“Vissa menar att historien går igen. Andra att just inget hänt. Dagens samhälle påminner på många sätt om tiden vi ibland trott oss ha lämnat bakom oss.” Arbetaren fyller hundra år och redaktionen tackar alla som läser och stöttar tidningen, som i rådande samhällsklimat behövs mer än på länge.

En dag om året borde alla låtsas, inleder Arbetarens legendariska kulturredaktör Stig Dagerman en av sina mest älskade dikter, och aldrig har väl texten känts mer aktuell.

För ibland är det så svårt att inte tappa hoppet när mörkret omkring känns så kusligt kompakt, att man bara vill låtsas, om än så bara för en dag.

Krig, katastrofer och en eskalerande klimatkris. Fascister, som kanske fortare än vi vågat föreställa oss flyttar fram sina maktpositioner både här och där. Vi hör stöveltrampen eka. I Sverige och nu senast i Italien. Världsläget är minst sagt skakigt och lämnar en hel del övrigt att önska.

Om man bara fick låtsas. Att döden vilar i ett vitt schatull.
Att inga stora illusioner krossas
Och ingen skjuts för fyra dollars skull.

Vissa menar att historien går igen. Andra att just inget hänt. Dagens samhälle påminner på många sätt om tiden vi ibland trott oss ha lämnat bakom oss.

Där världskatastrofen sover lugnt och stilla
Emellan lakan på ett snyggt hotell. Där inget rep gör något broder illa
Och ingen syster slumrar vid ett slutet spjäll.

Tyvärr är det svårt att låtas.

Arbetaren har åtskilliga gånger de senaste åren rapporterat om ett skuggsamhälle där människor i Sverige jobbar under slavliknande villkor. Hur de exploateras och utnyttjas på ett cyniskt och lika systematiskt sätt som för tankarna till Per Anders Fogelströms klassiska epos i den så kallade stadsserien. 

Fackligt aktiva vittnar om att inget egentligen skiljer nu från då. Tiden då Arbetaren föddes, för 100 år sedan, känns skrämmande nära. 

Situationen på stora delar av arbetsmarknaden i dag har många liknelser med hur den såg ut då. Daglönare utan några som helst rättigheter och med skrämmande låga, om ens några löner att tala om alls.

På vår redaktion har läget sakta börjat stabiliserats efter en minst sagt stormig höst. Reaktionerna och stödet från många av er läsare har varit överväldigande och har gjort att vi kämpat på. För tidningen, Sveriges enda frihetligt socialistiska pressröst, och för fortsatt bevakning av arbetarklassens villkor, både i Sverige och internationellt. Men också för fortsatt bevakning av den nya radikalhögern och av det motstånd som ständigt byggs.

För att fortsätta och utveckla bevakningen av de här frågorna behöver vi behålla vårt nuvarande presstöd. För att göra det behöver vi få in ungefär 180 nya prenumeranter till slutet av oktober. Varenda en av er som stöttar, läser och prenumererar på Arbetaren gör skillnad. Och vi tror att det är viktigare nu än på länge att det finns en frihetlig pressröst som motvikt till det samhällsklimat som råder.

I ett sekel har Arbetaren stått på arbetarnas sida och i helgen firar vi att tidningen fyller 100 år och att vår bok, Arbetaren – 100 år som fri tidning, äntligen släpps. Boken ger en intressant inblick i så väl 1900-talets turbulenta och konfliktfyllda historia som av det tidiga 00-talets aktivism.

Det vill vi naturligtvis fira och vi vill göra det med er. Så låt oss för om så bara för en kväll försöka att låtsas.

Att ingen dör på gatorna just då
Visst är det lögn det kan väl hända
Jag bara säger vi kan låtsas så.

Och för er som inte kan ta er till festen på Medborgarhuset i Stockholm på lördag: Boken finns att köpa via Federativs förlag eller i bokhandeln och det går naturligtvis utmärkt att höra av er till oss på redaktionen så kommer vi gärna till er ort och berättar om den.

Kamratliga hälsningar,
Arbetarens redaktion