Som vi varnade för blev ”The Squad” ännu ett offer för idén om att ”förändra från insidan” (Foto: Matt Johnson / Flickr CC).
av Erin Brightwell, Socialist Alternative (ISA:s sympatisörer USA) // Artikel i Offensiv
År 2018, på sin första dag i Washington D.C. som nyvald kongressledamot från New York City, anslöt sig den demokratiska socialisten Alexandria Ocasio-Cortez till miljöaktivister när de iscensatte en sittstrejk vid Nancy Pelosis kontor i Kapitolium. Budskapet var tydligt: AOC var inte en vanlig etablissemangspolitiker. Men stämmer detta idag?
Sedan Bernie Sanders explosiva presidentkandidatur i valet 2016 har Sanders, AOC och andra medlemmar av ”The Squad” (de fyra progressiva som kallar sig socialister) i kongressen varit referenspunkter för vänsterrörelser och kampanjer. Deras framträdande är en representation av det politiska skiftet åt vänster bland stora skikt av det amerikanska samhället.
AOC tillbringade sina första år i ämbetet under Trumps presidentskap. Demokraterna kontrollerade endast representanthuset och AOC var i stort sett oprövad. Sedan kom valet av Joe Biden, en mångårig fullfjädrad företagsdemokrat.
Detta innebar en utmaning för dessa progressiva ledare i Washington. Skulle Bernie och AOC konsekvent motsätta sig det demokratiska etablissemanget? Skulle AOC och ”The Squad” mobilisera sin bas och använda den lilla marginalen för Demokraterna i kongressen för att försöka vinna eftergifter för arbetarklassen från det politiska etablissemanget, eller skulle de rätta sig efter Nancy Pelosi och resten av Demokraternas maktstruktur?
Mer än ett år in i Bidens presidentskap har Bernie, AOC och ”The Squad” varit helt oförberedda på att stå upp för sitt program om en federal minimilön på 15 dollar, Medicare for All (avgiftsfri sjukvård för alla), gratis offentlig collegeutbildning, avskrivning av studieskulder och en Green New Deal.
Istället för att mobilisera vanliga människor för att kämpa för dessa enormt populära åtgärder har de övergivit sina ursprungliga mål som fick dem valda och bildat en allians med Biden för att stödja hans urvattnade agenda.
Denna strategi har misslyckats kapitalt, med allvarliga konsekvenser för arbetarklassen. Förutom de befintliga kriserna med sjukvård, bostäder, studieskulder, låglönejobb och klimatet måste arbetare också ta itu med de skyhöga levnadskostnaderna och en till synes oändlig dödlig pandemi.
Med mellanårsvalen i antågande och med historiska bottennivåer i opinionen för Biden står dörren öppen för de Trumpdominerade Republikanerna att göra stora framsteg. Redan nu har högern utnyttjat detta momentum för att lansera nya attacker mot kvinnor och hbtq+-personer i republikanskt dominerade delstater.
Utöver kriserna på hemmaplan är den ryska invasionen av Ukraina nu ytterligare en front där arbetarklassen i både USA och globalt desperat behöver ett ledarskap som är berett att inta en ståndpunkt som bygger på internationell solidaritet, inte nationalism.
AOC:s inställning till kriget har haft allvarliga brister. Hon har skrivit under ett brev till presidenten från två partier som inte innehåller något budskap mot kriget och som faktiskt lämnar öppet för möjligheten till ett direkt militärt ingripande från USA:s sida.
Arbetare skickade inte AOC till kongressen för att komma överens med representanter för kapitalistklassen. Till sin heder har Ilhan Omar, ”The Squad”-ledamoten i representanthuset från Minnesota, röstat emot varje hökaktig krigsförberedande åtgärd, vilket visar på en mycket principiell, internationalistisk inställning i motsats till sina kollegor.
Det råder ingen tvekan om att AOC skulle ha utsatts för extrema påtryckningar från etablissemanget om hon hade organiserat ”The Squad” för att tvinga fram en omröstning om Medicare for All. Men det borde inte komma som någon överraskning. Om valda representanter verkligen ska företräda arbetarklassens intressen kommer de ständigt att utsättas för enorma påtryckningar från de kapitalistiskt dominerade makthallarna. Det är endast det aktiva stödet från vanliga arbetare som organiseras för att kämpa för ett vänsterprogram som ger lindring.
Mindre än fyra år efter att hon satt med demonstranter från Sunrise Movement åkte AOC till det globala klimattoppmötet COP26 – men inte för att ansluta sig till de ungas klimatprotester på Glasgows gator, utan som en del av den amerikanska kongressdelegationen som ironiskt nog leddes av Nancy Pelosi.
AOC, resten av ”The Squad” och Sanders har i stort sett övergivit de arbetarklassvänliga vänsterprogram som gjorde dem så populära.
AOC, som talade vid ett officiellt COP26-evenemang, försäkrade världen om att ”när vi säger att USA är tillbaka, är det inte bara så att vi är tillbaka på det sätt som USA bedrev klimatpolitik tidigare. Det är annorlunda. Och jag skulle vilja påstå att det är ett fundamentalt annorlunda tillvägagångssätt.”
Men vad AOC faktiskt talade om var Bidens klimatagenda som har ett mycket blygsammare mål än Green New Deal och använder marknadsincitament för att närma sig nettonollmålet.
Som vi vet nu har Bidens plan ”Build Back Better”, som innehöll begränsade åtgärder för att hjälpa klimatet, aldrig nått fram till en omröstning i senaten. Viktiga delar av den kapitalistklass som kontrollerar ekonomin vägrade att låta ens Bidens begränsade åtgärder gå igenom. Biden, som står inför de skyhöga bensinpriserna, skickar nu sin administration på ett ”borra, baby, borra”-uppdrag för att öka den inhemska oljeproduktionen och fylla de amerikanska oljemagnaternas fickor.
Även om vissa kanske har sett AOC:s och Bernies ”gå med för att få med”-inställning till Bidens administration som strategisk har den tyvärr varit helt värdelös. Det bevisade att det krävs en ihållande massrörelse, inklusive strejkåtgärder, för att tvinga det politiska etablissemanget att vidta åtgärder för att ens delvis besegra den fossila bränsleindustrins makt och på ett meningsfullt sätt minska koldioxidutsläppen.
Från klimatet till sjukvård, studieskulder och den federala minimilönen – framstegen i det program som Bernie Sanders och AOC förespråkar har stannat av. Inte bara det, utan högern har samlat allvarlig kraft i attacker mot kvinnor och hbtq+-personer.
Om AOC styrde ”som en del av rörelsen” skulle hon dyka upp för att tala vid protester, organisera stormöten och avslöja de liberala kvinno- och hbtq+-gruppernas passivitet. Istället har AOC:s största rubrik under det senaste året varit att hon dök upp på Met-galan för att umgås med kändisar istället för att protestera utanför galan. Hennes sociala medier de senaste veckorna handlar mindre om politik och protester och mer om skönhetstips.
Den nuvarande situationen för vänstern är svår och komplex. Med Biden allmänt impopulär, och att vänstern i Demokraterna slutit upp bakom honom, kommer mellanårsvalet sannolikt att bli en vattendelare för Republikanerna. AOC, resten av ”The Squad” och Bernie Sanders har i stort sett övergivit de arbetarklassvänliga vänsterprogram som gjorde dem så populära, och det är ytterst osannolikt att de kommer att hitta tillbaka till att på ett meningsfullt sätt kämpa för arbetare utan en massiv push underifrån.
Dessa personers kollaps i kampens trovärdighet är en direkt produkt av deras åtagande att stanna kvar i Demokraterna, vars etablissemang har specialiserat sig på en sak: att hålla progressiva personer i schack. De har utövat enorma påtryckningar på dessa personer, som har visat sig vara oöverstigliga.
Om AOC och Bernie hade byggt upp ett nytt politiskt parti för arbetarklassen istället för att försöka bevara freden i ett kapitalistiskt parti skulle de ha frigjorts till att kämpa för sin agenda och vi skulle ha stöttat dem.
Naturligtvis är möjligheten inte förlorad och det brådskande behovet av ett politiskt alternativ till Demokraterna har bara ökat. Vänstern måste dra lärdom av kollapsen av Bernie och AOC:s legitimitet och omedelbart upphöra med sin praxis att stödja ”mindre onda” demokrater. Vi måste ställa upp med oberoende kandidater från arbetarklassen över hela landet som ett första steg mot att bygga ett nytt politiskt parti.
Inlägget ”The Squad” valde bort kampen dök först upp på .
