Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

De röda linjerna dras inte av sig själva

Högerextrema partier har både vunnit och förlorat på att vara i regeringsställning. Hur de andra partierna agerar är avgörande. 

Sverigedemokraterna, ett högerradikalt parti med rötter i nynazismen, har fått över 20 procent av rösterna i ett svenskt riksdagsval. Snart kan de vara regeringsunderlag. Cas Mudde, världsledande expert på högerradikala partier, har ett tydligt budskap till Sverige: nu gäller det att försvara den liberala demokratins institutioner.

Det är det som står på spel nu, enligt Cas Mudde. Att skydda yttrandefriheten, konstens frihet, rättssystemets oberoende. Public Service.

Det ger en kalla kårar.

Vilket parti kommer att försvara rättsstaten, rättssäkerheten? 

Samtidigt, varför skulle det inte nu handla om att försvara den liberala demokratin? Sverigedemokraterna är ju uttalat illiberala. De är uttalade beundrare av illiberala (och allt mer auktoritära) Ungern. Johan Pehrson har rätt: SD är liberalismens huvudfiende.

Johan Pehrson har däremot fruktansvärt fel när det gäller det bästa sättet av bekämpa högerradikala partier: det är inte att ge dem makt.

Även om detta har Cas Mudde en del att säga. Han har följt högerextrema rörelser och högerradikala partier sedan slutet av 1980-talet. Han är i dag professor vid University of Georgia och vid Oslo universitets center för forskning om extremism, (C-REX). Han har skrivit böcker som översatts till ett 20-tal språk, och två av dem, Populism och Ytterhögern i dag, är något av standardverk och har precis getts ut på svenska av Studentlitteratur. De ska bli kurslitteratur på utbildningar runt om i Sverige. Men böckerna är viktig läsning långt utanför akademin.

Inte minst för att de syntetiserar de erfarenheter som har gjorts, i Europa och globalt, av att hantera högerradikala partier. Som Front National i Frankrike, Vlaams Belang i Belgien, FPÖ i Österrike. Och Sverigedemokraterna.

Som alltid görs olika erfarenheter i olika historiska kontexter. Men att naivt hoppas på att ett parti som Sverigedemokraterna ska pysa ihop av att ha ansvar i regeringsställning, det är i bästa fall just naivt. I värsta fall farligt.

Särskilt när ett parti placeras i den position som Sverigedemokraterna ser ut att få: med stort – för att inte säga avgörande – inflytande över regeringen, men utan att vara en del av den. Största möjliga inflytande utan att behöva ge upp möjligheten att vara opposition när det passar.

Cas Mudde kan peka på hur partier både vunnit och förlorat på att vara regeringsunderlag. Österrikiska FPÖ splittrades efter att ha suttit i regering med konservativa ÖVP i början av 2000-talet. Dansk Folkeparti (som saknar SD:s nynazistiska rötter och är mer av ett högerpopulistiskt parti) växte både som opposition och som del av danska högerpartiers regeringsunderlag. Italienska Lega Nord har fortsatt att växa i Italien, i och utanför regeringen.

Det som mer än något annat avgör hur mycket inflytande som ett parti som Sverigedemokraterna kan få är hur andra partier agerar. Hur de förhåller sig, och hur de låter sig påverkas.

I en artikel publicerad på Aftonbladets kultursida ett par veckor innan valet hade Cas Mudde ett tydligt budskap till Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Det är helt avgörande att de, skriver Mudde, ”är tydliga med vilka röda linjer som inte får passeras och hissar varningsflagg om sådana linjer inom kort kan komma att överskridas.”

Frågan är om några sådana röda linjer verkligen har upprättats.

Moderaterna har i åratal verkat för nedskärningar av public service. För att SVT, SR och Utbildningsradion kostar för mycket för skattesänkarpartiet Moderaterna. Kommer de att hålla emot nu, när SD vill skära ner på SVT för att de ogillar en allsidig, demokratisk nyhetsförmedling? Samma sak med konsten, andra delar av kulturen, folkbildningen. För dyr som i Moderaternas ögon, eller för icke-nationell i SD:s perspektiv, kommer det att spela någon roll när budgeten förhandlas fram? Vem kommer att försvara minoriteters rättigheter, som samers rätt till jakt och fiske? Ebba Busch, som gillar att posera med jaktgevär? Vem kliver fram och försvarar rätten till hemspråk, språktestpartiet Liberalerna?

Alla fyra partier har lovat att befria Sverige från gängrelaterade skjutningar. Med maximal repression. (Partiet som lovade en krona på förebyggande insatser för varje krona som satsades på poliser och domstolar förlorade som bekant kampen om regeringsmakten). Vilket parti kommer att försvara rättsstaten, rättssäkerheten? Det värsta hotet mot rättssäkerheten är de kriminella, har Johan Forssell förklarat. Men då så.

De röda linjerna behövs. Men de kommer inte att dras av sig själva.

Inlägget De röda linjerna dras inte av sig själva dök först upp på Dagens Arena.

Kommentarer är stängda.

Generated by Feedzy