Den första och enda bläckfiskanläggningen i sitt slag väntar på tillstånd att öppna på Gran Canaria. Upp till femton individer per kubikmeter skulle tvingas samman i slutna tankar. Det intelligenta och solitära djuret saknar skydd i den spanska lagstiftningen och lidande regleras inte för ryggradslösa djur.
Av Sarah Mannheimer
Kvällssolen letar sig in genom fönstret i hemmet på Gran Canaria. Här bor Iris Sánchez Padrón, bara två kilometer från hamnen i Las Palmas där företaget Nueva Pescanova planerar att bygga en bläckfisk-anläggning. Havet som omger är hemmet för den sällsamma varelse allt det här handlar om.
– Vi skulle skämmas över att ha världens enda bläckfiskfabrik här, säger Sánchez Padrón med kraftfull röst trots en uppenbart plågsam förkylning med hostattacker som kantar vägen genom intervjun.
Hon är lokalpolitiker för det spanska partiet Pacma och arbetar aktivt med opinionsbildning för att stoppa Nueva Pescanovas bygge.
Både som boende och politiker menar hon att det vore en katastrof för den omgivande miljön och för de miljontals bläckfiskar som skulle drabbas av den grymma verksamheten.
Iris Sánchez Padrón uppskattar att 50 procent av lokalbefolkningen är emot bläckfiskfabriken och att 50 procent är för eller bryr sig inte. De som är för anläggningen ser både arbetstillfällen och möjlighet att tjäna pengar på verksamheter som gynnas av bläckfisknäringen. Men lokalpolitikern framhärdar i att det inte finns några skäl som övertrumfar den skada bläckfiskanläggningen skulle åsamka både djur och miljö.
Kraftfulla reaktioner från både miljö- och djurskyddsorganisationer ekar bland forskare, politiker och kändisar sedan
Nueva Pescanovas planer på världens första kommersiella bläckfiskanläggning blev offentliga. Anläggningen planeras att förläggas vid hamnen i Las Palmas och fördöms som en inhuman inrättning. Miljontals bläckfiskar kommer att plågas i en miserabel tillvaro för att vid ändstationen dödas med en ytterst plågsam metod.
Mindre uppfödningar av bläckfisk i USA har nyligen stängts ner på grund av det stora
lidandet för djuren och staten Washington har 2024 förbjudit bläckfiskfarmning. Djurskyddslagar reglerar vad ett djur får utsättas för av människor och hur mycket lidande som är acceptabelt att djuret upplever i den produktion eller i det verksamhetsområde som godkänns. Grundläggande för en djurskyddslagstiftning är att djur erkänns som kännande varelser. Men det är inte just det som är problemet i Spanien där bläckfiskfarmen planeras. Landet har en lagstiftning på plats som är avsedd att skydda djur från det som bedöms som onödigt lidande. Problemet för bläckfisken är att den saknar ryggrad. Och ryggradslösa djur saknar skydd i den spanska djurskyddslagstiftningen. Ingen ryggrad, inget skydd.
Nueva Pescanova beskriver på hemsidan att företaget värnar om miljön och bläckfiskarnas välmående i produktionslinjen då de nu svarar upp mot marknadens ökade efterfrågan på bläckfiskkött. Därför ingår forskning som en del av verksamheten.
I de dokument som offentliggjorts i samband med företagets ansökan om miljötillstånd finns viss information om själva bläckfiskanläggningen att ta del av. Där medger företaget öppet att avsikten är att hålla tio till femton individer per kubikmeter i den slutna tank som skulle utgöra bläckfiskarnas livsmiljö fram till slaktmogen ålder. Djuren ska utsättas för artificiellt ljus dygnet runt med syfte att snabba på reproduktion och tillväxt. Det är nu det börjar bli svårt att förstå vilken forskning Nueva Pescanovas värnande om bläckfiskarnas välmående baseras på. Octopus vulgaris som uppges vara den art som ska tvingas leva samman i tusental lever naturligt som solitärer och trivs inte i ljus.
Bläckfisken i forskningen
Vetenskapliga studier med prominenta forskare i spetsen har bevisat att bläckfiskar är kännande varelser med en intelligens som överraskat och slagit världen med häpnad i olika sammanhang. Deras mycket avancerade beteenden och kognitiva förmågor gör det troligt att bläckfisken kan uppleva det som hos människan beskrivs som smärta och lidande. Detta skriver även ledande svenska forskare under på.
En av dem är Svante Winberg, zoologisk fysiolog och professor i fysiologi. Utöver att vara expert på fiskars beteende och fysiologi är han engagerad i frågor som rör etisk djurhållning och hållbart fiske.
Winberg ger ett varmt välkomnande när han tar emot på campus vid Uppsala Universitet. Han visar in på ett kontor full-
belamrat med välanvända möbler och på en sliten röd soffa ligger hunden Freja. Hon skiner upp som en sol bland pappershögar och modeller av fiskar när vi kliver in i rummet.
Det finns flera vetenskapliga artiklar som handlar om bläckfiskar, hur de beter sig och deras livsmiljöer, berättar Svante Winberg, men väldigt lite om uppfödning av bläckfisk för kommersiellt bruk.
– I dagsläget finns alldeles för lite kunskap för att det ska vara etiskt försvarbart att föda upp dem i akvakulturer.
Bläckfiskar tillhör djurgruppen mollusker och är släkt med till exempel sniglar och musslor. Men skillnaderna mellan de olika arterna är stora.
– Bläckfiskar är avancerade i sina beteenden och har ett stort och komplicerat nervsystem som grenar ut sig i deras armar. Vi har väldigt begränsad kunskap om hur det fungerar.
Svante Winbergs forskning visar att fiskar har olika personligheter och menar att det är mycket troligt att det är samma sak med bläckfiskar. Kombinationen av deras relativt höga intelligens och det faktum att de i sitt naturliga habitat lever som solitärer, gör enligt Winberg konsekvenserna av Nueva Pescanovas planer på att tvinga samman så många individer på en begränsad yta uppenbara.
– De kommer att trigga aggressivitet och bläckfiskarna kommer att döda och även äta upp varandra.
När det gäller Nueva Pescanova menar Svante Winberg att eftersom företaget inte svarar på några frågor eller lämnar någon information så är det svårt att yttra sig om alla konsekvenser som kan uppstå ur ett djurskyddsperspektiv.
– Företaget behöver redovisa hur de har tänkt sig eftersom de påstår att de har löst olika problem som tidigare funnits vid försök med storskalig uppfödning. Det gäller allt från föda i bläckfiskarnas olika utvecklingsstadier, att skapa en stimulerande miljö och problematiken att de är solitära djur till hur slakten av bläckfiskarna ska gå till.
Den information som finns om slaktmetod är att de ska dödas genom isbad. Med tanke på bläckfiskarnas storlek vid slaktmogen ålder tror Svante Winberg att även detta blir problematiskt.
– Att utsätta en så stor bläckfisk för nedkylning tills döden inträffar skulle ta tid och utsätta den för stort lidande.
På frågan om varför Svante Winberg tror att just bläckfiskfarmen fått så stor uppmärksamhet svarar han:
– Vanligen är det djur som har en gullighetsfaktor och vars beteenden vi kan förmänskliga som folk tar till sig. Bläckfisken som har utvecklats från en gren som delade sig från vår för miljontals år sedan kan man väl inte säga uppfyller de kriterierna, så det är svårt att säga.
Ett förnöjt snusande hörs från soffan där Freja har somnat. Hennes glansiga päls skimrar mjukt i ljuset från fönstret.
Ytterligare en forskare som är expert på marina djur och deras välfärd är professor Lynne Sneddon vid Göteborgs universitet. Här bedriver hon forskning om hur det människan utsätter vattenlevande djur för påverkar deras välfärd. Hon var den första som i början av seklet påvisade smärtreceptorer hos fiskar. Sedan dess har Lynne Sneddon fortsatt beskriva hur vattenlevande djur upplever smärta med syftet att driva på utvecklingen av metoder för att förebygga och minimera djurens lidande i olika sammanhang.
– Det finns egenskaper som är avgörande för om en art är lämplig för domesticering. Bläckfisken har verkligen inga av dem och därför är det inte lämpligt eller etiskt att utsätta dem för uppfödning i massproduktionsanläggningar.
En bild av en sjöhäst i bakgrunden bjuder en sinnlig koppling till havet som kontrast till det allvarsamma ämnet Lynne Sneddon diskuterar. Hon talar på lugn brittisk engelska, och förklarar det svåra med en sällsynt tydlighet.
Bläckfiskar är bevisat mycket intelligenta. Vid tester har de till exempel lyckats lägga pussel och navigera i labyrinter vilket ger kunskap om att bläckfiskar behöver mycket mental stimulans för att inte fara illa.
– Det finns inte en chans att en anläggning som föder upp tusentals bläckfiskar samtidigt kan tillgodose ens de grundläggande behoven av mental stimulans som bläckfiskar har. De är mycket, mycket smarta, understryker hon med emfas och en stillsam förundran i rösten.
Utöver det finns bläckfiskens stora känslighet för miljöfaktorer.
– Man måste förstå att det här inte är ett härdigt djur som klarar skiftande miljöer. Andra djur som vi domesticerar klarar att anpassa sig till skiftande förutsättningar men det gör inte bläckfisken.
Även Lynne Sneddon lyfter fram att bläckfiskarna lever sina liv som revirhävdande solitärer och att tvinga dem att leva i grupper kommer att leda till våldsamma beteenden. Hon beskriver också att bläckfiskens reproduktion i en anläggning för massuppfödning skulle resultera i ett tvingande till promiskuöst beteende.
– Bläckfisken parar sig bara en gång i livet och är väldigt noggrann när den väljer sin partner. I en anläggning skulle de tvingas para sig med vem som helst, vilket är helt emot deras natur.
Sneddon menar att på grund av bristen på lagligt skydd för bläckfisken både i Spanien och EU, utom när de inom EU används som försöksdjur, skulle allt sammantaget innebära ett etiskt haveri och icke hållbart elände för den marina miljön.
– Det är viktigt att människor som konsumerar bläckfisk nås av informationen så att de kan fatta förnuftiga beslut som konsumenter, uttrycker Lynne Sneddon.
Bläckfiskarnas förkämpar
Sneddons önskan uppfylls av flera globala koalitioner bestående av företag, djurrätts- och djurskyddsorganisationer som arbetar aktivt för att sprida information och motverka kommersiell massuppfödning av bläckfiskar.
Stödet för ett globalt förbud är stort bland dessa och arbetet har bland annat resulterat i den lag som nu förbjuder bläckfiskfarmning i staten Washington. I spetsen för det arbetet gick Aquatic Life Institute med stöd av världskända namn såsom den berömda och mångfaldigt belönade etologen doktor Jane Goodall.
Även djurrättsorganisationer i Sverige tar ställning mot Nueva Pescanovas planerade anläggning på Gran Canaria.
– Bläckfiskarnas psykiska och fysiska välmående skulle riskeras i fabriken, därför måste den stoppas, säger Anna Harenius, etolog och sakkunnig hos Djurens Rätt.
Trots trafiken som bullrar på Hornsgatan utanför så är det förvånansvärt tyst på Djurens Rätts moderna Stockholmskontor. Harenius berättar att de ingår i paraplyorganisationen Aquatic Animal Alliance och driver en kampanj för att opinionsbilda mot Nueva Pescanovas planer. Inom organisationen tror man att den uppmärksammade filmen »Bläckfisken och jag« har bidragit till engagemanget för bläckfiskarna, vilket styrker Svante Winbergs hypotes om att igenkänning skapar empati.
Filmen är den sydafrikanska dokumentärfilmaren Craig Fosters berättelse om mötet med en bläckfiskhona. Han fann läkning och svar på existentiella frågor i takt med att en relation till bläckfisken utvecklades. Vänskapen dem emellan förändrade hans liv och filmen vann både publikens hjärtan och en Oscar.
Bläckfisken, fotografen och havet
Någon som mött mängder av bläckfiskar är fotografen och filmaren Magnus Lundgren. Han anses vara en av världens främsta undervattensfotografer och driver stora projekt inom naturskydd och det som kallas bevarande fotografering.
Från ett rum omgiven av böcker och dokument bjuder Magnus Lundgren på en resa under havsytan, till bläckfiskarnas värld. Det som skiljer hans berättelse från andras är att när han talar om bläckfisken låter det som rösten från en betraktande gäst.
– Bläckfisken finns i hundratals varianter som har utvecklat olika strategier för att effektivt överleva i det marina landskap de är specialdesignade för.
Även Octopus vulgaris, arten Nueva Pescanova vill massuppföda i sina tankar, har sin specialisering och är en botten-
levande art, berättar Magnus Lundgren.
– Vulgaris är en ganska stor åttaarmad bläckfisk. Kroppen är som en handboll ungefär och de nästan går över botten när de väljer att inte simma.
De lever i ett komplext samspel med allt som är runtomkring dem och Lundgren beskriver en varelse med extraordinära egenskaper. Han berättar hur man kan finna bläckfiskens egen trädgård genom att leta efter skalrester de puttar ut när de ätit något gott i hemmets trygga vrå. Han berättar om möten med individer som är så nyfikna att de inte kan låta bli att under-
söka allt de stöter på när de slår sinalovar för att leta mat och bevaka sitt revir. Nyfikenheten och bläckfiskens mycket funktionsdrivna intelligens ser till att de kan saker som är specifikt nyttiga för dem, berättar Magnus Lundgren vidare.
– Det är som magi när bläckfisken plötsligt försvinner genom öppningar som erbjuds i det marina landskapet, så små att de är svåra att ens uppfatta för det mänskliga ögat.
Inget skelett, ingen begränsning. Lekfulla anekdoter och varm realism blandas när fotografen med samma precision som betraktaren möter i hans foton mejslar fram bläckfiskens rike i lyssnarens tankevärld. Utan tillstymmelsen till tendens att framställa dess känslighet och intelligens genom en förmänskligande lins, klarnar bilden och bläckfisken blir synlig för sin egen skull.
Magnus Lundgren säger att vi rankar djur och menar att ryggradslösa djur generellt sett har väldigt låg status.
– Ett pälsdjur ser ut som en huskatt och då får de en högre bevarandestatus i folks tankevärld och djurskyddet avspeglas i det. När jag är ute och föreläser möter jag att havet ses som en producent av mat utan fler nyanser.
Magnus Lundgren beskriver bläckfisken som en mångfacetterad varelse begåvad med fascinerande förmågor att både psykiskt och fysiskt interagera med sin omgivning genom ett intensivt utforskande av den. De är både bytes- och rovdjur och inom ett större område lever bara ett fåtal bläckfiskar.
– Jag kan inte ens föreställa mig hur ett liv i en tank på det sätt som Nueva Pescanova beskriver skulle vara för dem. Det är ju förvaring, ett fängelse.
När filmen »Bläckfisken och jag« kommer på tal skrattar Magnus Lundgren.
– Nästan alla som vet vad jag håller på med pratar om den här filmen med mig. Men den är dramatiserad tänker jag och kanske det krävdes eftersom den lyckas beröra människor.
Lundgren menar att eftersom över-konsumtionen drabbar bläckfiskbeståndet och den marina miljön så är det ur ett bevarandeperspektiv bara bra om människor tänker till kring sin konsumtion efter att ha sett filmen.
– Vi människor tar i hög grad emotionella beslut, säger Magnus Lundgren.
Samtidigt lyfter han fram att det ofta pratas om marina djur som om de inte har känslor, som om de inte känner smärta, men hävdar bestämt att så inte är fallet.
– De har känslor på sitt eget sätt, även om vi inte kan känna igen oss själva i dem. Efter all den tid jag tillbringat med djur under vattnet är jag övertygad om att de lever ett rikt liv med varandra. Vi människor har bara en tendens att skapa oss en bekväm plats att tänka utifrån så att vi kan göra det som passar oss med djuren.
Med de orden återvänder frågan om bläckfiskens sårbarhet när den i Spanien inte har något lagstadgat skydd. Ingen ryggrad, inget skydd.
Bläckfisken och lagen
Det enklaste vore att nöja sig med att svaret på frågan varför bläckfiskar riskerar att utsättas för lidande i Nueva Pescanovas bläckfiskfabrik är att Spaniens djurskyddslagstiftning är otillräcklig. Men kanske är svaret på frågan inte så enkelt.
– En djurskyddslagstiftning innebär på inget sätt att de djur som omfattas av den inte får utsättas för stora lidanden, bara att det finns regler för hur det får gå till, säger Per-Anders Svärd, universitetslektor i statsvetenskap och anknuten till Oxford Centre for Animal Ethics.
Detta efter att ha guidat uppför trappor genom vindlande korridorer med höga fönster som ger en milsvid utsikt för att slutligen landa i ett litet arbetsrum med fullt av böcker på väggarna. Platsen är Södertörns universitet i Flemingsberg strax utanför Stockholm.
För att belysa dilemmat drar han en parallell till den svenska kycklingindustrin där kycklingarnas tillvaro inte är så olik den som väntar bläckfiskarna i Nueva Pescanovas anläggningar om de blir verklighet. Skillnaden är att den svenska djurskyddslagstiftningen ramar in kyckling-industrin med ett regelverk som gör att den accepteras.
– Detta trots att djurskyddslagen genomgått en mängd reformer sedan 1921 års djurplågerilagstiftning som förbjöd att utsätta djur för uppenbar grymhet.
Det som motsvarade uppenbar grymhet då tillåts inom kycklingindustrin idag, så länge industrin håller sig till ramar och regler för den verksamhet som utsätter djur för lidande, menar Per-Anders Svärd.
– Svensk djurskyddslagstiftning hade därför kunnat tillåta en bläckfiskfarm även här.
Svärd lyfter den komplexa frågan om att djurskyddslagen ger människan en legaliserad möjlighet att använda djur för egna syftens skull även om det för djuret innebär ett plågsamt liv. Han menar vidare att dagens djurskyddslagar bevarar en syn på djur som utnyttjningsbara resurser och ger det legitimitet. Det gäller både ur ett nationellt och internationellt perspektiv.
– Man kan säga att hela den västerländska idéhistorien präglas av en tanke om att djur finns till för människor att använda. Djurskyddstänkandet utmanar inte detta gamla tankesätt, snarare bekräftas det.
María González Lacabex är spansk advokat och specialist på djurskyddslagar i Spanien. Hon utvecklar frågan och förklarar att bläckfisken inte bara saknar skydd i den spanska djurskyddslagstiftningen. De ryggradslösa djuren ingår inte heller i den spanska strafflagen avseende djurmisshandel, som sedan 2023 omfattar även vilda djur, med ryggrad.
– Konsekvensen är att bläckfisken blir juridiskt övergiven, säger María González Lacabex.
Hon driver advokatfirman Animalex och är engagerad i den spanska organisationen INTERcids-Legal Operators for Animals vars medlemmar består av domare, åklagare, advokater och poliser.
– I Spanien innebär det här att en fri bläckfisk får behandlas hur som helst. I fångenskap skulle det kunna vara ett brott att misshandla bläckfiskar, men är det inte så länge misshandeln eller misskötseln är en del av ett företags tillståndsgivna affärsplan.
Det är juridiskt problematiskt att Nueva Pescanova inte applicerat den försiktighetsprincip som miljölagar föreskriver i planeringen av anläggningen och bara därför menar advokaten att den inte ska ges tillstånd.
Ur ett djurrättsligt perspektiv är det dessutom alltid problematiskt att djur måste bevisas kunna känna och lida innan människor överväger om det är värt att skydda dem, menar María González Lacabex.
– I fallet med bläckfiskar är det än mer allvarligt vilket här blir tydligt; trots att forskare bevisat deras intelligens och känslighet, så ignoreras deras behov i den aktuella frågan.
María González Lacabex säger att djurskyddslagar utvecklas tack vare forskningens framsteg som leder till större kunskap om djur, men att ekonomiska intressen oftast segrar över vetenskapen.
– Därför är det nödvändigt att forskarnas framsteg når ut i samhället så att invånarna kan rikta tydliga krav på förändring av lagarna till politikerna.
Tillbaka till Gran Canaria
Det senaste Iris Sánchez Padrón hört är att i april fick Nueva Pescanova ännu en gång avslag på sin ansökan om miljötillstånd eftersom deras plan fortfarande inte uppfyller kraven på lösningar för att skydda miljön runt omkring verksamheten.
– Det internationella engagemanget är nödvändigt för att det ska vara möjligt att påverka utvecklingen i frågan och en gång för alla stoppa bläckfiskfabriken.
Eftersom detta är så starkt har hon fortfarande hopp om att det kan lyckas.
– Jag känner stor tacksamhet till alla runt om i världen som engagerar sig och agerar i den här viktiga frågan, avslutar Iris Sánchez Padrón.
Så många bilder av en liten varelse med över 500 miljoner neuroner fördelade i en kännande kropp utan skelett har vuxit fram. Som produktionsdjur, som försöksdjur, som juridiskt djur. Frågan om bläckfiskens behov av skydd i en massuppfödande bläckfiskanläggning är en fråga för vetenskapen, juridiken, politiken och det mänskliga paradigmet för djuretik. Och till syvende och sist för marknaden, där miljontals bläckfiskars värde slutligen mäts och beseglar deras öde.
Sarah Mannheimer
Tycker du om vad du läser? Journalistik är inte gratis.
Stöd oss och bli medlem i Ordfront
Inlägget Bläckfisken, fabriken och laglösheten – ingen ryggrad, inget skydd dök först upp på Ordfront Magasin.
