Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

SD:s frågor och perspektiv genomsyrar journalistiken

SD-nära Samnytts kommentarsfält bubblar av antisemitiska kommentarer till Mats Dagerlinds ledare i fredags. Dagerlind tar avstamp i intervjun med Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, i SVT i veckan. Silberstein varnade för SD med hänvisning till deras nazistiska ursprung, som man kan läsa om i deras egen vitbok. Men han skäller under fel träd, menar Dagerlind – han borde varna för S och Nyans istället.

Det som bubblar och fräser i kommentarsfältet är lika mycket kritik mot Dagerlind som mot Silberstein. Mats Dagerlind är helt enkelt inte tillräckligt antisemitisk. En skriver att han ”står med mössan i hand när en illasinnad jude kallar SD för nazister”. Någon svarar att detta visar att det inte lönar sig att ”fjäska för judar” och en tredje tycker att Dagerlind spottar på ”sina egna vita landsmän och kvinnor” när han ”höjer Judar till skyarna”.

Så arga kan nazister bli när deras parti anklagas för att ha ett nazistiskt förflutet. SVT-intervjun fick även Björn Söder att gå i taket på Twitter – han kallade det lögn och propaganda och skrev att public service måste ”reformeras i grunden”.

Vilken sorts ”reform” det nu skulle vara, som skulle hindra SVT från att sända en intervju där Sverigedemokraterna kritiseras. Skulle det vara otillåtet att kritisera vilket parti som helst eller skulle de särbehandlas? Frågorna blir hängande i luften, men vi kanske får se hur de tänker.

Aftonbladet TV:s intervju med SD-ledamoten Linus Bylund i tisdags gav en försmak. Först svarar han hövligt att jodå, valresultatet verkar bra. Sen frågar reportern vilken invandringspolitik kan vi vänta oss nu, med tanke på att det är en stor fråga för hans parti. Att Linus Bylund inte vet på rak arm eftersom partierna förhandlar, och därför inte har någon kommentar, är en sak. Men det här är vad han säger:

”Det tänker jag inte kommentera alls. Nu har det varit några månader när vi har dansat efter er i medias pipa och varit på era debatter på era tidpunkter med era debattordningar och era uppställningar och era frågor. Så nu kör vi tvärtom ett tag. Nu är det vi som bestämmer när vi pratar med media om olika saker.”

Med tillbakahållen aggressivitet i rösten läxar han alltså upp Aftonbladets reporter och talar om att medierna hädanefter är SD:s megafoner. Eller kanske hela högergängets? Regeringens, hur den nu kommer att se ut? Jag hade velat höra reporterns svar, hoppas hon fann sig och gav honom en föreläsning om vad det innebär att granska makten i en demokrati. Men intervjun klipps tvärt.

I tidningen Journalisten intervjuas Christian Catomeris, före detta reporter i SVT, om sin nyutkomna bok En politisk Agenda. Han skrattar lite åt Björn Söders ord om att public service måste ändra sig, ”för den ändringen har redan skett. SDs frågor och perspektiv genomsyrar journalistiken sedan 2015.”

Det är vad boken handlar om, och den förändringen har man kunnat se ännu tidigare än så. Redan i oktober 2012 valde Agenda rubriken ”Hur mycket invandring tål Sverige?” för en debatt om migration. En rubrik lika tendentiös som ”Har du slutat slå din fru?” skrev Marcus Prifti i Dagens Arena.

Men anpassningen har aldrig räckt till. SD har spytt hat och hån mot fria medier i allmänhet och public service i synnerhet länge nu. Journalister som ska ”bytas ut” och medier som tyvärr inte ännu är som i Ungern. SVT-journalister som ska kallas upp till riksdagen och få bassning.

I debatten har det ofta låtit som om högermänniskor tar för givet att medier är statligt styrda, speciellt om de tillhör public service eller får presstöd. De har kommit med gliringar om vad de tror att vi får och inte får skriva, som om vi skulle få dekret från regeringen. Att större delen av det politiska fältet hittills har ansett att kritisk granskning har ett stort värde även när den är besvärlig verkar gå över deras horisont.

Men partierna som de samarbetar med, då? Liberalerna, som kallade Sverigedemokraterna sina huvudmotståndare när de skulle urskulda sitt samarbete med fascister för sin liberala partigrupp i EU? Moderaterna och Kristdemokraterna? De brukar väl inte vara med på sånt? Skulle Ulf Kristersson verkligen vilja leda en regering som …

Det får vi se. Det har hänt mycket som inte kunde hända. Vi kan mycket väl få se mer monolog från maktens sida och trängre och mörkare åsiktskorridorer med dörrar som leder till fulare rum. Jag är glad att kunna skriva detta i en av de tidningar som står djupt rotade i yttrande- och tryckfrihet och antifascism och inte låter sig manipuleras.

EU-liberalerna tog Johan Pehrson i örat.

Johan Pehrson tycks fortfarande inte förstå vad han håller på med.

The post SD:s frågor och perspektiv genomsyrar journalistiken appeared first on Tidningen Global.

Kommentarer är stängda.

Generated by Feedzy