Så har det då gått två år av Rysslands krig mot Ukraina. Det är vidrigt och fruktansvärt. Beräkningarna av hur många som dödats i kriget varierar mycket. Beräkningar av antalet dödade ukrainska soldater varierar mellan 30 000 (Reuters) till 70 000 (New York Times). Beräkningarna av antalet dödade civila varierar mellan 10 000 till 22 000. Antalet dödade ryska soldater beräknades av BBC till nästan 42 000 i januari medan New York Times beräknade antalet till 120 000 sommaren 2023.
Minst 10 000 civila, inklusive över 560 barn, har dödats och fler än 18 500 har skadats enligt svenska FN-förbundet medan andra som UCDP, Uppsala Conflict Data Program, uppskattar dödsiffran till 22 200 civila offer. Städer och byar ligger i ruiner och flera miljoner människor har blivit flyktingar.
Att ta avstånd från (även detta) krigiska vansinne är självklart. Det måste bli ett slut på dödandet och Ryssland måste lämna Ukraina ifred. Vi måste vara solidariska med Ukraina och med ukrainska flyktingar i Sverige. Det är något som nästan alla människor i Sverige tycker. Och detta skiljer opinionen för Ukraina och mot Ryssland från inställningen till många andra krig runt om i världen under de senaste decennierna. Och just nu till exempel i förhållande till Israels krig mot civilbefolkningen på Gazaremsan. När det gäller Rysslands krig är inte bara befolkningen för Ukrainas rätt utan hela det etablerade samhället, regeringen och staten står bakom detta både i ord och handling, till exempel genom en omfattande militär hjälp.
Detta faktum och det faktum att opinionen kring detta krig dessutom leds av den svenska högern gör en stor skillnad. Högern har i opinionen för Ukraina också lyckats etablera sin syn på att Sverige är akut hotat av Ryssland. De har också fått hjälp av Putin med att baxa in Sverige i Nato, något som alltid varit en dröm för dem. Angreppen på fredsrörelsen har också skärpts i ord och handling (det stöd som organisationer som Svenska Freds haft har dragits in).
Som jag skrivit tidigare så är det för den höger som numera dominerar opinionen inte nog att vara mot Rysslands krig, att vara för Ukrainas rätt till självbestämmande, att vara för humanitär hjälp till folket i Ukraina genom organisationer som Läkare utan gränser, Röda korset eller privatpersoner eller att ge hjälp åt ukrainska flyktingar och kräva bättre villkor för dem. Nej vi måste alla ställa in oss i ledet, se hotet även mot Sverige och vara för upprustning och Nato.
Fredsröster tystas liksom andra tankar om hur detta krig ska kunna avslutas. Så säger till exempel Svenska Freds:
att vi erkänner Ukrainas rätt att försvara sig enligt FN-stadgan betyder inte att vi tror att det finns en militär lösning på denna konflikt. Enligt folkrätten åligger det även alla stater att lösa internationella dispyter på fredlig väg och utan att äventyra internationell fred, säkerhet och rättvisa. Svenska Freds anser att mycket mer fokus behöver riktas mot detta åtagande och mot alternativen till militära medel, såsom diplomati, medling, sanktioner och ickevåldsmotstånd på olika nivåer. I slutändan måste det i alla krig och konflikter till en diplomatisk lösning för att skapa varaktig och hållbar fred.
Jag är motståndare till Putins krig. Men jag är också motståndare till kärnvapen-alliansen Nato. Jag har inte några tvärsäkra eller generella uppfattningar om alla ”militära lösningar”. Men jag tror att det är viktigt att inte sådana alternativa uppfattningar som Svenska Freds står för tystnar i det allmänna krigsbullret. Jag tror också att det år oerhört viktigt att vi inte ger upp hoppet om folket i Ryssland, att de ska kunna störta Putin och oligarkerna, skapa någon form av demokrati och leva i fred med sina grannfolk. Därför är det viktigt att också stödja aktiva för fred och demokrati inne i Ryssland mot regimen.
Kommentarer är stängda.