Göteborgs Posten har granskat hedersförtryck i en artikelserie därför har DIKKO intervjuat Hans Peterson Hammer som är chef för redaktionen som skrivit artikeln. Vi har också pratat med Bagir Kweik och frågat vad han anser om Göteborgs Postens artikelserie.
På vår fråga om hur de på GP (Göteborgs Posten) resonerade innan de bestämde sig för att göra artikelserien säger Hans att:
– Reaktionerna efter mordet på Nadja Blom gjorde att vi ville förstå vad som låg bakom mordet och den syn på heder och moral som blottlades. Tanken att ett mordoffer skulle kunna bära ett ansvar för sin egen död är absurd, och i sig ett bevis för att en del av orsaken går att hitta i en hederskultur. Det journalistiska uppdraget handlar om att uppmärksamma missförhållanden, vilket skapar en möjlighet att åstadkomma förändring. I grunden är det ett uppdrag i allmänhetens tjänst. Vi får inte sky eller blunda för missförhållanden det vore att svika, allmänintresset.
DIKKO erfar att man inom den Romska minoriteten upplever att antiziganismen har ökat i efter den tragiska händelsen i Göteborg. En del anser också att media har en del den ökande antiziganismen via den rapportering och uppmärksamhet som händelsen ådrog sig.
Därför frågade DIKKO Hans hur han och redaktion tänkte kring antiziganism kopplat till deras reportage?
– Vi trodde att vi skulle möta anklagelser om antiziganism, säger Hans. För oss var det därför viktigt att så långt möjligt låta romer själva berätta. Men faktum är att ordet inte använts ens i de få kritiska kommentarer vi fått. Förhoppningsvis beror det på att folk själva ser att vi inte ägnar oss antiziganism. Tvärtom. De som ägnar sig åt antiziganism är de som skiter i eller blundar för att romska barn och kvinnor far illa, menar han.
På hemsidan för Kommissionen mot antiziganism kan man läsa att:
Antiziganism är den särskilda rasistiska struktur, ideologi och de fientliga fördomar som riktas mot romer. Den syftar till att avhumanisera, fjärma och driva bort romer, just för att de är romer. Antiziganismen kränker principen om människors lika värde och rättigheter. Den bygger på en ojämlik värdering av människor och bidrar till en ojämlik fördelning av makt och resurser.
De antiziganistiska fördomarna handlar ofta om stereotypa föreställningar om romer som stjäl, är särskilt opålitliga eller fräcka. Dessa attityder påverkar romer i vardagen genom den fientlighet de möter i det offentliga.
På vilket sätt tänkte redaktionen att reportagen skulle kunna påverka minoriteten romer?
– Vi har granskat våra egna texter för att tvätta bort allt som kan tolkas som uttryck för att romer är på ett bestämt sätt. Det gör vi eftersom vi är medvetna om att romer skulle kunna drabbas av den sortens generaliseringar. Men även här kan jag säga att kommentarerna kring publiceringarna varit tämligen fria från den sortens rasistiska eller antiziganistiska uttryck, enligt Hans.
GP har i sina reportage intervjuat många personer där det finns en ökad risk för att de ska bli utsatta för antiziganism, hot och hat. En risk som DIKKOs egna reportrar fått erfara bland annat efter reportaget där Resande/Romer berättar om sin syn på hedersrelaterat förtryck och krisi.
Därför undrade vi hur tänkte redaktionen på GP kring risken för hot och hat?
Vi har talat med väldigt många romer som inte vågat medverka öppet eftersom de utgått från att de skulle drabbas av hat och hot. Den risken är påtaglig och måste tas på allvar. Det räcker ju också att se vad romer som uppmärksammar problem med hederskultur utsätts för i sociala medier. Därför är det viktigt att vi släpper fram de rösterna, och att de tillåts uttrycka sig på ett nyansrikt sätt. Att tysta dem får inte vara ett alternativ, anser Hans.
I gårdagens reportage skriver GP om barngifte och där berättar Megi sin historia. Barnäktenskapsbrott infördes 2020 i Sverige och är, liksom tvångsäktenskap, ett uttryck för en hederskultur.
I rapporten Att synliggöra det osynliga står det att:
Att leva i en hederskontext innebär att det finns förväntningar och/eller krav på att sätta familjens, släktens eller ett ännu större kollektivets intressen framför sina egna. Det innebär att individerna kan tvingas att göra avkall på sina grundläggande mänskliga rättigheter. Val av partner är till exempel många gånger inte individens eget val utan är en angelägenhet för familjen eller ett större kollektiv.
Du säger att ni vill ”ge en röst till de som är skyddslösa” i en intervju i Radio Romano, tror ni inte artikelserien kan påverka de skyddslösa negativt?
– Nej. Att vara skyddslös innebär att du är helt utlämnad åt krafter som tvingar dig in i ett liv av våld och misär. Enda vägen ur det är att det finns krafter som blottlägger missförhållandena, och pekar på alternativ, menar Hans.
Det hedersrelaterade våldet och förtrycket kännetecknas bland annat av att det oftast är kollektivt utövat eller sanktionerat, att kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central och att valet av partner inte är individens eget val utan en angelägenhet för familjen eller hela släkten (Regeringens proposition 2019/20:131) Källa: hederförtryck.se
Är inte redaktionens vinkling (att ge en röst åt de skyddslösa) mer aktivistisk än journalistisk?
– Verkligen inte, journalistiken och ”vinkeln” att ge röst åt dem som inte har en egen, är i sin natur sanningssökande – den kan möjligen i sin förlängning leda till världen blir lite bättre. Men det är delvis ivern hos aktivister att måla världen i lite för vackra dagrar som leder till att de skyddslösa inte får en röst, säger Hans.
Vad är aktivism?
Aktivism är när individer och grupper praktiskt och medvetet utför aktiviteter för att påverka, göra motstånd mot, eller har en vilja att förändra samhället. Individer och grupper som håller på med aktivism tar till praktisk handling, i form av kampanjande, med en vilja att skapa politisk eller social förändring.
Du säger i din krönika i GP att ni inte granskar kulturen, men är det inte det redaktionen gör när ni granskar Krisi och heder?
– Det är en jätteviktig distinktion. Vi granskar inte romsk kultur. Vi granskar romsk hederskultur. När vi granskat krisi så har det handlat om processer, som enligt vår mening, kan ifrågasättas för att de innehållit en rättsvidrig syn på heder och moral. Jag utesluter inte att krisi skulle kunna fungera parallellt med annan rättsskipning för att just, som företrädarna hävdar, lösa tvister och konflikter. Men då måste det dels finnas en öppenhet i processerna och dels utgå från en rättssyn som inte krockar med andra lagar och de skyldigheter och rättigheter vi har som medborgare, menar Hans.
Enligt den antropologiska definitionen utgör kultur en vid uppsättning värderingar, ritualer, traditioner och sedvänjor som skapas av människor för att förstå, tolka och ge mening i världen. I linje med denna syn räknas även erfarenheter samt existens- och livsvillkor som en del av en kultur. Något som inkluderar beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och konstarterna.
Hur tycker ni på redaktionen att utfallet på artikeln har blivit?
– Vi har i huvudsak fått väldigt positiv kritik, även av romer. Enstaka meddelanden har handlat om att vi inte ska blanda oss i saker vi inte har att göra med.
Som avslutning fick Hans frågan om GP kommer med fler artiklar på temat och på det svarar han: Ja. Vi har inte för avsikt att sluta.
DIKKO har även pratat med Bagir Kweik och frågade vad han tänkte efter att ha läst reportagen i Göteborgs Posten och han förklarar att:
– Romer har ingen stat eller regering, vi är en nation utan land och dessutom en ung sådan, fast trots det utvecklas och förändras vi konstant. Förändringar är ibland svåra och smärtsamma men nödvändiga speciellt för ett folk med gamla regler och traditioner, och ännu svårare för ett folk som har en smärtsam och tung historia fylld av förföljelse antiziganism, menar Bagir.
Rasismen mot romer har tagit sig olika uttryck genom tiderna men uttrycken har varit och är ofta gemensamma för de europeiska länderna. Två viktiga huvudlinjer i den europeiska antiziganismen är strävan att utestänga eller utrota romer från samhället, eller en vilja att kontrollera romer genom att assimilera in dem i majoritetssamhället.
– Men många som jag är fyllda av hopp och framtidstro om att vi en dag kommer bli fria från all antiziganism och bli accepterade som en del av samhället vi lever i. Dagens antiziganism kanske inte uttryckligen använder begreppet ”ras”, men det förmedlar samma ideologiska koncept genom att postulera en distinkt ’kultur’ som delas av och definiera alla medlemmar av den konstruerade gruppen.
Processen med att ”andra” skiljer inte bara Romer och andra grupper, utan introducerar också en hierarki av rättighetsinnehavare: Romer är inte bara olika, de är på något sätt att betraktas som mindervärdiga och därför inte värdiga till likabehandling. Denna avhumanisering av Romer fungerar som en moralisk och politisk motivering för att de blir rutinmässigt förnekade deras grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter, anser Bagir.
Antiziganismen är fortfarande en del av många romers vardag och en bidragande orsak till romers låga tillit till samhället. Det är kommissionens mening att en viktig förutsättning för att övervinna bristen på tillit är åtgärder som ifrågasätter stigmatiserande tankemönster om romer och motverkar antiziganismen.
– Införandet av en social hierarki innebär lika väl att de Romerna och där till hörande grupper anses i allmänhet inte vara en del av det nationella (föreställda) samfundet i social och politisk diskurs. Detta fungerar inte bara som en ytterligare motivering för deras ojämlika behandling, men gör också Romer och andra sårbara till syndabockar och instrumentalisering.
Eftersom nationell solidaritet inte sträcker sig till att inkludera romerna i samhället, uppfattas ofta alla positiva åtgärder till dem som fördelar och som beviljas dem snarare än nödvändiga åtgärder för att skydda deras jämställdhet och deras rättigheter, avslutar Bagir.
DIKKO sökte fakta på antiziganistiska hatbrott och enligt brå uppgick antalet hatbrottsmarkerade polisanmälningar under 2020, där ett eller flera hatbrottsmotiv kunde identifieras, till 3 398 anmälningar. I flera anmälningar framgick fler än ett hatbrottsmotiv, vilket resulterade i totalt 3 709 identifierade hatbrottsmotiv. På en övergripande nivå var främlingsfientliga och rasistiska hatbrott (55 procent) vanligast, följt av hatbrott mot religiösa grupper (17 procent), ospecificerade hatbrott (15 procent) och hbtqi-relaterade hatbrott (13 procent). Om man där tittar på fördelningen av hatbrotten så låg de antiziganistiska hatbrotten under 2020 på 1 procent av totalen.
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
