Långdikten Sundbybergsprologen hade fog för sin högstämda optimism. År 1951 kunde alla se att de flesta fick det bättre med tiden. Och vår tid? Vilken stad bygger vi idag?

”En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt. Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet”. Så avslutas Ragnar Thoursies berömda långdikt Sundbybergsprologen. Benämningen prolog är väl funnen. När dikten skrevs 1951 var bostadsbristen ännu inte bortbyggd och den socialdemokratiska drömmen om ett annat samhälle hade vida horisonter. Miljonprogrammet var fortfarande på idéstadiet. Alla kunde med egna ögon se hur de flesta med tiden fick det lite bättre.

Bostäderna blev med tiden fler och billigare. Lönerna steg. Arbetstiderna kortades. Den högstämda och optimistiska tonen i dikten hade fog för sig. ”Över tidens sus i tallar, över årens flykt på fjädermolnets vinge bred och stark, trår från natt till dag, från nöd till frihet ifrån fruktan den strävan som är lika för oss alla.” Från nöd till frihet ifrån fruktan. Så kan man beskriva resan från bruksherrarnas och godsherrarnas land till välfärdslandet.

När han efter tre månader inte stod ut längre och konfronterade chefen om lönen blev han slagen medvetslös. Sedan fick han sparken.

Vilken stad bygger vi idag? I november hade Aleksejs från Lettland jobbat på olika byggen i Stockholm utan att ha fått lön på tre månader. Han hade fångats i samma fälla som tiotusentals gästarbetare före honom. När lönen inte kom hade han ställts inför valet att lämna företaget och troligen aldrig få en krona, eller att jobba vidare och hoppas på att i slutändan få lön för mödan. När han efter tre månader inte stod ut längre och konfronterade chefen om lönen blev han slagen medvetslös. Sedan fick han sparken.

I augusti kom Janis till Stockholm. Han renoverade en lyxvilla på Lidingö. En dag i början av september kapade en berusad kollega av hans högerhand med en cirkelsåg. Janis förlorade halva handflatan och alla fyra fingrar. Arbetsgivaren, ett litauiskt bemanningsföretag, ringde honom när han vaknat upp efter en femton timmar lång operation.

Chefen beordrade honom att ljuga och säga att han gjort skadan själv. Chefen ville att han omedelbart skulle sätta sig på färjan till Litauen och komma till företagets kontor. När Janis protesterade eftersom han skulle behöva läkarvård i flera månader, vräkte bolaget honom från den förläggning där han bodde med kollegorna. ”Du kan ju inte arbeta”.

Socialförsäkringen, hyresrätterna, a-kassan, arbetsrätten, föräldraledigheten, semesterrätten. Innan välfärdssystemen skapades fanns solidariteten i arbetarkassor och insamlingar.

Två månader efter olyckan har han fortfarande inte ens fått hela sin lön. Bolaget vägrar förhandla med facket och Försäkringskassans byråkratiska process drar ut på tiden. Bolagets förslag på lösning var att de skulle ge den alkoholiserade kollegan extra mycket övertid och att han sedan skulle ge en del av sin lön till Janis.

Alla trygghetssystem för vanligt folk är skapade av folkrörelser som beslutat sig för att gemensamt bygga frihet ifrån fruktan. Socialförsäkringen, hyresrätterna, a-kassan, arbetsrätten, föräldraledigheten, semesterrätten. Innan välfärdssystemen skapades fanns solidariteten i arbetarkassor och insamlingar. När nöden visade sitt råa ansikte hjälptes man åt med vad de hade. Solidariteten förebådade på det sättet rättvisan.

Vår tid. Vår gemensamma tid. Aleksej har fått sin lön genom gräsrotsfacket Solidariska byggare, men Janis behöver din hjälp. Från arbetare till arbetare: Swisha 123 178 957 7. Märk ”Janis”.