“Jag har lyssnat på inspelning eller inspelning. Alla arbetare på indiska restauranger som jag har träffat säger samma sak: De flesta indiska restauranger i Sverige använder indian rules.” Emil Boss om svenska modellen och en normaliserad parallell arbetsmarknad.

Indian rules eller body contract kallas en managementmodell som är väldigt vanlig på indiska
restauranger. Denna parallella arbetsmarknad ger en fingervisning om vad som kan vänta i större skala om inget radikalt görs för att stoppa fusket.

Indian rules, till skillnad från swedish rules (så kallas det att följa lagar och avtal) innebär att den
anställda står till obegränsat förfogande. För detta betalar bolaget sedan tjugo, trettio kronor i timmen,
ibland boende, och framförallt ynnesten att få stanna i landet. Ofta får den anställda samma låga
deltidslön men arbetar i verkligheten sex eller sju dagar i veckan.

Indian rules förutsätter aktivt förfalskade personalliggare, brott mot arbetstidslagen, oskäliga löner och
brott mot kollektivavtal där det finns. Eftersom arbetet saknas avgränsning sker ofta tjänstgöring även i
ägarens hem, med att sköta om villaträdgården, renovera huset eller servera gäster.

Restaurangchefer pratar ofta om det som om det vore det mest självklara i världen. ”På den här
restaurangen följer vi indian rules”. ”Vi kan tyvärr inte erbjuda dig ett jobb med swedish rules”.

Jag har lyssnat på inspelning eller inspelning. Alla arbetare på indiska restauranger som jag har träffat säger samma sak: De flesta indiska restauranger i Sverige använder indian rules.

Dekaler om ”schyssta villkor” sätts upp i restaurangfönstren trots att bolagen skiter blankt i kollektivavtalet.

Hur är detta möjligt? Hur kan en så definierad och så normaliserad parallell arbetsmarknad existera mitt i Sverige? Ett svar är att ett nätverk av restaurangchefer enkelt kan svartlista diskare och nissar som bara
pratar bengali eller hindu, och ett annat att den som är här med arbetstillstånd kastas ur landet om han
eller hon protesterar.

Men ett annat svar är att indian rules har lyckats sopa banan med den svenska modellen. HRF skriver
under fackliga yttranden om arbetstillstånd, de visar sig senare vara baserade på lögner från bolagen.
Dekaler om ”schyssta villkor” sätts upp i restaurangfönstren trots att bolagen skiter blankt i
kollektivavtalet.

När väl någon modig själ söker facklig hjälp, tja, då har cheferna manipulerat personalliggarna så mycket att det oftast ändå inte blir någon kollektivavtalsenlig lönereglering. Det vi bevittnar är att ett branschsegment nästan helt har lämnat den svenska modellen, men det syns inte på ytan, det sker inga konflikter, det är ”business as usual”. Detta är troligen precis den utveckling vi kommer att få se i andra branscher om förslumningen fortsätter.

Ukrainska flyktingar berättar förvånade att de enda jobb de har erbjudits i det Ukraina-stöttande Sverige är usla svartjobb inom bygg, jordbruk och städ. Varför? Jo, för att den rysktalande arbetsvärlden fungerar så i Sverige. Det existerar redan ett sorts russian rules här, mitt i etablerad verksamhet.

Restaurangägarna är flitiga och uppfinningsrika. Systemen för att fejka att de följer swedish rules
utvecklas hela tiden. Om facken och myndigheterna inte hänger med, om man inte förmår förnyas och
förändras, om framförallt: Om man inte vet vad man ska göra när bolag spottar den svenska modellen rakt i ansiktet, då kommer vår arbetsmarknadsmodell på sikt att fallera. Det kommer att ske i lugn och ro, utan en enda strejk eller arbetsmarknadskonflikt.