“SD är hungriga och den blåbruna sörjan som styr det här landet har dukat upp för det vi många varnat för i flera decennier nu. Nedmonteringen av det, nåja, någorlunda öppna samhället.”

Tipp tapp, tipp tapp, tippe tippe tippe tipp tapp.

Hör ni de små stegen?

De första försiktiga stöveltrampen som bit för bit växer till jättekliv. Fascisterna som kryper upp ur vrårna. Lyssnar, spejar, trippar fram på tårna.

Det är nu allt börjar. Vi ser det i realtid och har sett det förr så ingen kan sedan komma undan med att vi inget förstod.

Midvinternattens köld är hård, med det varken gnistrar eller glimmar.

De små stegen är avsatsen till något nytt och betydligt större. Tipp tapp. De har redan hoppat upp bland faten. Tisslar, tasslar, god är julematen och så vidare.

SD är hungriga och den blåbruna sörjan som styr det här landet har dukat upp för det vi många varnat för i flera decennier nu. Nedmonteringen av det, nåja, någorlunda öppna samhället.

Inställda Luciatåg och förbud mot sagostunder som inte passar den rådande ideologin. Uppbyggnaden av ett land där sjuksköterskor och läkare ska ange sina egna patienter. Där lärare tvingas anmäla elever.

Det är där vi hamnat.

Bit för bit de små stegen. För människan kanske. Men ett betydligt större kliv för mänskligheten. För vad blir nästa steg och vad följer i spåren av det?

Natten lider. Kvickt och näpet allt de i ordning ställa. Tipp tapp. Ulf Kristersson ler. Ebba Busch gnuggar sina händer.

Och någonstans på armlängds avstånd rycker ryggradslösa liberaler på sina allt tunnare axlar. Spelar med. Som orkestern ombord på Titanic. Mot det iskalla djupet. En sista dans på den egna graven till en allt mörkare melodi. Runt om granen högerskaran muntert svingar. Muntert svingar allt för makten.

Tipp tapp, sedan åter in i vrårna, tysta vrårna. Där Jimmie Åkesson lugnt kan luta sig tillbaka.

Men nu är det dags för motstånd. Ord räcker inte till. Varningsflaggorna har varit hissade allt för länge. 

Skol- och vårdpersonal har redan satt ned foten. De kommer inte att bidra, förklarar de i artiklar Arbetaren publicerade tidigare i veckan. Nu får vi andra ta vårt ansvar. 

Lucian, med eller utan skägg, måste sjunga högre. Tända sina ljus i kronan och låta dem brinna, för sagorna måste fortsätta att berättas. 

Så fäll ut era krokben i protest. Lyd inte de jävlarna. Fäll dem i stället!

Tipp tapp, tippe-tippe tipp tapp.