De gamla franska storpartierna Socialistpartiet och Republikanerna skrapade tillsammans ihop knappt sju procent av rösterna i söndagens presidentval.
– Det har under lång tid funnits ett brett missnöje med den politiska eliten, säger forskaren och Frankrikekännare Carina Gunnarson.
FRANKRIKE | Förr i tiden hade det socialdemokratiska Socialistpartiet (PS) presidenter som François Mitterand och François Hollande vid makten. Konservativa Republikanerna (LR) hade Jacques Chirac och Nicolas Sarkozy.I år hette presidentkandidaterna Anne Hidalgo för PS och Valérie Pécresse för LR.
Hidalgo, borgmästare i Paris, beräknas enligt franska vallokalsundersökningar få 1,8–2,0 procent av rösterna, Pécresse 4,3–5,0 procent. De preliminära siffrorna när 97 procent av rösterna var registrerade på söndagen låg på 1,7 respektive 4,7.
Frankrikekännaren Carina Gunnarson är forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och Institutet för framtidsstudier. Hon säger att fransmännen verkar ha röstat på den de tror har bäst chans i andra omgången redan i första omgången, till skillnad från tidigare val.
– Man är mer taktiska inför andra omgången och rösterna har koncentrerat sig på de tre huvudkandidaterna, säger hon till TT.
Enormt fall
Hidalgos parti var redan marginaliserat för fem år sedan, då PS fick drygt 6 procent av rösterna i första omgången, men för Pécresses parti är fallet enormt. LR fick ändå 20 procent av rösterna 2017.
Hon säger att polariseringen som valresultatet 2017 indikerade har bekräftats i och med valet 2022.
– Det nya partilandskap man såg redan 2017 har stärkts. Det är (sittande presidenten) Emmanuel Macron i mitten, (Marine) Le Pen till höger om Republikanerna och (Jean-Luc) Mélenchon till vänster om Socialistpartiet, säger Gunnarson.
De avgörande frågorna i valet har varit de ekonomiska och sociala frågorna, inte säkerhetspolitiken – trots kriget i Ukraina.
”För intellektuella”
LR-kandidaten Pécresse har backat i opinionen under valrörelsens gång. Möjligtvis då tidigare presidenten och partikollegan Sarkozy inte riktigt har uttalat sitt stöd för henne.
– Det har uppenbarligen påverkat. Samtidigt har det varit flera kandidater som har konkurrerat på högerkanten. Hon har varit klämd mellan Le Pen, (ytterhögerkandidaten Éric) Zemmour och Macron, säger Gunnarson.Socialistpartiet har inte lyckats förvalta sin ställning bland arbetarväljare, säger hon.
– De har uppfattats som alldeles för intellektuella. Mélenchon har en annan trovärdighet bland arbetarväljare, som också lockas av Le Pen.
Hon säger att utvecklingen mot söndagens resultat började redan under 1980- och 90-talet. Att missnöjet mot den politiska eliten nu har visat sig i valresultatet.
– Det är ett mycket mer polariserat Frankrike än någonsin tidigare.
The post ”Brett missnöje med franska politiska eliten. appeared first on Tidningen Global.
