LEDARE Det moderatledda styret i Göteborg har genomfört flera besparingar inom äldrevård och grundskola. Men när det gäller att spara pengar genom att sänka politikernas löner säger Moderaterna bestämt nej, och avfärdar det som ren populism.
Efter valet 2018 skedde ett historiskt maktskifte i Göteborg när Socialdemokraterna lämnade över makten till Moderaterna och resten av Alliansen. Med det nya styret inleddes en period av ekonomiska åtstramningar för stadens invånare. En av de första åtgärderna från det nya högerstyret var att dra in på gratis halkskydd för äldre, något som tidigare hade delats ut kostnadsfritt under flera år. Kommunstyrelsens ordförande, Axel Josefson, försvarade beslutet med att Moderaterna ville avskaffa vad de kallade för ”gratiskultur”.
– Visst finns det de som gärna vill ha gratis broddar och gratis entré, men vi kan inte leva på en gratiskultur, sa Axel Josefson till SVT.
I november förra året lade både Vänsterpartiet och Miljöpartiet fram ett nytt besparingsförslag: att sänka lönerna för Göteborgs politiker. Idag tjänar dessa politiker nästan lika mycket som riksdagsledamöter – cirka 65 000 kronor i månaden. V och MP föreslog att dessa löner skulle sänkas till 45 000 kronor i månaden. Förslaget möttes av starkt motstånd från det moderatledda högerstyret. Att skära ner på resurser för äldre och skolbarn är acceptabelt, men att minska politikernas egna löner är oacceptabelt, enligt styret. Axel Josefson kallade förslaget för populistiskt och orimligt när han kommenterade det i tidningen GT.
– Jag anser att det är fel väg att gå. Vi behöver ha rimliga ersättningar för förtroendevalda (…) Det är ett populistiskt förslag, sa Axel Josefson.
Det som gör detta särskilt intressant är att förslaget från V och MP skulle ha lett till en besparing på drygt 4,3 miljoner kronor per år, vilket kan jämföras med högerstyrets beslut att dra in på halkskydd för en halv miljon kronor årligen.
Det är uppenbart att detta inte handlar om att spara pengar. Resurserna finns, men omfördelningen är inte till för att gynna vanliga medborgare. Klassintresset är tydligt. I Axel Josefsons värld är höga politikerlöner rimliga, medan förebyggande åtgärder för att undvika halkolyckor bland äldre är det inte. Vad det än kostar.
