För att jordens genomsnittstemperatur inte ska öka mer än 1,5 grader skulle utsläppen behöva minska med 45 procent till 2030, jämfört med 2010 års nivå. Men inga steg i den riktningen togs under klimattoppmötet i Sharm el-Sheikh. Det behövs en seriös global diskussion och strategier för hur länder ska ställa om, skriver Johan Hall. DEBATT. […]
The post ”Klimattoppmötena måste fokusera på minskade utsläpp” appeared first on Syre.
Varje år tar EU tusentals beslut, och ännu fler förslag tas fram. Det är alltför ofta detaljreglering som EU inte borde ha något att göra med. De allra flesta beslut och förslag går helt obemärkt förbi, men när det som i helgen kommer fram att EU vill ge sig på snuset, då blir det en […]
The post Blott Sverige svensk drogmoral har appeared first on Syre.
Tvilling greps felaktigt två gånger – Polisen trodde hon var hennes syster, masskrock med last- och personbilar, halvt ton narkotika i beslag i Stockholm och anonym terapi funkade på pedofiler.
Magasin DIKKO kommer återkommande publicera foton för att uppmärksamma personer och händelser som går att härleda till minoriteten romer.
Vid en fest har man samlats för att föreviga tillfället, och ställt upp sig för fotografering. I mitten syns Johan ”Milosh” Dimitri Taikon. Johan Dimitri Taikon hade under sin livstid en framstående roll bland svenska romer.
Han föddes i slutet av 1870-talet och var en tidig förespråkare för romers rättigheter i Sverige. Redan 1933 skrev Johan Dimitri Taikon till skolöverstyrelsen och bad om skolundervisning för romska barn. Först tio år senare, efter flera avslag, blev han hörsammad. Tillsammans med den frikyrkligt engagerade Otto Sundberg, även kallad Riga Lajos, blev han beviljad 1500 kronor för att starta en ”försöksskola” vid lägret i Lilla Sköndal, Gubbängen i Stockholm. På 1940-talet var Dimitri Taikon även informant åt Nordiska museets intendent folklivsforskare Carl-Herman Tillhagen.
Foto: Romska Kulturcentret i Malmö
Källa: digitaltmuseum.se
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
Med utgångspunkt i Förintelsen skildras två barns försök att överleva i ett krigshärjat Europa. Det är berättelsen i ”Stjärntecknarna”, skådespelaren Vanna Rosenbergs, andra barnbok, skriver TT.
Smakprov av boken HÄR
Plötsligt finns han där. Pojken i finskjorta och prydlig kavaj. I ett oroligt människohav som trängs på tågperrongen hittar Dora Franz uppflugen i ett rosa körsbärsträdsmoln. De två ska bli vänner och låta ett äventyr – fullt av koder, kartor och rafflande planer – ta dem till en plats där fantasin låter dem vara barn. Vanna Rosenbergs ”Stjärntecknarna” är en ömsint hoppfull skildring av två barns utsatthet och öde i krig. De sagolika illustrationerna är signerade Cecilia Heikilää.
Det är krig i Europa och ingenting är som det ska. Medan Franz och Doras föräldrar arbetar i fabriken håller barnen till på den kalla vinden. Leken tar dem med ut på stadens ödelagda gator. Ett brev, en melodi, en katts glimrande blick – snart vet de vad de måste göra! Tillsammans ska bringa hopp där så lite hopp finns, och på vägen möter de flickan Chaya som har tappat sin nalle och gamla Mimsa i portvaktslägenheten, två själar som liksom de själva behöver all medmänsklighet de kan finna.
Vanna Rosenberg debuterade som barnboksförfattare 2016 med ”Singers melodi”. Vanna Rosenberg är en vida omtyckt skådespelare, musikalartist och komiker. ”Stjärntecknarna” är hennes andra bok för unga läsare.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
Tid: Den 9 december kl. 15.00-18.00
Plats: Södertörns högskola sal MB503 eller via zoom
Södertörns högskola har två regeringsuppdrag som rör den romska minoriteten. Det gäller
uppdraget stärka och utveckla arbetet med revitalisering och bevarandet av
minoritetsspråket romani chib och det uppdrag som i regleringsbrevet benämns som
Lärarutbildning i minoritetsspråk.
Dagordning för mötet
Prorektor Nils Ekedahl hälsar välkommen
Mötet inleds av Anders J. Persson, akademisk ledare för lärarutbildningen
Representanter från Södertörns högskola berättar om tidigare genomfört arbete.
Moderatorn öppnar för frågor och förslag från deltagare i mötet.
Anmälan till mötet görs via detta formulär (länk) senast den 30 november och med
information om du vill delta på plats eller digitalt. Om du väljer att delta digitalt via Zoom
kommer länken för mötet att skickas en kort stund innan (9 december) till den mejladressen
du anmäler i formuläret.
För frågor kontakta info.lararutbildning@sh.se.
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
Just nu pågår rättegången mot de två bröder som misstänks för omfattande spioneri mot Sverige för Rysslands räkning. Det kommer troligen att bli vanligare med den typen av rättegångar i framtiden. Det menar Michael Jonsson på Totalförsvarets forskningsinstitut, som gästar veckans avsnitt av Magasinet.
Eftersom det finns så lite offentlig information är Michael Jonsson försiktig med att uttala sig om fallet med de båda spionanklagade bröderna. Men han konstaterar att utifrån den information som kommit fram så här långt verkar det röra sig en mycket allvarlig form av spioneri.
– Anställningens art och den information som det rapporteras att de läckt gör det till en av de allvarligare fallen i svensk historia, säger han.
Michael Jonsson har tillsammans med kollegan Jakob Gustafsson skrivit rapporten Espionage by Europeans, som analyserar spionfall i Europa mellan 2010 och 2021. I rapporten konstateras att de flesta kända spionfall under den här tiden berör spioner som arbetat åt Ryssland. Hur spionerna rekryteras och vad de har för bakgrund varierar. Det kan handla om tekniska experter och forskare eller kriminella som pressas att spionera. Men det finns en kategori som är viktigare än andra, enligt Michael Jonsson.
– En fjärdedel av dessa är vad vi kallar för insiders. Det är anställda vid försvar och underrättelsemyndigheter, de har varit aktiva mycket längre, får bättre betalt och värderas högre än andra källor. Om de här bröderna fälls så passar de in ganska bara på den här kategorin, säger Michael Jonsson.
Vilka motiv kan det då finnas för att börja spionera åt främmande makt?
– Det är svårt att studera motiv men i den mån vi hittar motiv är pengar mest förekommande. Tvång används också ganska ofta. Ideologi är dock påtagligt frånvarande, konstaterar Michael Jonsson.
Samtidigt påpekar han att när pengar är inblandade handlar det ofta om mindre summor och att pengar framför allt används i ett inledningsskede för att locka in folk att spionera. Bilden av spionlivet som målas upp i James Bond-filmerna ligger väldigt långt ifrån verkligheten, enligt Michael Jonsson.
– Det finns möjligen äldre herrar som sitter och dricker mycket alkohol på ett hotell någonstans. Men det var det mest glamorösa vi kunde hitta i de förundersökningar som vi gått igenom. Det är väldigt lite glamour och spänning. Det handlar i stället om ganska förödande konsekvenser för den som rekryteras. När man väl börjar offentliggöra livsödena för spionerna så tror jag att det i sig kan ha en avskräckande effekt.
Tror du att det kommer att bli vanligare med den här typen av rättegångar som vi ser mot de här bröderna?
– I Europa tror jag att det kommer att bli vanligare. Jag tror att fler länder i Europa kommer att vilja avslöja och hänga ut den här typen av spioner. Det är ett växande problem, säger Michael Jonsson.
Ni kan lyssna på hela avsnittet här eller på andra ställen där poddar finns
Inlägget Spioneri – Ett växande problem i Europa dök först upp på Dagens Arena.
Var det åsynen av fulla läktare på fotbolls-VM som fick den urbana, välutbildade medelklassen i Kina att tända till? Eller det faktum att Kinas exempellösa tillväxt nu gett vika? Demonstranterna behöver internationellt stöd, men från den svenska regeringen är det tyst som i graven.
Sedan Putins invasion av Ukraina i februari hör jag allt oftare människor i min omgivning fråga sig: Varför stöttar ryssarna Putin? Det som ur ett svenskt perspektiv verkar helt irrationellt är för gemene ryss ett rimligt alternativ. Det var efter Sovjetunionens fall som ryssarna under 1990-talet skulle få njuta av demokratins frukter. Det gick sådär: vanstyre och korruption, en alkoholiserad statschef, ökad ojämlikhet, statsbankrutt.
Demokrati kanske kan vara bra, men själv föredrar jag reallöneökningar, ökat välstånd och stabilitet. Det har Putin och oljepriserna levererat.
Så blev slutsatsen i de breda folklagren.
Som svensk är det svårt att följa protesterna och att praktiskt stödja de kinesiska demokratirörelserna
Samma sak har vi sett i Kina. I nära trettio år har landet haft en makalös tillväxt på runt 10 procent per år. Tiotals miljoner människor har lyfts ur fattigdom och fått en ökad levnadsstandard. Men nu är det hack i skivan på den kinesiska tillväxtfesten. Därtill har kommunistpartiet missbedömt hur mycket goodwill de haft att växla in hos den välutbildade, urbana medelklassen.
I pandemins inledning höll nog de flesta kineserna med om att isolering var en smart strategi för att undvika storskalig covid-smitta. Men när man nu sitter instängd i sitt hem och kollar på fotbolls-VM, där läktarna är packade med vaccinerade supportrar, så får man sig nog en tankeställare.
Det ligger i människans natur att törsta efter frihet. I perioder kan du göra avkall på friheten om du får något som du upplever vara mer värt, till exempel ekonomiskt välstånd. Men när välståndet börjar vika och du dessutom med egna ögon kan se hur alla andra firar VM medan du måste göra dagliga PCR-tester och saknar yttrandefrihet, då kan man förstå att bägaren rinner över.
Själv får jag lite ökad puls och en tänd gnista i blicken när jag ser människor göra gemensam sak och höja sin röster för demokrati och frihet. Men precis som i Iran, Syrien, Belarus och fler länder därtill påminner jag mig om att det knappt finns något svårare än att störta en diktatur.
Människor ska vilja och våga protestera, samlas bakom en gemensam agenda och en ny ledare, riskera våld, förföljelse och vinna internationellt stöd. Vägen till frihet är lång och kantad av bakslag.
Som svensk är det svårt att följa protesterna och att praktiskt stödja de kinesiska demokratirörelserna. Det lilla hoppet jag har om förändring sätter jag till att vår nya statsminister – precis som hans motsvarigheter i Kanada och USA har gjort – ska uttala sitt stöd för de modiga demonstranterna.
Men från regeringens håll är det knäpptyst, trots att Ulf Kristersson utlovat mindre naivitet och tuffare tag gentemot Kina. Det är bråda dagar i utrikesadministrationen. Erdogan måste hållas på gott humör. Då får de kinesiska demokratikämparna klara sig själva.
Inlägget Jag får ökad puls av bilderna från Kina dök först upp på Dagens Arena.
Debatten om idrott och politik hör ihop har pågått i decennier, trots att alla måste ha sett att de gör det. I och med VM i Qatar har nog den frågan avgjorts en gång för alla.
Var det någon som sade att idrott och politik inte hör ihop? Att politiska budskap och manifestationer till varje pris ska hållas borta från idrottsarenorna och mästerskapen?
Frågan har varit på tapeten flera gånger genom åren.
I OS 1968 förstås, när Tommie Smith och John Carlos klev upp på prispallen, sänkte sina huvuden och höjde sina handskbeklädda händer mot himlen i en protest mot rasismen.
Eller i OS 1980 och 1984, när det kalla kriget var så kallt att USA först bojkottade spelen i Moskva och Ryssland svarade med en bojkott i Los Angeles 1984.
Eller inför OS i Kina 2008, när många inför spelen talade om bristen på mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. När tävlingarna kom igång var det inte lika många som tänkte på den saken. Viktigare då, att räkna medaljer och följa tävlingarna.
Tvärtom har manifestationerna den här gången blivit fler än någonsin
Och kanske måste det vara så också.
Jag inser att det skulle bli outhärdligt och direkt kontraproduktivt om alla idrottsevenemang förvandlades till politiska manifestationer. Det finns något fint och viktigt i tanken att alla länder ska komma samman för att mötas i jämlik tävlan. Och att det kan få vara bra med det.
Samtidigt är det ju helt uppenbart att idrott används i politiska syften, vare sig vi vill det eller inte.
Kina hade stora ambitioner med spelen 2008. De skulle visa världen att den kinesiska vägen, med skarp marknadsekonomi och totalt kontroll över politiken och medborgarna, var en framgång. Att de kunde matcha Västvärlden. Ryssland tänkte rimligen på samma sätt när landet arrangerade fotbolls-VM 2018.
Att Qatar hade sådana ambitioner är uppenbart. Men lika uppenbart är att den ambitionen gått i baklås.
Tvärtom har manifestationerna den här gången blivit fler än någonsin. Och de har inte, som i fallet med Kina, upphört när turneringen kommit i gång.
Iranierna som vägrade sjunga med i den egna nationalsången i protest mot diktaturen i hemlandet.
Tyskarna som höll för sina munnar på lagbilden inför lagets första match.
Supportern som sprang in på planen med regnbågsflaggan.
Spelarna som trotsade Fifas försök att tysta dem och bar regnbågen på armen.
För att några exempel.
Sedan kan man fundera över varför det blivit så just den här gången. En förklaring är tyvärr att Qatar är ett litet land. Det går att protestera då. Kina är det svårare att hantera. Och före invasionen av Ukraina ansåg många att även Ryssland skulle kritiseras med silkesvantarna på.
Kritiken mot Qatar handlar inte i första hand om geopolitik utan om HBTQ-rättigheter, kvinnors villkor och migrantarbetare.
Om det påverkar något är för tidigt att säga. Men personligen tror jag att den decennielånga debatten om idrott och politik dog under det här mästerskapet. Alla måste fatta nu. De går inte att skilja åt.
Jesper Bengtsson, är chefredaktör för Dagens Arena
Inlägget Qatars planer har gått i baklås dök först upp på Dagens Arena.
En del invandrare dömer andra med eftersmak av bitterhet då de anser att andra inte integrerar in i det svenska samhället som de själva gjorde. De jämför alla med sig själv som om vi alla hade exakt lika förutsättningar här i livet. ”Invandrare måste vilja integrera och bli en del av det svenska samhället” is the new black och det är som om pekpinnen löper amok och förökar sig.