“Det är vår skyldighet att agera medmänskligt i en tid där politiker förespråkar angiveri för att kasta ut flyktingar och papperslösa. Behovet av en politisk medvetenhet har aldrig varit starkare. Världen behöver mer kärlek och mindre ego just nu. Det är en framtidsutsikt att hoppas på tills nästa år.” Arbetarens Yasmine Abdullahi om ett politiskt omvälvande år.

Det har minst sagt varit ett händelserikt år både i världen och innanför våra gränser. En ny monark har tillsatts i England, som genast fick gratulationer av emiren i kungadömet Qatar. Brittiska sjuksköterskor går ut i strejk på grund av usla villkor, samtidigt som människorättsorganisationer larmar om de tusentals migrantarbetare dött under arbetet med att bygga VM-anläggningarna i Qatar. Men monarkerna fortsätter att skaka hand.

Första veckan på året utbröt omfattande protester mot de höga gaspriserna i Kazakstan. Upploppen skakade om landet och det som till en början handlade om gaspriser – började även handla om andra sociala frågor; korruption, låga löner och arbetslöshet. På något sätt satte det tonen för det här årets stora ordväxlingar kring el och gaspriser.

Medan arbetaren rycker i sina grå hårstrån i slutet av varje månad och funderar på hur ekonomin ska gå ihop, ler elproducenterna när de öppnar lönekuverten.

Larmrapporterna om energibrist och rekordhöga elpriser i vinter från många länder i Europa fick EU att prioritera frågan högt, och många hushåll frågade sig hur de ska kunna ställa om för att inte frysa ihjäl i vinter. Trots skenade el och livsmedelspriser råder det inte någon brist på el i Sverige, snarare tvärtom.

Medan arbetaren rycker i sina grå hårstrån i slutet av varje månad och funderar på hur ekonomin ska gå ihop, ler elföretagens chefer när de öppnar lönekuverten. Bolagen gör nämligen enorma vinster och kommunala elproducenter drar in miljoner. Och precis som det finns förlorare i elkrisen, finns det vinnare.

Invasionen i Ukraina har också visat på den reella hotbilden mot Sverige och hur farligt det är att underskatta Putins tyranni. Anfallet var högst väntat och har lett till ett enormt blodbad och flyktingströmmar i Europa. Kriget fortsätter än idag och är både en plågsam och dyr historia. Flyktingkrisen pågår och Sverige borde ta ansvar och välkomna migranter, oavsett varifrån de kommer.

Cyberattacker mot myndigheter och företag är också några av de saker som präglat rubrikerna under året. Varför de inträffar mer frekvent just nu finns det inget direkt svar på, men attackerna är vanligtvis kriminella eller politiskt motiverade. Många blickar riktas just nu mot Ryssland, igen. Att få sin identitet kapad är förstås en påfrestande tanke, som många nu går runt med.

Fortsättningsvis har den politiska utvecklingen varit sorglig att följa. Inför riksdagsvalet i höstas präglades valrörelsen av en hätsk retorik med extrema utspel som bidrog till ännu mer splittring. Många politiker nöjde sig inte med rasistisk retorik utan fick ytterligare råg i ryggen att gå vidare och sätta ribban högre, mot rena fascistiska praktiker.

Nu förespråkar Moderaterna att utrota skuggsamhället med angiveri och poliskontroller. Skakigt uttalande dessvärre. Regeringen gör mycket för att hålla fokuset borta från det totala juridiska haveri som pågår. Att se till att papperslösa barn får det svårare i vardagslivet tycks vara lösningen på en del samhällsproblem.

Wizkids nya album “More Love, Less Ego” kanske kan summera känslan av hur viktigt det är med att upprätta samhällskontraktet om rättigheter och skyldigheter idag. När vardagen blir svårare för så många, borde det vara en lätt sak att skänka den där vinterjackan som samlar damm i garderoben, fortsätta vara en röst för kvinnor och flickor i Iran och hjälpa till att sprida information om läget i landet, heja på en ny granne i trapphuset eller visa vägen för någon som ser förvirrad ut på gatan.

Det är vår skyldighet att agera medmänskligt i en tid där politiker förespråkar angiveri för att kasta ut flyktingar och papperslösa.

Det är vår rättighet att sörja när högerextrema Italiens bröder får majoritet i parlamentet. Kampen fortgår och motståndet växer, som det alltid har gjort.

Behovet av en politisk medvetenhet har aldrig varit starkare. Världen behöver mer kärlek och mindre ego just nu. Det är en framtidsutsikt att hoppas på tills nästa år.