Framgång för Flamman. Tidningen Flamman som en gång i tiden hette Norrskensflamman har för första gången sen 1970-talet fått över 5 000 prenumeranter. Det är en stor framgång. Under sin nuvarande chefredaktör Leonidas Aretakis har Flamman utvecklats till en mer intressant tidningen med en bredd i valet av ämnen och synvinklar. Det har välförtjänt gjort tidningen till den näst största vänstertidningen i Sverige.
Samtidigt har tidningen blivit lite mesigare vilket är samma utveckling som kunnat ses när det gäller ETC. Det har medfört en del problem med den politiska linjen och jämfört med norska Klassekampen är både Flamman och ETC nästan som vilka socialdemokratiska tidningar so helst. Särskilt tydlig är skillnaden i hanteringen av Palestinafrågan och Palestinarörelsen.
Historia
Flamman startades av arbetarrörelsen i Malmfälten 1906 under namnet Norrskensflamman, som partiorgan för Socialdemokraterna i Norrbotten med redaktion i Luleå.
Vid partisplittringen 1917 blev tidningen organ för Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, föregångare till dagens Vänsterpartiet. Trots att tidningen var formellt fristående då den ägdes av en ekonomisk förening räknades den som partiorgan.
Norrskensflamman var länge den största socialistiska tidningen i Norrbotten, och passerades först vid 1940 av Norrländska Socialdemokraten (NSD). I början var den en utpräglad lokaltidning, som drev ”Norrlandsfrågor” om att socialisera järnmalmen, förädla skogen och bygga ut vattenkraften. Samtidigt var det en av de tidningar på vänsterkanten som skrev mest om internationella frågor.
1940 inträffade attentatet mot Norrskensflamman, ett av de grövsta inhemska terroristattentaten i Sveriges historia. Fem människor dog.
På 1960- och 1970-talet drev Norrskensflamman en Moskvalojal linje i strid med förnyarna kring C.H. Hermansson i VPK-ledningen. Det fanns också andra frågor som orsakade oenigheter med partiet, exempelvis synen på arbetarklassen och förhållandet till Socialdemokraterna.
När de Moskvatrogna kommunisterna med Rolf Hagel i spetsen bröt sig ur VPK 1977 och bildade Arbetarpartiet Kommunisterna (APK) valde tidningen att stötta det nya partiet och blev dess organ.
1987 flyttade redaktionen från Luleå till Stockholm. 1989 gick tidningen över till att bli en veckotidning. Tre år senare bröt tidningen med APK, och tog den politiska beteckningen oberoende socialistisk. Från millennieskiftet stod tidningen åter Vänsterpartiet nära. Detta även om kopplingen inte var officiell. Fram till september 2017 delade tidningen lokaler med partiet på Kungsholmen.
Därefter flyttade Flammans redaktion till Hökarängen, och på 2020-talet till Södermalm. Under senare år har kopplingen till Vänsterpartiet blivit mindre framträdande. och chefredaktör Leonidas Aretakis har beskrivit sig som ”väldigt icke-partistisk”
Upplagan var som störst under 1920-talet, med runt 11 000 exemplar per dag, och varierade under efterkrigstiden mellan 2 000 och 8 000 ex. Efter att tidningen blev en partipolitiskt oberoende veckotidningen sjönk upplagan först kraftigt, men stabiliserade sig under 2010-talet på omkring 3 200 exemplar per vecka.
Texten om historien är hämtad från Wikipedia.
Kommentarer är stängda.