Vem står upp för folkbildningens frihet?

Regeringens neddragningar på folkbildningen drabbar både studieförbund och folkhögskolor hårt.  Nu smids politiska planer som kan strypa folkbildningens frihet och rubba hela civilsamhället i grunden. Trots det är det märkligt tyst om utredningen. 

Text: Anna-Maria Carnhede. Illustration: Fabian Göranson.

– Många politiker har historiskt sett lovat allt till alla men det fungerar inte nu när vi har tuffa tider.
Utbildningsminister Mats Persson ler lite snett när han från en till synes bekväm fåtölj inför SVT:s reporter förklarar regeringens vilja att sänka anslagen till studieförbunden med 500 miljoner kronor på tre år, det vill säga dra in nästan var tredje krona.

För landets tio studieförbund blir konsekvenserna brutala. Redan veckor efter beskedet tog Studieförbundet Kulturens bildningsverksamhet beslutet att avveckla sin statsbidragsberättigade verksamhet helt. Och på flera håll i landet riskerar nu studieförbundens verksamhet att försvinna.  

Tidigare utbildningsminister Anna Ekström sparar inte på kraftuttrycken när hon ombeds kommentera höstens besked. 

– Det är chockerande, det är ordet jag vill använda här. Det har gått så väldigt fort. Sedan valet handlar det om minus 900 miljoner för hela folkbildningen. Konsekvenserna kommer bli enorma.  

Folkhögskolorna är den delen av folkbildningen som klarade sig bäst i budgeten. Men de extra 100 miljonerna som regeringen basunerar ut som en satsning lagar inte den reva som orsakades av tidigare neddragningar på nästan en halv miljard. Besparingarna har redan fått konsekvenser i form av uppsagd personal och indragna kurser på många folkhögskolor. 

Men det är tveklöst studieförbunden som fick ta den hårdaste smällen i budgeten. 

Anna Ekström är väl förankrad i hela folkbildningens verksamhet. Inte bara i egenskap av ordförande för Rio, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, hon är också aktiv som ordförande för ABF Stockholm.  

En kraftigt försämrad integration och kompetensförsörjning över hela landet är två uppenbara konsekvenser av de kapade anslagen, menar hon. 

– Men den gruppen jag är särskilt orolig över är gruppen av människor med funktionsnedsättningar. Studieförbunden står för en stor del av den meningsfulla verksamheten för den här gruppen. Den som har besökt en afasikurs på en folkhögskola glömmer aldrig det. För många unga människor är inte alternativet Komvux, för dem är alternativet ett liv utanför samhället. 

Hon nämner också kulturen utanför storstäderna och den stora grupp av pensionärer vars tillvaro förgylls av studieförbunden. 

– På många ställen är det studieförbund som utgör själva kulturen. Vad ska hända med alla körer, författarsamtal och föräldrakurser? Vad ska hända med allt som gör livet roligt att leva på landsbygden? Pengarna måste sparas nu. Hur alla verksamheter ska byggas upp igen vet inte jag. Detta innebär ytterligare en utarmning av glesbygden.  

På frågan varför regeringen väljer att ta fram yxan just nu svarar hon tveklöst: 

– Sverigedemokraterna. De är motståndare till hur folkbildningen ser ut i Sverige. De är motståndare till systemet med studieförbund, de är motståndare till folkhögskolor, framför allt allmän kurs. Det är bara att läsa deras motioner.  

Ekström har svårt att tänka sig att regeringspartierna hade lagt fram förslagen utan SD:s inflytande. 

– Alla som känner liberaler vet det – folkbildning och studieförbund har alltid varit en självklar del av partiet. Alla de borgerliga partierna, men kanske särskilt folkpartiet, har varit förespråkare för folkbildningen historiskt. 

Denna artikel är låst
Vill du läsa – bli medlem i Ordfront

Inlägget Vem står upp för folkbildningens frihet? dök först upp på Ordfront Magasin.