Fantasifulla drömmar om ny kärnkraft

Regeringen duckar konsekvent för alla sakliga argument emot en satsning på ny kärnkraft. Drömmen kan bli en mardröm.

Det är viktigt med drömmar. Att det som tycks vackert och viktigt men verkar omöjligt kanske, kanske ändå kan bli av.

Men i affärslivet? Haveriet för det stora, ansedda amerikanska bitcoinföretaget PTX antyder att det fungerat som ett nytt sorts pyramidspel, att det hela bygger på att någon måste bli lurad på sina pengar.

Och drömmar i politiken? Till slut växlar alla politiska projekt om i hårda fakta och konkreta budgetkrav, som även den som drömmer  helst bör anpassa sig till.

Just nu florerar i debatten fantasifulla drömmar om ny kärnkraft.  Men fakta spjärnar hela tiden emot.

Vem vill ha reaktorer som regelbundet behöver stängs av? 

Som när regeringspartierna i Tidöavtalet kräver en ”förutsättningslös och skyndsam utredning” om att återstarta Ringhals 1 och 2, som lades ner för några år sedan. Men det är helt omöjligt, eftersom reaktorerna till stora delar redan demonterats.  Pinsamt att den nya regeringen är så okunnig, att den baserar sina beslut på fantasier.

En annan del av drömmen är att Ringhals 1 och 2 lades ner av politiska skäl, fast alla vet att det handlade om att reaktorerna inte var lönsamma.

Trots detta slår Tidöavtalet fast att ”nya regler bör införas som förhindrar att politiker godtyckligt stänger ner kärnkraftverk” och att en ”ny styrning” ska införas för Vattenfall.

Så vad menar regeringen Kristerson? Ska politikerna peta i enskilda Vattenfallsbeslut eller hålla fast den hävdvunna principen att statliga verk och företag ska vara självständiga?

Kärnkraftsdrömmarna brukar säga att vindkraft är opålitlig, eftersom det inte alltid blåser, medan kärnkraften är en väderoberoende energikälla.

Men hur väderoberoende är man egentligen, när 32 av Frankrikes 56 reaktorer fått stängas, bland annat eftersom det varmare klimatet gör att sjöar och vattendrag inte längre förmår kyla alla franska kärnkraftverk? Även i Belgien och Schweiz har reaktorer fått pausas av klimatskäl.

Överhuvudtaget verkar kärnkraftens produktionsbortfall öka ju äldre reaktorerna blir.

Nu i höst duggar notiserna tätt om svenska kärnkraftverk som tvingas tas ur drift för att repareras, Ringhals 4 i fyra månader och Oskarshamn 3 i nio dygn. Något som förstås trissar upp elpriset.

Kärnkraftsdrömmarna på Expressens ledarsida läste nyheten om stoppen vid Ringhals och Oskarshamn som att kärnkraften är avgörande för en säker elförsörjning. Men vem vill ha reaktorer som regelbundet behöver stängs av?

Åsa Carlsson, vd för Barsebäck, ville muntra upp kärnkraftsdrömmarna med att säga i Agenda att hon planerar för att bygga några nya reaktorer. Kärnkraftsministern Ebba Busch tyckte förstås att detta var ett glädjande besked.

Sedan gick det en vecka, innan Barsebäcks tyska delägare Uniper offentligt sa stopp – det ska inte byggas några nya kärnkraftverk alls.

I kärnkraftsdrömmarnas värld kan tydligen miljardinvesteringar planeras utan att besluten är förankrade i företagens styrelser.

Hur ska kärnkraftsdrömmarna hantera att det energislag man vill ha ofta blir fyra gånger dyrare än man sagt och spräcker alla tidsramar? Ett antal skakiga kärnkraftsbyggen i Finland (Olkiluto), Frankrike (Flamanville) och Storbritannien (Hinkley Point) borde vara alarmerande.

Lösningen är att förtala och motarbeta den sorts energi som är avsevärt billigare och mycket snabbare att leverera el, den havsbaserade vindkraften.

Därför menar Tidöavtalet att staten inte längre ska subventionera den havbaserade vindkraftens elnätsanslutningar. I avtalet undervisas vi om att skälet till denna hårda ekonomiska smäll för vindkraften är principen att alla energislag ska bära sina egna kostnader.

Men om man samtidigt subventionerar en kärnkraftsutbyggnad med 400 miljarder i kreditgarantier? Kanske måste man då fara med osanning.

En som gör detta är den liberala riksdagsledamoten Louise Eklund. I Agendas specialsändning om energifrågorna nyligen förklarade hon att Danmarks havsbaserade vindkraft är så lukrativ att man inte behöver något statligt stöd till kostnaderna för elnätsanslutnjngar.

Men det är inte sant. Det gäller bara för en handfull danska projekt. De flesta har tvärtom av staten subventionerade elnät. Och sådana subventioner gäller för vindkraftparker i en rad europeiska länder – Frankrike, Finland, Tyskland, Storbritannien, Irland, Nederländerna och Polen – enligt en rapport från Energimyndigheten.

Kärnkraftsdrömmarna tror att nya reaktorer är en quick fix. Men erfarenheterna från byggen i Finland, Frankrike och Storbritannien talar för att det blir avsevärda förseningar. Små kärnkraftverk, typ SMR, existerar mest på ritbordet. Vindkraften däremot finns där, färdig att tas i bruk efter bara några år.

Den av kärnkraftdrömmarna skapade motsättningen mellan kärnkraft och havsbaserad vindkraft bromsar bara omställningen till en grön ekonomi.

Det är mycket halvsanningar och osanningar i kärnkraftsdrömmarnas argumentation.

Ju närmare realiteterna vi kommer desto större är nog utsikterna att det blir som en mardröm.

Inlägget Fantasifulla drömmar om ny kärnkraft dök först upp på Dagens Arena.