AiP träffar kulturministern i Gustavsberg utanför Stockholm, en liten stund innan hon ska gå med ett glatt valarbetargäng och knacka dörr.
– Jag träffar så många intresserade människor. Det är inte alltid man tycker lika men man får oerhört bra samtal.
Den första tiden som kulturminister blev motig. Bland annat fick hon hård kritik efter en intervju med regissören Stina Oscarson i Svenska Dagbladet.
– Det är klart att det inte var roligt, att det kändes. Men jag tog ju inte det här jobbet för att bli populär, jag tog det för att jag verkligen brinner för kulturpolitik.
Jeanette Gustafsdotter pratar på mjuk skånska och med varmt engagemang om sitt uppdrag, vad som gjorts och prioriteringar framöver.
– Kulturbranschen var hårt drabbad sedan tidigare och blev det igen, så arbetet började med kris och med återstart.
Förutom detta har kulturministern också sett över regleringsbreven, för att tydliggöra armlängds avstånd. Viktigt i S kulturpolitik, då kulturen ska vara oberoende. Hon har också arbetat med den nya nationella biblioteksstrategin och nya demokrativillkor för bland annat trossamfunden.
Jeanette Gustafsdotter kommer ofta tillbaka till att kultur är något som ska finnas för alla, oavsett bakgrund och var man bor, för barn och unga såväl som vuxna.
– Vi kommer utreda kultursamverkansmodellen, där regioner kan ta del av statliga medel för kulturverksamhet, så att den gäller lika för alla och går i takt med tiden.
Bland de närmaste utmaningarna finns frågan om hat och hot.
– Mot medierna, journalister, förtroendevalda. Det drabbar också många som står upp för demokratin, mot rasism, för hbtqi.
En nationell handlingsplan ska tas fram. Frågan hänger ihop med att slå vakt om yttrandefriheten. Parallellt kommer ny medieutredning samt en mediestödsutredning.
– Vi måste hitta ett mediestöd som följer dagens medielandskap, så vi får fria, starka och oberoende medier i hela landet.
Socialdemokratin får ibland kritik för att inte tillräckligt prioritera kulturfrågorna jämfört med till exempel jobbfrågan.
– Ska vi göra en prioriteringslista så är det ofrånkomligt att arbetsmarknadsfrågan är väldigt viktig men det utesluter inte kulturpolitiken. Arbetarrörelsen har jobbat genom folkrörelserna med kultur, som ABF och Folkets Hus och Parker. Tillsammans har man varit väldigt duktiga på att bygga upp bibliotek och museer i hela Sverige.
Ett parti som gör stor sak av sin kulturpolitik är Sverigedemokraterna. Hur kan S möta den utmaningen?
– När Socialdemokraterna pratar kulturpolitik så är det till för människorna. När SD pratar kulturpolitik så gör de det för att lyfta politiken, inte människorna.
Hon exemplifierar med SDs vilja att snäva åt public service-uppdraget.
– Man vill att public service bara ska översätta vissa språk. Det motverkar det vi står för, integration och att bryta segregation. Bara viss konst ska handlas in, viss konst ska inte få finnas.
Vi ska hitta gemensamma språk, vi ska öppna dörrar och komma in där man inte skulle kommit in annars.
I SD-styrda Hörby sa många kommunala chefer upp sig, bland annat efter beslut om att biblioteken bara ska köpa in böcker på svenska.
– Kulturen är till för att vi ska vara brobyggare! Vi ska hitta gemensamma språk, vi ska öppna dörrar och komma in där man inte skulle kommit in annars. Det enar människor. Med SD är det tvärtom, deras kulturpolitik bygger murar mellan människor.
Att skriva en faktaruta om Jeanette Gustafsdotter låter sig inte så lätt göras. Hon väljer inte en bok utan två, samma sak med film och hon berättar med inlevelse om såväl läs- som filmupplevelserna. Filmen ”Så jävla easygoing”, baserad på Jenny Jägerfelds roman tycker hon var tänkvärd och fin.
– Jag blev socialdemokrat för att jag hatar orättvisor. I filmen har en tonårsflicka adhd och hennes pappa har inte råd att hämta ut medicin. Det blir svårt för henne och det handlar om hur hon hanterar det.
Även när det är dags att berätta om vad hon lyssnar på blir det en mångordig beskrivning där såväl dansband som hårdrock och pop får rum. Hon är också en stor Melloentusiast.
– När alla tyckte att det var jobbigt när det blev många deltävlingar så var jag överlycklig!
Jeanette Gustafsdotters sambo är snickare och genuin socialdemokrat.
– Ibland tror jag faktiskt att det var det som gjorde att vi blev väldigt förälskade i varandra, att vi pratade ideologi.
De träffades på en gruppresa till San Fransisco för nio år sedan, där man hyrde varsin Harley Davidson.
– Jag kände ingen, hade blivit tipsad om resan och tyckte det lät jättespännande. Vi körde 390 mil, var borta i flera veckor.
Jeanette Gustafsdotter växte upp i det lilla samhället Furulund, utanför Lund och hon beskriver hur tillgången till bibliotek betydde mycket för henne.
– Det var min livskraft. Ett litet lokalt bibliotek där jag, min syster och min bästa kompis höll till. Det öppnade verkligen världen för mig.
Jeanette Gustafsdotter
Ålder: 56.
Familj: Två vuxna barn och sambo.
Bor: Stockholm.
Bakgrund: Journalist, generalsekreterare för Sveriges museer, vd för Tidningsutgivarna, medierättsjurist, lärare i juridik.
Läser: ”Isbrytaren” av Kristina Olsson och ”Paradiset” av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnah.
Film: ”Drive my car” och ”Så jävla easygoing”.
Lyssnar: Dansband, hårdrock, pop.
