Apocalypse Now, som skildrar Vietnamkriget, är kanske en av de kändaste filmerna om krig (Foto: CC).
av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv
”Varje krigsfilm är i slutändan krigsförespråkande” är ett känt citat från den franske regissören Francois Truffaut som ofta dyker upp i diskussioner om hur krig gestaltas i film. Citatet kommer från en intervju med Gene Siskel från 1973 om det ambivalenta våldet på film, där en så kallad antikrigsfilm som Stanley Kubricks Ärans Väg (1957) kan fördöma den franska regeringen som skickar soldater till döden och samtidigt skildra spektakulära stridsscener.
25 år senare, i en intervju om sin film Rädda Menige Ryan, skulle Stephen Spielberg kontra det perspektivet genom att deklarera att ”varje krigsfilm, bra eller dålig, är en antikrigsfilm”. Han menade att oavsett krigsfilmens budskap eller slutsats porträtterar de i slutändan krigets brutalitet och terror.
Filmkonsten är ett kraftfullt medium för att illustrera eller utforska en idé, och just när det kommer till stora ämnen som krig och fred finns det en rad filmer som behandlar ämnet. Jag har valt ut ett antal filmer som på ett eller annat sätt kan kategoriseras som antikrig.
Det finns ett stort antal filmer som kan hyllas för sitt filmfoto, skådespeleri eller manus, men som skildrar krig på ett okritiskt eller glorifierande sätt. Därför finns inte Rädda Menige Ryan (1998) eller The Hurt Locker (2008) med i listan.
ELDFLUGORNAS GRAV (1988), 89 minuter (Akiyuki Nosaka)
En av Studio Ghiblis första filmer, världskänd som en av de sorgligaste och vackraste animerade filmerna som någonsin har gjorts.
Filmen utspelar sig i Japan år 1945 och handlar om storebror Seita och lillasystern Setsuko som överlever brandbombningen av staden Kobe och sedan drivs på flykt.
Syskonen tvingas navigera ett krigshärjat samhälle i en ständig kamp mot hunger, fattigdom och den brutala vuxenvärlden. Animationsstilen är realistisk och framhäver det självbiografiska i historien, som är baserad på en novell av Akiyuki Nosaka.
Filmen visar krigets förödande och tragiska konsekvenser för vanligt folk, och i synnerhet hur barn påverkas.
APOCALYPSE NOW (1979), 153 minuter (Francis Ford Coppola)
Francis Ford Coppolas klassiker är baserad på Joseph Conrads Mörkrets Hjärta, men där 1800-talets Kongo bytts ut mot Vietnamkrigets Kambodja. Filmen inleds med att den alkoholiserade kapten Willard får i uppdrag att resa med flodbåt genom Vietnam till Kambodja för att hitta och döda den galne överste Kurtz.
Vad som följer är en två och en halv timmes mardrömsfärd nedför floden Styx där varje stopp på resan leder Willard till alltmer absurda interaktioner och farliga situationer. Han stöter på traumatiserade Playboy-modeller, franska kolonisatörer och soldater som tappat greppet om verkligheten och helst bara vill lyssna på rock n’ roll.
Kanske mest känd är scenen där Robert Duvalls rollfigur Kilgore som å ena sidan mest är intresserad av att surfa på sköna vågor, å andra sidan leder ett brutalt helikopterangrepp med Wagners opera Valkyrian dånande ut högtalarna.
Filmen är sevärd, men var förberedd på att den är lång och utdragen, som ett gatlopp för hjärnan att ta sig igenom. Du behöver inte kolla på de längre versionerna (Redux och Final Cut) som numera finns tillgängliga, särskilt om du ser filmen för första gången.
UBÅTEN (1981), 149 minuter (Wolfgang Petersen)
SONY DSC
Das Boot, eller Ubåten, utspelar sig år 1941 och bygger på en självbiografisk bok från 1973. Huvudpersonen är krigskorrespondenten Werner som följer med en tysk ubåt ner i havets djup och lever tillsammans med besättningen under flera månader.
Besättningen består av de nya, naiva rekryterna ivriga att göra sin plikt i nazismens namn och de äldre, mer cyniska, antinazistiska och bittra sjömännen som har upplevt kriget och hånar den yngre generationen.
Filmen är oerhört klaustrofobisk och utspelar sig nästan helt och hållet i ubåtens trånga gångar. Det är blött, skitigt och fullt med prylar överallt, och ständigt finns hotet om att bombas av de allierade eller sjunka till botten om trycket blir för högt.
Kanske mest stressfyllt och spänt blir det när ubåten är under attack; allt skakar, vatten läcker in och ljudeffekterna är helt öronbedövande. Långa perioder av otålig väntan blandas med kaos och explosioner, och krigets meningslöshet slår en i huvudet.
STARSHIP TROOPERS (1997), 129 minuter (Paul Verhoeven)
Paul Verhoevens adaption av Robert A. Heinleins science fiction-roman kan ibland misstas för att vara fascistisk, men för mig är det helt omöjligt att förstå hur någon kan missförstå filmens helt uppenbart satiriska budskap.
Filmen, liksom boken, beskriver ett samhälle där endast de som har gjort militärtjänst räknas som värdiga medborgare, och jordens befolkning är i krig med utomjordiska insekter. Men där boken allvarligt propagerar för ett militaristiskt och segregerande samhälle tar filmen ett mer överdrivet och satiriskt perspektiv, ofta med tydliga referenser till andra världskrigets propagandafilmer.
Huvudpersonen Rico går med i militären för att hans kärleksintresse nyligen värvats, men efter att Buenos Aires attackeras radikaliseras han till att bli en fanatisk och blodtörstig soldat på jakt efter hämnd.
Överdrivet våldsamma actionscener blandas med ett medvetet klyschigt triangeldrama och satiriska reklamfilmer som uppmanar publiken att gå med i kriget.
WALTZ WITH BASHIR (2008), 90 minuter (Ari Folman)
Waltz with Bashir är en animerad dokumentär och en helt unik film, både i sitt berättande och till utseendet. Filmen är skriven av Ari Folman och utforskar hans minnen och erfarenheter som soldat i Libanonkriget 1982.
Efter att ha träffat en gammal vän från krigstiden som lider av posttraumatisk stressyndrom och hemska mardrömmar inser Ari Folman att han inte minns något själv från den tiden i sitt liv. Han drabbas av hemska visioner och bestämmer sig för att gå i terapi för att kunna minnas sin ungdom och upplevelser.
Filmen blandar vardagliga scener av Folman som pratar med gamla vänner, med tillbakablickar från kriget, ibland realistiskt animerad och ibland med symboliska och fantastiska bilder. Jag vill inte beskriva mer i detalj för att inte avslöja handlingen, utan uppmanar istället alla som kan att hitta denna film och se den.
Inlägget Krigets brutalitet och terror på film dök först upp på .
