Inlägg publicerade i “Samhälle”

Du sörjde det som varit
Du satt här vid bordet
Du skulle bryta mönstret
Du skulle ha det modet

Du ville vara kärlek
Du ville vara sann
Men du tog barnens pengar
och rökte maja så de brann

Du vet när du var liten
hur ensam du var
när mamma började med skiten
och lämnade dig kvar

Du sa att barn ska växa upp med
kärlek och respekt
Hur vuxna skrikit och svikit
tills din hjärna blev defekt.

Du har sökt in i mörkret
Tills det enda som fanns
Det enda som aldrig svek dig
var kemisk obalans.

Du har fördömt
du har förlåtit
och förkastat
du har gråtit

Lägg ner offerkoftan
ta av dig din gloria
Du väljer bort barnen
kör repris på din historia

Du tar tramadol, oxycontin och Subutex
Du är en pappa
som tappa
alla koncept

Du sökte hjälp hos din mamma
Så fort det blev problem
Du kallar det hjälp
jag kallar det pundareksem

Jag känner din sorg
Jag ser din smärta
Och jag dömer dig inte
för att jag saknar hjärta

Men nu är du vuxen
Nu är du man
Du är någons hela värld
Så skärp dig för fan

Du skriker åt barn
med skiftande pupiller
för att din stora kärlek
är den till dina piller

Du är värd allt det bästa
Och även dina ungar
Låt kärleken segra
Tills hela världen gungar

Linda Lundqvist
linda@dikko.nu

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS

ONSDAG 23 MARS 2022 KL. 16:00–19:00

Evenemang av RIKC – Romskt informations- och kunskapscenter och Stadsbiblioteket i Malmö

Stadsbiblioteket i Malmö

Längd: 3 h

Offentlig  · Alla på och utanför Facebook

Biblioteken i Malmö ska inrätta ett romskt bibliotek – ett bibliotek som är helt unikt för Malmö. Nu vill vi gärna prata med Malmös romer om hur det romska biblioteket kan utformas. Därför välkomnar vi dig på möte för att prata om det nya biblioteket!

Förutom samtal blir det även sagostund för barnen, underhållning, Sveriges romska läsambassadör Bagir Kwiek, och fika.

PROGRAM16.00: Varmt välkommen! Alla får fika. För barnen finns en romsk sagostund och pyssel.16.35: Stadsbibliotekarie Torbjörn Nilsson välkomnar till dialogmötet.

16.50: Bagir Kwiek berättar om nationell romsk kulturpolitik och tankar kring romskt bibliotek.

17.10: Scenen är din. Du som anmält intresse att berätta om din verksamhet blir kallad upp på scenen.

17.40: Dialog – nu är det dags att mötas! Konferencier Rebecka Eriksson presenterar hur du kan möta bibliotekens och Stadsarkivets olika verksamheter med fokus på romska verksamheter. Vid olika stationer väntar personal från biblioteken och RIKC för att höra dina idéer och tankar.

18.40: Sammanfattning av dialogerna
Kort presentation om vad som sagts vid varje station.

18.55: Avslutning

Avslutande ord med inbjudan till fortsatt process.

Redaktionen
redaktionen@dikko.nu

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS

De ryska oligarkerna har figurerat i nyheterna en del den senaste tiden. De är rika och de är ryska, men mer då – varför kallas de så? Och vad är det för ord? En syl i vädret berättar historien bakom både ordet och företeelsen. Jag lyssnar på nyheterna och hör att EU-länder tar oligarkernas lyxfartyg […]

The post Språket: Vad är en oligark? appeared first on Syre.

Eftersom den finska regeringen inte vill ha något samröre med det ryska kärnkraftsbolaget Rosatom läggs bygget av kärnkraftverket i Hahnikivi ner. Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen i Sundsvall gläds och gjorde följande uttalande vid sitt årsmöte i Sundsvall den 10 mars. DEBATT Vi gläds åt att det finsk-ryska kärnkraftsprojektet Hanhikivi 1, i höjd med Skellefteå, nu har […]

The post ”Hanhikivi 1 är dödförklarat – leve Bottenviken” appeared first on Syre.

I tider av kris är det naturligt att många ropar på kompensation, men då är det rimligt att regeringen prioriterar jämlikheten och klimatet. 

Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när regeringen för en månad sedan gick med på att ersätta företag som drabbats av höjda dieselpriser. När de i veckan kompletterade sitt förslag med att strö pengar över alla bilägare verkar de ha tappat bort både jämlikhetsambitionerna och klimatmålen.

Jag fattar. Vi behöver bönder som förser oss med mat. Det låter sig inte göras utan att man använder energislukande maskiner. Ingen vill ägna sig åt odling om det inte går att göra en liten plusaffär på det. Om jag var i samma sits skulle jag förmodligen också ropa på ekonomiskt stöd.

Fyra miljarder, motsvarande 8 000 undersköterskor , kommer det att kosta 

Men rimligen borde vi kunna kräva lite mer av regeringen än att de blint går bönderna till mötes. Ett lämpligt motkrav kan vara att man agerar för att ens verksamhet ska bli mer klimatsmart och energieffektiv. Varför ska dina och mina skattepengar gå till att subventionera affärsverksamheter som är skadliga för miljön? Den som röstade på socialdemokraterna i förra valet gjorde väl detta delvis för att de lovade att försöka fixa klimatomställningen.

När det kommer till “bilchecken” kan man inte annat än undra. Fyra miljarder – motsvarande 8 000 undersköterskor – kommer det att kosta att ge alla Sveriges bilägare påfyllning på kontot. Utöver detta sänks även skatten på diesel och bensin till en kostnad på nästan lika mycket.

Med risk för att bli hemmablind kan jag inte låta bli att tänka på alla de som bilpendlar in till Stockholm city – som har alternativet att använda kollektivtrafiken – men som nu får en extra morot av regeringen för att fortsätta köra bil. Av nyregistrerade bilar 2021 finns en tredjedel i Stockholms län. Det är svårt att tänka sig att den som just köpt en ny bil har det så knapert ekonomiskt att en bilcheck är väl använda pengar.

Till regeringens försvar ska man säga att de i sitt första stora stödpaket med anledning av Ukrainakrisen pliktskyldigt föreslagit ett tillfälligt höjt bostadsbidrag för barnfamiljer. De kallar förslaget “träffsäkert” och syftar nog på att pengarna faktiskt kommer att göra nytta där. Ändå är satsningen på ynka 500 miljoner kr.

Mycket pekar nu på att även matpriserna är på väg upp – något som drabbar hushåll med låga inkomster hårt. Givet regeringens agerande de senaste veckorna verkar det som att deras taktik bygger på att kompensera befolkningen för olika tillfälliga prishöjningar. Min intuition säger mig dock att regeringen inte kommer vara lika snabb på att kompensera de lite mer lågmälda väljargrupperna för stigande livsmedelspriser.

I tider av kris kommer många att ropa på att staten ska stötta just dem. Det är i sig inget konstigt. Men visst borde man kunna kräva av regeringen att de ska hålla emot – även när det är valår.

 

Inlägget Varför går skattepengar till att sinka klimatomställningen? dök först upp på Dagens Arena.

Byggpriserna fortsätter att skena. Vi har pratat med aktörer i branschen om hur de ökade kostnaderna, inflationen och kriget i Ukraina kan påverka bostadsbyggandet framöver. Och om staten bör gå in och täcka upp.

Det blir allt dyrare att producera bostäder. Bara mellan januari och februari i år ökade byggkostnadsindex, prisutvecklingen för flerbostadshus, med 0,9 procent. Under det senaste året har priserna ökat med 8,2 procent. Det visar ny statistik från SCB.

För entreprenörerna på bostadsmarknaden steg kostnaderna med 9,4 procent det senaste året och byggherrekostnaderna med 0,5 procent. Kostnaderna för transporter, drivmedel och elkraft ökade med 24,2 procent och byggmaterialkostnaderna 16,9 procent.

Enligt Boverket behöver det byggas 60 000 bostäder varje år fram till 2030 för att klara behovet och den framtida befolkningsökningen. Men den ekvationen kan nu blir svår att få ihop med rådande läge.

De skenande kostnaderna beror främst på pandemin, tillgång och det höga inflationsläget i världen. Nu finns också en oro i branschen att kriget i Ukraina kommer att påverka kostnaderna ytterligare. Och i sin tur hämma byggtakten på bostäder. 

– Det är lite av en perfekt storm i ekonomin. Det kommer att märkas av även i produktionen av bostäder, säger Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna.

– Vi har gått med det här i två års tid. För bara några månader sedan talade vi om återhämtningens tid, om en nystart och glädjande tillväxtprognoser. Och så kommer en sådan här händelse och kastar oss tillbaka.

 

Världsekonomin kommer att ta stryk på grund av kriget, framhåller Martin Lindvall. Det är en effekt av sanktioner mot Ryssland, stigande råvarukostnader, tilltagande inflationsförväntningar och naturligtvis en omställning för att möta flyktingsituationen, säger han.

– Ryssland är en av världens största trävaruexportörer. Men den exporten går inte primärt till Europa och Sverige köper mycket lite därifrån. Men stigande råvarupriser och energikostnader kommer ändå att ha en betydande effekt. Det är naturligt att bygg- och fastighetsbolag ser över sina projektportföljer nu.

Håkan Larsson, chefsekonom på Sveriges Allmännytta, framhäver att det också finns ett stort underhållsbehov, inte minst i miljonprogrammen, som nu riskerar att skjutas upp. I och med att den allmänna investeringsrisken har ökat på grund av kriget.

– Det kan innebära att man har ett projekt, men inte vet var det här tar vägen och därför avvaktar.

Han menar att kostnadstrycket ökar väldigt mycket samtidigt som hyresintäkterna inte hänger med i kostnadsutvecklingen. Förra året fick de allmännyttiga bolagen negativa reala hyresintäkter. Hyresjusteringarna låg på 1,37 procent men inflationen landade på 4,14. Det innebär att de reala hyresintäkterna minskade med 2,77 procent. I februari i år låg inflationen på 4,5 procent.

–En hög inflation vet vi från historien är otroligt negativt för ett samhälle. Det minskar ett lands konkurrenskraft och det blir svårt för företag att planera. Ingen kunde tro att inflationen skulle hamna på över fyra procent. Det gjorde att man inte tog höjd för det när man förhandlade om hyrorna. Då har de inte så mycket att spela med. Bolagen kan skjuta på underhållet men det går inte hur länge som helst. Men på kort sikt finns det inte så mycket annat att göra.

Håkan Larsson understryker att kostnadsökningarna som SCB redovisar inte har någon koppling till kriget i Ukraina. Branschen vet ännu inte vilka realekonomiska effekter det kommer att få. Men han befarar att det kommer att leda till störningar i byggtakten.

 

 

Enligt fackförbundet Byggnads påverkar de ökade energi- och drivmedelspriserna branschen i allra högsta grad. Många företag vittnar om att det påverkar pågående projekt redan nu. Kriget i Ukraina kan leda till ytterligare kostnader.

– Det är sannolikt att priser på byggmaterial också kommer att påverkas. Ryssland är en av världens största exportör av sågade trävaror och även Ukraina och Belarus är exportörer av trä. Enligt bedömare kan priset för trävaror i Europa komma att öka, säger Johan Lindholm, förbundsordförande Byggnads.

Redan under pandemin bromsades påbörjandet av bostäder på grund av de höga byggmaterialpriserna, säger Johan Lindholm. Nu väntas priserna ligga kvar på höga nivåer och det kan komma att hämma framför allt byggandet av bostadsrätter.

– Även infrastrukturprojekt kan påverkas genom att kostnadsramarna är satta utifrån andra prisnivåer, vilket medför att kostnadskalkylerna för planerade projekt riskerar att spricka, säger Johan Lindholm och tillägger:

– Om man därtill lägger den osäkerhet kring cementförsörjningen som finns sedan tidigare så finnas det starka skäl att vara oroliga. Regeringen behöver ta ett helhetsgrepp för att säkra såväl energi-, som råvaruförsörjningen till branschen.

Men Johan Lindholm konstaterar också att det finns en väldigt stor osäkerhet nu och att man ska akta sig för att göra några tvärsäkra uttalanden.

Martin Lindvall framhåller att inflationsförväntningarna kan smitta av sig på avtalsrörelsen. Med en allmän kostnads- och lönespiral försämras investeringsmöjligheterna ytterligare. Oro för detta fanns delvis redan före den senaste invasionen av Ukraina, menar han.

– Många byggjobbare är från Ukraina. Flera har redan åkt hem för att delta i försvaret av sitt hemland. Tillgång till arbetskraft är en trång sektor och flaskhalsar bidrar förstås till att ytterligare driva kostnader. Såväl finansiering som material och arbete riskerar att bli väsentligt dyrare.

Men Byggnads poängterar att om man arbetar i Sverige ska man ha samma lön, oavsett varifrån man kommer. Därför borde arbetsgivare, om de gjort rätt från början, inte få speciellt mycket högre lönekostnader om de lyckas nyanställa.

 

Samtidigt som priserna skenar och riskerna i branschen ökar försvann i år det statliga investeringsstödet för nyproduktion av hyresrätter. Ett resultat av att M-KD-SD fick igenom sin budget i höstas.

Stödet infördes av regeringen 2016 och villkorades genom att hyrorna för bostäderna inte får överstiga ett visst tak. Syftet var att det skulle byggas fler prisrimliga hyresrätter som flera kan efterfråga. 

13,1 miljarder kronor beviljades till 1 100 projekt mellan 2016-2020. Det innebär omkring 50 000 bostäder. Enligt statistik från Boverket användes stödet för 27 procent av bostäderna som byggdes 2020. Men i och med att M-KD-SD fick igenom sin gemensamma budget i höstas skrotades stödet i januari.

– Att M och KD i sin budget tog bort det stödet är naturligtvis riktigt illa. Det behöver återinföras snarast möjligt, säger Johan Lindholm.

Sveriges Allmännytta vill också att regeringen nu tar ett aktivt grepp om bostadspolitiken och lägger fram reformer som kan underlätta en byggtakt som är stabil över konjunktursvängningarna.

– Det har byggts väldigt få hyresfastigheter under väldigt lång tid. Det byggdes i princip bara dyra bostadsrätter men med investeringsstödet kom hyresrätten tillbaka. Nu finns en risk att det faller tillbaka, säger Håkan Larsson.

De vill också se färre detaljer i detaljplanen eftersom de i dag är långsamma och oflexibla, vilket driver upp byggkostnaderna. Samt skattefria underhållsfonder som underlättar för fastighetsbolagen att lägga undan pengar för framtida upprustningar.

Fastighetsägarna efterlyser dock inte att staten går in och subventionerar bostadsbyggandet. Enligt dem slår krisen mot alla branscher och det är förståeligt om staten väljer att prioritera krisberedskap och insatser för att undvika alltför kraftiga effekter för hushållen.

– Agerar man på att hantera energi- och drivmedelskostnader då kommer även näringslivet att ha glädje av det. Inom de områdena kan säkert ytterligare åtgärder vidtas även om det inte går att kompensera för allt, säger Martin Lindvall och poängterar:

– Det är inte rimligt att regeringen ska kompensera alla branscher och hushåll för ökade kostnader. Det är en orolig tid, det är krig i Europa. Det kommer att kännas av för hushåll, bostadsbyggande och all annan näringsverksamhet.

Håkan Larsson tror att de höga priserna och det osäkra läget kommer att bli långvarigt. Att riksbanken tror att inflationen ska ha fallit till 1,2 procent december 2022 menar han att de nog är ensamma om.

– Dels ökar priserna på olika insatsvaror som trä och metaller. Drivmedelspriser går upp och i USA ligger inflationen på 7,8 procent. Inom EU som helhet på 5,8 procent. Och ovanpå det kommer kriget i Ukraina. Alla kurvor pekar uppåt men riksbanken tror ändå att inflationen ska falla. Deras prognoser måste ifrågasättas.

Vad vill ni att riksbanken ska göra i det här läget?

– Riksbanken har fört en väldigt aggressiv penningpolitik i många år. De borde dragit i handbromsen tidigare. De håller räntan väldigt låg och köper bostads- och statsobligationer. Det kan man kalla för en modern sedelpress, riksbanken trycker ut pengar i systemet. Så länge det bara tryckte upp börser och bostadspriser reagerade ingen, men nu trycker det även upp den allmänna inflationen. 

– När vi såg att ekonomin gick på högvarv då hade en sund riksbank kanske höjt räntan och minskat på obligationsköpen. För att man inte ska hamna i den här situationen, säger Håkan Larsson. 

 

Inlägget Så kan kriget i Ukraina påverka bostadsförsörjningen dök först upp på Dagens Arena.

Om Vänsterpartiet ska få ett bredare väljarstöd än det man har idag behöver Nooshi Dagdostar fullborda skilsmässan från det gamla partiet och marxismen, skriver miljöpartisten Christian Hårleman.

I det partiprogram som antogs på Vänsterpartiets kongress 1990 togs kommunismen bort. Förre partiledaren Lars Ohly tvekade emellertid inte att kalla sig kommunist och det finns vänsterpartister, om än få, som gör det än idag.

Kommunism, marxism och socialism är för visso olika saker, men de hör till den idétradition som stammar från Marx och Engels kommunistiska manifest från 1848. Det mest problematiska med denna tradition är att den – till denna dag – är oklar beträffande demokrati och mänskliga rättigheter.

Den proletära diktatur som Marx och Engels förordade är per definition fientlig till vad marxister betecknar som borgerlig demokrati. Detta inskärptes ytterligare av Lenin och Stalin, som också i praktiken demonstrerade vad kommunistisk diktatur går ut på.

Man kan tycka att dagens vänsterparti inte ska lastas för denna gamla byk, men partiets vändning i fråga om marxismen är tvetydig. I retorik och jargong angrips fortfarande den ”borgerliga” demokratin med argument hämtade från gamla VPK.

Sverige beskrivs som ett klassamhälle styrt av en egenmäktig maktelit, ofta betecknad som ”borgarna” eller ”kapitalet”. Tar man detta på allvar är det en bankruttförklaring av den liberala demokratin. Dess kärnvärden, bland dem folkstyre och nationell suveränitet, framstår som illusoriska.

En bestående svaghet för revolutionsromantik yttrar sig i sympati för auktoritära vänsternationalistiska länder och partier. Så sent som 2013 gratulerade Jonas Sjöstedt Nicolás Maduro till segern i presidentvalet i Venezuela. Några år senare tog Sjöstedt visserligen avstånd från regimens vanstyre av landet, men beklagade också att Maduro förskingrat Hugo Cháves arv. Det går liksom inte ihop.

På ekonomins område underkänns givetvis marknadsmodellen. Det ligger i sakens natur: socialismen är ju, enligt den ursprungliga definitionen, kapitalismens motsats. Den gängse socialistiska modellen innebär dominerande statligt ägande och planerad ekonomi. De historiska erfarenheterna talar inte precis till modellens fördel. I Östtyskland tillverkades Trabant, i Västtyskland Audi.

Ibland nämns rådsmodellen som ett alternativ, och den har faktiskt prövats en gång i Titos Jugoslavien. Resultatet var emellertid ett misslyckande; de arbetarstyrda företagen var ineffektiva och tröga och blev hopplöst akterseglade när de mötte konkurrens från utländska företag.

Skulle en modifierad planekonomi kunna organiseras enligt principen nedifrån-upp i stället för uppifrån-ner i en demokratisk stat?  Om det kan man spekulera på kaféer och seminarier. En hållbar modell lär vara svår att finna.

En naturlig utgångspunkt i Sverige är den blandekonomi vi faktiskt har. Inom ramen för denna är det naturligtvis möjligt att öka det statliga ägandet och löntagarinflytandet på företagsnivå.

Men sådant ska bedömas pragmatiskt, utifrån vad som kan antas fungera eller inte, med folkets och landets intresse för ögonen. Då måste klasskampstänkandet definitivt kastas på den sophög där marxismen redan ligger och vänstern, med övertygelse, respektera ägarintressen i näringslivet.

Kommer man någon gång dithän vore det klädsamt om vänstern ärligt medgav att bara tummen återstod av den fordom så stolta socialismen.

Jämlikhetsidealet då? Här har vänstern en poäng. Det barnet ska inte kastas ut med badvattnet. Men den mycket långtgående inkomstutjämning som tillämpades i Sovjetunionen visade sig vara dysfunktionell. Folk saknade motivation att jobba hårt och kompetensutveckla sig, vilket omvittnats i nobelpristagaren Svetlana Aleksijetvitjs mästerverk ”Tiden second hand”.

Kovändningen i samband med riksdagens beslut att bistå Ukraina militärt avslöjade betydande sprickor inom Vänsterpartiet.

Sverige är på tok för ojämlikt, och det måste vi göra något åt. Svårigheterna att bedriva offensiv fördelningspolitik i en globalt integrerad ekonomi ska emellertid inte underskattas.

Jämlikhetssträvanden befordras inte av romantiska drömmar om det klasslösa samhället. Tvärtom. Utopism leder galet fel om idealen är rotade i en föreställning om det perfekta samhället. George Orwells ”Djurfarmen” är den klassiska studien av den mekanism som får den utopiska jämlikheten att slå över i sin motsats – partistaten.

Mitt resonemang utmynnar i slutsatsen att vänstern, för sitt eget bästa, bör överge såväl den maximala socialismen som den respektabla minimala socialism som tömts på nästan allt innehåll och i stället ansluta till den breda socialliberala tradition som rymmer både den moderna socialdemokratin och det slags liberalism som Folkpartiet (Liberalerna) en gång stod för (tänk Bengt Westerberg).

Vänsterpartiet kunde i så fall utgöra vänsterflanken av ett slagkraftigt nytt politiskt block (hur detta i praktiken skulle se ut är förstås ovisst) som kunde bjuda högern tuffast möjliga motstånd och – det är måhända en from förhoppning –skicka Sverigedemokraterna till den avgrund där de hör hemma.

Kovändningen i samband med riksdagens beslut att bistå Ukraina militärt avslöjade betydande sprickor inom Vänsterpartiet. Den trygga bas VPK hade bland arbetarväljarna är borta. Kommer medelklassväljare, på grund av partiets vacklan och otydlighet om Ukraina, att migrera till S och Mp i höstens val?

Partiet står inför ett vägval: om Vänsterpartiet ska få ett bredare väljarstöd än det man har idag behöver Nooshi Dagdostar sätta ner foten och bli tydlig med var partiet står i fråga om marknadsekonomin, demokratin och säkerhetspolitiken. I klartext: fullborda skilsmässan från det gamla partiet och marxismen.

Christian Hårleman

Miljöpartist i Stockholm, medförfattare till Utanför systemet – vänstern i Sverige 1968-78

Inlägget Därför måste (V) göra slut med socialismen dök först upp på Dagens Arena.

Vilken typ av politiska ledare vill vi egentligen ha? Och vilken politisk kultur lyfter fram den sortens ledare?

När jag var yngre och engagerade mig politiskt var det en allmän sanning bland mina jämnåriga att svenska politiker var tråkiga.

Rabblande, mumlande stenansikten. Byråkrattyper.

För en politiskt aktiv ung man som själv hade nördstämpeln i pannan och för allt i världen ville bli av med den (utan att lyckas särskilt bra) var detta lite skämmigt.

Jo, ja… de borde kanske vara lite roligare…

I dag är jag ganska säker på att de hade fel. Att jag hade fel.

Mellanmjölkens land, lagomlandet 

Visst, det är förstås ingen nackdel om politiska ledare klarar av att vara personliga även i offentligheten, att de kan framstå som sociala. Eller för den delen någon man skulle vilja ta en öl med, vilket under 00-talet länge ansågs som president George W. Bushs enda unika ”selling point” som politiker.

Men jag tror att alla som i dag analyserar politikernas utstrålning och karisma och tar det som intäkt för om någon är lyckad eller inte också borde ställa sig frågan vad den politiska kulturen i samhället föder fram för politikertyp.

Och vilken typ av politiska ledare vi egentligen vill ha.

Eller mer konkret: vilket sorts samhälle, vilken politisk kultur, födde fram en Vladimir Putin eller en Donald Trump?

Och vilken sorts politisk kultur var det som lyfte fram ”tråkiga” svenska ledare som Thorbjörn Fälldin och Ingvar Carlsson.

Sverige har länge varit kompromissernas land. Från Saltsjöbadsavtalet till vår tids skatteuppgörelser och samtal om LAS-förändringar. En viktig del av det vi brukar kalla den svenska modellen.

Vi har inte varit i krig, inte haft någon stor social oro, nästan inga strejker.

Mellanmjölkens land. Lagomlandet.

I ett sådant politiskt klimat är det kanske naturligt att vi får politiker som är sansade, resonerande, inte jättekonfrontativa. Kanske vill vi till och med att det ska vara det.

I länder som förändrats snabbare, mer dramatiskt, har ledarna ofta (alltid?) tagit med sig militärbarackernas logik in i regeringskansliet. I Ryssland var det kaoset under 1990-talet som skapade Putin. I USA var det 30 år av allt hårdare politisk konflikt som lyfte fram Trump.

Länge trodde jag att Sverige var på väg i samma riktning. Polariseringen var lika tydlig här. Populister, främst Sverigedemokraterna, vann framgångar.

Så ja, vi har sett konturerna av ett annat, och mer auktoritärt politiskt ledarskap växa fram.

Men nu? Kan kriget ändra på det?

Jag antar att det kan gå i båda riktningar. Kanske driver oron i omvärlden fram mer av det auktoritära. Kanske samlas det svenska samhället istället kring en gemensam idé, en mer samtalande och konsensusinriktad politik.

Magdalena Andersson framstår i vilket fall mer som den senare sortens politiker.

Så, återigen, missförstå mig inte. Det är inget fel med karismatiska politiker. Men ibland måste vi också uppskatta tråkigheten. Och det samhälle som skapade den.

 

 

Inlägget Underskatta inte det tråkiga ledarskapet dök först upp på Dagens Arena.