Kropparna gestaltar skogens växtkraft i en vacker och tänkvärd dansshow (Foto: Pressbild).

av Rock Lipponen & Matilda Eriksson // Artikel i Offensiv

I föreställningen Kvinnor och skog sitter publiken i en ring i dubbla rader, de bildar med den lågt placerade belysningen scen och också scenografi i det svarta rummet.

De två dansarna står nära varandra på det cirkulära scengolvet. Kostymerna går i grönt, beige, brunt och orange med referenser till bekväma frilufts- och jaktkläder.
Sakta börjar dansarna vrida sina kroppar kring varandra. De dras mot golvet där den ena kroppen till slut ligger på den andra. Efter det pågår en långsam rörelse i symbios där kropparna växelvis agerar kraft och tyngd. Den ena kroppens rörelser är helt beroende av den andra och det är en stor fysisk insats som krävs för att rörelsen inte ska stanna av. Verket karaktäriseras av balans, samspel och monotonitet. Både kropparna, rörelserna och ljudet är långsamt böljande och förvridet.

Vi tyckte båda att föreställningen var bra, inspirerande och tänkvärd. De båda orden kvinnor och skog har en politisk laddning och sammansatt exploderar de.
Som betraktare kan man tolka föreställningen på många olika sätt. Det symboliska i att två kvinnor gestaltar temat, att människorna är fullt upptagna av sig själva medan naturen förtvinar, att kropparna gestaltar skogens växtkraft. I förordet i programmet skrivs:

Tänk dig att du håller det sista barret i din hand.
All naturskog är borta. Kvar finns bara av skogsmaskiner söndertrasade marker oc29h virkesåkrar. Och därtill ett förstört ekosystem på vårt samvete.
Tänk dig ett liv utan skog.
Känn på den förlusten. Förnim den framtiden.

Turteatern som har producerat föreställningen skriver: Kvinnor och skog bjuder in dig till ett rum för (om)sorg om skogen. Ett rum där förlusten får ta plats, tid och kropp. Ett rum för det långa perspektivet. Verket vill fysiskt och emotionellt närma sig det faktum att vi håller på att förlora ett naturarv och utarma förutsättningarna för vår existens.
Med två kvinnor, dansare och skogsälskare tar verket dig med på en resa till din inre skog, den enda plats som kanske ännu inte är avverkad.

Koreograf för föreställningen är Hagar Malin Hellkvist Sellén som under ett par decennier har arbetat med att gestalta angelägna teman ur ett queert och feministiskt perspektiv. Hagar Malin har i flera föreställningar samarbetat med de två Oslobaserade dansarna Pernille Holden och Marianne Kjærsund.

Föreställning: Kvinnor och skog
Scen: Dansinitiativet, Luleå

Inlägget Recension: Kvinnor och skog dök först upp på .

Britta Brus (Foto: Vilgot Karlsson).

av Britta Brus // Artikel i Offensiv

Uppläst på prisprotesten i Göteborg den 10 december av Britta Brus, Nej till marknadshyra, Rättvisepartiet Socialisterna och Alla ska kunna bo kvar.

”Fastighetsägarnas krav på stora hyreshöjningar skakar landets hyresgäster, som redan drabbats hårt av skenande priser på mat, el, och så vidare. Nätverket ’Nej till marknadshyra – Ja till en social bostadspolitik’ vill samla till brett motstånd mot detta – nu får det vara nog. Vi bjuder därför organisationer och enskilda till gemensam och aktiv politisk kamp för lägre hyror och en ny bostadspolitik.
Första steget var ett digitalt stormöte den 24 november, sedan ytterligare ett den 1 december för att organisera oss inför de stora protester som äger rum över hela landet idag den 10 december.
Allas rätt till ett hem är grunden i bygget av ett tryggt samhälle. År 2021 stoppades marknadshyror i nyproduktion, lagstiftning om lägeshyra och förslag om Stockholmshyra. Nu kan vi förvänta oss att den nya regeringen, med stöd av Timbro med flera, återupptar attackerna mot hyresrätten som en boendeform för alla. Då måste vi organisera oss brett och göra motstånd.

De senaste femtio årens bostadspolitik har skapat bostadsbrist, trångboddhet, otrygghet och segregation. Hundratusentals hyresrätter har sålts ut. I storstäderna står över en miljon i kö för att få en hyreslägenhet.
Bostadsproduktionen störtdyker, och i Tidöavtalet och budgeten lyser åtgärder med sin frånvaro. Däremot blir det fortsatta skattesubventioner för villa- och bostadsrättsägare. Hyresgäster har lägre inkomst och en stor andel går till boende. De drabbas nu också värst av stigande matpriser, inflation och arbetslöshet.
Det finns ingen möjlighet att också klara av de stora hyreshöjningar som hyresbolagen kräver. Bostadsbolagen har gjort miljardvinster. Hyrorna måste ner – inte upp. Nu får det vara nog!”

Inlägget ”Hyrorna måste ner – inte upp!” dök först upp på .

Ringhals reaktor 4 är nedstängd till åtminstone 23 februari, vilket pressar upp de redan höga elpriserna (Foto: Vattenfall).

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Kärnkraft trummas ut som ”det enda tillförlitliga” och som en ”grön energi”. Samtidigt stängs reaktorer som på löpande band för olika driftsunderhåll, skador och skavanker.

Europas största kärnkraftsland Frankrike (som står för 52 procent av EU:s totala el från kärnkraft) har under året haft omfattande problem med sina kärnkraftverk. På grund av en mängd olika problem (varma floder på grund av värmeböljor, i sin tur orsakade av klimatkrisen, gör att man inte har kunnat dumpa nedkylningsvattnet i dem, plus frätskador på rör och andra tekniska problem) har uppemot hälften av alla reaktorer legat nere under långa perioder.
Flera av dessa har i skrivande stund inte kunnat återuppstartas; enligt France24 kan det dröja ända till slutet av januari innan reaktorerna är igång igen.

Snabba, abrupta reaktornedstängningar är bland de mest allvarliga störningarna i ett elnät. I Sverige ser vi just nu hur flera reaktorer ligger nere för ”underhåll” eller för att de helt enkelt är trasiga. Oskarshamn reaktor 3 är ur drift i nio dagar och Ringhals reaktor 4 är nedstängd tills åtminstone den 23 februari.
Det pressar upp de redan höga elpriserna än mer. I elområde tre och fyra, i södra Sverige, blev priset på måndagen den 12 december i snitt en krona högre än under söndagen med 4,55 kronor per KWh.
Samtidigt kostar det ungefär 25-35 öre per KWh att producera exempelvis el från vindkraft. Där kan man verkligen se en god vinstmarginal för energibolagen.

Det finns flera osäkerhetsfaktorer med kärnkraftverk. De är uppenbarligen inte en pålitlig, tillförlitlig källa till energi. Så starka störningar i energiproduktionen som vi redan har skulle vara mångdubbelt värre om regeringens galna planer på en storskalig kärnkraftssatsning skulle bli verklighet.
Vattenfalls vd Anna Borg har även hon kritiserat regeringen för detta och att de inte är någon ”quick fix”. Dock blir det lite snedvridet när ”lönsamheten” är en primär faktor:
– Vi har ju inte fattat något beslut om att vi ska bygga nya reaktorer. Vi får se hur teknikutvecklingen går, hur lönsamma de kommer att bli och hur praktiskt möjligt det är att bygga dem. Det tittar vi på nu i en förstudie, sa hon till SVT Nyheter den 9 december.
Precis som inom välfärdssektorn, bostad och allt annat innebär privata, marknadsstyrda och vinstjagande verksamheter att priserna pressas upp, kvaliteten försämras och kostnaden övervältras på vanligt folk, på hushållen.

Kärnkraft är utöver sin opålitlighet inte heller en grön energikälla, som allt fler nu försöker hävda. Gruvbrytning av uran är extremt skadligt för naturen:
”När uranmalm bryts frigörs radioaktiva gaser och radioaktivt damm. Radioaktiva sönderfallsprodukter blir också kvar i gruvavfallet och riskerar att läcka ut”, som Naturskyddsföreningen skriver.
Uranet importeras långväga till Sverige, från Namibia, Kanada och Australien. Det är en lång transportkedja: från gruva till anrikningsverket, till kraftverket och sedan ska restavfallet transporteras därifrån till slutförvar som det inte finns någon slutgiltig lösning för. De kopparkapslar som S-regeringen godkände till högerns stora jubel förra vintern har stora osäkerheter. Som Jan Linder, som tidigare jobbade på Strålsäkerhetsmyndigheten, berättade för SVT Nyheter den 8 december 2021:
– Det finns olösta forskningsfrågor, och risker att kopparkapseln får sprickor, redan om 100 år. Blir det sprickor kan vatten tränga in i kapseln och radioaktivt material kan läcka ut, och på sikt hamna i grundvattnet.

Att kärnkraftverk dessutom är extremt dyrt att konstruera och tar decennier innan de är operativa är ytterligare argument till varför det inte är någon lösning, då klimatkrisen är akut och det krävs en omedelbar omställning till gröna energikällor.
Istället behövs det storskalig och snabb satsning samt utbyggnad av verkligt gröna energikällor: framför allt solkraft (enligt Energimyndigheten skulle uppåt en tredjedel av all el i landet, 40 TWh, kunna komma från solkraft om alla lämpliga tak utrustades med solceller) och havsbaserade vindkraftverk. Det skulle vara pålitliga, faktiskt gröna energikällor.
I slutändan behövs dock offentligt ägande under demokratisk kontroll och styre av energibolagen och produktionen för att säkerställa att priserna inte rusar i höjden. Vi måste ta kamp för en demokratisk planering av produktion och distribution av energi, varor, tjänster och service. Även banker och storföretag måste ägas offentligt för att säkerställa påbörjandet av en grön omställning i samklang med naturen.

Inlägget Kärnkraft varken grön eller tillförlitlig dök först upp på .

“Jag har lyssnat på inspelning eller inspelning. Alla arbetare på indiska restauranger som jag har träffat säger samma sak: De flesta indiska restauranger i Sverige använder indian rules.” Emil Boss om svenska modellen och en normaliserad parallell arbetsmarknad.

Indian rules eller body contract kallas en managementmodell som är väldigt vanlig på indiska
restauranger. Denna parallella arbetsmarknad ger en fingervisning om vad som kan vänta i större skala om inget radikalt görs för att stoppa fusket.

Indian rules, till skillnad från swedish rules (så kallas det att följa lagar och avtal) innebär att den
anställda står till obegränsat förfogande. För detta betalar bolaget sedan tjugo, trettio kronor i timmen,
ibland boende, och framförallt ynnesten att få stanna i landet. Ofta får den anställda samma låga
deltidslön men arbetar i verkligheten sex eller sju dagar i veckan.

Indian rules förutsätter aktivt förfalskade personalliggare, brott mot arbetstidslagen, oskäliga löner och
brott mot kollektivavtal där det finns. Eftersom arbetet saknas avgränsning sker ofta tjänstgöring även i
ägarens hem, med att sköta om villaträdgården, renovera huset eller servera gäster.

Restaurangchefer pratar ofta om det som om det vore det mest självklara i världen. ”På den här
restaurangen följer vi indian rules”. ”Vi kan tyvärr inte erbjuda dig ett jobb med swedish rules”.

Jag har lyssnat på inspelning eller inspelning. Alla arbetare på indiska restauranger som jag har träffat säger samma sak: De flesta indiska restauranger i Sverige använder indian rules.

Dekaler om ”schyssta villkor” sätts upp i restaurangfönstren trots att bolagen skiter blankt i kollektivavtalet.

Hur är detta möjligt? Hur kan en så definierad och så normaliserad parallell arbetsmarknad existera mitt i Sverige? Ett svar är att ett nätverk av restaurangchefer enkelt kan svartlista diskare och nissar som bara
pratar bengali eller hindu, och ett annat att den som är här med arbetstillstånd kastas ur landet om han
eller hon protesterar.

Men ett annat svar är att indian rules har lyckats sopa banan med den svenska modellen. HRF skriver
under fackliga yttranden om arbetstillstånd, de visar sig senare vara baserade på lögner från bolagen.
Dekaler om ”schyssta villkor” sätts upp i restaurangfönstren trots att bolagen skiter blankt i
kollektivavtalet.

När väl någon modig själ söker facklig hjälp, tja, då har cheferna manipulerat personalliggarna så mycket att det oftast ändå inte blir någon kollektivavtalsenlig lönereglering. Det vi bevittnar är att ett branschsegment nästan helt har lämnat den svenska modellen, men det syns inte på ytan, det sker inga konflikter, det är ”business as usual”. Detta är troligen precis den utveckling vi kommer att få se i andra branscher om förslumningen fortsätter.

Ukrainska flyktingar berättar förvånade att de enda jobb de har erbjudits i det Ukraina-stöttande Sverige är usla svartjobb inom bygg, jordbruk och städ. Varför? Jo, för att den rysktalande arbetsvärlden fungerar så i Sverige. Det existerar redan ett sorts russian rules här, mitt i etablerad verksamhet.

Restaurangägarna är flitiga och uppfinningsrika. Systemen för att fejka att de följer swedish rules
utvecklas hela tiden. Om facken och myndigheterna inte hänger med, om man inte förmår förnyas och
förändras, om framförallt: Om man inte vet vad man ska göra när bolag spottar den svenska modellen rakt i ansiktet, då kommer vår arbetsmarknadsmodell på sikt att fallera. Det kommer att ske i lugn och ro, utan en enda strejk eller arbetsmarknadskonflikt.

Även om kampen har bedarrat för tillfället kommer inget vara sig likt. Nya massprotester kommer förr eller senare mot den korrupta, auktoritära KKP-regimen (Foto: ISA).

av Elan Axelbank, Socialist Alternative (ISA i England, Wales & Skottland) // Artikel i Offensiv

I slutet av november skakades Kina av en historisk våg av massprotester som svepte över ett tjugotal städer och mer än 80 universitet. Protesterna spred panik bland de styrande och även om kampen nu pausat kommer inget att vara sig likt.

Under de senaste åren har många små, lokala protester i Kina genomförts mot regimens brutala nolltoleransstrategi mot covid samt mot miljöförstöringar, övergrepp och korruption. Men till skillnad från de tidigare var den senaste vågen av protester landsomfattande, och och i vissa fall restes långtgående politiska krav som exempelvis avskaffa diktaturen, demokratiska fri- och rättigheter och ett slut på nollcovidpolitikens nedstängningar och inlåsningar.
Studenter i Shanghai och på andra universitet sjöng sånger mot Xi Xinping och mot det styrande så kallade kommunistpartiet (KKP), som är den kapitalistiska diktaturens redskap. Det var krav och protestyttringar som inte har hörts och setts sedan massrörelsen 1989.
Att protestvågen bedarrat, vilket kan vara tillfälligt, beror delvis på det statliga förtrycket, men också på att arbetarklassen i Kina på alla sätt hindras från att ta kamp och inte tillåts organisera sig. Till följd av diktaturens förtryck och övervakning tenderar alla former av kamp i Kina att få karaktären av spontana utbrott.

Men protesterna har inte pausat på alla platser. Under de senaste veckorna har exempelvis migrantarbetare i Guangdong genomfört en rad protester, och studenter vid universitetet i Nanjing har manifesterat mot att nollcovidpolitikens nedstängningar på campusområdet har återinförts efter att först ha lättats. Sannolikt kan vi vänta oss liknande protester på andra platser i Kina under de närmaste månaderna. Det är inte frågan om protestvågen kommer att ta fart igen, utan när.
Efter protestvågen har lättnader i nollcovidpolitiken ägt rum i flera av Kinas större städer. Smittade personer ska nu isoleras i hemmet och inte låsas in i särskilda karantänläger där förhållanden ofta beskrivs som värre än i ett fängelse.
Det är anmärkningsvärt att Xi Jinping varken har gjort några uttalanden om dessa lättnader eller om de protester som ägde rum i slutet av förra månaden. Istället är det lokala tjänstemän som har fått uppdraget att meddela och genomföra lättnader och därmed skydda regimen och inte minst Xi Jinping, som mer än något anat inte vill ge intryck av att han nu tar ett steg tillbaka från nollvisionspolitiken som han under tre års tid har gjort till sitt flaggskepp.
Men det råder ingen tvekan om att lättnaderna har diktatorns medgivande. Medan de utländska medierna målar upp dessa åtgärder som en total reträtt från nollcovidpolitiken är det i själva verket fråga om en delvis reträtt. Fortfarande är det över 400 miljoner människor i Kina som har påtvingats olika former av hårda nedstängningar.

De lättnader som har genomförts eller aviserats utgör inga steg mot en ”mildring” av diktaturen som helhet. De indikerar istället att Xi och hans regim har börjat se den fortsatta smittspridningen, även om det riskerar leda till att hundratusentals människor dör (eller upp till två miljoner döda enligt vissa experter) som ett mindre ont än nya stora landsomfattande protester. Det ger en bild av hur försvagad och osäker regimen har blivit, samtidigt som Kina går mot en allt djupare ekonomisk kris.
Lättnaderna kommer att skapa nya problem för regimen och visa att det auktoritära kapitalistiska systemet inte kan reformeras, vilket i sin tur ställer frågan om en fullständig systemförändring på sin spets.
Vanliga människor kommer att vara oerhört lättade över att kunna röra sig friare utomhus, åka tunnelbana och delta i fler sociala aktiviteter, även om det också finns en skepsis om alla aviserade lättnader verkligen kommer att genomföras.
Men med ett virus som för närvarande är på stark frammarsch, vacciner som är mindre effektiva än de som finns i västvärlden och som är förbjudna att föras in i Kina, extremt låga vaccinationsfrekvenser bland äldre (endast 40 procent av dem som är över 80 år är fullvaccinerade) och en stor brist på intensivvårdsplatser är det fullt möjligt att den fortsatta smittspridningen under vintermånaderna resulterar i en snabb uppgång i antalet döda, precis som i Hongkong tidigare i år.
Enligt beräkningar som har gjorts riskerar 1,3 till 2,1 miljoner kineser att dö i covid i vinter.

Xi och hans regim ser den fortsatta smittspridningen som ett mindre ont än nya stora landsomfattande protester.

Utan en ”plan B” och på grund av den mycket smittsamma omikronvariant som nu sprids kommer regimen tvingas till våldsamma kast i sin politik – från lättnader till nya nedstängningar följt av upphävande av vissa restriktioner och tillbaka till nedstängningar igen.
Men på grund av den nya tid som protesterna har öppnat kommer det bli allt svårare för diktaturen att under lång tid upprätthålla samma brutala nedstängningar som orsakade katastrofen Urumqi (där tio människor brändes inne eftersom de hölls inlåsta) och som varade i över 100 dagar.
Studenterna vid Nanjing-universitetet gav regimen en varning när en av dem ropade: ”Om ni rör oss kommer ni att bli det andra Foxconn!” (Den massiva kampen i oktober med tusentals arbetare på världens största iPhone-fabrik, Foxconn, i Zheng­zhou fick ett enorm genomslag i medvetenheten. Arbetarna vid Foxconn ropade ”Ge oss betalt nu!” och gick, trots polisattackerna, till angrepp mot nedstängningarnas barriärer /Offensivs kommentar).
Det är därför som International Socialist Alternative (ISA) i Kina, Hongkong och Taiwan inte bara kämpar för ett slut på nollvisionspolitiken, utan även för massiva offentliga satsningar på sjuk- och hälsovård, ett intensifierat vaccinationsprogram, särskilt bland de äldre, och omedelbart avskaffande av förbudet mot utländska mRNA-vaccin samt att de vinstrika läkemedelsjättarna överförs i samhällets ägo utan ersättning, där dessa företags enorma tillgångar används för att bygga ut vård i offentlig regi.

Det styrande så kallade kommunistpartiet i Kina, som formerar världens största kapitalistiska regim, kommer dock aldrig att genomföra dessa åtgärder och satsningar. Diktaturer kan aldrig reformeras bort, utan KKP-regimen måste störtas och ersättas av ett demokratiskt och socialistiskt samhälle med arbetarklassen vid rodret.
Att slå tillbaka mot den kinesiska kapitalismens brutala exploatering och förtryck och dess ”storebrorsdiktatur” inom Kina är extremt svårt och farligt, och att tala ut mot diktaturen är inte heller utan fara för kinesiska medborgare som lever utanför Kina.
Diktaturens avancerade övervakningssystem och nätverk av spioner och agenter både i och utanför Kina saknar motsvarighet. Det är en digital totalitär stat med världens mest sofistikerade övervakningsteknik (ofta utvecklad i samarbete med amerikanska företag). Men Kina hyser också en gigantisk och potentiellt mäktig arbetarklass.
Det nya kalla kriget mellan den kinesiska och amerikanska imperialismen hotar att eskalera alla kriser i världens alla hörn under de kommande åren, inklusive hotet om militära konflikter. Uppbyggnaden av en genuin socialistisk rörelse i Kina är inte ett alternativ, utan en nödvändighet för arbetarklassen internationellt, och därför ser ISA detta som en högsta prioritet.

Inlägget Kina: Skakad regim fruktar nya protester dök först upp på .

Alla flyktingar måste få rätt att stanna (Foto: Natalia Medina).

Förra veckan beslutade Migrationsverket att det inte längre är möjligt att neka asyl till kvinnor från Afghanistan. Det är milt sagt många år för sent och fortfarande nekas andra flyktingar från talibanernas brutala diktatur uppehållstillstånd. Offensiv har bett Zahra Shojaee, flykting från Afghanistan som har varit två år i Sverige, att skriva om sin reaktion på beslutet.

”Från djupet av mitt hjärta var jag mycket glad över att höra dessa nya nyheter från Migrationsverket för afghanska flickor och kvinnor.
Världen bevittnar hur mycket orättvisa som görs mot kvinnorna och flickorna i Afghanistan, och speciellt i Hazaraområdena – men låt oss ta en bredare titt på insidan av afghanska familjer.
I kulturen i öst och särskilt i landet Afghanistan älskar familjemedlemmarna varandra så mycket och är känslomässigt beroende av varandra. Oavsett hur gamla de är bor de hemma hos sina föräldrar tills de växer upp och gifter sig eller bildar sina separata familj.
För det mesta jobbar pojkar ute med sina pappor efter studier (eller samtidigt som de studerar) och hjälper till med hushållsinkomsten. Flickor hjälper sina mammor med antingen hushållsarbete efter studier eller båda samtidigt.
Därför har familjemedlemmarna en stark känsla av beroende av varandra. För familjer som har förlorat en förälder eller som saknar en vårdnadshavare är denna känsla av beroende definitivt större och varje familjemedlem anses vara en viktig del av en annan familjemedlems kropp, de kan inte leva åtskilda från varandra. Speciellt om de fortfarande är singlar.
Alla föräldrar i världen, oavsett var de kommer ifrån, har förstås oftast ett starkt beroende av och kärlek till sina barn. Men på grund av hur familjer i Afghanistan lever är beroendet av familjen extremt starkt.

Därför, efter att ha hört denna nyhet från Migrationsverket, har varje afghansk mamma som har en vuxen son fortfarande stark ångest och oro över vilken framtid sonen kommer att ha – ska familjen splittras? Det gäller speciellt killar över 18 år som har fått ett utvisningsbeslut och som regeringen vill skicka tillbaka till talibanernas brutala diktatur.
Några familjer har bara en vuxen son och ingen familjefar. Många familjer har redan förlorat några av sina medlemmar i krig eller självmordsattacker. De vill inte förlora fler medlemmar.
För dem är denna son som ett bultande hjärta i en kropp för resten av familjemedlemmarna – om hjärtat inte är med kommer resten av kroppens organ att misslyckas och kan inte fortsätta att leva. Det spelar ingen roll om det är enda pojken eller om det finns flera i familjen.
För en mamma är hennes 5-årige son lika med hennes 50-årige son och hon älskar honom lika mycket. Deras liv, oavsett ålder, är viktigt och kärt för hennes familj.

Alla afghanska familjer vet den bittra sanningen om vad som kommer att hända med deras söner om de deporteras till Afghanistan. Naturligtvis använder talibanerna pojkar för att uppnå sina terroristmål, hjärntvättar dem och tränar dem att slåss och utgjuta blod från oskyldiga människor eller piska kvinnor på gatorna.
För dessa terrorister spelar åldern på dessa pojkar ingen roll och de tränar pojkarna redan från barndomen och ger dem vapen för att gradvis förstöra hela världen och döda alla.
Frågorna man måste ställa sig när Sverige fortsätter utvisa till Afghanistan är: Borde vi inte hjälpa patienten medan hen fortfarande lever? Ska vi tillåta en farlig terroristgrupp med illvilliga mål att nå sitt mål? Eller ska vi hindra dem från att nå sina barbariska mål så mycket vi kan?”

Inlägget Afghanistan: ”Våra söner måste också få stanna” dök först upp på .

Visst finns det pengar, men i totalt fel fickor, och de blåbruna ser dessutom till att fylla på de rikas redan överfyllda fickor (Foto: Natalia Medina).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den snabbt fördjupade levnadskostnadskrisen har blivit den nya blåbruna regeringens första kris. Istället för kompensation för prischockerna manar regeringen hushållen att sänka innetemperaturen med en grad i en tid när allt fler tvingas välja mellan mat eller värme. Under 2022 har livsmedelspriserna stigit lika mycket som under 1980-talet, den tidsepok där livsmedelspriserna ökade som mest.

–Vi ser en mycket kraftig kostnadsökning för hushållen sedan förra årets beräkning. Främst är det livsmedel och el som ökar i våra beräkningar, maten med runt 20 procent och elen nästan med 100 procent, säger Kristina Difs som är handläggare på Konsumentverket i ett pressmeddelande den 24 november.
Inflationen slukar löner och pensioner. Prischocken har ätit upp åtta års reallöneökningar. ”När hyran och räkningarna är betalda har Yvonne (ensamstående pensionär) runt en tusenlapp kvar att leva för, med en vecka kvar till pension kanske 20 kronor kvar i plånboken. Pensionen räcker inte ens till det mest nödvändiga som mat och kläder” (Stockholms Stadsmisson i december).

Inflationen förutses öka till tvåsiffriga belopp innan årets slut.
Samtidigt med att el- och matpriserna skenar saktar hela samhällsekonomin in. Sedan oktober ökar varslen igen och nästa år börjar med stigande arbetslöshet.
Den blåbruna budgeten innehöll inga nya ersättningar till hushållen för kostnadsökningarna, och efter att budgeten presenterades har det utlovade elprisstödet devalverats till ett stöd som möjligen kan börja betalas ut i februari, trots vargavintern och att elpriserna under denna vecka kan nå nya rekordnivåer.

Men om det är dyrtid och en krisvinter för hushållen är det tvärtom goda tider för storbolag, banker och deras ägare, vilket också märks i att börsbubblan har blåsts upp.
I år har flera börsbolag och koncerner, däribland landets Icabutiker, slagit vinstrekord och enligt Dagens Industri den 7 december ”kommer de fyra storbankerna (Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank) tillsammans att ha nästan 200 miljarder kronor i överskottskapital vid årsskiftet. Det bäddar för ett rejält guldregn över aktieägarna i vår”.
200 miljarder kronor är en större summa än kostnaden för landets grundskola inklusive förskoleklass och gymnasieskolan i år.
Enbart AB Volvo har i år gjort kvartalsvinster som skulle räcka till att anställa nästan 20 000 fler i välfärden.

Visst finns det pengar, men i totalt fel fickor.

Så visst finns det pengar, men i totalt fel fickor, och de blåbruna ser dessutom till att fylla på de rikas redan överfyllda fickor.
Som Offensiv tidigare har rapporterat om kommer höginkomsttagare, de som tjänar över 60 000 kronor i månaden, att få en skattesänkning på närmare 17 000 kronor nästa år.
I de blåbrunas Tidöavtal, som är en krigsförklaring mot flyktingar och förortens invånare, flaggas det dessutom för nya sänkningar av bolagsskatten och de kapitalskatter som ännu finns kvar.
Arbetarna och de sämst ställda ska inte betala för den kris som det kapitalistiska systemet och högerpolitiken bär ansvaret för.
Det räcker nu – stoppa pris- och hyreschocken!

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger:
• Frys hyrorna och stoppa vräkningarna.
• Bort med moms på maten.
• Höj barnbidragen, pensioner, försörjningsstöd samt ersättningarna i socialförsäkringarna. Ett extra barnbidrag innan jul.
• LO:s bud på 4,4 procent är på tok för lågt. Nej till lönetak och arbetsgivarvänliga ”märken”. Ta fajten för reallönerna i avtalsrörelsen – förbered för strejk. Låt medlemmarna rösta om avtalet.
• Riv upp privatiseringarna och avregleringarna av elmarknaden. Återförstatliga elnätet. Avgiftsfri kollektivtrafik i offentlig regi utan vinstsyfte. Försvara hyresrätten – för en social bostadspolitik.
• Förstatliga bankerna, livsmedelsjättarna och andra storbolag – för en demokratisk planerad ekonomi för behov och i samklang med naturen.

Inlägget Stoppa pris- och hyreschocken dök först upp på .

I  slutet av året kommer Elon Musk att ha försett Ukraina med satellitbaserat internet värt 100 miljoner dollar. Om…

The post När nätet släcks över Ukraina first appeared on nytid.fi.

Efter fyra år som språkrör. I februari lämnar Aida Badeli posten som språkrör för Miljöpartiets ungdomsförbund. Aida Badeli har varit språkrör för Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom sedan 2019. Nu lämnar Badeli sin post i samband med riksårsmötet i februari 2023. – Att fått vara språkrör för Grön ungdom de senaste fyra åren har varit bland […]

The post Grön ungdoms språkrör avgår appeared first on Syre.

Det internationella miljöarbetet är svagt och går långsamt i en tid då det skulle behöva vara precis tvärtom. Men nya, viktiga idéer och initiativ kommer ofta ur kriser, skriver Simon Holmström och Shirleen Chin. DEBATT. Klimatkrisen och artutrotningen hägrar i bakvattnet av krig, förtryck, säkerhetspolitiska svängningar och ekonomiska påfrestningar. Sällan har så många existentiella globala […]

The post ”I de mörkaste ögonblicken måste vi ställa de svåraste frågorna”  appeared first on Syre.