“Black Lives Matter, Metoo, Refugees Welcome och Fridays for future ses inte bara som rörelser, utan rörelser med ett understöd inifrån institutionerna.” Mathias Wåg om hur anklagelserna om aktivism kommer att spela en central roll i nedläggningar och indragen finansiering.

Aktivism börjar få en ny innebörd som begrepp. Förändringen har skett de senaste åtta åren, under centervänsterns år vid makten. Tidigare har aktivister syftat på personer engagerade i sociala rörelser som genom olika protestformer, aktioner och demonstrationer försöker påverka politiken.

Men nu har den fått en andra innebörd, ofta använd av högern, som anklagelse riktad mot journalister, myndigheter, advokater och forskare, som försöker använda sina positioner för ett politiskt syfte inifrån.

Black Lives Matter, Metoo, Refugees Welcome och Fridays for future ses inte bara som rörelser, utan rörelser med ett understöd inifrån institutionerna. Temat om aktivisterna på insidan återkommer i alla högermedier, från ytterhögerns till Timbros.

Alternativmediesajten Ledarsidorna är en av de sajter som försöka hitta dolda institutionella kopplingar till sociala rörelser. Vilka är de myndighetsaktivister som sitter och lajkar Black lives matter på sociala medier eller dyker upp på en Fridays for futurestrejk?

I en artikel den 20 september antyder redaktören Johan Westerholm att organisationerna Skiftet, Extinction Rebellion och Black lives matter ingår i aktivistklusters som har ”personband rakt in i svenska myndigheter”, och som den vägen försöker förändra valresultatet genom att utöva påtryckning på Liberalerna att byta block.

I en artikel den 20 september antyder redaktören Johan Westerholm, för alternativmediesajten Ledarsidorna, att bland annat Extinction Rebellion ingår i aktivistklusters som har ”personband rakt in i svenska myndigheter”. Foto: Johan Nilsson / TT

Anklagelserna om myndighetsaktivism kommer i vågor. Efter flyktingmottandet och asylkampanjerna efter 2015 varnades det för asyladvokaternas aktivism i rättsväsendet. I efterspelet av Metoo diskuterades genusforskningens roll på svenska universitet, där Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn i boken Genusdoktrinen (2000) anklagade universitetens genusinstitutioner för att vara politisk aktivism, inte forskning. ”Genusaktivismen på KTH har stöd hos regeringen”, skriver Arpi i Fokus i augusti 2022.

Nu riktas aktiviststämplen främst mot klimatforskare och klimatjournalistiken. Klimatforskarna har aktivt gett sig in i klimatdebatten och klimatjournalisterna aktivt försökt lyfta forskningen till nyhetsplats.

I samband med Black Lives Matter-protesterna, rönte uppropet ”Vems SR?” bland rasifierade Sveriges Radio-anställda om public service bristande integrations- och jämställdhetsarbete stor uppmärksamhet och en hård kritikstorm. ”Journalistiken behöver mångfald, inte aktivism”, varnade Svenska dagbladets ledarsidor i september 2020.

Nu riktas aktiviststämplen främst mot klimatforskare och klimatjournalistiken. Klimatforskarna har aktivt gett sig in i klimatdebatten och klimatjournalisterna aktivt försökt lyfta forskningen till nyhetsplats. Forskare har hållit ett Researchers Desk på Fridays for future-demonstrationerna för att tillgängliggöra forskning och kunna svara på frågor.

Gruppen Forskare för framtiden har deltagit på manifestationerna som kollektiv. Denna närhet mellan klimatrörelse, klimatforskning och klimatjournalistik oroar högern.

Paniken för klimataktivismen började för fem år sedan. 2017 kom boken Green Inside Activism for Sustainable Development: Political Agency and Institutional Change av professor Jan Olsson på Örebro universitet. I hans undersökning, baserad på intervjuer, kategoriserade han 11 procent av 700 tillfrågade myndighetspersoner som miljöaktivister, som fanns representerade i 23 procent av Sveriges kommuner.

Boken blev en skräll inom högern. Svenskt Näringsliv miljöjurist Nicklas Skår varnade för att hela svenska förvaltningstraditionen var hotad. Kristdemokraterna lyfte den i en interpellation i riksdagen.

Skulle myndighetsaktivisterna kunna hindra allt från vargjakten över till skogsbolags ansökningar om avverkning – kanske till och med ställa in luciatåg i skolor? ”Asyl-, miljö- och genusaktivister har skaffat sig höga poster i myndighetssverige”, larmade Sverigedemokraternas representanter i konstitutionsutskottet på SvD:s debattsida.

Föreställningen om aktivister som tagit sig in i myndigheter och samhällsinsititutioner för att förändra samhället, har en lång historia. Från föreställningen om 68-vänsterns ”långa marsch till institutionerna” över till mer konspirativa teorier om kulturmarxismens inflytande över hela samhället och populisthögerns självhävdade kamp mot den dolda djupa staten. 

I samband med Black Lives Matter-protesterna inleddes uppropet ”Vems SR?” bland anställda på Sveriges Radio. ”Journalistiken behöver mångfald, inte aktivism”, varnade Svenska dagbladets ledarsidor i september 2020. Foto: Johan Nilsson/TT

Den som förändrade kulturen förändrade politiken, och kunde styra från kulisserna. ”Det svenska samhället förändras inte på gator och torg utan genom genom tålmodig erövring av institutionerna”, skrev Bulletinmedarbetaren Lars Åberg i artikeln Byråkrater – de nya aktivisterna i tidningen Fokus i våras. 

Dessa föreställningar har fått legitimera högerns kulturkrig. I flera länder har den högerpopulistiska och konservativa vågen lett till utrensningar, nedstängda akademiska institutioner och förändrade läroplaner. I USA är det kritiska vithetsstudier och sexualundervisningen som hamnat mitt i den konservativa högerns eld.

I flera länder har den högerpopulistiska och konservativa vågen lett till utrensningar, nedstängda akademiska institutioner och förändrade läroplaner.

I Frankrike bedrivs en högljudd politisk debatt mot ”islamvänstern” som ska ha tagit över universitetens genus- och postkoloniala institutioner. I Danmark antogs 1 juni förra året ett lagförslag från Dansk folkeparti mot ”överdriven aktivism i vissa forskningskretsar”, vilket röstades igenom med stöd från både högern och Socialdemokraterna.

Jonas Elvander beskrev det i Flamman som en internationellt korståg mot kritisk forskning och forskningsfriheten. Samma varning gav Per Svensson samtidigt i Dagens nyheter. 

Högern formulerar det tvärtom. Det är aktivismen som hotar forskarfriheten och universiteten måste räddas från genom att stänga ner ”aktivistiska” akademiska institutioner. I den nyutkomna boken Skör demokrati. Det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning (Fri tanke 2022) ses hotet mot samhällsinstitutionerna komma både från en marknadsliberal New Public management (NPM) från höger och en identitetspolitisk aktivistisk forskning och cancelkultur från vänster.

Stiftelsen Academic Rights Watch, nära stående ytterhögerpartiet Medborgerlig samling, bedriver ett intensivt kampanjande på universiteten genom anmälningar till Justitieombudsmannen och Justitiekanslern mot kurser och institutioner. Inför valet lanserade de ett fempunktersprogram hur universiteten skulle ges mer yttrandefrihet, befrias från radikalfeminism och kvotering.

Här finns en föraning om de attacker en brunblå regering kommer att rikta mot akademi, myndigheter och mediestöd. Där anklagelsen om aktivism kommer att spela en central roll i nedläggningar och indragen finansiering. Det president Trumps följarskaror i MAGA-rörelsen kallade för den djupa staten kommer i svensk tappning att kallas myndighetsaktivism.