Gängkriminaliteten är en fråga som är viktig för den nya regeringen, de fyra partierna i regeringsunderlaget gick till val på att bekämpa gängen. I Tidöavtalet varvas förslag på hårdare straff med bättre verktyg till brottsbekämpande myndigheter.
Tidöavtalet är regeringens överenskommelse om hur regeringspartierna ska ta Sverige vidare under de kommande fyra åren. Regeringspartier är Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Samarbetsparti är Sverigedemokraterna, som har tjänstemän i regeringskansliet.
Regeringen vill idag ändra i socialtjänstlagen så att den får ett tydligare brottsförebyggande fokus och straffen ska bli strängare. Tanken är att socialtjänsten ska tvingas kalla föräldrar till samtal inom 24 timmar efter att ett barn gripits som ett sätt att arbeta med gängkriminaliteten.
Magasin DIKKO har kontaktat några socialsekreterare och personer som arbetar med ungdomar, från olika delar av landet, för att höra vad den anser om tankarna kring de nya kraven.
Vad händer om man lättar på kraven för LVU och hur blir det i förhållande till det förebyggande arbetet?
– Det känns inte okej. Om ett barn omhändertas via LVU ska det ske efter att insatser prövats eller att bedömningen är att det inte går att göra på frivillig basis. Jag känner att det skulle vara att göra barnen som en bricka i ett spel och då har man kommit bort från varför vi har dessa skyddslagar. Vad är det som säger att den som är kriminell är en dålig förälder? Visst den begår ett brott men om inte barnet eller familjen drabbas av det finns det inte självklara skäl att omhänderta, menar en av de som vi intervjuat.
– Förebyggande arbetet vill jag påstå knappt existerar i nuläget, inte heller arbetet under placeringstiden, menar en socialsekreterare. Tänker att barn ofta hamnar i kläm oavsett sammanhang. Därav vikten att använda barnkonventionen, menar en annan.
– Det förebyggande är det som är nyckeln ut ut gängkriminaliteten. Det måste finnas alternativ redan i tidig ålder, eftersom rekryteringen har gått ner i ålder, menar en socialsekreterare som arbetar med tonåringar. Men visst finns det en risk att det förbyggande kommer få än mindre satsningar. Trots att det är dit pengarna också behöver gå, anser en av de vi intervjuade.
Carin Götblad, polismästare på Nationella Operativa Avdelningen, NOA, jobbar särskilt med att titta på hur nyrekryteringen ska stoppas. Hon säger att insatserna måste sättas in långt tidigare än vad som görs i dag, helst redan i förskoleålder vid normbrytande beteenden. Källa: SVT
Civil Right Defenders har gjort en granskning kring Tidöavtalet och har kommit till slutsatsen att:
Åtgärder gällande kriminalpolitiken följer en trend som vi ser över hela Europa, ofta kallad ”straffpopulism”, Penal Populism. Det vill säga när beslutsfattare fokuserar på straffrättsliga påföljder på grund av deras popularitet bland väljarna, snarare än deras brottförebyggande effekt. Forskning och erfarenhet från andra länder ger inte stöd för att hårdare straff minskar brottsligheten och enligt mänskliga rättigheter måste straffrättsliga påföljder vara proportionerliga, menar Civil Right Defenders i sin granskning av Tidöavtalet.
Ser man till barnets bästa?
– Om socialtjänsten slutar göra opartiska utredningar och individuella bedömningar så tappas en stor del av det skydd för barnen som denna lag (LVU) ska vara. Att bli placerad för att det finns brottslighet från en eller båda föräldrar, hur går det ihop med det som fortfarande väger så tungt. Man ska in i det sista jobba för att inte skilja föräldrar och barn. Samt att återförening alltid ska jobbas för om det inte finns synnerliga skäl för att det inte är lämpligt, menar en av de vi intervjuade.
Enligt Camilla Waltersson Grönvall (M), socialtjänstminister i en intervju i GP ska alltid barnets bästa gå före de biologiska föräldrarnas rätt till barnet, och menar att de arbetar med lagstiftning kring detta.
Hon menar att den nuvarande regeringen fokuserar på barnets bästa på ett sätt som ingen tidigare har gjort förut. Något som Civil Right Defenders inte håller med om i sin granskning av Tidöavtalet.
Avsaknad av barnrättsperspektiv är genomgående för denna del. Det märks särskilt tydligt när det handlar om att ta bort straffreduktionen för de som är över 18 år, att man överväger en sänkning av straffmyndighetsåldern, att man vill förlänga den maximala tiden för sluten ungdomsvård och att man vill tvångsomhänderta barn enligt LVU i större utsträckning.
Att barn och unga särbehandlas inuti straffsystemet är i enlighet med både forskning (bland annat inom barnpsykologi och kriminologi) och människorättsnormer, eftersom de bland annat anses utgöra en särskilt sårbar grupp. Att straffa barn hårdare och från en tidigare ålder, riskerar att ha långtgående konsekvenser för barnet i fråga, till exempel stigmatisering och psykisk ohälsa – utöver de föreliggande rättighetsinskränkningar som ett straff kan innebära. Detta ökar risken för återfall i kriminalitet, och många gånger i grövre kriminalitet, enligt Civil Right Defenders i sin granskning av Tidöavtalet.
– Barnets bästa… det behövs mer samtal med barnen även mer familjevårdsinsatser på plats som även leder till insyn och sära inte onödan barnen från viktiga vuxna och dess nätverk innan man provat allt. Detta naturligtvis om det inte framkommit att de är/ har blivit offer enligt barnafridslagstiftning. Bevittnat våld, övergrepp med mera, och ökad insyn i barns vardag, om det visats i en miljö där tysthetskultur ofta präglar, säger en av de vi intervjuat.
Vad är barnets bästa?
Barnkonventionen bygger på fyra grundläggande principer. Dessa ska alltid beaktas när det gäller frågor som rör barn och genomsyrar alla andra artiklar. Principerna återfinns i artikel två, tre, sex och tolv.
De fyra grundprinciperna är:
Artikel 2: Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
Artikel 3: Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas till barnet egen åsikt och erfarenhet.
Artikel 6: Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Här handlar det inte enbart om fysisk hälsa utan även om den psykiska, moraliska, andliga och sociala utvecklingen.
Artikel 12: Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Hänsyn ska tas till barnets åsikter i frågor som berör honom eller henne, hänsyn ska tas till barnets ålder och mognad.
Vi frågade de vi intervjuade om fler omhändertaganden av barn kan stävja den organiserade brottsligheten?
– Det är en kortsiktig lösning på ett komplext problem. Om man ska komma tillrätta med brottsligheten måste man satsa på ungdomarna och skapa en miljö där det finns alternativ till gängen. Speciellt för ungdomar som söker sin identitet.
De vi har pratat med menar att ändra LVU- lagstiftningen är inte den mest framkomliga vägen.
– Barn ska inte behöva bära ansvaret för vuxnas problem. Att hålla dem utanför och lyfta bort dem från ett sammanhang kan göra mer skada än nytta. Svårt att ersätta ett nätverk/ familj/ uppväxt med något nytt. Inget är helt svart eller vitt. Det är alltid min rädsla vid placeringar att kan jag garantera att det blir bättre för barnen. Jag tror mycket på öppenvårds insatser.
– Att använda sig av lagar som finns till för barn för att motarbeta den organiserade brottsligheten är helt galet. Barn måste få vara barn på sina egna villkor och inte bli en bricka i ett spel som egentligen handlar om något annat. Se till att det finns ett vettigt förebyggande arbete, fritidsgårdar som kan fånga upp ungdomarna, fungerande skolor och så vidare och stifta egna lagar och regler för att ta itu med de vuxnas problem. Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt, de har vi hela tiden när vi arbetar med människor.
– Det finns en risk om bedömning ska göras på en individnivå för att motverka något på gruppnivå- då riskerar vi att individen tappas bort och fokus blir på gruppen. Om man pratar om LVU för att förebygga att barn faller in i kriminalitet så kan jag nog tycka att det mer ska fokuseras på att skapas mer öppenvårdsinsatser. Insatser som fokuserar på brottsförebyggande och när ungdomar är på glid, så att ungdomen själv är motiverad till en förändring, tvång gör inte många motiverad till att ändras utan det kan snarare bli ett större motstånd. Precis som vi pratar om alternativ till våld borde det gå att visa alternativ till brottslighet. Vad kan erbjudas dessa ungdomar istället, hur kan de stöttas för att förändra sin riktning?
Barnets bästa är den bärande principen i FN:s konvention om barnets rättigheter. Den är formulerad i konventionens artikel 3 där det heter att ”barnets bästa skall komma i främsta rummet” vid alla åtgärder som rör barn. Principen kan härledas ur två grundläggande tankar som bägge har satt sina spår i konventionen. Att barn har fullt och lika människovärde och alltså inte är mindre värda än vuxna, och att barn är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd – för att kunna åtnjuta sitt fulla människovärde.
Principen om barnets bästa ska ses som en etisk grundregel för samhället som helhet. Det betyder att barnets bästa ska vara vägledande på alla områden. Inte bara i verksamheter som är särskilt avsedda för barn; t ex barnomsorgen, fritidsverksamheter eller skolan, utan också för beslutsfattare och administratörer inom andra samhällssektorer. I alla beslut som fattas på alla nivåer ska barnets bästa beaktas. Källa: Barnets Bästa – en antologi – Regeringen.se
FAKTA
LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga
Barn och unga har rätt till en trygg uppväxt. Om barn och unga riskerar att utvecklas ogynnsamt har samhället ansvar att se till att de får det skydd och stöd de behöver. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kompletterar socialtjänstlagen, SoL, när frivilliga insatser inte är möjliga.
Förutsättningar för att tillämpa LVU
LVU ska trygga samhällets möjligheter att kunna ge barn och unga behövlig vård och behandling. Ytterst ligger ansvaret att agera på kommunens socialnämnd. Om socialnämnden inte kan genomföra behövlig vård i samförstånd med vårdnadshavaren och den unge, när denne fyllt 15 år, kan ett omhändertagande enligt LVU bli aktuellt. Barnet placeras då i ett boende utanför hemmet. Med behövlig vård menas att hela den planerade vården ska kunna genomföras på kort och lång sikt.
För att LVU ska kunna tillämpas behöver tre förutsättningar vara uppfyllda:
Det ska föreligga ett missförhållande som har anknytning till den unges hemmiljö enligt 2 § LVU (de så kallade miljöfallen) och/eller till den unges eget beteende enligt 3 § LVU (de så kallade beteendefallen).
Missförhållandet ska medföra att det finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
Behövlig vård kan inte ges på frivillig väg.
Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga hos Riksdagen
Källa: Socialstyrelsen
Britt-Inger Hedström Lundqvist
britt-inger@dikko.nu
Blogg: Essentiellt
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
