Magasin DIKKO har varit i kontakt med Stephan Skougaard Carlsson för att få lite förhandsinformation om den kommande boken ”Nya resande” som kommer ges ut på förlag DIKKO.
Hemma var det aldrig någon skillnad på vardag och helg, det var lördag hela veckan. Så en spontanfest kunde uppstå i princip närsomhelst. Självklart festade vi inte som andra. Det var alltid kopiösa mängder mat och dricka, mycket folk och levande musik. Alltid några släktingar eller vänner som dök upp och bildade kvällens orkester. Gitarr, fiol, munspel och framför allt dragspel som min mamma trakterade med bravur, var det vanligaste. Till detta tillkom ett gäng glada sångare.
När dessa tillställningar drogs av på campingarna så fylldes förtältet och gräsmattan omkring med ungar, hundar och glada festdeltagare. Det sjöngs och dansades. På behörigt avstånd stod burona i en halvcirkel och tittade på. Vi var som ett gäng festande apor på zoo.
Ur boken Nya resande, som kommer ut om ca ett år på förlag DIKKO
När DIKKO får kontakt med författaren, skojaren, och vår sporadiske krönikör Stephan Skougaard ligger han nedbäddad i sin soffa efter att ha firat sin 60-årsdag i tre dagar. Under festens inledande dag spelade han och Åsa Bällsten upp en del av sin kommande föreställning inför festdeltagarna.
Detta kan vi givetvis inte låta gå obemärkt förbi.
Förlag DIKKO planerar att ge ut Stephans nya bok ”Nya resande” runt jul nästa år. Det är även då som Stephan och Åsa har tänkt ha premiär för teater- och musikföreställningen ”Medan vattnet flöt under broarna” som Stephan skrivit och Åsa gjort musiken till. Musiken kommer att ges ut på Maräng records, där Åsa tidigare gett ut skivan ”Ett sätt”.
Ofta blev det nån vecka innan, men allra senast på skolavslutningsdagen. Då lämnade vi stan och drog ut på vägarna, Med alla ungar, husvagn, bil och hund.
Så fort den första vårsolen visade sig och det började droppa från takskäggen så började det att rycka tårna, det bubblade i blodet av längtan, man ville iväg, ut på vägarna. Det där gällde hela familjen. Vi barn pratade ofta om allt vad vi skulle göra när sommaren kom, vilka vi skulle få träffa igen efter nästan ett års längtan. Jag hade några favoritställen bland de ställen vi brukade besöka. Norge var alltid spännande, där gjordes det affärer och det blev trångt i lasten av ungar och varor som farsan bytt till sig. Nån gång var det en massa fiskeutrustning. En annan gång hade vi lusekoftor med oss till ett helt kompani. En tredje gång hade vi bilen full med strösocker i papperssäckar. Så där höll det på. sommar efter sommar.
Ur boken Nya resande, som kommer ut om ca ett år på förlag DIKKO
– Min nya bok är en självbiografi som slutar med att jag är 15 år och flyttar hemifrån. Den handlar om att vara resande i Malmö för 60 år sedan. Men den handlar också om att vara barn, och att vara annorlunda, att vara nyfiken och impulsiv, berättar Stephan. Och vet du, de gör redan reklam för den på alla tåg i hela Sverige. Varje gång jag åker tåg ropar de ut ”Nya resande”. Det är inte utan att man blir lite stolt, men det är klart. Det är ju en riktigt bra berättelse, säger han glatt. Sen tillägger han att det också är en del av kulturen, och hur han är uppvuxen. Om tågen ändå åker runt och ropar ut ”nya resande”, så borde väl jag kunna få använda det som reklam för min bok? Varje gång de ropar det, så kommer folk på tåget tänka ”ja, just det, den har ju jag läst”.
Som barn får man ofta frågan vad man vill bli när man blir stor. Jag svarade aldrig på det, det enda jag ville bli var vanlig. Jag ville bara att jag och min familj skulle bli som alla andra. Det var mycket som stack ut: Vi var för många och hade alltid ny bil. Farsan var aldrig anställd eller drev nån egen firma. Han gjorde affärer ändå, med kontoret i bakfickan. Han klädde sig inte heller som andra farsor. Han gick aldrig klädd i något annat än kostymbyxor och vit nylonskjorta. Gick han ut så åkte kavajen på.
Grannarna stod bakom sina köksgardiner och spanade nyfiket ner mot gatan när Carlsson kom hem från någon av sina affärsresor. Mina kamrater har berättat om hur deras föräldrar nyfiket brukade gissa på vad han skulle lasta ur bilen denna gången. Det kunde i princip vara vad som helst. Allt från en hel gris eller lådvis med trätofflor till en billast full med oljemålningar.
Ur boken Nya resande, som kommer ut om ca ett år på förlag DIKKO
Teaterföreställningen baseras på Stephans båda böcker. Dels de första boken som från början var en blogg. Den heter ”Malme som jag ser det” och gavs ut 2011, samt den nya boken ”Nya resande”. Att det blev Åsa och Stephan som gör föreställningen tillsammans säger Stephan beror på att de har så roligt ihop.
– Det klickade liksom direkt mellan mig och Åsa. Vi är tillräckligt gamla och kloka för att respektera varandras olikheter, och tillräckligt barnsligt nyfikna för att se de gånger det inte går bra med humor i stället för som misslyckanden.
På frågan om det kommer att vara delar av boken som är på romani svarar Stephan.
– Nja, alltså, det är ju många resande som inte kan språket. Det språk vi har gemensamt är svenskan, så det är det språket jag berättar på. Men det är klart. När jag citerar någon äldre släkting eller så, då pratade ju de mest romani, så då får det vara så.
Böckerna består av fristående berättelser och anekdoter om ett resandeliv. Stephans resandeliv.
Karl Helgo-målningen var gjord av löpande band-konstnärer i Göteborg, hos en grossist i Hötorgstavlor. Dessa skapade hötorgskonst på, i princip, löpande band. De målade mycket med schabloner och färdiga mallar. Det var bara att beställa i god tid innan.
– Jag behöver tre röda stugor med granskog och fyra solnedgångar över fjäll tills på torsdag- Förresten, kan du slänga med ett par rådjur i snölandskap också?
Dessa oljemålningar förfärdigades med en imponerande hastighet av lindrigt nyktra talanger från Göteborgs närområde och levererades punktlig på beställning. Kundkretsen bestod till stor del av kringresande tavelnasare.
Tavlan var som sagt var en massproducerad dussinvara. Men med en “bra” signatur, så steg den betydligt i värde. Det var mitt jobb att rita dit “K. Helgo” nere i högra hörnan. Det gjordes med en mörkbrun oljefärg med en smal pensel, friserad för ändamålet. Jag var duktig på det redan i väldigt unga år, det var mitt sätt att bidra till familjeförsörjningen.
Ur boken Nya resande, som kommer ut om ca ett år på förlag DIKKO
– Det är viktigt att säga det tror jag. Att det är mitt liv. Jag utger mig inte för att tala för alla Malmöiter eller alla resande. Men jag är rätt säker på att alla Malmöiter och resande kommer att känna igen sig i alla fall i delar av berättelsen.
Linda Lundqvist
linda@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
