Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Något ruttet i den svenska staten var temat för årets konferens om det olösta mordet på Olof Palme Gunnar Walls blogg

Bland de talare och deltagare som kom till den andra konferensen anordnad av Palmemordsarkivet fanns (från vänster) Melker Becker, Mattias Kressmark, Erik Engström, Inga-Britt Ahlenius, Simon Lundell, Gunnar Wall, Henry Söderström, Jonas Nyman och Lars Borgnäs. Platsen var Westmanska Palatset, nära såväl biografen Grand och mordplatsen som Adolf Fredriks kyrkogård där Olof Palme ligger begravd. På bilden saknas de två danska talarna Christian Kirk Muff och Anders Christiansen. FOTO: Privat.

”MÅNGA MENAR ATT DET ÄR NÅGOT RUTTET i den svenska staten”.

Det sa Anders Christiansen, en av de två besökarna från Danmark när Palmemordsarkivets andra konferens hölls i Stockholm den sista söndagen i februari.

Det var en hänsyftning på ett av de berömda citaten från Shakespeares Hamlet. Och det var en passande sammanfattning av ett genomgående tema i programmet för konferensen. Den röda tråden för dagen var organiserad hemlig verksamhet kring Sveavägen under mordnatten.

Föreläsningarna inför en fullsatt sal pågick hela dagen och efteråt kunde deltagarna stanna kvar och fortsätta debattera mer informellt.

Först ut som talare var jag. Rubriken för mitt anförande var ”Militär skymningsverksamhet och politisk mörkläggning kring Palmemordet”. Jag tog upp den politiska situationen i Sverige 1986, inklusive den djupa misstron i militära kretsar mot Palme. Och jag påminde om att samma tema hade Krister Peterssons Palmeutredare varit inne på när de lade ner en stor del av sitt arbete på att försöka kartlägga en koppling mellan det hemliga Stay Behindnätverket och dådet mot statsministern.

Stay Behind var den underjordiska NATO-ledda verksamhet som fanns i neutrala Sverige på samma sätt som i de NATO-anslutna staterna. Officiellt existerade denna organisation inte, men i själva verket hade den trådar högt upp in i den politiska makten och till de svenska storföretagen, samtidigt som den operativa delen handlade om folk med militär kompetens och tillgång till vapen.

Palmeutredarnas ursprungliga hypotes var att Stig Engström hade ingått i Stay Behind och varit ett verktyg i en komplott mot statsministern. När de inte kunde koppla Engström till Stay Behind valde de till sist att peka ut honom ändå hellre än att gå vidare med tecknen som pekade på ett organiserat mord av det slag som de föreställt sig.

I senare delen av mitt anförande pekade jag på att det redan kort efter mordet funnits kända tecken på att det rörde sig om ett organiserat attentat utfört av svenskar eller norduropéer, men att den förste spaningsledaren Holmér noga undvek att utreda sådana uppgifter. För honom var det kurdiska PKK som gällde, Och Holmér hade ett tydligt stöd från regeringen i allt han gjorde, ända tills det inte gick att hålla honom om ryggen längre.

Nästa talare var Erik Engström som beskriver som sig privatutredare av Palmemordet. Han är välkänd för många som följer debatten i ämnet och han diskuterade tecknen på att mordet omgetts av en hemlig övning. Även det var något som gick i linje med de hypoteser som funnits i Palmeutredningen. Han betonade att deltagare i sådana övningar inte brukar känna till mer än nödvändigt för att de ska utföra sina egna arbetsuppgifter, det uttryck som brukar användas är ”need to know”. Och med det menade han att mycket talade för att en liten attentatsgrupp agerat inom ramen för en övning utan att andra deltagare varit införstådda med dessa planer och kanske inte heller efteråt förstod riktigt vad som skett.

Erik Engström påminde om att mordet ibland diskuterats i termer av statskupp, att Palme togs av daga som ett sätt att få till stånd en regering utan honom. Men utifrån att det i framför allt militära kretsar fanns stämningar om att Palme utgjorde en fara för nationen kanske det vore riktigare att tänka sig, menade Erik Engström, att mordet snarare utfördes för att förhindra en statskupp. Det vill säga: om inte Palme blivit skjuten kanske grupper av desperata militärer försökt sig på ett äventyrligt försök att avsätta statsministern. Och något sådant kunde förstås ha slutat hur som helst.

Logotypen för den danska poddserien som handlar om kalla kriget – och om Palmemordet.

Så talade de två danska gästerna, Christian Kirk Muff och Anders Christiansen. De har researchat mordet på den svenske statsministern i flera år, först i podden Krimiland, producerad av en av Danmarks public servicekanaler, och sedan i en annan podd, Det hemmeligste af det hemmelige, producerad av radiokanalen 24syv.

Den senare podden har varje vecka omkring 25 000 lyssningar. Temat är kalla kriget och särskilt de delar av den verkligheten som inte är offentligt kända.

Ett antal av avsnitten har underrubriken Verdens Største Historie. De handlar just om mordet på Olof Palme. Bakgrunden är de omständigheter som pekar på samband mellan hemlig statlig verksamhet och dådet på Sveavägen – bland annat just om Stay Behind.

Christian Kirk Muff har en bakgrund som kreativ producent och manusförfattare till datorspelet Hitman: Codename 47. Han gjorde senare en dokumentär TV-serie om Uppsalamaffian för DR, Danmarks Radio. Ämnet var inte ofarligt att närma sig. Han blev dödshotad och drog också på sig ett antal stämningar. Men han fick rätt i domstol i samtliga fall.

Han är också en av skaparna till dokumentären The Lost Leonardo – den försvunna da Vincimålningen om stora finansiella spekulationer i konstvärlden. Filmen har nått framgångar internationellt och har också visats av SVT i Sverige.

Anders Christiansen är grävande radiojournalist med 10 000-tals timmars erfarenhet av live-radio.

De danska grävarna har beslutat sig för att försöka komma vidare med sina efterforskningar. De har numera en hel grupp omkring sig, personer som bedriver intensiv research för att komma vidare i jakten på sanningen om vad som hände på Sveavägen. Nya avslöjanden är att vänta.

Jag talade med Christian i samband med konferensen och frågade om han tror att vi någonsin kommer att få veta sanningen om Palmes död.

”Min förhoppning är att det ska komma en dag när någon som varit inblandad i mordet ska tala ut – kanske någon som ser sig som en patriot, som gjorde vad han ansåg vara rätt och som fortfarande är stolt över det. Det skulle vara värdefullt för Sverige om en sådan person berättade, för det öppna såret som fortfarande finns kring mordet hotar att förstöra den svenska demokratin.”

Svenskar som vill ta del av det ni har att berätta kan ha lite problem med danskan. Har ni funderat över det?

”Ja, och vi tror det kan få en lösning. Vi flyttar nu över podden Det hemmeligste af det hemmelige till en webbplats som vi driver själva. Där kommer det material vi publicerat tidigare att vara tillgängligt, tillsammans med allt som vi producerar framöver. Och vår målsättning är att dessa sändningar snart ska vara översatta, i första hand till engelska och möjligen också till svenska. Adressen till sidan är dethemmeligste.dk. Men ha tålamod: det händer inte mycket på webbplatsen före 1 april, först då drar vi igång på riktigt.”

För närvarande går det att lyssna på Det hemmeligste af det hemmelige på de ställen där poddar finns, till exempel här eller här. Ett par av de senaste avsnitten handlar för övrigt om Palmemordskonferensen.

Men från och med 1 april är det den nya webbplatsen som gäller. Och den som vill fortsätta att lyssna då får hjälpa till att finansiera journalisternas fortsatta undersökande verksamhet. Det kostar 239 danska kronor för tre månader. Och för det får lyssnarna tillgång till 10-14 nya avsnitt under dessa månader. Plus alla de gamla.

På konferensen berättade Anders och Christian bland annat om uppgifter de fått fram från en av de tidigare cheferna på PET, den danska motsvarigheten till Säpo. Det handlade om en av Holmérs viktigaste källor när det gällde PKK-spåret, en figur som gick under namnet ”källa Peter” och som fick stora summor av svensk polis för att komma med uppgifter som skulle kompromettera den kurdiska organisationen. ”Källa Peter” var känd inom PET och betraktades där som en tydlig bluffmakare. Holmérs danske kollega var häpen över att den svenske spaningsledaren kunde ta uppgifter från den personen på något som helst allvar.

Nästa talare var Jan Stocklassa, författare till boken Stieg Larssons arkiv – nyckeln till Palmemordet. Han berättade att han släpper en ny bok i september. Där kommer han att ta upp Lockerbieattentatet, sprängningen av ett passagerarplan över Skottland i december 1988. Ett av offren var Olof Palmes nära medarbetare Bernt Carlsson och Jan Stocklassa sa att ”det var ingen slump att Bernt Carlsson klev på Lockerbieplanet”.

Mattias Davidsson, lektor i medieteknik, talade om en man som i Granskningskommissionens betänkande går under beteckningen GF. Denne avled 2022 och har inga kända släktingar. Kommissionen beskriver honom som en ”kriminell och psykiskt störd man med utpräglat Palmehat”.

Vidare noterar kommissionen: ”GF hade själv berättat att han vid flera tillfällen förföljt Olof Palme ute på stan. GF skulle även ha berättat att han besökt Olof Palmes hem och lagt avföring i brevlådan. Dagen efter mordet uppträdde han konstigt och uttalade tillfredsställelse över att Olof Palme var död.”

På 90-talet väckte GF Palmeutredarnas uppmärksamhet. Mattias Davidsson: ”Han är den enda som varit fysiskt jagad och gripen för mordet på Olof Palme.”

Enligt Mattias Davidsson hade GF kopplingar till en rad personer som förekommit i Palmeutredningen och hade möjligen själv kopplingar till Stay Behind.

Johan Lundqvist, etablerad researcher när det gäller Palmemordet, presenterade en tidslinje för händelserna kring dådet från det att mördaren sköt och fram till dess att polisen kom till platsen.

Lars Borgnäs, känd från radio och TV samt författare till böcker om Palmemordet, berättade om hur han trodde att mordet gick till. Han tog upp omständigheter han diskuterat i sin senaste bok, Olof Palmes sista steg, bland annat slutsatsen att mördarens första skott gick mot Lisbeth och att först det andra dödade Olof Palme.

Han hänvisade också till en källa som han inte kunde namnge. Den personen hävdade att Säpo löst mordet relativt snabbt men att man inte lämnade vidare sina rön till Palmeutredningen.

Vad gällde frågan om mordgåtan kunde lösas såg Lars Borgnäs två alternativ:

Att någon politiker med moralisk resning tar initiativ till en verklig utredning, en variant som han bedömde som mindre trolig.

Eller att en visselblåsare bryter tystnaden.

Simon Lundell har skapat webbplatsen wpu.nu där det precis som på Palmemordsarkivet går att söka efter dokument i utredningen. Han berättade om olika researchmetoder som är användbara för att orientera sig i stora material.

Sista talare var Melker Becker, Tv-producent, programledare, författare och föreläsare. Han har arbetat med TV-produktioner som Hemliga svenska rum och Kalla krigets hemligheter och med podden Besynnerliga berättelser. För de närvarande presenterade han en trailer om något som förhoppningsvis ska bli en produktion om researchers, flera av dem närvarande på konferensen, som arbetar med att komma vidare i sökandet efter sanningen om Palmemordet med hjälpa av AI-teknik.

Kring de olika anförandena fanns frågestunder. Och dessutom förekom livliga diskussioner under pauser, lunchen och efteråt.

Särskilt uppskattat var att Inga-Britt Ahlenius kom till konferensen. Hon var en av ledamöterna i Granskningskommissionen. Och hon har i övrigt varit generaldirektör för Riksrevisionsverket och undergeneralsekreterare i Förenta Nationerna med ansvar för världsorganisationens internrevision. Hon har flera gånger deltagit i den offentliga debatten om Palmemordet. Bland annat var hon en av 19 debattörer som kritiserade utpekandet av Stig Engström och krävde att utredningen öppnas igen.

Alla tecken tyder på att det blir en tredje konferens nästa år. Och att det dessutom borde bli något alldeles särskilt år 2026 då det är 40 år sedan skotten vid Dekorima. Diskussioner om vad som borde göras då inleddes redan nu i söndags.

Kommentarer är stängda.