istället prata taktik. Ni får ursäkta tonen, jag vet att jag låter som en käck fotbollstränare men tyvärr verkar det vara precis vad Sveriges rödgröna väljare behöver. En käck fotbollstränare som ryter till, ruskar om och förklarar att nu är det dags att börja prata med varandra och sluta stå som ett desorienterat gäng slöfockar vid sidan av planen. Om Miljöpartiet inte klarar riksdagsspärren är det med största sannolikhet Ulf Kristersson som kommer styra Sverige om en månad. Kanske är det alltså läge för en strategisk stödröst på Miljöpartiet á la “kamrat 4 procent”?

Eller så är det inte det, men då borde en motsatt mobilisering göras där de potentiella Mp-väljarna går ihop och istället lägger sina röster på ett annat parti.

Min poäng är att marginalerna är små och att vi inte har råd med ett Mp-resultat strax under riksdagsspärren. Vad som är smartast strategiskt för att undvika detta finns det andra som vet bättre. Men att risken för ett sådant resultat ökar när rödgröna väljare inte ens diskuterar frågan är jag övertygad om.

Demokrati är det minst dåliga sättet att leda ett land på, brukade mina föreläsare säga när jag pluggade statskunskap i Uppsala. I detta fall kan det innebära att vi vaknar upp om en månad och har en kallsinnig före detta gymnast som statsminister. Om det blir så får det inte vara för att vi var för slappa och oengagerade. Om det blir så måste jag, likt den käcka fotbollstränaren, kunna säga: vi gjorde vårt bästa, tyvärr räckte det inte den här gången.

Inlägget Det behövs mer taktik i valrörelsen dök först upp på Dagens Arena.

Alger kan ge klimatneutralt cement

Den globala cementproduktionen står för åtta procent av de globala utsläppen av koldioxid, men nu har en forskargrupp funnit ett sätt att göra produktionen kolneutral med hjälp av mikroalger.

KLIMAT | Den globala cementproduktionen står för åtta procent av de globala utsläppen av koldioxid, till stor del genom förbränning av bruten kalksten. Nu har en forskargrupp från University of Colorado Boulder och University of North Carolina Wilmington funnit ett sätt att göra cementproduktion kolneutral.

– Vi tror att vi har en av de bästa lösningarna, om inte den bästa lösningen, för cement- och betongindustrin för att ta itu med sitt koldioxidproblem, säger Wil Srubar, ledande utredare för projektet.

Forskargruppen fann att ersättning av bruten kalksten med biologiskt odlad kalksten, vars naturliga process vissa arter av kalkhaltiga mikroalger slutför genom fotosyntes, innebär ett kolneutralt sätt att tillverka cement – och till och med kolnegativ genom att absorbera koldioxid ur luften med hjälp av mikroalger.

Wil Srubar och hans team har använt alger för att odla kalksten för betong. Foto: Glenn Asakawa/CU Boulder

250 miljoner ton koldioxid

Betong är ett av de mest allmänt förekommande materialen på planeten, och används i konstruktioner och infrastruktur runt om i världen. Och till betong behövs det cement. För att göra cement utvinns kalksten från stora stenbrott och bränns vid höga temperaturer, vilket frigör stora mängder koldioxid.

Om all cementbaserad konstruktion runt om i världen ersattes med cement framställd av mikroalger skulle hela två gigaton koldioxid inte längre pumpas ut i atmosfären varje år, och mer än 250 miljoner ton koldioxid skulle absorberas ur atmosfären och bindas i cementen.

– Vi har verktygen och tekniken för att göra detta i dag, säger Wil Srubar

Rättvis tillgång till byggmaterial

Wil Srubar hoppas att ersättning av bruten kalksten med biologiskt odlad också kan förbättra luftkvaliteten, minska miljöskador och leda till en rättvis tillgång till byggmaterial runt om i världen.

– Vi tillverkar mer betong än något annat material på planeten, och det betyder att det berör oss alla, säger Srubar:

– Det är verkligen viktigt att detta material måste vara prisvärt och lätt att producera, och dess fördelar måste delas på en global skala.

The post Alger kan ge klimatneutralt cement appeared first on Tidningen Global.