Inlägg publicerade i “Samhälle”

Vid lunchtid idag blev en flicka i yngre tonåren misshandlad av fyra jämnåriga flickor på en grundskola i Kista. 

Inlägget Grov misshandel på grundskola i Kista dök först upp på Nyhetsbyrån Järva.

Innan Trafikverket började bygga motorvägsprojektet Förbifart Stockholm i Hjulsta gjordes stora arkeologiska utgrävningar i området. Nu visas fynden på Medeltidsmuseet.

Inlägget Medeltida fynd från Hjulsta visas på museum dök först upp på Nyhetsbyrån Järva.

Om den fredstraktat, der blev indgået i Versailles i 1919, sagde Frankrigs daværende premierminister, Georges Clemenceau, “at den vil give os problemer, elendigheder, vanskeligheder, og det vil fortsætte i mange år.” Med denne dystre profeti som afsæt skildrer den indsigtsfulde historiker og journalist, Vibe Termansen, i bogen Kampen om Centraleuropa (2019), det urolige Østeuropa og nogle af de personer, der har været bestemmende for regionens udvikling.

Invasionen af Ukraine gør det relevant at (gen)læse bogen, idet den påviser paralleller mellem den nationalisme, der i de senere år er blusset voldsomt op i de tidligere østbloklande, og som – verbalt og mentalt – ligner mangt og meget af det, der sker i Rusland.

Vibe Termansen indleder med at spørge – med Gorbatjovs ord om “det europæiske hus fra Ural til Atlanten” in mente – om Østeuropa så i virkeligheden er Centraleuropa. Hertil vil det gængse svar nok være, at Østeuropa omfatter landene syd for Østersøen og ned til Sortehavet. Hvad så med Baltikum – er de nordiske lande? Og ex-Jugoslavien og resten af Balkan? For slet ikke at tale om Belarus og Ukraine.

Omkring Første Verdenskrig taltes der om et ”Mellemeuropa”, hvor Tyskland var kernen. Den tjekkiske demokratiforkæmper og dets første premierminister, Tomáš Masaryk, så det som Centraleuropa, mens Polens samtidige autoritære leder, Jósef Piłsudski og andre fra den tidligere polsk-litauiske union stræbte efter at skabe Intermarium – et polskdomineret imperium – fra Ishavet til Adriaterhavet og Det Kaspiske hav.

Geografiske definitioner er ikke ligegyldige; de afspejler magtinteresser og -indflydelse. I dag baserer Østeuropa-definitionen sig på den kolde krigs opdeling i interessesfærer mellem den kapitalistisk dominerede verden og den Sovjetdominerede. I dag bør vi imidlertid opfatte Europa anderledes, og her appellerer bogen til den frugtbare tvivl: Stol ikke blindt på, hvad andre siger.

Det urolige Østeuropa

Vesteuropas grænser har siden 1870’erne været ret stabile med få ændringer: Alsace-Lorraine (1871-1918), Sønderjylland (1864-1920), Irland 1922 og Norge, der blev selvstændig i 1905. I samme periode har der været voldsomme ændringer i Østeuropa. Imperier er gået under, en halv snes nye lande opstod, borgerkrige og grænsestridigheder var hyppige.

Sidst i 30’erne havde kun én af de stater, der opstod efter Første Verdenskrig, overlevet som liberalt demokrati: Tjekkoslovakiet. Mønsterstaten med mindretalsrettigheder, men også med problemer med tre millioner sudetertyskere i landets vestlige del. Dem brugte Hitler i 1938 som et påskud til at invadere landet – med accept af England og Frankrig.

Også Anden Verdenskrig ændrede grænserne i Østeuropa. De baltiske lande blev opslugt af Sovjet, der tillige tog en bid af Tjekkoslovakiet for at få fælles grænse med Ungarn. Østpreussen blev delt mellem Sovjet og Polen, der tillige fik Pommern og Schlesien.

Efter Murens fald blev de tidligere Østbloklande selvstændige nationer, og de to Tysklande blev til ét, men hermed var det ikke slut. For ud af krigene i ex-Jugoslavien, opstod der 7 nye lande – med forbehold for eventuelle nye grænsestridigheder mellem Serbien og Bosnien-Hercegovina.

Krige på europæisk jord fører, med andre ord, til grænseændringer. Om det også vil ske i kølvandet på invasionen i Ukraine, er i skrivende stund uvist. Sker det, da kan det fx omfatte Moldova og Transnistrien samt udbryderrepublikkerne i Donbas.

Efter Napoleonskrigene blev Europa opdelt i det liberale vest, med tiden byggende på Oplysningstidens idealer om en kritisk offentlighed, mens landene i øst længe bevarede feudal-autokratiske styreformer. En arv, de stadig ikke – trods flere ihærdige forsøg – helt har kunnet løsrive sig fra. Skillelinjerne mellem det vestlige og det østlige Europa er gamle og dybe, og de overvindes ikke, blot fordi de østeuropæiske lande indtræder i EU og NATO.

Polen og Ungarn som rollemodeller

De demokratiske udfordringer er størst i de toneangivende lande, Polen og Ungarn, og det er da også dem, der fylder mest i bogen. Til gengæld er der intet er om Baltikum, Balkan, Belarus og Ukraine, hvad der, for mig, er bogens største mangel.

Op gennem 90’erne blev Polen og Ungarn regeret af centrum-regeringer, men efter årtusindskiftet vandt stærke katolsk-nationalistiske partier øget indflydelse. Til glæde for USA, hvis daværende forsvarsminister, Donald Rumsfeld, kaldte de tidligere Warszawapagtlande for “det nye Europa”, thi de var langt mere villige til at følge USA’s ønsker om en hårdere kurs mod Rusland, mens lande som Tyskland og Frankrig i stedet søgte samhandel og diplomati.

Polen var det første europæiske land, Trump besøgte, da han blev præsident. Ved en mindehøjtidelighed for opstanden mod tyskerne i 1944 holdt han en tale, der var skrevet af en polsk højreradikal anti-semit, hvor han blandt andet sagde, at ”i det polske folk ser vi Europas hjerte og sjæl.” Også Biden besøgte Polen, som eneste europæiske land, efter at have været til NATO-topmøde.

Forståeligt, at Polen med sin blodige fortid in mente, frygter indflydelsen fra fremmede magter, hvad enten det så er Tyskland, EU eller Rusland. Det er dog tydeligt, at Polen er ude i et dobbeltspil. Man vil gerne have EU’s tilskudsmilliarder, men man vil ikke leve op til de kriterier og krav, man skrev under på ved optagelsen, fx uafhængige domstole, frie medier, bekæmpelse af diskrimination og hadtale. Nok afbryder Polen nu næsten al samhandel med Rusland, men ikke desto mindre, så tjener Rusland som den trussel, der er med til at give regeringen endnu større opbakning til dens national-chauvinistiske politik.

Det giftige og hadefulde klima, der har været normaltilstanden, siden PiS kom til magten – og som kan findes i de fleste europæiske lande. – danner grobund for mordet på den kristne, konservative, fordomsfrie borgmester i Gdansk i 2019. Sammen med ti andre indvandrervenlige borgmestre fra landets største byer, stod han på en dødsliste, udsendt af det højreradikale katolske Hele Polens Ungdom. Begrundelsen for at likvidere borgmesteren var “liberalisme, multikulturalisme, stupiditet.”

Polske og russiske imperiedrømme

Kræfter, der står PiS-regeringen og den katolske kirke nær, holder liv i drømmen om at genoplive et polsk imperium, Intermarium – landet mellem Østersøen og Det Sorte Hav. – et rige af slavere, bundet sammen af kultur, familieværdier og religion.

Parallellerne til Putins drøm om et pan-slavisk rige, omfattende det tidligere Sovjetunionen, er tydelige. I Polens tilfælde er de dog aldrig nået længere end til drømmen derom. Begge lande bygger på værdier som konservatisme, kollektivisme, offervilje, idealisme og troskab, og ser sig selv som heroiske civilisationer, der er omgivet af fjender: Skal de to lande bestå, så må de selv kæmpe for det. Mistroen til udlandet er stor.

Er Orban fremtidens mand?

Med Ungarn er det anderledes. Her er Orbans forbilleder Indien, Kina og Tyrkiet. Og Rusland, som han har så gode relationer til, at han kaldes Putins trojanske hest i NATO og EU. Orban vil ikke fordømme invasionen i Ukraine, og tillader ej heller, at der sendes våben til Ukraine via Ungarn.

Også Orban går i rette med bureaukraterne i Bruxelles, men bruge EU som malkeko til at berige sig og sine nærmeste med, det gør han gerne. I hans regeringstid – og han har lige vundet valget med 53,5 procent – har landet udviklet sig til et kleptokrati, som EU ikke aner, hvad man skal stille op med. Fælles for Orban, PiS i Polen og Putin er deres åbenlyse modvilje – af og til også politimæssige indsats – mod det åbne, mangfoldige samfund, den frie forskning, ngo’ere, og hvor anti-semitismen og anti-feminismen lurer lige under overfladen.

Orban mener, at EU skal holde sig til frihandel og den fælles valuta, og så ellers lade hvert land selv afgøre, hvordan de fortolker begreber som demokrati og magtens tredeling. Både Orban og PiS vil “nationernes Europa.”

Eller som en polsk udenrigsminister i 2016 sagde til den tyske avis Bild: “Som om verden automatisk bevæger sig i én retning, efter den marxistiske model, mod en blanding af kulturer og racer, en verden af cyklister og vegetarer, der er afhængig af vedvarende energi og bekæmper al religion. Dette har intet med traditionelle polske (og ungarske og russiske, min anmærkning) værdier at gøre.”

Orban, PiS og Putin er enige om, at hovedfjenden er de liberale – ikke længere de røde, selvom en del af retorikken stadig er antisocialistisk. De er også enige om, at religionen skal være et bærende samfundselement. At Putin er ortodoks-protestant, og PiS og Orban er katolikker, er uden betydning. Det afgørende er den plads, religionen har i samfundet og i politikken.

Orban drømmer om at udvide landets grænser betydeligt og har udgivet kort, der omfatter store dele af Serbien, Rumænien, og Slovakiet samt halvdelen af Kroatien. Områder, som huser de ca. 3 millioner ungarske efterkommere, der blev udskilt, da Østrig-Ungarn brød sammen i 1918. Orban har allerede taget forskud på festen og har givet udlandsungarerne ret til uddannelse, sundhed og arbejde i Ungarn samt stemmeret – hvilket har været med til sikre hans genvalg.

Således gærer det fortsat i Central- eller Østeuropa, og vi har næppe set den sidste grænseændring, hvilket da også er én af bogens pointer.

Den læseværdige bog anbefales, både for dens grundige formidling af det historiske stof, dens skildring af en række hovedpersoner, der tegnes med få, præcise, ironiske strøg. Endelig hjælper den til at forstå, hvorfor Versailles-freden fortsat hviler som en forbandelse over store dele af Europa.

Vibe Termansen: Kampen om Centraleuropa, 216 sider, 2019. Gads Forlag Pris. 189 kr.

Sociala medier tar en allt större plats som politisk plattform i Sverige. Men enligt en ny undersökning litar få på det som sprids där. ”Många går till det som är bekant och tryggt i turbulenta tider. Men vi ska passa oss för att demonisera sociala medier, säger Simon Lindgren, professor i sociologi vid Umeå universitet.

Gammal är äldst. Så gäller också när det kommer till vilka plattformar svensken använder för att ta del av politiskt innehåll, enligt en ny rapport från Internetstiftelsen där svenskars förhållande till politik på internet har undersökts.

Tv, tidningar och radio – i den ordningen kommer svenskens vanligaste val när det kommer till att ta till sig politiskt innehåll. Det är också i den fallande ordningen som majoriteten anser att plattformarna är viktiga som källor för politisk information och budskap. Samma sak när det kommer till förtroende för att det som finns på plattformarna är pålitligt. Tv i topp följt av tidningar och radio.

– Det förvånar mig inte. I en tid av pandemi, katastrofer och krig går många till det som de känner till sedan tidigare, säger Simon Lindgren som forskar om politik och sociala medier.

En ny vardag

Men Internetstiftelsens rapport visar också tydligt att det finns en verklighet för den breda massan och en annan för förstagångsväljare. För dem som gör valdebut i höst är Instagram den vanligaste plattformen att ta del av politiska budskap. Men även om appen är populär innebär det inte att förtroendet för innehållet på den är högt. 60 procent av förstagångsväljarna anser att ingen eller bara en liten del av informationen på Instagram är pålitlig. Jämförelsevis är samma siffra för tv fyra procent och kvällstidningar 25 procent bland förstagångsväljarna.

– Å ena sidan är det rimligt. Traditionella medier har andra rutiner vad gäller yrkesetik och källkritik. Men å andra sidan kan det vara farligt, att man per automatik stämplar vissa plattformar som pålitliga. Om en felaktig uppgift förekommer i gammelmedia är det vanligare att man tror på den, säger Simon Lindgren.

Det är enligt rapporten endast ett fåtal procent, i alla åldrar, som litar fullt ut på det innehåll som förekommer på social medier.

Sociala medier generellt är ett område som tar allt större plats i den politiska vardagen ju längre ned i åldrarna man går. 44 procent av 00-talisterna tar på daglig basis del av politisk information på sociala medier, den vanligaste kategorin för gruppen, långt före exempelvis tv där endast 19 procent dagligen tar del av politiskt innehåll. Motsvarande siffror för en 70-talist är 28 procent sociala medier och 52 procent tv. För en 40-talist är siffrorna 21 procent sociala medier och 78 procent tv.

– Det förvånar mig inte. Det är olika generationer som vuxit upp med olika medievanor. Det är viktigt att komma ihåg att internet för en 70-talist är något annat än för en 00-talist, det finns ett helt annat förhållningssätt till det digitala, säger Simon Lindgren.

Oro för utländsk påverkan

I rapporten framgår också att väldigt många svenskar är oroliga för att utländsk stater ska använda internet för att påverka valutgången i höst.

72 procent av de svarande är oroliga för att valet kommer att påverkas av någon utländsk stat. Undersökningen genomfördes dessutom före Rysslands invasion av Ukraina och det förändrade säkerhetspolitiska läget i Europa.

– Jag tror inte att den farhågan är ogrundad. Men propaganda i sig är ju inte nytt. Det finns studier som visar att det förekommer koordinerade påverkansförsök. Däremot behöver vi skilja på om det förekommer attacker och om de faktiskt har effekt. Det är vi fysiska och tänkande varelser av kött och blod som lägger våra röster trots allt, säger Simon Lindgren.

Inlägget Politik mest trovärdig i gammelmedia dök först upp på Landets Fria.

Sjuksköterskor har blivit en global bristvara enligt forskare från Lunds Universitet. Många slutar på grund av dåliga arbetsförhållanden och ledningen blir allt mindre tillmötesgående mot de som stannar kvar.

Efter en enkät bland 1500 personer pekar forskare vid Lund och Malmös universitet ut flera bakomliggande anledningar till sjuksköterskebristen.Sex anledningar som avgörande: För lite fokus på livslångt lärande och kompetensutveckling, ökad arbetsbelastning, bristfällig introduktion till nya arbetsplatser, svårighet att förena arbete och fritid, svagt erkännande av de anställdas förmågor, och dåligt ledarskap.

– Dessa resultat förvånar inte någon. Och lösningen på problemet är inte heller särskilt överraskande, säger Rebecca Selberg, genusvetare vid Lunds universitet som tillsammans med Paula Mulinari, docent i socialt arbete vid Malmö universitet har genomfört studien.

Uppsägningar leder till “exitspiral”

En negativ spiral uppstår när sjuksköterskor som är missnöjda med sin arbetssituation lämnar en viss verksamhet. De som stannar kvar får alltmer att göra och rutinerna blir lidande.

När ny personal rekryteras blir ofta upplärningen kort och ansvarsnivån ökar i snabb takt. Enligt studien känner de nyanställda brist på kontroll och stor press inför ansvarsområdet. Detta leder i sin tur till att verksamheten blir lidande med ännu fler uppsägningar, dåligt rykte och färre sökande till tjänster. Samtidigt gäller det omvända på populära arbetsplatser.

– När dessa pressade situationer uppstår har ledningar en tendens att bli alltmer rigida och säga nej till allt som personalen ber om, från höjda löner till förändringar i schemat, säger Paula Mulinari. Detta förstärker i sin tur personalens känsla av att arbeta i en instabil organisation där deras arbetsinsats tas för given.

Personer i ledningspositioner ignorerar problemen

När forskarna intervjuade ledningspersoner visade det sig att massavhoppen uppfattades som en konsekvens av att unga är “hoppjerkor” som vill prova sina vingar på fler ställen. Men också att det är en strategi för sjuksköterskor att få höjd lön.

– Visst kan detta stämma till viss del, säger Rebecca Selberg. Men om man inte erkänner att det finns ett problem och tar tag i det på allvar går det inte att komma till rätta med sjuksköterskebristen.

Enligt forskarna finns det inga mirakelkurer, utan problemet med låga löner kan endast åtgärdas med höjda löner. Dessutom måste chefer på alla nivåer bli lyhörda och lämna utrymme inom organisationen för de anställdas egna analyser. Forskarna visar att sjuksköterskor som vars åsikter beaktas ofta kommer tillbaka till gamla arbetsplatser.

Inlägget Exitspiral ger brist på sjuksköterskor dök först upp på Landets Fria.

DEBATT. Man kan se på kriget i Ukraina ur många perspektiv. Väst har sin berättelse, Ryssland sin. Vi väljer att se det ur ett konfliktlösningsperspektiv. Med förståelse kan man skapa förändring och en lösning, där man beaktar allas behov.

Våra europeiska länder kunde ha förhindrat det ryska anfallet genom att ta det ryska utrikesministeriets brev den 28:e januari i år på allvar. I brevet ställde utrikesminister Sergei Lavrov en enkel fråga till länderna inom OSSE, den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen, där också Ryssland ingår. Han bad länderna ta ställning till vad det innebär att ett lands säkerhet inte kan byggas på bekostnad av andra länders säkerhet. I stället för att svara upprepade våra regeringar, genom EU:s representant Josep Borelli, att alla länder själva skall få besluta om sin säkerhet. 

Om våra regeringar hade svarat på själva frågan, är det sannolikt att Ryssland och de övriga OSSE-länderna nu hade suttit vid förhandlingsborden och diskuterat europeisk säkerhet ur allas synvinkel, också Ukrainas och Rysslands. Men ännu är det inte för sent. En fredlig lösning  är möjlig med vapenvila och övergång till förhandlingsborden.

Vi måste sluta lösa konflikter med krig. Detta gäller USA lika väl som Ryssland och Ukraina. Våld skall inte användas för att styra andra. Ansvaret gäller alla, och västvärlden kan se sig själva i spegeln istället för att straffa Ryssland med sanktioner. Varför har EU i åtta år sett genom fingrarna när det gäller våldet i Ukraina, istället för att kräva vapenvila och genomförandet av det i FN godkända Minsk II-avtalet?

Verklig säkerhet måste bygga på rättvisa samt rättsliga överenskommelser, såsom folkrätten och FN-stadgan. Vi måste lära oss att förhandla, när intressen går i sär och rentav kolliderar. I stället för att rusta upp och kriga måste vi nu satsa alla resurser på att värna om människor och miljön. Mänsklighetens framtid är hotad och vi är alla ansvariga. 

Karin Utas Karlsson, fil.dr. (fredsundervisning), Göteborg, SverigeMåna Wibron, Kvinnor för fred, Sundsvall, SverigeLea Launokari, Kvinnor för fred, FinlandKerstin Tuomala psykolog, Kolari, Finland

Inlägget Fred i Ukraina – en möjlighet dök först upp på Landets Fria.

Den tredje april ”firade” Sverige Overshoot day. Det är den dag då jordens resurser skulle vara slut om alla levde som i Sverige. Resten av året förbrukar vi resurser som annars kunde nyttjas av andra delar av världen och framtida generationer.

Trots att det pratas mycket om miljön infaller dagen allt tidigare.Det kan ibland verka ganska hopplöst. Vår ekonomi och vår kultur bygger till stor del på att förbruka naturresurser och att hjulen snurrar snabbare. För att vara framgångsrik och trendig gäller det att hänga med. Även om de flesta av oss vet att det inte gör oss särskilt mycket lyckligare.

Men det finns en motrörelse. Många människor från alla möjliga bakgrunder anammar minimalismen. Det är en rörelse som bygger på att inte ha huset fullt av onödiga saker och en garderob full av kläder man aldrig använder. Att ha färre prylar men att de saker man har betyder något. Att hellre gå ner i arbetstid än att få en löneförhöjning. Minimalisterna prylbantar och får plats i livet för det som är verkligt viktigt för dem.

Det verkligt hoppingivande är att denna rörelse inte bara anammats av miljörörelsen och de redan frälsta. Tvärtom är ofta de största förespråkarna människor som tröttnat på sin egen konsumtionsinriktade livsstil.

Några har blivit en ny typ av influencer, som istället för reklamsamarbeten torgför budskap om att ”less is more”. Vissa har hundratusentals följare. Filmen Minimalism av två unga killar som lämnat välbetalda jobb för en mer hållbar livsstil har blivit en av de mest sedda dokumentärerna på Netflix.

Rörelsen får ibland kritik för att vara en rörelse för privilegierad medelklass. Det ligger delvis något i det. En rörelse som förespråkar att ha mindre är förstås provocerande för den som inte har tillräckligt. Men det är långt ifrån alla minimalister som är privilegierade. Och på en planet med begränsade resurser är det utmärkt om de som redan har mycket kan nöja sig med mindre, så att alla kan få vad de behöver. 

Att konsumera mindre utmålas ofta som något självspäkande och moralistiskt. Men för många är det i själva verket en frihetsrörelse. Att slippa en del krav på vad som förväntas av oss för att vi ska vara lyckade och fokusera på det viktiga i livet.

Det börjar till och med bli trendigt. Kanske är minimalismen det nya svarta. Det senaste modet att ge fan i mode. Med fler minimalistiska influencers behöver vi i framtiden kanske inte uppmärksamma Overshoot day överhuvudtaget.

Inlägget Det nya modet är att ge fan i mode dök först upp på Landets Fria.

Sverige följer andra EU-länder och utvisar tre ryska diplomater, säger utrikesminister Ann Linde (S).  Ett tiotal EU-länder har sedan Rysslands invasion av Ukraina utvisat rysk personal på ambassader och konsulat.  Under tisdagen beslutade Danmark att utvisa 15 ryska diplomater. De beskrivs som medlemmar av den ryska underrättelsetjänsten, och får två veckor på sig att lämna […]

The post Sverige utvisar tre ryska diplomater appeared first on Syre.

Stina Künstlicher är krogknegaren som skriver musik om sina erfarenheter. På albumdebuten som släpps den 8 april berättar hon om karaktären ”Svempa”, om restaurangernas diskberg och om berusade personer som inte förstår när det är stängningsdags.

I närmare tjugo år har Stina Künstlicher slitit på krogar, restauranger, hak och etablissemang. Yrkesbanan började redan när hon gick på hotell- och restauranggymnasiet i Växjö. Hon har sedan dess jobbat på julbord och restauranger i såväl Växjö och Malmö, där hon numera bor. Parallellt med krogjobbet har hon också skrivit vismusik. Tanken på att skriva låtar om restaurangjobbet dök dock upp först för fem år sedan, ungefär samtidigt som hon slutade jobba för att istället börja plugga arbetslivsfrågor. 

– Jag har ju skrivit om andra saker tidigare, men sen dök det upp en idé att det vore kul att göra låtar efter ett särskilt tema. Det var inte tänk som ett konceptalbum först men jag ville göra låtar som var tydligt fokuserade på restaurangbranschen.

Även om idén kom samtidigt som hon började utbilda sig i arbetslivskunskap, och därmed fick nya perspektiv på arbetet, så är hon tydlig med att hon inte har velat att musiken ska kännas för teoretisk. Låtarna är snarare baserade på direkta erfarenheter och på möten med olika personer.

Som Svempa till exempel. Den låten handlar om en kock som står på en lastkaj i en liten håla och röker och längtar ut till sjöss. Stina Künstlicher säger att Svempa inte är någon särskild person utan en blandning av olika personer som hon har jobbat med genom åren.

– Det är ett försök att göra ett kärleksfullt porträtt av en typ av kock som man ofta stöter på, en sådan riktig arbetare som alltid knegar på.

Stora förändringar

Under den tid som Stina har jobbat inom restaurangbranschen säger hon att väldigt mycket har förändrats. När hon började var det till exempel fortfarande vanligt att många betalade kontant, och rökförbudet på restauranger hade ännu inte börjat gälla.

– Mina lärare pratade mycket om att risken för lungcancer ökar om man jobbar i bar. Men det är ju helt borta nu.

Vid en första anblick kan det se ut som att skivan bara tar upp de tunga baksidorna av krogjobbet. Låten ”Gröna hissen” handlar om någon som vill ha mer sprit fast han redan fått för mycket, i ”Julbord” sjunger hon om ”ryggskott, ischias, skitfack och fyllesnack” och i andra låtar beskriver hon oändliga diskberg som ”inte plockar in sig själv”. Samtidigt som det finns mycket med yrket som är slitigt och hårt så säger hon att det också kan vara helt fantastiskt.

Vad är det som du tycker är fantastiskt med jobbet?

– Jag har funderat mycket på den frågan. Det är en laganda som jag har upplevt på nästan alla jobb jag varit på. Man gör något tillsammans och kämpar hårt. Det gör att man kommer människor nära i situationer där man blir utsatt för väldigt hög press. Så kamratskapet, men också problemlösning. Man blir prövad varje dag och får vara väldigt kreativ.

"Har saknat skivor om restaurangbranschen"

Musikaliskt drar skivan åt lite olika håll, men grunden är klassisk svensk vispop med gitarr, piano och ibland inslag av stråkar och körer.

Stina Künstlicher säger att hon har jobbat mycket med att få musiken att passa till texterna, i ”Svempa” hörs smäktande stråkar medan ”Krogen kriget” har ett rappt tempo. I grunden finns dock hela tiden visan och låtarna känns ibland som hämtade ur en annan tid, som om de kunde ha varit inspelade under proggens storhetstid på 70-talet.

Det görs ganska lite sån här musik nuförtiden, inte bara musikaliskt utan också textmässigt, där texterna handlar om att arbeta, är det något du har reflekterat över?

– Ja det var faktiskt lite därför jag var sugen på att göra skivan. Det finns en hel del skrivet i böcker och dikter, men jag saknar de här skivorna som tar ett musikaliskt grepp på olika branscher. Och jag kan ju själv bara skriva om den bransch jag kan.

Vad tror du det beror på att det inte görs mer sådan musik?

– Jag tror att det går trender i allt. På 70-talet var det mer inne att skriva om jobb och göra bred kultur om att arbeta, medan det i dag är andra saker som är inne.

Vilken musik har du influerats av när du har jobbat med skivan?

– Jag har försökt tänka på sådana skivor som alltid brukade spelas när man jobbar. När man fortfarande brukade lyssna på cd-skivor så kunde det ibland vara samma skiva som snurrade i tio timmar. En låt som dyker upp i huvudet på mig nu är ”Piano man” av Billy Joel. Jag vill att man ska kunna lyssna på min musik på det sättet.

Har du någon egen favorit bland låtarna?

– ”Svempa” är en favorit. Men just nu är jag inne i en period där alla låtar är favoriter på olika sätt. Jag är nog fortfarande i ett stadium av nyförälskelse. Framförallt är det roligt att höra dem i den här formen med alla olika instrument. Sen ser jag väldigt mycket fram emot att komma ut och spela dem live nu.

Inlägget En krogknegare tar ton dök först upp på Landets Fria.

Här kan du hitta intressanta evenemang i hela landet, från norr till söder.  Mycket ställs in eller skjuts upp med hänsyn till coronaläget. Dubbelkolla därför att evenemanget som du är intresserad av verkligen ska hållas, och följ Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Norrland

Torsdag 7 april

Naturens rättigheter och biologisk mångfaldGÄVLE/ONLINE. Föreläsning med Sebastian Kirppu, inventerare och talesperson för Naturskogen och dess invånare.Tid: 18.00–20.00Plats: Stadsbiblioteket, Nygatan 25, Gävle och onlineAnmälan: Senast 5 april till johan.lindman@sensus.seInfo: naturskyddsforeningen.se/engagera-dig/kalender/forelasning-med-sebastian-kirppu-2022-04-07

Lördag 9–söndag 10 april

Grundkurs i omställningSKELLEFTEÅ. En kurs om omställningsrörelsen för dig som känner att du vill bli en positiv kraft i ditt lokalsamhälle för att öka lokal hållbarhet och gemenskap, och som vill träffa andra med liknande tankar.Tid: 9.00–17.30Plats: Klutmarks byagård, SkellefteåKostnad: 1 900 kr inklusive matAnmälan: Senast 23 mars på studieframjandet.se/vasterbottens-lan/gustav-arrangemang/kurser/2022/februari/grundkurs-i-omstallning-transition-launch

Götaland

Fredag 8–söndag 10 april

Grundkurs i omställningVÄNERSBORG. En kurs om omställningsrörelsen för dig som vill ställa om på riktigt och som söker efter sammanhang och verktyg för att göra det tillsammans med andra.Tid: 18.00–21.00Plats: Nordkrokens semesterhem vid Vänerns strand, nära VänersborgKostnad: Från 450 kronor för unga till 2 200 kronor för heltidsarbetande inklusive boende och matAnmälan: Senast 24 mars på studieframjandet.se/vastra-gotalands-lan/gustav-arrangemang/kurser/2022/april/grundkurs-i-omstallning

Måndag 11 april

Till fröets äraUCKLUM. Lär dig mer om fröers kulturarv och politiska utmaningar samt ekologisk odling och hållbarhet med fröodlaren och entreprenören Johnny Andreasson från Runåbergs fröer.Tid: 18.00–20.30Plats: Ladan på gården Törneröd 560, Ucklum, StenungsundInfo: naturskyddsforeningen.se/engagera-dig/kalender/froer-huvudrollsinnehavaren-i-all-varldens-matproduktion-ucklum-2022-04-11

Hela landet

Tisdag 19 april–tisdag 17 maj

Feminism ❤ miljökamp = santDISTANS/ÖSTFÄRNEBO. En kurs på halvfart om hur feminism och miljökamp kan kroka arm med varandra och bidra till att lösa miljö- och klimatkriserna. Ekofeminism, ekologiska maskuliniteter och urfolksrörelser är exempel på alternativ till patriarkat och dominans gentemot andra människor och vår jord.Plats: Distans med en fysisk träff i Östfärnebo i GästriklandKostnad: 100 kr + transporter, mat och logi för träffenAnmälan: Senast 5 april på farnebo.se/kurser/feminism-miljokamp

En kurs vid Färnebo folkhögskola belyser hur feminismen och miljökampen hänger ihop. Foto: Lewis Joly/AP/TT

Länge fram

Söndag 29 maj

LieslagetNÄÄS. Den 29:e maj arrangeras tävlingen Lieslaget på Nääs seminarieområde i Lerums kommun. Vässa lien, öva på svingen och kom och tävla individuellt eller ta med ett lag med fyra personer!Tid: Kl. 13.30Anmälan: Slojdocbyggnadsvard.seArrangör: Slöjd & Byggnadsvård och August Abrahamsons stiftelsen samt Gunnebo slott

Var med och tävla i lieslåtter på Nääs seminarieområde. Foto: Adam Ihse/TT

Onsdag 1–fredag 3 juni

Nätverket Stockholm 50+ mobiliserarSTOCKHOLM/GLOBALT. I samband med FN:s toppmöte i Stockholm samlar klimat- och miljörörelsen till manifestationer, kultur och sammankomster, även globalt. På onsdagar under våren planeras dessutom lunchträffar på Sergels torg samt evenemang i ABF-huset i Stockholm med aktivister, artister, forskare och debattörer.Plats: Stockholm och globaltInfo: stockholmplus50.se

Tisdag 19 juli 2022–söndag 18 juni 2023

Jorden är själens hemDISTANS/GAMLEBY/TYRESTA. En distanskurs i ekopsykologi på halvfart där du kan utforska och uppleva naturens intelligens och läkande kraft, återfinna en mer besjälad relation till Jorden och till ditt eget liv samt få kraftfulla verktyg att använda i omställningen.Plats: Fysiska träffar i Tyresta nationalpark, Stockholm samt Gamleby folkhögskola, SmålandKostnad: 12 650 kr inklusive kost och logiAnmälan: Senast 15 april på https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSen9mSDfhkemBdQCf7dG-IhWih1HxKyrkN7GvozzsFW4OypSw/viewform?vc=0&c=0&w=1&flr=0Info: gamlebyfolkhogskola.se/kurser-och-utbildningar/distanskurser/ekopsykologi/

Augusti 2022 – juni 2023

Natur- och kulturvägledningDISTANS/STÖLLET. En ettårig utbildning där du som deltagare får lära dig vad natur-och kulturlandskapet berättar och hur du på olika sätt kan förmedla det till andra genom guidning, berättande, utställning och digitala verktyg. Värmland och vi bjuder in till ett sammanhang inom natur och kulturvägledning att jobba och verka i.Plats: Distans samt 10 närträffar i StölletAnmälan: Senast 15 april på regionvarmland.se 

Inlägget På gång i hela landet dök först upp på Landets Fria.