KRÖNIKA |
Elena Karlström
Distriktsordförande för
Vänsterpartiet Storstockholm
Jag var 16 år när jag fick mitt första jobb. Jag bodde i Rågsved och sökte alla jobb jag kunde hitta. Till slut blev jag anställd av Scandinavian Service Partner på en nyöppnad Burger King-restaurang i Arlanda stad. För komma till jobbet tog jag tunnelbanan till T-centralen, bytte till Märstapendeln och tog sen en buss som då gick en gång i timmen till Arlanda stad. Hade jag tur var restiden 2 timmar totalt men jag fick en fot på en arbetsplats, det var ett vitt jobb så det var värt det. Därefter hamnade jag på Burger King i city och jobbresan ledde mig vidare till Max hamburgerrestaurang. På Max fanns chefer som såg mig och gav mig den fortbildning jag behövde i ekonomi, ledarskap arbetsmiljö och arbetsrätt. På den tiden kunde man relativt snabbt få ett förstahandskontrakt med en helt ok hyra om man hade barn så jag kunde skriva kontrakt på en nybyggd tvåa i Skarpnäck för cirka 5 000 kronor i månaden. Jag kunde betala hyra och ta hand om mina barn. Allmännyttan gick att lita på.
[LÄS RESTEN AV ARTIKELN SOM PRENUMERANT AV PAPPERSTIDNINGEN ELLER DEN DIGITALA UPPLAGAN]
Inlägget Framtidshoppet stavas välfärd och solidaritet! dök först upp på Internationalen.
