Redan innan kriget skenade matpriserna – priset på vete ökade med 31 procent under år 2021 (Foto: Public Domain).
av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv
De kraftiga prisökningarna på främst mat och bränsle har provocerat fram massprotester för överlevnad världen runt: Sri Lanka, Sudan, Peru, Irak, Kenya, Indonesien, Trinidad och Tobago och även i Europa.
I Peru, där inflationen har nått sin snabbaste takt på 24 år, har en veckas stora protester och vägblockader av främst fattigbönder och lastbilschaufförer pressat regeringen till att gå med på skattelättnader på mat och bränsle.
Sudan går mot ”en ekonomisk och säkerhetsmässig kollaps”, varnade FN:s sändebud Volker Perthes i förra veckan. Protesterna som inleddes mot militärkuppen i höstas har fått nytt bränsle av prisökningarna. ”Militären tillbaka till barackerna!” och ”Ned med hungerns regering!” ropas på demonstrationer i huvudstaden Khartoum.
I Sri Lanka, som står på randen till statsbankrutt, försökte regeringen möta protesterna mot prischocken med undantagstillstånd och blockering av alla sociala medier, med motsatt effekt och ännu större protester.
Sri Lanka har erfarit rekordlånga elavbrott på upp till 13 timmar och på många vägar står bilar strandade i spåren av bristen på bensin och torsdagens nyhet att dieseln är helt slut. Sjukhusen ställer in operationer. Viktiga basvaror som mjölk har blivit bristvaror i affärerna.
I staden Kandy trotsade hundratals studenter utegångsförbudet och drabbade samma med polis. I huvudstaden Colombo samlades tusentals demonstranter utanför president Gotabaya Rajapaksas residens i torsdags förra veckan. På söndagen meddelade alla 26 ministrar utom presidenten och premiärministern – tillika presidentens bror – sin avgång.
De globala prisökningarna och den fördjupade livsmedelskrisen – som har pågått i flera år – har nått alarmerande nivåer som en följd av Ukrainakriget. Ukraina och Ryssland står tillsammans för 30 procent av världens produktion av vete och 20 procent av den odlade majsen – två grödor som utgör basföda för miljarder människor.
Ukraina är dessutom världens största exportör av solrosolja och Ryssland är en av världens största producenter av konstgödsel.
Kriget har stoppat all export från båda länder. 35 länder i Afrika är beroende av import från Ukraina och Ryssland eller via Svarta havet som nu är stängt.
Redan innan kriget ökade priser på mat, utsäde, bränsle och andra förnödenheter i spåren av pandemin. Klimatförändringarna med allt värre torka och översvämningar samt det kapitalistiska jordbrukets jordförstörelse är också en stor faktor.
Och problemen var långt gångna. Redan innan pandemin räknade FN med att 800 miljoner människor levde med hunger och att nästan var tredje människa inte hade tillräckligt med mat.
Under 2021 ökade de globala priserna på vete med 31 procent och solrosolja med mer än 60 procent. Fram till veckan före invasionen hade vetepriserna ökat med 50 procent. I september förra året varnade The Famine Early Warnings Systems Network att 10 av Zimbabwes 15 miljoner invånare riskerade svält som ett resultat av torka och regnbrist.
I USA, som har rekordlåg officiell arbetslöshet, är fler än någonsin beroende av matkuponger. I oktober ifjol tvingades president Biden att utöka det statliga matkupongsystemet med ytterligare 20 miljarder dollar som nu 42,8 miljoner amerikaner är beroende av. Enligt USA:s jordbruksdepartement fördubblades antalet konsumerade matkuponger i januari i år jämfört med januari 2021.
Den förra pristoppen av främst vete åren 2007-2008 ledde till de höga brödpriser som till stor del utlöste vad som kom att kallas den arabiska våren. Idag, mer än någonsin, måste det resas politiska alternativ till den kapitalism som ständigt driver världen till hungerns brant.
Försök att bortförklara dagens livsmedelskris som enbart ett resultat av kriget syftar till att vända bort uppmärksamheten från kapitalismen, dess sjuka jordbruk och dess klimatkris. Att ett krig i Europa kan påverka livsmedelsförsörjningen i hela världen är en effekt av decennier av nyliberal globaliseringspolitik. Även de globala bristerna på bränsle och el är effekten av kapitalismens låsning vid fossila bränslen.
Storföretagen och dess regeringar har superrationaliserat jordbruket till att fokusera på ett fåtal exportvaror, medan det egna behovet har försörjts genom import. I den kapitalistiska konkurrensen har enorm överproduktion och översvämmande av dessa produkter i fattiga länder för att ta över marknaderna skapat stora globala transportled såväl som extrema globala sårbarheter.
Den ständiga vinstjakten har eldats på av konstgödsel, bekämpningsmedel och massiv produktionsintensitet – vilket har skapat enorma arealer av förstörda jordar.
Den globala osäkerheten vad gäller livsmedelspriser och tillgång på livsmedel visar på behovet av att ställa om till maximal lokal självförsörjning och att byta mål om privata vinster till mål om matsuveränitet.
Nyliberalismens era trasade sönder lokal försörjning och förädling av de egna livsmedlen, vilket ökade sårbarheten för tillstånd av brist och svältkatastrofer. För de flesta fattiga länder handlar det om att bryta kedjorna från de multinationella storföretagen och dess imperialistiska regeringar.
Inlägget Nya matrevolter för rättvisa dök först upp på .
