Förra veckans protester utanför Uber och Bolts huvudkontor var första gången app-anslutna förare samlades i en gemensam protest i Sverige. Förarna har börjat organisera sig fackligt och fler aktioner är att vänta.
– Det är ett modernt slaveri, men vi har inga andra alternativ, säger Atta, förare på Uber till Arbetaren.

Ett tjugotal förare deltog i protesten vid Ubers och Bolts huvudkontor i förra veckan. Taxiförare på gigjättarna har börjat organisera sig fackligt genom Taxiunionen och överlämnade en lista med krav på förbättringar av arbetsvillkoren.

Affärsmodellen som företag som Uber bygger på, handlar om att överlåta ansvaret för arbetsvillkoren på de ”egenanställda” gig-arbetarna själva, medan företaget tillhandahåller en infrastruktur.

Arbetaren talar med förare som uppger att de har svårt att nå Uber annat än via mejl och chatt.

– Tusentals chaufförer vittnar om att de nästan aldrig får gehör. De får ofta automatiska standardsvar och blir avstängda utan förklaring. Så vi bestämde oss att det får vara nog med detta och åkte hit, säger Omid Sakhdari, facklig representant för Taxiunionen.

Ett tjugotal förare deltog i protesten vid Ubers huvudkontor i Solna Foto: Julia Lindblom

Han är själv chaufför och berättar att Taxiunionen startade som en Facebookgrupp. I dag samlar facket åkerier och förare som använder sig av apparna.

Facebookgruppen har idag närmare 1700 medlemmar, och Taxiunionen har börjat hålla öppna möten. Det här är den första större protesten de genomför tillsammans. Listan med krav handlar om alltifrån ersättningar till rätten till datainsyn. 

Under onsdagens protest vecklade förarna ut en banderoll och flera personer höll tal. Men trots att förarna tog sig hela vägen till kontoret i Solna var mottagandet frostigt från företagets sida.

Uber vägrade bjuda in någon av de fackliga representanterna till kontoret. I stället lovade en representant för bolaget, som sade att han bevakade säkerheten, att han skulle föra vidare kraven och att företaget skulle återkomma. 

Uber har flertalet gånger hamnat i medialt blåsväder. I somras kunde den engelska tidningen The Guardian avslöja 124 000 läckta dokument där det framgår att Uber struntat i lagar samtidigt som man haft täta kontakter med politiker och lagt miljarder på lobbyarbete. Dataläckan visade hur taxibolaget slagit sig in på marknader över hela världen genom att använda direkt olagliga metoder. Bland annat har man inte krävt taxitillstånd av förare. Något som är ett krav i många länder. 

Efter protesten vid Ubers kontor i Frösunda fortsatte taxibilarna till Bolts kontor, i en annan del av staden. Bolts Sverigechef Lina Dahlander mötte upp arbetarna på parkeringen tillsammans med sina kollegor för att bjuda på kaffe.

Taxiunionens medlemmar välkomnades av Bolts Sverigechef Lina Dahlander på parkeringen. Foto: Julia Lindblom

Bolt grundades i Estland 2013 av den då 19-årige Markus Villig. I dag är han miljardär och företaget beräknas vara värt närmare 80 miljarder kronor. Bolts app används i hundratals städer runtom i världen. I Sverige har de funnits sedan 2019 och har under de senaste åren också breddat sitt utbud till bland annat elsparkcyklar, elcyklar och matleveranser.

– Våra partners och kunder är det som ligger till grund för vår verksamhet. Vi är öppna för dialog och genomför löpande förbättringar. Vi strävar efter lägsta möjliga kommission och kan därigenom höja våra partners intjäning, säger Lina Dahlander, Sverigechef på Bolt till Arbetaren.

Fyra förare blev inbjudna till ett möte med Sverigechefen inne på Bolts kontor. De gick igenom sina krav och blev utlovade ett möte inom två veckor.

– Som sagt är jättebra för oss att ha en motpart och inleda en dialog. Vi behöver kolla igenom alla krav och återkomma till er, sade Lina Dahlander under mötet.

Förra veckan var också det brittiska facket ADCU (App Drivers and Couriers Union) på besök i Sverige. Dagen innan protesten höll de en föreläsning om fackliga strategier för taxiförare på Folkets Husby.

Facket ADCU organiserar gigarbetare och startade i England 2015. I dag har de 7 500 betalande medlemmar runt om i Storbritannien, merparten i London. Hadi Abdurzak och James Farrar är två av de organisatörer som var på plats från facket.

– Det är samma sak som händer i Sverige, som hände oss i England. Exploateringen ser likadan ut överallt. Att vi lyckades vinna mot Uber handlade om organisering. Det är genom enighet, uthållighet och delaktighet som det går att uppnå något. Och jag hoppas att de här förarna är uthålliga, säger Hadi Abdurzak.

Den brittiska facket vann i Högsta domstolen mot Uber i februari 2021. Det innebär att Uber nu måste klassa förare som anställda, vilket ger dem rätt till bland annat semesterersättning, sjuklön och minimilön. Facket driver även ett fall mot Uber i en nederländsk domstol för rätten till datainsyn.

– Men vi har fortfarande mycket kvar att göra. Uber betalar fortfarande inte för tiden när förarna väntar på kunden, endast körtiden. De betalar 45 pence i timmen, (vilket motsvarar ungefär 6 kronor reds anm), utöver ersättningen för kunden. Men det är en summa som är alldeles för låg, och nu är den ännu lägre på grund av inflationen. Det är Uber som bestämt den, säger James Farrar.

Uber har tecknat sådana här kollektivavtal i flera länder, nu senast i Belgien. Men de blir urvattnade eftersom de varken fokuserar på transparens kring data, eller innehåller några direktiv om löner.

James Farrar, organisatör på ADCU

Han berättar att det stora facket GMB även tecknat kollektivavtal med Uber i maj 2021, men att det i sig inte hjälpt förarna särskilt mycket, och att det fortfarande saknas bestämmelser om löner.

Han menar att det stora facket inte har särskilt många medlemmar bland appförare i Storbritannien.

– Nu får de här förarna varken protestera eller strejka, och måste på grund av avtalet förhålla sig neutrala till Uber. Vad är då poängen med avtalet? Uber har tecknat sådana här kollektivavtal i flera länder, nu senast i Belgien. Men de blir urvattnade eftersom de varken fokuserar på transparens kring data, eller innehåller några direktiv om löner. ADCU kan inte sälja ut sin neutralitet eller kampvilja för ett avtal som utesluter lönerna.

Förr i världen brukade förare betalas utifrån körtid och distans, men det hör enligt Uber till “den gamla tiden”. 

– Uber använder sig i stället av en “dynamisk prissättning”, som blir svår för oss förare att genomskåda. Hur kan det komma sig att någon som har bättre score får fler körningar, och på vilket sätt tas besluten? Det hela blir väldigt kafkalikt, säger James Farrar och suckar.

James Farrar är organisatör på brittiska ADCU. Foto: Julia Lindblom

Bolt har enligt Dagens industri omkring 3 000 anställda runt om i världen, men det är tusen gånger fler som arbetar på plattformen, drygt tre miljoner förare och kurier som utför själva tjänsterna genom att köra taxi eller leverera mat.

James Farrar menar att företaget inte vill ha anställda på plattformen och i stället helt förlita sig på automatisering.

– Om de hade haft anställda skulle det ju plötsligt likna en relation mellan arbetsköpare och arbetare. Och det är något som gigjättarna undviker.

Brittiska förare firar segern utanför Högsta domstolen i London, fredagen den 19 februari 2021. Foto: Frank Augstein/TT

Enligt artikel 22 i dataskyddsförordningen, GDPR, får förare inte bli föremål för beslut som enbart grundas på automatiserad behandling om detta innebär stora konsekvenser för personen. 

– Om detta ändå sker, har en förare rätt att få en förklaring till varför hen till exempel blir avstängd. 

FAKTA Taxiunionens kravlista

Förarna kräver att få vara med när företagen fattar beslut om ändringar och nya villkor, att förarna betraktas som inhyrda konsulter från inloggningstid till utloggningstid, en höjning av jämförelsepriset till 299 kronor och att avgiften sänks till 15 procent. 

Förarna kräver att få betalt från det ögonblick då de accepterar en resa med en kund, oavsett hur långt bort kunden befinner sig. 

En annan viktig stridsfråga för Taxiunionen är rätten till insyn och transparens gällande deras egen data. 

Förarna vill få rätt att veta vilka personuppgifter som behandlas och hur det går till. Taxiunionen har flera dokumenterade fall där Uber avaktiverar förare för “bedräglig aktivitet”, utan att ge någon förklaring till varför. 

Förarna vill att Uber slutar använda ansiktsigenkänningsprogram för att profilera och identifiera förare.

I december stämde det brittiska facket, tillsammans med förare i Portugal, Uber och Ola Cabs i en nederländsk domstol. De krävde tillgång till den data som företaget samlat in via applikationer som förarna använder i arbetet. 

Distriktsdomstolen i Amsterdam, den stad där Uber har sitt europeiska högkvarter, dömde huvudsakligen till fördel för plattformsföretagen och slog fast att den fullständiga datan inte kunde lämnas ut till förarna utan att äventyra kundernas integritet. Samtidigt gjorde facket viktiga framsteg avseende gig-arbetares rätt till sin egna data.

Uber måste enligt domslutet lämna ut information till förarna om deras rating, det vill säga det betyg som kunderna ger efter körningar, under förutsättning att denna anonymiseras. Gigföretagen måste även ge tillgång till information om hur förarens personliga data processas genom företagens övervakningssystem.

Fortfarande pågår den rättsliga processen och förarna har överklagat beslutet. Ett nytt beslut väntas från domstolen i Amsterdam den 20 december.

I Storbritannien har förare även vidtagit rättsliga åtgärder mot Uber på grund av företagets ansiktsigenkänningsprogram. Företaget identifierar förarna med hjälp av en tjänst från Microsoft som scannar ansikten och jämför dessa med fotografier. 

Detta för att säkerställa att enbart godkända förare kör för Uber. Metoden har fått allvarlig kritik, bland annat för att den inte är tillförlitlig för rasifierade förare. Många förare har på felaktiga och diskriminerande grunder förlorat sina uppdrag hos Uber.

Taxiunionen anordnade ett möte i Folkets Husby förra veckan. De bjöd in facket ADCU att föreläsa om hur förare organiserat sig på gigjättarna i Storbritannien. Foto: Julia Lindblom

I EU lobbar gigföretagen genom organisationen “Move EU” och genom EPP-gruppen. Sverige kan även få en viktig roll för utvecklingen under sin tid som ordförandeland i EU våren 2023.

Atta, som kom till Sverige som student från Pakistan, är en av femtiotalet förare som deltar i mötet på Folkets Husby. Det senaste året har han arbetat heltid med Uber och Bolt. Atta vågar inte ställa upp med namn av rädsla för att Uber ska stänga av honom i appen. Enligt honom är arbetsförhållandena slavliknande eftersom lönen är så låg. Trots att han arbetar mellan 70-80 timmar per vecka, får han oftast en timlön på endast 30-40 kronor i timmen.

– Många tänker att gigarbete fungerar om man arbetar extra, men för många är det hela ens inkomst som hänger på de här apparna. Det är ett modernt slaveri men vi har inga andra alternativ, säger Atta.

Samtidigt är det svårt att ta sig in i andra tryggare taxi- och budföretag, berättar förare som Arbetaren intervjuar. De kräver att förarna ska ha kört i ett visst antal år och själva licensen kan kosta hundratusentals kronor.

Nu väntar en intensiv vinter för Taxiunionen. Nästa stora protest är planerad till den 7 december. 

– Det här systemet är inte hållbart. Gigekonomin har förändrat hela samhället, och urholkar rättigheter som många kämpat och dött för. Att ha rätt till en rättfärdig lön, semester, pension, sjukersättning och en trygghet på jobbet. Allt försvinner tack vare gigarbete, säger Omid Sakhdari. 

Han menar att kampen för gigarbetarna bara börjat. 

– Uber och andra liknande företag har lagt grunden till detta och deras sätt att arbeta har inte varit hållbart. Det måste förändras.

Arbetaren har sökt Uber men de har vid tidpunkten för denna publicering inte återkommit med svar.

Missa inte Arbetarens videoreportage från protesten här:

Internationell solidaritet med kampen i Iran äger rum hela tiden, överallt; här från 25 november i Stockholm (Foto: Natalia Medina).

av Liv Shange Moyo // Artikel i Offensiv

Trots allt blodigare repression fortsätter proteströrelsen i Iran att gå framåt. Helgen den 25-27 november var ett nytt steg, med landsomfattande protester med tider och platser utlysta i förväg. Samtidigt gick arbetare ut i en ny våg av strejker som, om den upprätthålls och växer, kan vara avgörande för revolutionens fortsättning.

I Zahedan samlades den 25 november återigen tusentals i ett stort demonstrationståg efter fredagsbönen, lett av kvinnor under talkörer som ”ned med diktaturen” och ”ned med Khamenei”.
Lördag den 26 november började lastbilschaufförerna en landsomfattande strejk, som hade utlysts till tio dagar. Samma dag lade även arbetare i stål- och bilindustrin ned arbetet runt om i landet, bland annat på det stora Esfahan Steel Company.
Sen tidigare har strejker brutit ut i flera industrier, bland annat bland sockerrörsarbetarna, olje- och gasarbetarna, sjuksköterskor med flera. Lärarna har strejkat i flera omgångar, och en mängd lokala generalstrejker med karaktären av nedstängningar, där ägarna av småbutiker och -företag stänger ned, har hållits sen protesterna startade i september.
Strejkerna är uttalat en del av kamprörelsen mot den ”islamska republiken”. Men strejker bryter också ut på ”egna premisser” – som stålverksarbetarna vid Bafaq Steel Complex i Kerman-provinsen, som lade ned arbetet efter att två arbetare hade dödats i en explosion. De kräver att säkerhetsprotokollet måste följas på arbetsplatsen, men i den revolutionära situationen som har utvecklats blir varje strejk politisk.

Lastbilsstrejken har potential att lamslå hela ekonomin. Regimen har snabbt försökt blidka chaufförerna med löften om högre ersättning för bränslekostnader. Men som en chaufför sa: om ni satt på de pengarna hela tiden, varför erbjuds de först nu?
En hackad ljudinspelning från ett möte mellan statskontrollerad media och en av ”revolutionsgardets” generaler bekräftar att de styrande är djupt oroade över att inte lyckas kväsa upproret – generalen, Qasem Qoreyshi, noterar bland annat att polisen är utmattad, ”mycket missnöjd” och att regimen förlorar ”mediakriget”. Inspelningen bekräftar också att fotbolls-VM i Qatar är ett stort prestigefyllt slagfält i detta mediakrig.
Våldet har de senaste veckorna trappats upp. Den paramilitära milisen basij har beordrats att ”obarmhärtigt konfrontera” protesterna. I ett vidrigt exempel på statlig skuldbeläggning medgav brigadgeneral Amir Ali Hajizadeh att ”kanske fler än 300” har dött ”sen den här kvinnans död”, samtidigt som ayatollah Khamenei hyllade basijs blodiga tillslag mot ”fienden (…) på stridsfältet”, som bland andra DN har rapporterat.

I den revolutionära situationen som har utvecklats blir varje strejk politisk.

Särskilt Kurdistanprovinsen, där motståndet har varit som starkast och där de protesterande under de senaste veckorna hade lyckats ta kontroll över flera mindre städer, har sen förra veckan utsatts för ett intensifierat våld.
Militär har satts in och 44 civila uppges ha dödats bara under den senaste helgen i Sanandaj, Bukan, Mahabad och andra kurdiska städer. Iran har också återigen attackerat påstådda ”terrorister” i irakiska Kurdistan.
Uppskattningarna av hur många som har dödats totalt varierar något. Enligt USA-baserade Human Rights News Agency (HRNA) hade 448 personer, varav 63 barn, dödats av regimens repression mellan den 16 september och 25 november. HRNA uppger också att över 18 000 har gripits. FN rapporterar något lägre siffror, bland annat omkring 14 000 gripna.
Hundratals ögonläkare har de senaste dagarna larmat om att över 500 människor förlorat synen helt eller delvis efter att ha skjutits i ögonen av blyhagel av regimens styrkor.

Som general Qoreyshi bistert konstaterade på sin interna propaganda-briefing är missnöjet bland befolkningen massivt och protesterna påverkar varje hörn av landet – demonstrationer har ägt rum i över 150 städer och strejker på 142 universitet.
Han gör rätt i att darra. De nya arbetarstrejkerna skulle kunna frigöra styrkan som kan göra verklighet av drömmen om en ny iransk revolution.
Tas traditionen av demokratiska arbetarråd upp i stor skala och de organiserade arbetarna tar ledningen över rörelsen sätts oundvikligen en dagordning som pekar mot ett socialistiskt alternativ: med gemensam, demokratisk arbetarkontroll över produktion och distribution, och alla samhällets funktioner – det verkliga alternativet till såväl mullornas diktatur som Västimperialismens förslavning av regionen.

Inlägget Proteströrelsen i Iran går fortsatt framåt dök först upp på .

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.

Alla regioner upplever brist på barnmorskor. Samtidigt saknas siffror på hur många barnmorskor som faktiskt jobbar på landets förlossningar, visar en kartläggning från Socialstyrelsen.– Det var svårt att få fram exakt hur många som jobbar inom förlossningsvården, säger utredaren Inga-Maj Andersson. Bristen på barnmorskor inom svensk sjukvård väntas bestå åtminstone fram till 2035, enligt den […]

The post Haltande siffror om barnmorskor på förlossningen appeared first on Syre.

Parlamentet i Singapore avkriminaliserar homosexuella handlingar – men ändrar samtidigt grundlagen: Äktenskap ska definieras som en institution enbart mellan man och kvinna. Den omdebatterade paragrafen 377A har länge kritiserats som diskriminerande och stigmatiserande för hbtqi-personer. Tidigare försök att upphäva den har misslyckats. Fram tills nu har sex mellan två män kunnat bestraffas med upp till […]

The post Inte längre brottsligt vara gay i Singapore appeared first on Syre.

74-årig livstidsfånge nekas tidsbestämt, åtal för hantering av knark värt 82 miljoner kronor, hot mot skola i Motala och polis åtalad för våldtäkt.

I samband med att den nya regeringen presenterade sin budget uppmanade ledningen på Naturvårdsverket de anställda att undvika intervjuer, skriver Dagens industri. Det framgår av ett mejl som tidningen tagit del av. Direktiven gällde enligt mejlet de fall där journalister ställer frågor om budgetens följder för utsläppen av växthusgaser. ”Vi kan däremot hänvisa till klimatbilagan […]

The post Anställda på Naturvårdsverket ombads neka medier appeared first on Syre.

Säkerheten i fångläger som al-Hol i Syrien har minskat efter Turkiets angrepp mot kurdiska områden, meddelar Mazloum Abdi, befälhavare för kurdiska styrkan SDF som kontrollerar lägret.Samtidigt varnar han för ökad aktivitet bland IS-celler i området. Fullständigt kaos bröt ut när över 100 IS-medlemmar stormade fängelset Gweiran i norra Syrien med självmordsbombare i lastbilar och tung […]

The post SDF varnar för IS-dåd efter Turkiets attacker appeared first on Syre.

Det räcker inte att behandla trakasserier och hot mot myndighetsanställda som en arbetsmiljöfråga. De är också ett angrepp på rikets inre säkerhet.

Att jobba som handläggare på en statlig myndighet är ett uppdrag, där trakasserier och hot blivit mycket vanligt.

Tre fjärdedelar av de 173 myndigheter som tillfrågats uppger att anställda har råkat ut för någon form av trakasserier 2019-2021, enligt en ny granskning från Riksrevisionen.

Mer än hälften uppger att anställda utsatts för trakasserier någon gång per år eller mer och mörkertalet anses vara stort.

I första hand berörs stora myndigheter som Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten, Polismyndigheten och Skatteverket, men också länsstyrelser, och domstolar. Även myndigheter eller verksamheter som hanterar laddade frågor som kostråd, invandring, klimat eller rovdjur drabbas.

Medarbetare vid Kronofogdemyndigheten skildrar en allt mer hotfull verklighet 

De som hotar är oftast (68 procent) personer med »rättshaveristiskt beteende«, följt av personer med psykiska besvär (60 procent).

Därefter (55 procent) kommer personer »i desperat situation« på grund av exempelvis negativa beslut eller långa handläggningstider.

Personer med koppling till organiserad brottslighet eller med »uppenbart uppsåt att begå en kriminell handling« utgör 20 procent av gärningspersonerna, men »framför hot som är mer systematiska och beräknande till sin karaktär.«

Anställda kan bli förföljda både på jobbet och hemma, få sin familj kartlagd, uppgifter uthängda i sociala medier, få ogrundade anmälningar till polis och socialtjänst.

Medarbetare vid Kronofogdemyndigheten skildrar en allt mer hotfull verklighet där man aldrig vet om den som öppnar dörren är beväpnad.

Att exempelvis hantera beslut om vargjakt kan medföra dödshot, berättar Henrik Hansson, fälthandläggare på länsstyrelsen i Jämtland i Rapport (27 november).

En undersökning som fackförbundet ST har gjort visar att andelen som rapporterar att det förekommer hot och våld på arbetsplatsen (huvudsakligen från medborgare) har ökat från 28 till 34 procent sedan 2018.

»Det bara blir värre och värre,« säger fackombudet Jasminka Badurina med 20 års yrkeserfarenhet från häktet i Helsingborg i I ST-podden Rädd på jobbet.

Och även om statsanställda sätter ett korrekt och objektivt beslutsfattande framför sin egen arbetsmiljö går det inte att bortse från vad hoten gör med en människa, säger Tomas Fröstberg, ombudsman på fackförbundet ST. »Människan därbakom måste brytas ner. Risken är att hen går under till sist. Och ingen kommer att vilja jobba där.«

Riksrevisor Helena Lindberg säger i en kommentar: Att motverka trakasserier, hot och våld är viktigt för att minska risken för att tjänsteutövningen påverkas och för att upprätthålla förtroendet för statlig verksamhet.

Trakasserier och hot mot statligt anställda tas på stort allvar och är redan föremål både för lagstiftning och utredningar.

Inlägget Hot mot handläggare är ett hot mot rättsstaten dök först upp på Dagens Arena.

Föräldrar, ta ansvar och var hemma med era sjuka barn. I min arbetsbeskrivning står det inte att det ingår att bli sjuk, men jag vet att det ingår i föräldraskap att ta hand om sina sjuka barn. Det skriver Michaela Ekman, barnskötare och fackligt förtroendevald på Kommunal.

Jag ligger hemma i soffan med näsdukar hopskrynklade över hela soffbordet och dricker kallt te i min “fröken”-kopp. Koppen fick jag en sommaravslutning för några år sen, tillsammans med teckningar, blommor, choklad och fina kort som alla beskrev att vi är fantastiska, viktiga och världens bästa pedagoger. Men jag känner mig inte alls som världens bästa för jag är sjuk och mina kollegor saknar mig på jobbet.

I min arbetsbeskrivning står det att jag ska genomföra “för en barnskötare sedvanliga arbetsuppgifter”. Men det borde stå att det ingår i mitt arbete att bli sjuk. För att på mitt jobb kryllar det av sjuka barn. Jag är trött på föräldrar som inte tar sitt ansvar och nu får det faktiskt vara nog.

I morgon är det du som bär ansvaret om du inte håller ditt sjuka barn hemma.

För en barnskötare är den genomsnittliga lönen 25.300 kr i månaden. Många barnskötare jobbar deltid och de som inte gör det får istället ofta jobba över. Vikarier tas inte in i den utsträckning det behövs och vi är mer eller mindre oumbärliga då de barn vi jobbar med kräver stor trygghet. Som barnskötare har jag ett av Sveriges viktigaste jobb. Förskolan är en viktig byggsten i välfärdssystemet, men för femte gången i år är jag hemma på grund av sjukdom. Det innebär i praktiken att jag redan förlorat ca 4643 kr i karensavdrag eftersom jag har blivit smittad på jobbet.

Våra chefer har ett arbetsmiljöansvar som vi sällan ser skymten av. Istället är vi ofta en serviceverksamhet åt föräldrar som faktiskt har möjlighet att flexa eller jobba hemifrån. Därför riktar jag mig till er. Denna mörka novemberkväll har jag inte bara ont i huvudet av min höga feber utan även ont i magen för mitt dåliga samvete för att jag inte kan vara på jobbet. På min tekopp står fina ord som glädje, utveckling, uppmuntran och trygghet. Så länge sjuka barn vistas på förskolan kan vi bara fantisera om en verklighet som är trygg, glädjefylld, uppmuntrande och utvecklande för så väl oss pedagoger och som för era barn.

Vem är det egentligen som bär ansvaret? Jag kan peka på min chef, eller på stadsdelen där jag är anställd. Kanske också på kommunpolitikerna och så kan jag börja om, för det spelar inte någon roll. Inte just idag.

I morgon är det du som bär ansvaret om du inte håller ditt sjuka barn hemma. Imorgon är det du som kan bespara mig och mina kollegor från att få ytterligare ett karensavdrag på 929 kronor. I min arbetsbeskrivning står det inte att det ingår i mitt arbete att bli sjuk, men jag vet att det ingår i föräldraskap att ta hand om sina sjuka barn. Så imorgon vill jag att du stannar hemma med ditt sjuka barn för att det är du som är förälder och jag är “bara” världens bästa barnskötare.

Michaela Ekman, barnskötare och fackligt förtroendevald på Kommunal.

Inlägget Sjuka barn hör inte hemma i förskolan dök först upp på Dagens Arena.