Inlägg publicerade i “Tidningar”

I Tidöavtalet anges att regeringen ska utreda en så kallad anmälningsplikt för offentligt anställda. Syftet är att Migrationsverket och Polismyndigheten ska få vetskap om personer som vistas i Sverige utan tillstånd. En sådan anmälningsplikt kan ställa den personliga moralen i strid mot lagen.

Varan är först och främst ett yttre föremål, ett ting, som genom sina egenskaper tillfredsställer mänskliga behov av något slag. Karaktären av dessa behov, om de t.ex. har sitt upphov i magen eller fantasin, ändrar ingenting i sak. 
– Marx, första kapitlet ur Kapitalet, band I.

När jag var barn hade vi mycket sällan råd att äta på McDonald’s. Det var både dyrt, onyttigt och ett amerikanskt skitföretag, svarade mamma varje gång jag drog henne i armen när vi passerade den stora ingången inne i Nordstan. De få gånger vi väl åt där var jag som på moln. Jag fick äntligen vara del av Världen, ett sammanhang som jag annars kände mig så utanför. I bästa fall fick jag ett Happy Meal som för en stund skulle bekräfta den identitet som annars inte var min primära: ett barn. Ett happy barn. Min mamma, den ensamstående, frånskilda, ofta arbetslösa och invandrade kvinna som hon var genom hela 90-talskrisen och framåt, hade också begränsat tillträde till Världen. För henne saknades grundläggande resurser och relationer. Dessa hennes hinder blev också mina. Men hos Ronald McDonald fanns det en möjlighet att fly och glömma för en stund. Här kunde jag låtsas, leka ett socialrealistiskt lajv. ”I’m lovin’ it!”

”I bästa fall fick jag ett Happy Meal som för en stund skulle bekräfta den identitet som annars inte var min primära: ett barn. Ett happy barn.”

Vid ett par tillfällen slapp jag dra mamma i armen. Det var när jag blev bjuden på födelsedagskalas på hamburgerkedjan, alltså inne på donkens egna chambre séparée! Att delta på dessa kalas var som att befinna sig i en surrealistisk dröm. Där satt stora clowner och blåste ballonger i djurformationer till var och en. Tanken på att födelsedagsbarnets föräldrar hade råd att husera festen där istället för hemma och bjuda alla barnen på Happy Meal gav mig svindel.

Under mina unga tonår fick McDonald’s en helt annan innebörd. Hit kunde man komma om man inte hade mycket pengar men behövde någonstans att hänga med sina vänner i timtal. Hit kunde man komma om man ville stöta på folk från andra stadsdelar, likt en globalt uppkopplad ungdomsgård fredad från vuxnas regler. Inträdet för denna ungdomskultur var bara en cheeseburgare för 12:- eller liten pommes för 10:-. Efter skoldagens slut satt jag där med mina gymnasiekompisar, som alla kom från villatäta kranskommuner. På helgerna hängde jag där med mina barndomskompisar från Göteborgs olika förorter – dag som natt. Det blev vårt urbana vardagsrum. Det var alltid öppet.

Såväl barndomens som tonårens McDonald’s bar på ett starkt bruksvärde: känslan av att ingå i något större än sig själv som dessutom alltid fanns tillgängligt. Genom sin omfattande fysiska tillgänglighet, kunde det bli en symbolisk plats. Eller för att citera kulturgeografen Doreen Massey, skapades ett ”global sense of place” – en känsla av att höra hemma på en plats i den globala världen. Kanske var det min utländska bakgrund och den följande upplevelsen av att vara annorlunda som gjorde att jag trivdes där (som barn blev jag retad för mina ihopväxta ögonbryn som benämndes som ”McDonald’s-M”). Kanske räckte det med att det var ett multinationellt varumärke, det vill säga inte en ”svensk” plats, för att jag skulle känna mig välkommen. Kapitalets hamburgarimperium, i partnerskap med företag som Coca-Cola och Disney, skapade ett amerikanskt skimmer över den lokala tillvaron och gjorde det möjligt för många av oss att känna oss hemma i den stora världen. Inte minst på grund av dess billiga priser och stora ytor.

Mellan åldrarna 17–25 trädde jag in i ett tredje förhållande till McDonald’s. Jag kom att bojkotta skitföretaget. Det hade förlorat sitt tidigare bruksvärde och jag såg nu bortom ”dammolnen på ytan”, bortom ”tingens skenbara yta” (Marx, Kapitalet, band III). Istället framträdde ett imperialistiskt företag som opererade skoningslöst på jakt efter vinst. Jag såg hur de profiterade på Världens bekostnad.

Möjligen var det mammas gamla hållning som gjorde att jag såg, men framförallt härrörde detta seende ur det tidigare decenniets protestvågor som kan sammanfattas i termer av ”antiglobaliseringsrörelsen” där miljöaktivister, djurrättsaktivister och fackligt aktiva demonstrerade mot de multinationella företagens dominans. I boken No Logo, som utkom år 2000, beskriver Naomi Klein det uppmärksammade rättsfallet the McLibel case, där två aktivister knutna till Greenpeace dömdes till förtal på grund av en pamflett som belyste den kassa djurhållningen, skövlandet av regnskogar och de dåliga arbetsvillkoren. Den 21 juni 1997, två dagar efter att domen föll över aktivisterna, anordnades stöddemonstrationer utanför femhundra olika McDonald’s-restauranger runt om i Storbritannien och ett trettiotal i USA. ”Vid en brittisk McDonald’s anordnades gatuteater med en yxbeväpnad Ronald McDonald, en ko och massor med ketchup. Vid en annan delade en man ut gratis vegetarisk mat. Vid samtliga demonstrationer distribuerades den berömda pamfletten, 400 000 exemplar bara under den helgen”, återger Klein.

McDonald’s är ett globalt bolag som exploaterar grundvatten, bördig jord, djur- och människoliv för att skapa lönsamt bytesvärde. Denna värdeform bestäms, enligt Marx, av den samhälleligt nödvändiga arbetstiden det krävs för att producera en vara eller tjänst och kan sedan jämföras, utbytas, mot andra varor. Till skillnad från bruksvärdet, där varan eller tjänstens faktiska egenskaper står i centrum för att tillfredsställa ett behov, är bytesvärdet kvantitativt och relativt till sin natur. Bortser man från hamburgarnas bruksvärde, återstår alltså endast en egenskap, nämligen att de är arbetsprodukter.

När jag bojkottade McDonald’s var jag i samma ålder som de flesta som arbetar där. Medelåldern bland de som arbetar på McDonald’s ligger mellan 17–24 beroende på land. Att snabbmatsrestauranger har ett stort bruksvärde för väldigt många unga människor gör också att de lyckas rekrytera samma grupp i form av arbetskraft. Det är något som utnyttjas politiskt. ”Mitt i valrörelsen pryder Filippa Reinfeldt (M) McDonald’s brickunderlägg. En dryg månad senare ska snabbmatskedjan fungera som lokal för förtidsröstning, för att locka unga och ovana väljare”, som det gick att läsa hos SVT år 2010. Under valåret 2014 skriver Richard Bergfors, VD för hamburgerkedjan MAX, i ett månadsbrev till sina anställda:

Det är valår och om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivar­avgifterna för unga. Det vore en full­ständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt.

I artikeln ”The Fast-Food Factories: McJobs Are Bad for Kids” från 1986 myntades begreppet McJob av Amitai Etzioni för att beskriva den låga lönen, snabba och standardiserade arbetstakten samt otrygga anställningen som präglar branschen.  Den tayloristiska modellen, med sitt minutiösa upplägg (det heter fast food av en anledning), lämnar inget utrymme för kreativitet eller egna initiativ hos de som arbetar. Konceptet bygger på att du ska kunna gå in till vilken restaurang som helst i världen och få exakt samma meny.

Donkens bruks- och bytesvärde går alltså som en knivskarp gräns bland de unga: den går mellan de som står framför och bakom kassan, där friheten på konsumtionssidan vilar på produktionssidans ofrihet. Dess storskalighet är förutsättningen för de billiga priserna och besökarnas avslappnade umgängesformer. Samtidigt är det en inverterad spegel av den pressade produktion som följer en rutiniserad löpande-band-logik. Samma år som begreppet McJob myntades, myntades även begreppet the Big Mac index av The Economist, för att på ett lite skämtsamt sätt kunna jämföra valutor världen över. Tanken är att priset på en Big Mac ger en indikation på gemene mans köpkraft i respektive land. McDonald’s ärkeburgare gjordes alltså till ett globalt jämförande verktyg som bygger på måttet Purchasing Power Parity (PPP, på svenska köpkraftsparitet) i syfte att jämföra länders BNP. I centrum för samtalet om världsekonomin, den enda relevanta ekonomin för att förstå den samhälleligt nödvändiga arbetstiden, har alltså McDonald’s etablerats som referens.

Men allt fast förflyktigas, så även McJobs och världsekonomins värdeskapande. Under de senaste fem åren har restaurangkedjan genomgått en rad rationaliseringar, vilket bland annat märkts genom införandet av självbetjäningskassor och hemleveranser, McDelivery, som beställs via gig-företagen Foodora och UberEats, samt genom utökade möjligheter till drive-thru. Detta har förändrat förutsättningarna för de fysiska restaurangernas fortlevnad på radikala sätt.

”Men allt fast förflyktigas, så även McJobs och världs-ekonomins värdeskapande.”

Sedan 2018 har fem restauranger innanför tullarna i Stockholm stängts ner, inklusive Sveriges första. ”Kungsgatan 4 var den första McDonald’s-restaurangen i Sverige när den öppnade den 27 oktober 1973. Nu 48 år senare har McDonald’s beslutat att stänga restaurangen då man inte anser att de investeringar som krävs i restaurangen kommer bli lönsamma”, skriver McDonald’s i ett pressmeddelande på sin hemsida. Samma år som Kungsgatan 4 stängde, stängdes också Hisingens första McDonald’s, på Backaplan i Göteborg, med hänvisning till olönsamma hyresnivåer.

När McDonald’s öppnade i början på 70-talet skalades och skars potatisen till pommes frites i källaren på Kungsgatan. Sedan dess har effektiviseringarna utvecklats till att nu stänga ner flertalet fysiska lokaler i områden med hög hyra. Den tidigare utbredda distributionen i form av fysiska restauranger i attraktiva delar av stadsrummet, framstår alltmer som improduktiv i den digitaliserade eran. Vad vi ser är hur gentrifieringen tillsammans med gig-ekonomin, som alltså förändrar distributionens utformning, inte bringar tillräckligt (bytes)värde för att motivera fortsatt tillgänglighet i staden. Häri ligger samtidigt ett potentiellt hot för verksamheten eftersom det innebär att en central del av bruksvärdet går förlorat. Jag menar att McDonald’s bruksvärde inte i första hand är dess hamburgare eller pommes (hur många gånger har man inte haft ett samtal om vilken hamburgerkedja som har godast pommes? Aldrig är det donken som vinner), utan snarare är det dess socialt tillåtande lokaler. Förutsättningarna för McDonald’s att vara en symbolisk plats är med andra ord dess fysiska tillgänglighet.

Hur framtiden ser ut för donken återstår att se. Att McDonald’s än så länge fortfarande kan vara en plats som definierar världen på två diametralt olika sätt, genom sitt fantasmatiska bruksvärde och sitt fruktansvärda bytesvärde, är fascinerande. Få andra platser lyckas samla vitt skilda grupper i stadsrummet som denna snabbmatsrestaurang gör. Ensamma hemlösa, barnfamiljer, tjackisar, stökiga ungdomsgäng, hungriga fyllekäkande på väg hem från nattklubben, kostymklädda medelålders män – alla får de plats under de gula bågarna. Än idag lever därför ett skimmer över McDonald’s när jag blickar ut över borden. Jag menar att det är något värt att ta vara på och bygga vidare kring. För att tala med Lenin, faller inte den socialistiska morgondagen från skyarna, inte heller föds det ur fromma önskningar;
den växer endast ur de materiella villkoren för den storskaliga kapitalistiska produktionen. Kan McDonald’s, innan den totala digitaliseringen och utträngningen från stadskärnorna, visa oss vägen för hur en inkluderande umgängesform i det offentliga rummet kan se ut när enbart bruksvärdet får stå i centrum?

Majsa Allelin är biträdande lektor vid Högskolan i Halmstad. Hennes forskning rör frågor såsom segregation, social reproduktion och marxism

Länkar:

En sak är säker: Kärleken går genom magen. 
Om du vill snärja din käresta – bjud på mat. 
Om du vill få den utomparlamentariska vänstern att samarbeta – be dem skriva om mat. 

Berättelser om att äta mat, laga mat, hata mat, inte ha någon mat, odla mat, transportera mat och vägra mat har strömmat in. Vi välkomnar er till bords, till en buffé av matberättelser. 

Vi bär alla på matminnen. Dofter, smaker, förnimmelser av hur maten kändes i munnen, människorna vi åt tillsammans med. Det kan vara välbekanta smaker som släpper in oss i en gemenskap, knyter oss till en specifik plats och ger oss sammanhang. Det kan vara recept som gått i arv i generationer eller mellan vänner.

Mat kan också vara en symbol för olikhet. 
Den kan påminna om uppryckta liv, om att känna sina rötter någon annanstans. Maten kan då bli ett sätt att minnas, att färdas till en annan plats, att ta tillbaka en del av sig själv. 

Vad och hur vi äter är alltid villkorat. Att tala om matregimer är ett sätt att benämna den politik som styr vad som produceras och hur maten blir till varor som ska fraktas, skattas och säljas. Matregimen styr vilka som får köpa maten och till vilket pris. Mat är big business. 

Matproduktionen är en avgörande del av den rådande ekonomiska ordningen. Homogena fält av tuktade grödor breder ut sig över jordens yta. Det var de som skulle rädda oss från svält och kris, men priset betalas i form av den biologiska mångfaldens massdöd. Samtidigt svindlar fröbolagen fattiga småbönder med sina infertila utsäden. Samtidigt går människor fortfarande hungriga. 

Hungern har också blivit ett kampmedel. 
Genom hungerstrejken har den som försatts i fångenskap kunnat ta tillbaka sin agens. 
Den kan koppla samman den egna kampen med kamratens i cellen bredvid och till rörelser bortom fängelsets murar. Med livet som insats används svälten som rop på solidaritet.

Vi utforskar kamperna för att ta maten tillbaka. Genom lokal matproduktion, folkbildning, och markockupation kopplas matkamper samman i en global rörelse. Vi ser exempel där praktik går hand i hand med systemkritik. 

Vi hittar inspiration till alternativa levnadssätt bland bångstyriga växter, som vägrar låta sig drivas upp enligt kapitalets önskemål. Vi söker potentialer i de multinationella matföretagens rum. Med hjälp av dem föreställer vi oss nya former av frihet – nya former för att laga mat, äta mat och dela mat. 

I stunder då solidaritet kan kännas abstrakt och avlägset kan maten innebära ett konkret sätt att visa omsorg. Både för oss själva och till varandra. Runt maten ska vi samlas, och brödet brytas kamrater emellan. Vi hoppas att det ska smaka!

Den brittiska cannabiskliniken Sapphire clinics är på väg att öppna i Sverige. Det rapporterar tidningen Cannabis i fokus. Flera nya kliniker för medicinsk cannabis är nu på gång i Sverige.  Syre har tidigare berättat om att investmentbolaget Aureum life nyligen har öppnat en ny klinik i Stockholm – och planerar att starta uppemot tjugo ytterligare […]

The post Brittisk cannabisklinik på väg till Sverige appeared first on Syre.

De omfattande massprotesterna i Kina skakar KKP-diktaturen, och oavsett utkomst kommer inte massornas missnöje att försvinna. Foto: Creative Commons

De senaste dagarnas demonstrationer utgör den allvarligaste utmaningen på 30 år för det så kallade kommunistpartiets (KKP) diktatur och dess nyligen krönte ”kejsare” Xi Jinping.

Li Yong och Vincent Kolo
chinaworker.info

I skrivande stund (tisdagen den 28 november) har regimen mobiliserat sin polis i ett försök att slå ner den senaste protestvågen. Protesterna fortsätter dock vid universiteten.
En våg av massprotester har svept över Kina. Efter tre år av obeskrivligt brutala kontroller och nedstängningar som en följd av regimens nollvisionpolitik mot covid har människor fått nog.
Den dödliga brand i Xinjiang som denna politik orsakade blev den utlösande faktorn, men denna protestvåg är mycket mer än bara en rörelse mot ”nollvisionens” nedstängningar och kontroller, hur viktig den frågan än är.
Krav på demokratiska rättigheter och ett slut på diktaturen har kombinerats med upprördhet över diktaturens vansinnigt ovetenskapliga envishet att till varje pris försöka utrota ett virus som inte går att utrota.

Den senaste veckan har det dagliga antalet nya covidfall nått över 40 000 – en ny rekordsiffra. Även om siffran är lägre än vad som var fallet i många västländer under pandemins höjdpunkt är regeringens svar, som alltid, fler nedstängningar, eftersom den har målat in sig i ett hörn och insisterat på att ”nollvisionen” kommer att lyckas.
Detta beror delvis på att konsekvenserna av en övergång till den ”samexistens med covid” som de flesta andra regeringar har beslutat om skulle få dramatiska följder i Kina med hundratusentals döda på grund av landets starkt underfinansierade sjuk- och hälsovårdssektor. En nyligen genomförd undersökning av Bloomberg Intelligence visade att Kina endast har fyra intensivvårdsplatser per 100 000 invånare, vilket är mycket lägre än i västländerna.
Diktaturen har blint följt en förlorande strategi, som förstärkts av Xi Jinpings personliga roll: Han har a) använt ”nollvisionen” som ett vapen i det styrande ”kommunistpartiets” (KKP) interna makt- kamp och tvingat de regionala regeringarna att visa ”lojalitet”, b) han har använt politiken för att massivt förstärka diktaturens övervaknings- och kontrollkapacitet.
Denna strategi har tonat ner vaccinering och istället fokuserat på intensiva masstester, kontaktspårning, karantän och brutalt påtvingade isoleringar. En miljon kineser – däribland familjen till en av skribenterna av denna artikel – befinner sig just nu i ett karantäncentrum (fancang), som allmänt beskrivs som ”värre än fängelser”. Ett femtiotal städer med omkring en fjärdedel av Kinas befolkning är för närvarande drabbade av någon någon form av nedstängning – det är rekordmånga.
Nedstängningarna och den påtvingade isoleringen har gett upphov till en psykisk kris av ofattbara proportioner.

Varningar om en social explosion har funnits där för dem som har brytt sig om att se. Den massiva kampen i oktober med tusentals arbetare på världens största iPhone-fabrik (Foxconn) i Zhengzhou fick ett enorm genomslag i medvetenheten.
Många av de universitet där spontana protester mot nedstängningarna och mot regeringen har brutit ut har upplevt flera omgångar av nedstängningar, där studenterna har varit instängda i veckor i sina sovsalar och klagat över brist på allt, inklusive hygienprodukter. När fotbolls-VM i Qatar inleddes var effekten i Kina chockerande. Åsynen av stora folkmassor utan ansiktsmasker eller synliga covid-restriktioner fick vissa att fråga ”är Kina på samma planet?”.
Den 26-27 november exploderade slutligen allmänhetens samlade ilska mot ”nollvisions-politiken”, då människor samlades över hela landet för att kräva att nedstängningarna och inlåsningarna skulle hävas. Den 27 november hade studenter från minst 85 universitet runt om i landet anordnat protester med ett dussintals till och ibland hundratals deltagare.

Den utlösande faktorn var dödsbranden den 24 november i ett hyreshus i ett uiguriskt distrikt i Urumqi, huvudstaden i Xinjiangprovinsen. Urumqi är en stad som till 80 procent består av hankineser. Detta har stor betydelse när vi ser den spontana enighet som han- och uigurer visar, trots åratal av vidrig rasistisk KKP-propaganda mot uigurer som ”terrorister”.
Branden i sig var inte stor, men brandbilarna kunde inte komma fram i tid för att släcka branden på grund av de stängsel som uppförts för att upprätthålla avspärrningen. Man misstänker att offren inte kunde fly eftersom deras dörrar och flyktvägar var låsta. Videoklipp av människor som ropar att deras dörrar måste öppnas spreds i stor utsträckning på nätet innan de raderades av censuren.
Tio personer, alla uigurer, dödades i branden, även om vissa rapporter på nätet hävdar att dödssiffran är högre. KKP-tjänstemännen undvek senare sitt ansvar genom att säga att utrymningsvägarna var tydliga och skyllde på invånarna för att de inte kände till dem. Detta bara ökade ilskan, och samma kväll bröt ett stort antal invånare i Urumqi, både hankineser och uigurer, igenom pandemibarriärerna och tågade till motsvarande kommunhuset för att protestera.

Natten till den 26 november bröt människor i Shanghai sig igenom pandemikorridoren och marscherade nedför Wulumuqi Road, som är döpt efter Urumqi, för att hedra offren för branden och ge utlopp för sin ilska. Folkmassan deltog i skanderandet ”Ned med kommunistpartiet!” och ”Ned med Xi!”. De blockerade också fysiskt polisbilar och kämpade för att befria demonstranter som hade gripits av polisen. Utöver i Shanghai bröt stora protester ut i Peking, Nanjing, Guangzhou, Chengdu, Wuhan och andra städer.
Vid Tsinghuauniversitetet i Peking den 27 november höll hundratals studenter upp tomma pappersark i protest och skanderade ”Demokrati, rättsstatsprincipen, yttrandefrihet” och ”Länge leve proletariatet” – samt sjöng Internationalen.
I motsats till tidigare protester visar den nuvarande protestvågen en förändring mot ett mer uttalat motstånd mot diktaturen, med sällsynta direkta slagord mot KKP och Xi Jinping som ofta används. Återigen är detta första gången sedan 1989.

Inte sedan 1989 har Kina upplevt en rörelse på en sån här nationell skala. De nuvarande protesterna är ännu inte på den nivån, men Kinas ekonomiska och sociala kris är på många sätt allvarligare än den gången.
De nuvarande protesterna kommer från många samhällsskikt: migrantarbetare som i Zhengzhou och Guangzhou, studenter, etniska minoriteter som uigurer och många unga kvinnor i demonstrationernas frontlinjer, och den har redan eskalerat från en rörelse mot nedstängningarna till politiska krav på demokrati, mot förtryck, för ett slut på diktaturen och att Xi Jinping ska avsättas.
I Urumqi ändrade det lokala styret omedelbart sin ståndpunkt efter branden och meddelade att covidutbrottet i staden hade ”slagits tillbaka” och att kontrollerna därför kunde lättas, men folk fortsatte att gå ut på gatorna för att uttrycka sitt missnöje. Många andra lokala styren har intagit en liknande hållning och i all hast genomfört vissa kosmetiska förändringar.
Detta är KKP:s klassiska strategi för att avvärja protester: en blandning av ”morot”, alltså eftergifter, och ”piska”, det vill säga arresteringar. KKP-diktaturen är ökänd för att ge ”falska” löften och eftergifter. Den har avvecklat miljöprotester genom att meddela att förorenande industrier kommer att stängas, för att sedan tillåta dem att fortsätta när den omedelbara oron har avvärjts.

Ett viktigt inslag i dagens protester i Kina är de många offentliga uttrycken om att ”Vi borde ha stött Hongkong”. Detta visar att medvetandet börjar komma ikapp situationens behov. Genom att dra lärdomar från Hongkongrörelsens nederlag kan kampen i Kina drivas vidare. Hongkongrörelsen var isolerad till en enda stad och kunde därför inte hoppas på att besegra diktaturen.
Den borgerligt liberala ideologins dominans inom kampen i Hongkong, de pandemokratiska oppositionspartiernas bankrutta kompromisstrategi, tillsammans med den ännu mer extrema inåtvända mentaliteten hos lokalisterna i Hongkong, blev ett självförvållat hinder.
Vi får inte underskatta hur långt KKP-regimen är beredd att gå i sin grymhet för att upprätthålla sitt blodiga förtryck. Diktaturen kommer inte lättvindigt att ge efter för massornas krav eller ens partiella krav på en förändring av pandemipolitiken, av rädsla för att det ska stärka deras moral och orsaka en kedjereaktion som resulterar i mer masskamp.
Ännu mindre kommer KKP att gå med på ens begränsade demokratiska reformer som, mot bakgrund av landets enorma storlek samt djupa sociala och ekonomiska problem, skulle spränga diktaturen i bitar.

Den viktigaste sociala kraften i Kina som överallt är arbetarklassen, som redan nu är en betydande faktor i protesterna, men som inte har några organisationer av något slag, inte ens fackföreningar för att kämpa för sina arbetsvillkor. Arbetarklassen är genom att organisera sig först på produktionsplatsen och sedan i samhället i stort den naturliga och i själva verket enda drivkraften för en framgångsrik rörelse mot förtryck, diktatur och kapitalism.
Stora klasstrider, oftast med en strejkvåg i spetsen och avgörande ingripanden från arbetarrörelsen, har alltid varit de viktigaste ingredienserna i en framgångsrik kamp för att besegra en diktatorisk regim och vinna demokratiska rättigheter.
Hongkongrörelsens nederlag 2019, trots folkets heroiska insatser, visar att det inte finns någon möjlighet till ”reform”, inget möte på halva vägen, med en diktatur som till sin natur måste behålla full kontroll.

För att ställa sig i spetsen för den nuvarande protestvågen måste arbetarna resa strejkvapnet och vädja till studenterna att följa efter.
En generalstrejk skulle vara det mest kraftfulla vapnet mot Xis diktatur, om den kopplas till bygget av strejkkommittéer, nya oberoende fackföreningar och ett nytt massarbetarparti för demokratisk socialism.

Vi uppmanar till:

Aktiv solidaritet med massrevolten i Kina – bygg proteströrelsen.Inga fler nedstängningar – sätt stopp för ”nollvisionens” vansinne.Massiva satsningar att bygga ut och rusta upp sjuk- och hälsosektorn, intensifiera vaccinationsprogrammet och omedelbart upphäva förbudet mot utländska mRNA-vacciner.Förstatliga läkemedelsföretagen och de enormt vinstrika vaccinbolagen utan kompensation, och fördela deras resurser till den offentliga sjukvården.För anständiga jobb och löner, höjda minimilöner – förstatliga alla företag som inte betalar sina anställda.Bygg upp ett starkt välfärdssystem, med anständiga pensioner samt sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar för alla.Omedelbara och fullständiga demokratiska rättigheter: yttrandefrihet, ingen censur, mötesfrihet, strejkrätt, organisationsrätt.Bygg upp oberoende och demokratiska arbetar- och studentfackföreningar.Frige de politiska fångarna.Avskaffa lagen om nationell säkerhet. Stäng fånglägren. Demokratiska rättigheter för Hongkong och Xinjiang.Ned med diktaturen, ned med det statliga förtrycket.För en revolutionär folkförsamling som väljs i allmänna val, med mandat att införa en genuint socialistisk politik för att konfiskera miljardärernas och de ”röda” kapitalisternas rikedomar.Inget kallt krig, utan istället global klasskamp mot kapitalisterna i öst och väst. För internationell socialism. ■

Inlägget Kinas massrevolt – vad händer nu? dök först upp på .

FINLAND | Bara dagar efter att Aurora stämde Sveriges regering för bristande klimatpolitik stäms regeringen i Finland. Miljöorganisationerna Greenpeace och Finlands naturskyddsförbund anklagar den finska regeringen för att driva en klimatpolitik som bryter mot den nya klimatlagens mål om att landet ska vara koldioxidneutralt 2035.

Organisationerna, som kallar ärendet Finlands första klimaträttegång, överklagar regeringens klimatårsberättelse till högsta förvaltningsdomstolen och kräver en ny beredning, skriver Svenska Yle.

Marksektorn har blivit utsläppskälla

Centralt handlar det om huruvida målen i klimatlagen, som antogs i somras, är möjliga att förverkliga med de åtgärder som föreskrivs i klimatplanerna. Organisationerna hävdar att de nuvarande klimatplanerna inte beaktar att marksektorn, som tidigare var en kolsänka, har kollapsat.

I samband med Statistikcentralens rapport om växthusgasutsläppen år 2021 det blev nämligen klart att marksektorn, som omfattar åkermark, betesmark, bebyggd mark, våtmark och torvproduktionsmark, har omvandlats från kolsänka till utsläppskälla.

Därför kan klimatlagens målsättningar med nuvarande åtgärder inte uppnås, sade Kati Kulovesi, professor i internationell rätt och internationell miljörätt vid Östra Finlands universitet till Hufvudstadsbladet.

Det är dock inte klart om domstolen kommer att ta upp målet, först ska domstolen ta ställning till om kriterierna för stämningen har uppfyllts. Enligt Kati Kulosevi beslutet bli att förvaltningsdomstolen inte har förutsättningar att behandla denna typ av rättsfall.  * * *LÄS MERKlimaträttegångar sveper över världen

The post Finland kan få sin första klimaträttegång appeared first on Tidningen Global.

Kim Lagerquist, avdelningschef för förskoleverksamheten i Rinkeby-Kista svarar på kritiken.

Inlägget Kritiserade chefen: ”Vi har en god dialog och högt i tak” dök först upp på Nyhetsbyrån Järva.

Carpoolen är tillbaka och gäst är ingen mindre än tiktokaren och youtubern från Trollhättan, Kaeli Abdi.

Inlägget Galdem A Carpool – Kaeli dök först upp på Nyhetsbyrån Järva.

Göteborg har fått ett första regnbågshus, med verksamheter för hbtqi-personer.

Det är Göteborgs stad som i samråd med stadens HBTQ-råd och aktörer från hbtqi-communityt som sett till att huset kommit på plats.

– Ambitionen är att Regnbågshuset ska bli en plats där hbtqi-personers förutsättningar stärks. Regnbågshuset ska bli en plats där hbtqi-personer kan mötas, få stöd och skapa egna aktiviteter, säger Tanja Ramic, projektledare för inrättandet av Regnbågshuset på förvaltningen för demokrati och medborgarservice i Göteborgs Stad.

Huset är en del av Göteborgs Stads hbtq-plan för att förbättra hbtq-personers livsvillkor fram till år 2023.

Besökarna själva ska bestämma vad som ska hända i lokalerna.

– Regnbågshusets olika funktioner har vaskats fram på möten med olika föreningar och organisationer. Det ska bli jättespännande att se hur verksamheter växer fram och hur besökarna formar huset, säger Anna Hildesson, samordnare för Regnbågshuset i Göteborgs Stad.

Regnbågshuset rymmer samlingsrum, mötesrum, kafé och ateljé. Göteborgs Stad står för lokalen och driften.

Inlägget Regnbågshus öppnar i Göteborg dök först upp på Landets Fria.

Nya siffror från FN visar att uppvärmningen i stora delar av Europa under sommarhalvåret redan ligger på över två grader. Det är dubbelt så mycket som snittet för hela planeten. Dessutom har klimatet blivit torrare, framförallt i södra Europa, vilket ger ökad risk för bränder och svåra värmeböljor. 

– Det vi ser framförallt för södra Europa, ligger i linje med FN:s klimatpanel, som tidigt förutsåg att en ökad mänsklig påverkan på växthuseffekten skulle leda till att torra områden på jorden blir ännu torrare, säger Paul Glantz, docent i atmosfärvetenskap vid Stockholms universitet, i ett pressmeddelande.

I studien, som publicerats i tidskriften Journal of Geophysical Research – Atmospheres lyfter man också fram att uppvärmningen på landområden ligger på 1,6 grader i medeltal jämfört med 0,9 grader i haven. 

Det är framförallt de mänskliga utsläppen av växthusgaser som gör att temperaturen ökar. Men enligt Paul Glantz hänger den snabba uppvärmningen även ihop med att aerosolpartiklarna, som sprider en del av solljuset tillbaka till rymden och därmed har en avkylande effekt, har minskat de senaste decennierna.

Inlägget Dubbelt så snabb uppvärmning i delar av Europa dök först upp på Landets Fria.