Inlägg publicerade i “Tidningar”

Post-Doris har kommit till Kio med en tung ryggsäck och trötta fötter. Ante ser henne komma, går ner och hälsar och ser till att hon får ett rum i gästhuset. Sedan går han ner till Fontänparken för att berätta för Simone, som sköter scenen där, att hennes mamma har kommit på besök. Åtminstone hans namn […]

The post Xpan-projektet – avsnitt 164 appeared first on Syre.

Under många år trodde jag att Sverigedemokraterna var ett parti som bara skulle bry sig om klimatfrågan om den hade slöja på sig, men jag kunde inte ha mer fel.

Det är nu det händer, Sverigedemokraterna utnyttjar klimatkrisen som ett sätt att främja sin egen agenda. Det är ett perfekt tillfälle för dem att vinna politisk mark och samma sak händer över andra delar av Europa hos extremhögern i bland annat Finland, Tyskland och i Österrike, som har förlorat monopol över migrationsfrågan. De nya stora politiska frågorna efter invandringen, med förändringsobenägna och rädda väljargrupper, handlar nu om miljö och energi, och de är fantastiska på att aktualisera sig själva som relevanta spelare i ämnet genom kulturkrig, hån och okunskap.

Spelet är genomskinligt. Metoden är att debattera ner alla lösningar och presentera ickelösningar. Det är alltid andra länder som måste göra mer och ta större ansvar eftersom deras egna länder, oavsett storlek, alltid är för små.Många attraheras till de här positionerna där man visserligen inte förnekar klimatförändringarna utan fokuserar på att vi inte befinner oss i en kris. Det finns ingen anledning att plåga sig själv, gå runt med ångest och vara hysterisk.

Klimatforskningen är inte skit, som de menar att invandringen är, utan de menar att det är inte så hemskt som forskningen menar, därför kan de inta en ljummen position.

De hittar nya vägar att kringgå sanningen och sponsrar gärna konfliktglada och karismatiska debattörer som Dick Erixon, som oftast vinner retorikkampen över de tråkiga forskarna.

Tidigare fanns det en rädsla att klimatförändringarna skulle bli en för stor politisk fråga eftersom de saknar grundläggande kunskap i ämnet och eftersom det är uppenbart att Sverigedemokraternas politik inte kan lösa problemet.

Men när de själva insåg att de saknar en sammanhängande klimatpolitik blev deras drag att politisera klimatfrågan för sin egna syften, med den neurotiska flyktingvännen som halmdocka för att visa att de står på vanligt folks sida. Därmed kan de fortsätta positionera sig som starka motståndare till internationellt ansvarstagande.Det tragikomiska är att detta sätter vanligt folk, som röstar på Sverigedemokraterna, i fara och lockar hit fler invandrare genom klimatflyktingströmmen. Men försök att förklara det för deras klimat- och miljöpolitiska talesperson som just nu försöker få frågan att handla om Adidaskrigare i orten. Sverigedemokraternas dragningskraft är och förblir deras motstånd mot migrationen, invandrare, synliga minoritetsgrupper och agendasättande positioner mot ett mångkulturellt samhälle.Jag slår vad om att Jimmie Åkesson i detta nu klurar på hur han ska lösa klimatfrågan och förlusten av biologisk mångfald med minskad invandring från Mellanöstern och Afrika.

The post SD utnyttjar klimatkrisen för sin egen agenda appeared first on Tidningen Global.

Göteborgs Posten har granskat hedersförtryck i en artikelserie därför har DIKKO intervjuat Hans Peterson Hammer som är chef för redaktionen som skrivit artikeln. Vi har också pratat med Bagir Kweik och frågat vad han anser om Göteborgs Postens artikelserie.

På vår fråga om hur de på GP (Göteborgs Posten) resonerade innan de bestämde sig för att göra artikelserien säger Hans att:

– Reaktionerna efter mordet på Nadja Blom gjorde att vi ville förstå vad som låg bakom mordet och den syn på heder och moral som blottlades. Tanken att ett mordoffer skulle kunna bära ett ansvar för sin egen död är absurd, och i sig ett bevis för att en del av orsaken går att hitta i en hederskultur. Det journalistiska uppdraget handlar om att uppmärksamma missförhållanden, vilket skapar en möjlighet att åstadkomma förändring. I grunden är det ett uppdrag i allmänhetens tjänst. Vi får inte sky eller blunda för missförhållanden det vore att svika, allmänintresset.

DIKKO erfar att man inom den Romska minoriteten upplever att antiziganismen har ökat i efter den tragiska händelsen i Göteborg. En del anser också att media har en del den ökande antiziganismen via den rapportering och uppmärksamhet som händelsen ådrog sig.

Därför frågade DIKKO Hans hur han och redaktion tänkte kring antiziganism kopplat till deras reportage?

– Vi trodde att vi skulle möta anklagelser om antiziganism, säger Hans. För oss var det därför viktigt att så långt möjligt låta romer själva berätta. Men faktum är att ordet inte använts ens i de få kritiska kommentarer vi fått. Förhoppningsvis beror det på att folk själva ser att vi inte ägnar oss antiziganism. Tvärtom. De som ägnar sig åt antiziganism är de som skiter i eller blundar för att romska barn och kvinnor far illa, menar han.

På hemsidan för Kommissionen mot antiziganism kan man läsa att:
Antiziganism är den särskilda rasistiska struktur, ideologi och de fientliga fördomar som riktas mot romer. Den syftar till att avhumanisera, fjärma och driva bort romer, just för att de är romer. Antiziganismen kränker principen om människors lika värde och rättigheter. Den bygger på en ojämlik värdering av människor och bidrar till en ojämlik fördelning av makt och resurser.
De antiziganistiska fördomarna handlar ofta om stereotypa föreställningar om romer som stjäl, är särskilt opålitliga eller fräcka. Dessa attityder påverkar romer i vardagen genom den fientlighet de möter i det offentliga.

På vilket sätt tänkte redaktionen att reportagen skulle kunna påverka minoriteten romer?

– Vi har granskat våra egna texter för att tvätta bort allt som kan tolkas som uttryck för att romer är på ett bestämt sätt. Det gör vi eftersom vi är medvetna om att romer skulle kunna drabbas av den sortens generaliseringar. Men även här kan jag säga att kommentarerna kring publiceringarna varit tämligen fria från den sortens rasistiska eller antiziganistiska uttryck, enligt Hans.

GP har i sina reportage intervjuat många personer där det finns en ökad risk för att de ska bli utsatta för antiziganism, hot och hat. En risk som DIKKOs egna reportrar fått erfara bland annat efter reportaget där Resande/Romer berättar om sin syn på hedersrelaterat förtryck och krisi.

Därför undrade vi hur tänkte redaktionen på GP kring risken för hot och hat?

Vi har talat med väldigt många romer som inte vågat medverka öppet eftersom de utgått från att de skulle drabbas av hat och hot. Den risken är påtaglig och måste tas på allvar. Det räcker ju också att se vad romer som uppmärksammar problem med hederskultur utsätts för i sociala medier. Därför är det viktigt att vi släpper fram de rösterna, och att de tillåts uttrycka sig på ett nyansrikt sätt. Att tysta dem får inte vara ett alternativ, anser Hans.

I gårdagens reportage skriver GP om barngifte och där berättar Megi sin historia. Barnäktenskapsbrott infördes 2020 i Sverige och är, liksom tvångsäktenskap, ett uttryck för en hederskultur.

I rapporten Att synliggöra det osynliga står det att:
Att leva i en hederskontext innebär att det finns förväntningar och/eller krav på att sätta familjens, släktens eller ett ännu större kollektivets intressen framför sina egna. Det innebär att individerna kan tvingas att göra avkall på sina grundläggande mänskliga rättigheter. Val av partner är till exempel många gånger inte individens eget val utan är en angelägenhet för familjen eller ett större kollektiv.

Du säger att ni vill ”ge en röst till de som är skyddslösa” i en intervju i Radio Romano, tror ni inte artikelserien kan påverka de skyddslösa negativt?

– Nej. Att vara skyddslös innebär att du är helt utlämnad åt krafter som tvingar dig in i ett liv av våld och misär. Enda vägen ur det är att det finns krafter som blottlägger missförhållandena, och pekar på alternativ, menar Hans.

Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kännetecknas bland annat av att det oftast är kollektivt utövat eller sanktionerat, att kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central och att valet av partner inte är individens eget val utan en angelägenhet för familjen eller hela släkten (Regeringens proposition 2019/20:131) Källa: hederförtryck.se

Är inte redaktionens vinkling (att ge en röst åt de skyddslösa) mer aktivistisk än journalistisk?

– Verkligen inte, journalistiken och ”vinkeln” att ge röst åt dem som inte har en egen, är i sin natur sanningssökande – den kan möjligen i sin förlängning leda till världen blir lite bättre. Men det är delvis ivern hos aktivister att måla världen i lite för vackra dagrar som leder till att de skyddslösa inte får en röst, säger Hans.

Vad är aktivism?
Aktivism är när individer och grupper praktiskt och medvetet utför aktiviteter för att påverka, göra motstånd mot, eller har en vilja att förändra samhället. Individer och grupper som håller på med aktivism tar till praktisk handling, i form av kampanjande, med en vilja att skapa politisk eller social förändring.

Du säger i din krönika i GP att ni inte granskar kulturen, men är det inte det redaktionen gör när ni granskar Krisi och heder?

– Det är en jätteviktig distinktion. Vi granskar inte romsk kultur. Vi granskar romsk hederskultur. När vi granskat krisi så har det handlat om processer, som enligt vår mening, kan ifrågasättas för att de innehållit en rättsvidrig syn på heder och moral. Jag utesluter inte att krisi skulle kunna fungera parallellt med annan rättsskipning för att just, som företrädarna hävdar, lösa tvister och konflikter. Men då måste det dels finnas en öppenhet i processerna och dels utgå från en rättssyn som inte krockar med andra lagar och de skyldigheter och rättigheter vi har som medborgare, menar Hans.

Enligt den antropologiska definitionen utgör kultur en vid uppsättning värderingar, ritualer, traditioner och sedvänjor som skapas av människor för att förstå, tolka och ge mening i världen. I linje med denna syn räknas även erfarenheter samt existens- och livsvillkor som en del av en kultur. Något som inkluderar beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och konstarterna.

Hur tycker ni på redaktionen att utfallet på artikeln har blivit?

– Vi har i huvudsak fått väldigt positiv kritik, även av romer. Enstaka meddelanden har handlat om att vi inte ska blanda oss i saker vi inte har att göra med.

Som avslutning fick Hans frågan om GP kommer med fler artiklar på temat och på det svarar han: Ja. Vi har inte för avsikt att sluta.

DIKKO har även pratat med Bagir Kweik och frågade vad han tänkte efter att ha läst reportagen i Göteborgs Posten och han förklarar att:

– Romer har ingen stat eller regering, vi är en nation utan land och dessutom en ung sådan, fast trots det utvecklas och förändras vi konstant. Förändringar är ibland svåra och smärtsamma men nödvändiga speciellt för ett folk med gamla regler och traditioner, och ännu svårare för ett folk som har en smärtsam och tung historia fylld av förföljelse antiziganism, menar Bagir.

Rasismen mot romer har tagit sig olika uttryck genom tiderna men uttrycken har varit och är ofta gemensamma för de europeiska länderna. Två viktiga huvudlinjer i den europeiska antiziganismen är strävan att utestänga eller utrota romer från samhället, eller en vilja att kontrollera romer genom att assimilera in dem i majoritetssamhället.

– Men många som jag är fyllda av hopp och framtidstro om att vi en dag kommer bli fria från all antiziganism och bli accepterade som en del av samhället vi lever i. Dagens antiziganism kanske inte uttryckligen använder begreppet ”ras”, men det förmedlar samma ideologiska koncept genom att postulera en distinkt ’kultur’ som delas av och definiera alla medlemmar av den konstruerade gruppen.
Processen med att ”andra” skiljer inte bara Romer och andra grupper, utan introducerar också en hierarki av rättighetsinnehavare: Romer är inte bara olika, de är på något sätt att betraktas som mindervärdiga och därför inte värdiga till likabehandling. Denna avhumanisering av Romer fungerar som en moralisk och politisk motivering för att de blir rutinmässigt förnekade deras grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter, anser Bagir.

Antiziganismen är fortfarande en del av många romers vardag och en bidragande orsak till romers låga tillit till samhället. Det är kommissionens mening att en viktig förutsättning för att övervinna bristen på tillit är åtgärder som ifrågasätter stigmatiserande tankemönster om romer och motverkar antiziganismen.

– Införandet av en social hierarki innebär lika väl att de Romerna och där till hörande grupper anses i allmänhet inte vara en del av det nationella (föreställda) samfundet i social och politisk diskurs. Detta fungerar inte bara som en ytterligare motivering för deras ojämlika behandling, men gör också Romer och andra sårbara till syndabockar och instrumentalisering.
Eftersom nationell solidaritet inte sträcker sig till att inkludera romerna i samhället, uppfattas ofta alla positiva åtgärder till dem som fördelar och som beviljas dem snarare än nödvändiga åtgärder för att skydda deras jämställdhet och deras rättigheter, avslutar Bagir.

DIKKO sökte fakta på antiziganistiska hatbrott och enligt brå uppgick antalet hatbrottsmarkerade polisanmälningar under 2020, där ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras, till 3 398 anmälningar. I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 3 709 identifierade hatbrottsmotiv. På en övergripande nivå var främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (55 procent) vanligast, följt av hatbrott mot religiösa grupper (17 procent), ospecificerade hatbrott (15 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (13 procent). Om man där tittar på fördelningen av hatbrotten så låg de antiziganistiska hatbrotten under 2020 på 1 procent av totalen.

Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg:  Essentiellt

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS

Kvinna hittad död utanför Sundsvall, dömd polis får prövning i Högsta domstolen, man knivrånad i Göteborg och kvinna misstänks ha slängts ut från ett fönster.

I Stockholm finns ett skriande behov av hyresrätter med hyror som vanligt folk har råd med. Det nya styret i Stockholms stad höjer därför målen för byggandet av allmännyttiga hyresrätter. Det skriver Clara Lindblom (V), bostads- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad.

Behovet av nya bostäder i Stockholm är omfattande. I synnerhet finns ett enormt uppdämt behov av hyreslägenheter med hyror som även vårdbiträdet, kocken och elevassistenten har råd med. Om vi på allvar ska lyckas få ett blandat Stockholm, där människor med olika bakgrund och inkomst kan bo i alla delar av staden, behöver vi öka antalet hyresrätter med rimliga hyror. 

Vår bostadspolitik ökar möjligheterna för vanligt folk i Stockholm att få en hyresrätt med en rimlig hyra.

Nu höjer vi därför ambitionen för byggandet av hyresrätter till allmännyttan från 600 lägenheter per år till minst 3 500 över mandatperioden. De allmännyttiga bostadsbolagen är kommunens kanske viktigaste verktyg för att råda bot på bostadsbristen. Under de kommande åren kommer vi inte heller ha några ombildningar av hyresrätter, utan säkra det lägenhetsbestånd som finns i dag. Vår bostadspolitik ökar möjligheterna för vanligt folk i Stockholm att få en hyresrätt med en rimlig hyra.

Vi står inför ett tufft ekonomiskt läge i Sverige med en stundande lågkonjunktur. Hög inflation och kraftigt höjda energipriser gör det betydligt svårare för kommunen att få den ekonomiska kalkylen att gå ihop. Samtidigt har vi inte råd att backa från de utmaningar som staden står inför. Vi behöver både ta ansvar för ekonomin och för att stockholmarna har tak över huvudet.  Satsningen på allmännyttan är dessutom viktig för jobben i byggbranschen. Den ekonomiska situationen hotar många arbetstillfällen – inte minst i byggsektorn – och då är det viktigt att vi från kommunens sida inte bidrar till att helt dra i handbromsen, utan tvärtom gör vad vi kan för att skapa och behålla jobb.

I den nya budgeten införs även ett nytt direktiv till de allmännyttiga bostadsbolagen som handlar om varsamhet vid upprustningar och renoveringar. Syftet är att arbeta mer hållbart, värna kulturhistoriskt klassade värden och säkra hyresgästernas möjlighet att bo kvar även efter upprustning. På lång sikt behövs ett ännu mer omfattande byggande av hyresrätter, men för att få till en långsiktigt hållbar utveckling av allmännyttan krävs bred politisk enighet. Vår målsättning är att allmännyttan ska växa i alla stadsdelar, särskilt i områden som i dag domineras av andra sorters bostäder, som en del i arbetet med att motverka segregation. 

När människor med olika bakgrund och inkomst bor i samma område skapas också naturliga mötesplatser i vardagen. I kön i matbutiken, vid busshållplatsen, i tvättstugan och på lekplatsen. Det tror vi är helt nödvändigt för att bryta segregationen och skapa en stad som faktiskt håller ihop. 

Stockholm ska vara en plats för alla, även de med låga inkomster, unga, studerande eller andra som har svårt att komma in på bostadsmarknaden. Då är tillgången till hyresrätter med hyror som vanligt folk har råd med en förutsättning.

Clara Lindblom (V), bostads- och fastighetsborgarråd i Stockholms stad

Inlägget V: Nu ökar vi byggandet av hyresrätter i Stockholm dök först upp på Dagens Arena.

En legalisering av cannabis kan minska gängens inkomster och förmåga att rekrytera, menar forskare. Men de varnar för att gängen i stället kan sälja mer av tyngre droger, och att en legalisering kan leda till ökat bruk.

Andelen brott där cannabis antingen fungerar som motiv eller där offer eller gärningsperson är påverkade av drogen har ökat stort, enligt en studie från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin (CES). I Stockholms län uppgick dessa brott mot 56 procent mellan 2016-2019, jämfört med 23 procent mellan 2008-2011.

I hela landet uppgick andelen sådana brott till 22 procent under 2016-2019. Och i ett av fyra fall av dödligt våld i Sverige 2008-2019 fanns cannabis med i bilden.

Det är flera som argumenterar för att legalisera cannabis och menar att det skulle ta ifrån gängen den inkomstkällan. Bland annat ungdomsförbunden Muf, Cuf och Luf vill legalisera så att marknaden kan ”regleras och samhället kan få in skatteintäkter”, i stället för att ”pengarna går till att finansiera kriminella gängs verksamhet”, skriver de på SvD Debatt.

Nyligen var EU-parlamentarikern Sara Skyttedal (KD) ute på DN Debatt och föreslog en avkriminalisering och legalisering av drogen.

Men forskningen är oenig i om legalisering skulle vara en bra idé.

En som anser att regeringen borde utreda en legalisering är Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi vid Stockholms universitet. Han menar att det bör undersökas hur det har gått i länderna som redan har legaliserat.

– Det finns en utredning från Göteborgs stad där man tittade på det och kom fram till att legalisering inte är en ”quick fix”, men heller ingen katastrof. Men det tar några år innan man verkligen kan se om det har lett till minskad kriminalitet, säger han.

 

Länder som redan legaliserat cannabis är bland annat Uruguay och Kanada. Flera delstater i USA har också legaliserat och i Malta är eget bruk lagligt. I Tyskland pågår just nu planer för att legalisera innehav av 30 gram. 

– Vad som kommer att hända i Sverige tror jag kommer hänga ihop med hur våra grannländer agerar. I Tyskland legaliserar man nu och i Norge har man backat från den svenska repressiva modellen. Danmark har alltid varit mer liberalt. Man kan ha rökt i Köpenhamn och åka fast för det i Sverige, säger Henrik Tham.

Hur en legalisering i Sverige skulle se ut i praktiken får att man får utreda närmare, menar Henrik Tham. Men till skillnad från den fria marknaden i USA tänker han att en legalisering här skulle innebära ett statligt monopol.

Men det viktigaste anser Henrik Tham är en avkriminalisering av eget bruk. Han ser det som en rent principiell fråga.

– Sverige bestämde utan mycket diskussion att polisen har rätt att gå in i medborgarnas urin och blod för att se om de har rökt på. Trots att grundtesen i vår regeringsform är att vi ska vara skyddade från kroppsliga ingrepp från staten, säger Henrik Tham.

Han menar också att det kan påverka ungas inställning till polisen när de plockas ned från gatan för att göra ett urinprov. 

– Den här politiken används av polisen för att visa auktoritet och trakassera. Det skapar motsättningar och agg, säger Henrik Tham.

Björn Johnson, professor i socialt arbete vid Malmö universitet, framhåller att cannabis står för ungefär hälften av den illegala narkotikamarknaden. En legalisering skulle långsiktigt påverka gängens inkomster och förmåga att rekrytera, menar han.

 

– Kortsiktigt vet vi att tar det tid innan den legala marknaden tar över andelarna från den illegala. I Kanada har det gått fyra år och nu är den illegala delen av cannabismarknaden nere på 30 procent, säger Björn Johnson.

Samtidigt poängterar han att man inte ska inbilla sig att gängen kommer att bli ”legit” bara för att man legaliserar en av drogerna de tjänar pengar på. De skulle kunna bemöta det genom att sälja mer av andra, tyngre droger. Om länder legaliserar och lokala producenter börjar odla cannabis, då kan produktionen av till exempel opiumvallmo gå upp i stället. Och ett ökat utbud av det skulle kunna leda till lägre priser, menar Björn Johnson.

Kortsiktigt skulle en legalisering även kunna leda till ökat gängvåld, framhåller han. 

– När man slår ut centrala aktörer och konkurrensen om marknadsandelarna hårdnar, då kan våldet öka kortsiktigt.

Björn Johnson varnar också för att en fri legal marknad, med få regleringar och hög tillgänglighet av cannabis, skulle kunna leda till andra samhälls- och hälsoproblem.

– Precis som med alkoholförsäljarna kommer de som säljer cannabis sträva efter att öka sina vinster så mycket som möjligt genom marknadsföring. Och de kommer att vända sig till problemkonsumenter eftersom de konsumerar mest, säger han.

Cecilia Magnusson, adjungerad professor vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska institutet och ansvarig för rapporten från CES, varnar också för den konsekvensen av legalisering. 

– Det låter bra om den kriminella marknaden skulle försvinna, men då får vi i stället igång en legal marknad med företag som har stora vinstintressen. De är duktiga på marknadsföring och att öka efterfrågan på något, vilket ger en viktig drive för att öka användning av cannabis. Det har vi lärt oss från opioidepidemin i USA, säger hon.

Hon framhåller att cannabis kan leda till allvarliga psykossjukdomar och påverka ungas hälsa och välbefinnande negativt.

– Om ungdomar i stället för att göra sina läxor eller gå ut och umgås sitter hemma och röker på, och blir ensamma, trötta, sega och kognitionen går ned, då får det stora sociala konsekvenser, säger Cecilia Magnusson.

 

Vad tänker du om en legalisering med reglerad marknad, som staten har kontroll över? Är det en bra idé?

– Om man ska legalisera tror jag det, men jag vet inte om det är en bra väg. Skulle vi ha ett apotek som i Uruguay, som inte säljer höga doser och inte för ofta, kommer det ändå innebära att den svarta marknaden kan ligga kvar parallellt. Varför skulle den försvinna? Vi har ett systembolag för alkohol, men ändå smuggling av den, säger Cecilia Magnusson.

Hon menar också att det inte finns mycket evidens för att en legalisering av cannabis inte skulle ersättas av annan kriminell marknad. 

Finns det andra vägar du skulle vilja föreslå i stället för legalisering, för att få ned de cannabisrelaterade brotten?

– Jag tror att det är möjligt att minska utbud och efterfrågan genom ett intensivt tullverks- och polisarbete för att täppa tillflödet av droger. Sen måste man också ha någon typ av folkbildning och diskussion på efterfrågarsidan, om exakt vad som är farligt med just cannabis, säger Cecilia Magnusson.

Hon tycker däremot att Sverige har en extrem hållning vad gäller kriminalisering av eget bruk. Enligt henne bör frågan om avkriminalisering diskuteras mer och utredas.

– Som läkare och folkhälsovetare är det för mig naturligt att se drogberoende och annan typ av droganvändning som ett hälsoproblem. Det är något människor måste få hjälp med. Sjukdomar ska man inte kriminalisera, det leder endast till stigmatisering av patienter, säger Cecilia Magnusson.

Just nu pågår en statlig utredning om den svenska narkotikapolitiken där utredaren ska föreslå ”hur en fortsatt restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete”. Björn Johnson sitter med i utredningens vetenskapliga referensgrupp. Han säger att gruppen i högsta grad är eniga om att utredningen borde fått direktiv att utreda effekten av kriminaliseringen av det egna bruket. 

Björn Johnson menar att det är viktigt eftersom ett huvudargument för kriminalisering är att tidigt upptäcka och hjälpa ungdomar som tar droger. 

En rapport från Socialstyrelsen visar att 70 procent av barn och unga under 18 som lagfördes för narkotikabrott 2017 lagfördes igen inom tre år. 61 procent hade dömts igen enbart för narkotikabrott. Och hela 75 procent av de dömda ungdomarna var redan kända av myndigheterna för olika problem, innan de lagfördes.

– Det tyder på att barnen inte fått insatser som hjälpt i någon större utsträckning. Det är ett tungt vägande skäl mot kriminalisering av eget bruk, säger Björn Johnson.

Inlägget Forskare oeniga om legalisering av cannabis dök först upp på Dagens Arena.

Inflation och höjda elpriser slår inte bara mot invånare i Sverige. Mönstret är likartat i Europa. Det behövs ett samlat grepp för att bryta trenden och för att fördela bördorna rättvist.

Regeringen har svikit löftet om ett tak på elpriserna. Det underminerar förtroendet för våra politiker, men i sak är det positivt. Ett pristak skulle stimulera elanvändningen. Det behövs mer produktion av el, men det enda som på kort sikt kan pressa ner priset är en sjunkande förbrukning. Även små minskningar får stora ekonomiska effekter. Ännu större bli de om de inte bara sker i Sverige, utan också i andra EU-länder.

Sverige borde lyfta blicken. Som medlem i EU har vi ett ansvar för vad som sker även i andra medlemsländer. Rumänien, till exempel. Det är ett av EU:s fattigaste länder som drabbats hårt av skenande priser. På tre decennier har landets befolkning minskat med fyra till dagens 19 miljoner. Medlemskapet i EU 2007 bröt inte trenden. Drygt en femtedel av landets befolkning är fattig, det vill säga de har en inkomst som understiger 60 procent av medianinkomsten i landet. Många flyttar utomlands i hopp om att hitta en bättre försörjning. Samtidigt har Rumänien tagit emot dubbelt så många flyktingar från Ukraina som Sverige.

Till det positiva hör att protesterna mot prishöjningar och ökad fattigdom växer

Nyligen intervjuade jag en stor grupp rumäner som bodde på ett nedslitet hotell i Norrbotten och nu befann sig i Sverige för att montera vindkraftverk. De hoppades på en fortsatt svensk utbyggnad och fler jobb. Sedan dess har läget för den rumänska befolkningen blivit mer akut. På ett år har elpriserna tredubblats. Priset på gas har ökat ännu mer. I vissa områden har det femdubblats. Även priserna på mat har skjutit i höjden med nästan 20 procent. Prisökningen på bröd och ägg har varit ännu större.

Enikö Vincze, professor i sociologi vid universitet Babes-Bolyai i Rumänien, konstaterar i en analys att många nu måste stänga av värmen i sina bostäder. Flera fakta sticker i ögonen:

Elbolagen gör stora vinster. Mäktigast är Petrom som på kort tid femdubblat sin vinst. Ägaren, den österrikiska koncernen OMV, ser till att pengarna försvinner från Rumänien.
Inflationen i landet är inte orsakad av ökade löner; utan av kriget i Ukraina, effekter av pandemin och finansspekulation inom energisektorn. Att sätta ekonomisk press på invånarna är knappast rätt medicin.
Det är ett misslyckande för EU att den ekonomiska utvecklingen i Rumänien och i andra fattiga länder inom EU inte varit snabbare och att den negativa befolkningstrenden inte har kunnat brytas. En av konsekvenserna blir att ännu fler vill lämna landet.

Till det positiva hör att protesterna mot prishöjningar och ökad fattigdom växer. Det gäller även Rumänien. En av flera rörelser värd att uppmärksamma är Căși sociale ACUM! (Socialt boende – NU), som kräver offentliga ingripanden för att garantera en dräglig bostadsstandard

För Sverige och EU finns mycket att lära. Utbyggnaden av klimatvänlig energi måste kombineras med satsningar på att minska elförbrukningen. Energibolagen bör beskattas. Vidare behöver mer pengar omfördelas för att minska klyftorna. Krisens bördor måste bäras rättvist. Exempel på viktiga reformer är höjda barnbidrag och subventioner för att bygga drägliga bostäder. Det gäller både i Sverige och andra EU-länder.

Inlägget Lyft blicken i energifrågan dök först upp på Dagens Arena.

Läget i samhällsdebatten borde passa Miljöpartiet som hand i handske. Ändå sladdar partiet i opinionen.

Det finns en gåta i svensk politik som bara blivit större sedan valet. Varför går Miljöpartiet en sådan kräftgång? I senaste SCB-mätningen fick partiet 4,4 procent. Lite under valresultatet.

Okej, jag vet att det i den polariserade tid vi lever i är landets mest hatade parti. Det är bara att gå in på vilken högertråd som helst på nätet så haglar invektiven och föraktet mot Miljöpartiets språkrör, mot vindkraft, elcyklar, klimatanalyser och snart sagt allt som Miljöpartiet föreslagit under sina 40 år i politiken.

På miljöområdet verkar det också som att den nya regeringens enda ledstjärna är att göra tvärtemot vad “miljömupparna” vill.

De är ju så övertygade om att de har rätt, men förstår inte varför de inte lyckas övertyga andra om den saken

Minskad reduktionsplikt, sämre villkor för vindkraften, mer kärnkraft och otydlighet kring frågan om klimatmålen. Eller otydlighet och otydlighet förresten … det är väl egentligen ingen som tror att regeringen kommer leva upp till klimatmålen nu?

Hur som helst har klimatpolitiken varit en av de stora snackisarna sedan regeringsskiftet i höstas. Det har varit en svekdebatt. Många har varit missnöjda, och ja, tvärtemot vad som sägs i högerns flöden finns det fortfarande ett genuint miljöintresse bland befolkningen. Inte minst unga tar klimatfrågan på största allvar.

Ändå ökar inte stödet för Miljöpartiet.

Det är en gåta.

En förklaring kan vara att Socialdemokraterna säger att det är en av tre högprioriterade frågor, och de har varit mycket kritiska mot den nya politiken. Men de är ändå inte lika tydliga som Miljöpartiet.

En annan förklaring skulle kunna vara den långa, grundmurade inkompetens som partiet visat när det gäller att tala till bredare väljargrupper. Så har det i någon mening alltid varit. Problemet är lite det samma som det länge varit för Liberalerna. De är ju så övertygade om att de har rätt, men förstår inte varför de inte lyckas övertyga andra om den saken. Det som alla väl borde fatta av sig självt?

En tredje förklaring är att det är medierna som inte ser Miljöpartiet i det polariserade offentliga samtalet. Att de inte får komma till tals när SD, S, M och de andra ska ha sitt.

Men det är en rätt dålig förklaring. Medierna går oftast på tydlighet och söker ytterpositioner i debatterna. Och det handlar i dag oftare om den så kallade GAL-TAN-skalan än om de klassiska höger-vänsterskalan. Det borde passa Mp.

Oberoende av vilket måste partiet skärpa sig om inte samma osäkerhet om det ska klara riksdagsspärren ska återupprepas i valet 2022. Läget är perfekt. På alla sätt.

Så, vad är det som inte fungerar?

Inlägget Gåtan Miljöpartiet blir bara större dök först upp på Dagens Arena.

Industrifacken och LO har enats om att kräva löneökningar på 4,4 procent när förhandlingarna om nya kollektivavtal inleds i januari. Inflationen ligger för närvarande runt 10 procent, Vilket, för alla som kan räkna, i praktiken innebär en lönesänkning. Samtidigt går toppcheferna i arbetsgivarorganisationen Svensk handel ut och vill sätta stopp för ett utökat förslag från […]

The post Människofientlig politik förstör julefriden appeared first on Syre.

I julas fick jag ett paket från min ungerske farbror som för länge sedan emigrerat till Uruguay. Han lär vara en känd videofilmare i Uruguays huvudstad som heter Montevideo. Enligt min farbror heter den det för att hedra honom och hans yrkesval. Han kör till och med till jobbet i en vagn dragen av egna tjurar med sitt eget namn intatuerat på.