Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Inlägg publicerade i “Media”

Vi behöver inte Putins olja

Kanske är det begreppet ”behöva” som ställer till det. Som gör att vi är sämre än vi skulle kunna vara. Ordet ”behöva” betyder inte ”vilja ha” eller ”jag har råd att köpa och det vore kul och bra att ha”. Utan – håll i hatten! – ”vara tvungen att ha”. Ändå anser vi att vi […]

The post Vi behöver inte Putins olja appeared first on Syre.

Förslag att tillåta marijuana i USA

USA:s representanthus har röstat ja till att avkriminalisera marijuana i hela landet. Lagen kommer dock sannolikt att stoppas i senaten. Representanthuset röstade enligt partilinjerna – Demokraterna för och Republikanerna mot. Demokraterna menar att det nuvarande federala förbudet har haft särskilt förödande konsekvenser för minoritetsgrupper. Republikaner som motsätter sig lagändringen menar å sin sida att marijuana […]

The post Förslag att tillåta marijuana i USA appeared first on Syre.

Ingrid Betancourt förespråkar villkorad ”basinkomst”

Ingrid Betancourt satt fängslad av Farc-gerillan i sex och ett halvt år. Nu ställer hon upp som presidentkandidat i Colombia för de gröna. Ett av hennes vallöften handlar om att slå ihop dagens ekonomiska stöd till en ”basinkomst”, som hon kallar den. Definitionen skiljer sig dock åt från universell basinkomst. Den favorittippade presidentkandidaten Gustavo Petro […]

The post Ingrid Betancourt förespråkar villkorad ”basinkomst” appeared first on Syre.

”Dagens partier vågar inte ta de nödvändiga klimatbesluten”

Sverige har visat att det finns såväl mod som förmåga att hantera kriser även när det funnits politiska motsättningar. Regering och riksdag har inte backat för stora ekonomiska åtaganden eller svåra beslut. Men ser vi samma politiska mod inför ett av våra största överhängande hot? DEBATT. Det pågående kriget i Ukraina har påverkat Sverige och […]

The post ”Dagens partier vågar inte ta de nödvändiga klimatbesluten” appeared first on Syre.

Ryssland och Israel – nya ockupationskompisar?

Israel ser Gaza och Västbanken som sitt eget gamla land, och på ungefär samma sätt betraktar Putin Ukraina. Det är inte så förvånande att det syns tecken på ett närmande mellan Ryssland och Israel, skriver Per Gahrton på veckans Under ytan. Nyligen råkade Israels premiärminister Bennet i blåsväder sedan han påstods ha uppmanat Ukrainas president […]

The post Ryssland och Israel – nya ockupationskompisar? appeared first on Syre.

Låt kriget i Ukraina döda kärnkaftsdiskussionen för gott.

Efter en vinter med svajigt väder och instabilt elnät nere på kontinenten har vi sett en allt hetare debatt om kärnkraftens framtid i Sverige. Allt fler partier har öppnat för att inte bara tillåta energibolag att bygga kärnkraftverk utan, nu när bolagen inte är intresserade, också låta staten gå in och driva dem. När priser […]

The post Låt kriget i Ukraina döda kärnkaftsdiskussionen för gott. appeared first on Syre.

Bokhandel IRL

Inte varje dag ett förlag öppnar bokhandel! Men idag sker det. Verbal förlag. Tänk bara doften i en riktig bokhandel! Var rädd om den!  Hornstulls…

Släpp in unga med autism på den öppna arbetsmarknaden

Hampus Holmberg är en av alla unga i Sverige och världen som har autism. Genom sitt specialintresse fick han jobb på ett teknikföretag, men det var lång väg dit. På Världsautismdagen vill vi rikta ljuset mot alla med autism och specialintressen som både kan och vill arbeta, skriver Navid Ghannad, ordförande för Autism- och Aspergerföreningen Skåne.

Hampus Holmberg har ett stort specialintresse för metallarbete med handverktyg och vill jobba med det han är bra på. Det var svårt för honom att hitta ett arbete, men med rätt stöd gick det vägen och idag är han stolt över det.
Arbetet har gett honom självförtroende, ekonomisk självständighet och hjälpt honom att växa som människa. Många andra med autism står utanför den öppna arbetsmarknaden. För att visa hur viktigt detta är för honom och andra i samma livssituation har han gjort den korta dokumentärfilmen; Vad ska jag göra med det jag är bra på?

Förra året lanserade Autism- och Aspergerförbundet rapporten Förlorade år, om livssituationen för unga med autism i Sverige. Den visade att varannan ung person med autism inte klarar skolans mål och varannan vuxen med autism förblir beroende av sina föräldrar ekonomiskt. Så bör det inte vara!

Specialintressen är en stor styrka med väldig variation hos människor med högfungerande autism.

Diagnosen autism introducerades officiellt första gången 1952 i amerikanska psykiatrikerförbundets diagnosmanual DSM-II. Manualen och diagnoskriterierna har sedan dess regelbundet uppdaterats och idag används DSM-V över hela världen. I den beskrivs autism som en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning som påverkar hur individen uppfattar omvärlden och samspelar och kommunicerar med andra. Autism förekommer på alla intellektuella funktionsnivåer och är ett spektrum med gemensamma diagnoskriterier, som varaktiga begränsningar i förmågan till social kommunikation och socialt samspel, och begränsade, repetitiva mönster i beteende och intressen.

Det sistnämnda; begränsade intressen kallas även specialintressen och är en stor styrka med väldig variation hos människor med högfungerande autism. Det finns ett övertygande antal framgångsrika och personer som använt sitt specialintresse för att lyckas i karriären. Vi kan nämna Tempel Grandin, professor vid Colorado State University och forskare inom husdjursvetenskap, Anthony Hopkins, framgångsrik engelsk skådespelare, Greta Thunberg, svensk miljöaktivist som fått hela världen att lyssna och Elon Musk, sydafrikansk-amerikansk entreprenör och industrimagnat som står bakom uppfinningar som elbilen Tesla.

Personer med autistiska drag är överrepresenterade inom naturvetenskap, teknik, företagande.

2015 genomförde Cambridge University en större studie med en halv miljon deltagare där en av slutsatserna var att personer med autistiska drag är överrepresenterade inom naturvetenskap, teknik, matematik och företagande. Många historiker och psykologer är överens om att, om det hade varit möjligt att applicera kriterierna för autism i DSM på historiska personer som Isaac Newton, Charles Darwin och Albert Einstein, skulle de sannolikt fått diagnosen autism. Vi kan fråga oss var vetenskapen hade stått om de inte hade släppts in på arbetsmarknaden och i forskarvärlden.

 Det finns fler framgångsrika personer med autism, mindre kända men vars funktionsnedsättning och specialintressen blivit en styrka, som Gunilla Brattberg, svensk läkare och professor som förändrat livet för människor med långvarig smärta och stressrelaterad ohälsa, Jessica Dagerhamn, disputerad i infektionsbiologi som kan läsa 1000 abstrakt till vetenskapliga artiklar på fyra timmar, och Stefan Lindström, violinist som vann svenska folkets hjärtan med egenkomponerad musik i Talang 2022.

Att få en meningsfull sysselsättning står högt upp på önskelistan bland många unga med autism. Att arbeta innebär inte bara en personlig vinst för individen och företagen som anställer, utan också för hela samhället, både på kort och lång sikt. Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson kostar en person som inte arbetar mellan tolv och femton miljoner kronor under sin livstid. Lägger vi dessutom till de insatser som behövs i form av psykiatrisk vård och rehabilitering för människor som hamnar i utanförskap landar samhällskostnaderna långt över denna summa.

Hampus Holmberg har gjort sin film för att uppmärksamma att människor med autism vill få en chans att komma in på den öppna arbetsmarknaden, få bidra till samhället och hitta en plats där de kan växa som människor.
Just idag på Världsautismdagen, som infaller den 2 april varje år och instiftades av FN:s generalförsamling 2008 för att uppmärksamma och öka kunskapen om autism runt om i världen, uppmanar vi alla: Se Hampus Holmbergs film och  släpp in unga med autism på den öppna arbetsmarknaden!  Det skulle innebära en stor vinst för både arbetsgivare, individer och samhälle.

Navid Ghannad, ordförande för inom Autism- och Aspergerföreningen Skåne

Inlägget Släpp in unga med autism på den öppna arbetsmarknaden dök först upp på Dagens Arena.

Var inte rädd för vänsterpopulismen

Vill Vänsterpartiet bli bredare och mer tillgängligt? Svaret är väl att partiet blivit mer vänsterpopulistiskt, helt i linje med en rad teorier om vänsterns framtid de senaste åren.

Vad håller Vänsterpartiet på med? På kort tid har de enats med Moderaterna och Kristdemokraterna i flera frågor. Först var det den kontroversiella uppgörelsen om sänkta bränslepriser. Sedan en gemensam miljardsatsning på kollektivtrafiken i tisdags.

På egen hand, bör tilläggas, har de dessutom krävt en halvering av buss- och tågbiljetterna i hela landet. Och föreslagit ett underskottsmål på 1 procent av BNP, för att frigöra 700 miljarder till klimatvänliga, offentliga investeringar. Bara den här veckan.

Redan innan Nooshi Dadgostar hunnit väljas till partiordförande gav hon en rejäl känga åt identitetspolitiken

Utspelen, utskällda och folkkära på samma gång, utgår från botten och riktas mot toppen. Låginkomsttagare är de som har fått betala priset för klimatomställningen. De rika däremot, de har sluppit undan. Men nu!

Ungefär så har det låtit.

Bränsleuppgörelsen, klimatpaketet och kollektivtrafikmiljarderna. På ett diskursivt plan hänger utspelen ihop. Jag tycker att de, i överförd mening, pratar med varandra. Hur då? Ja, lägger man till formuleringar som “ En billig och bra kollektivtrafik […] för att få vardagen att gå ihop för stora delar av Sveriges befolkning“, från partiets senaste kollektivtrafikutspel, tycker jag att det inte kan bli tydligare. Det är vänsterpopulism.

Men är Vänsterpartiet säkra på det de gör?

Desto viktigare är det kanske att fråga sig vad de faktiskt gör och varför.

Enligt Nancy Fraser, filosof och politisk teoretiker, har den breda vänsterns politik och ageranden de senaste decennierna inte varit tydlig nog i sin syn på rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna. Hon kallar det politikens fördelningsdimension. Det är främst inkomster som åsyftas, men det kan till exempel även handla om olika kommuners resursfördelning till grundskolan.

Om vänsterns ekonomiska politik har varit eftersatt, kan det motsatta sägas gälla deras fokus på politikens erkännandedimension, det vill säga samhällets erkännande av olika gruppidentiteter. Med ett ord: Identitetspolitik. Redan innan Nooshi Dadgostar hunnit väljas till partiordförande gav hon en rejäl känga åt identitetspolitiken och sa att partiet måste bli starkare i ekonomiska frågor. Och på senare tid tycks det faktiskt som om Vänsterpartiet har återgått till mer klassiska frågor som arbetsvillkor och löner. Det är alltså en medveten strategi.

Kommer den att lyckas?

För att kunna utmana den nyliberala hegemonin krävs enligt Fraser att vänstern arbetar på bägge fronter. När Vänsterpartiet säger att de vill bryta med “livsstilsvänstern” och komma bort från de individuella ställningstagandena, för att istället förändra maktförhållandena i samhället, är det att fläta samman fördelning och erkännande.

På detta sätt vill Vänsterpartiet bli bredare och mer tillgängligt. I Studio DN i torsdags spekulerades det i om partiet har slutat vara en subkultur och nu har gått och blivit mainstream. De är vänsterpopulister, skulle Linderborg och Greider säga. 2018 utkom de med boken Populistiska manifestet. Jag gissar att de är nöjda nu.

Både strategiskt och sakpolitiskt är manövern med 700 miljarder till klimatet faktiskt en god idé. Detsamma gäller de 2,5 miljarderna till kollektivtrafiken som de kämpar för i Finansutskottet tillsammans med M och KD. För att inte nämna deras allra senaste förslag: halveringen av biljettpriserna i kollektivtrafiken.

På Aftonbladets kultursida, i onsdags, adresserar Mathias Wåg en rad utmaningar för dagens vänster. Det gäller Vänsterpartiet såväl som Socialdemokraterna. Hur ska man se till att folk får råd att betala för en klimatomställning? Hur ska man lansera en omställning som även innebär en satsning på välfärden? Och hur kan man få majoritetsstöd för sin klimatpolitik?

Med den sista frågan vet jag inte, men när det gäller resten tycker jag att Vänsterpartiet är på god väg.

Sedan partiets katastrofval 2010 har man slutat försöka vara bäst i klassen. Nu ser man till att skaffa sig det stöd som krävs för att få igenom bra vänsterpolitik som gör verklig skillnad för folk.

Politiken har allt för länge handlat om vem som gör vad med vem snarare om vad man faktiskt gör.

Inlägget Var inte rädd för vänsterpopulismen dök först upp på Dagens Arena.

Vänstervision behövs inför franska presidentvalet

Både vänstern och högern har fragmentiserats i Frankrike. Det bäddar för att Macron kommer att behålla makten.

Efter den ryska invasionen av Ukraina har opinionsstödet för den franske presidenten Emmanuel Macron ökat. Han är en idag en högoddsare i det stundande franska presidentvalet. Den första omgången hålls 10 april och den andra 24 april, förmodligen med högerradikala Marine Le Pen som motkandidat. Samtidigt vinner antagligen Macron slutomgången med god marginal. Från vänster riktas visserligen skarp kritik mot Macron, men i valet mellan honom och Le Pen kommer de flesta väljare till vänster att stödja Macron, även om somliga kommer att välja soffan.

Både högern och vänstern är splittrade i presidentvalet. Marine Le Pen har blivit utmanad av den ännu mer högerradikala Éric Zemmour. Han har tagit röster från Le Pen, men samtidigt bidragit till att normalisera hennes position. Le Pen och hennes parti Nationell Samling har också lagt om retoriken. Invandringskritiken och angreppen på islam har tonats ned till förmån för krav på billigare bensin och el.

Det franska Socialistpartiet har till skillnad från den svenska socialdemokratin aldrig haft en stark förankring i fackföreningsrörelsen.

Den starkaste kandidaten från vänster är Jean-Luc Mélenchon, ledare för partiet Okuvade Frankrike. En gång i tiden var han medlem i Socialistpartiet, men har från 2008 kritiserat socialisterna från vänster. Vid sidan av honom finns ett koppel av andra vänsterkandidater. En av dessa är Anne Hildalgo, företrädare för Socialistpartiet och borgmästare i Paris, men hon skulle enligt den senaste opinionsundersökningen bara få två procent av rösterna. Ett djupt fall för ett parti som nyligen var statsbärande.

En ny bok om fransk politik diskuterades häromdagen på ett möte i Stockholm. Författaren Halil Karaveli kritiserade Macron för att ha underminerat anställningstryggheten och driva en skattepolitik som gynnar de rika. Karaveli drog paralleller till Sverige och Januariavtalet.

I både Frankrike och Sverige har det dock handlat om att förhindra något ännu värre; att behöva släppa fram Le Pen respektive Åkesson.

Vid mötet deltog även idéhistorikern Jenny Andersson. Hon menade att nederlaget för socialisten Lionel Jospin i presidentvalet 2002 slog sönder drömmen om en socialdemokratisk politik vid sidan av de marknadsliberala tankarna om en tredje väg. Den förlorade visionen har bidragit till Socialistpartiets kräftgång. Andersson konstaterade också att vänstersidan försvagats genom splittring, där det för många har varit viktigare att profilera den egna rörelsen än att samverka.

Det franska Socialistpartiet har till skillnad från den svenska socialdemokratin aldrig haft en stark förankring i fackföreningsrörelsen och den fackliga organisationsgraden är låg. Det har bidragit till att pressa tillbaka vänstern. Men på ett plan finns en gemensam utmaning för både fransk och svensk arbetarrörelse. Det handlar om att skapa en bred vision och reformagenda som utmanar såväl nyliberalism som högerradikalism.

Inlägget Vänstervision behövs inför franska presidentvalet dök först upp på Dagens Arena.