Inlägg publicerade i “Samhälle”

Många av de problem som de svenska utvandrarna stötte på är desamma som de som tvingats på flykt till Sverige idag också möter (Foto: Pressbild / Baldur Bragason).

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Vilhelm Mobergs stora utvandrarepos finns nu i en nyinspelad film, regisserad av Erik Poppe. I rollerna som Karl-Oskar och Kristina ser vi Gustav Skarsgård och Lisa Carlehed. Jämfört med böckerna har handlingen kortats ner ganska avsevärt. Dessutom har persongalleriet krympts.

Borta är bland andra Karl-Oskars bror Robert och Kristinas morbror, predikanten Danjel. På det sättet blir Karl-Oskar och Kristina mer utsatta, både på resan och vid ankomsten till det nya landet.
Först på kajen i Karlshamn träffar de den prostituerade Ulrika, trots att de kommer från samma trakt och känner varandra sedan gammalt. Ulrika spelas av Tove Lo.
Huvuddragen i Mobergs berättelse finns kvar: fattigdomen i Småland, den farofyllda resan över Atlanten och prövningarna i det nya landet. Jag började osökt att tänka på dagens ut(in)vandrare. Nu utvandrar de inte från ett fattigt Sverige, utan från fattiga och krigshärjade länder som Afghanistan, Syrien, Jemen och Somalia.
Karl-Oskar och Kristina visste att de var välkomna. De hade till och med ett löfte om land att bruka. Dagens ut(in)vandrare har inga sådana löften.

När utvandrarnas båt råkade ut för storm, där vatten trängde ner i passagerarutrymmet under däck och paniken spred sig, var det lätt att dra paralleller med dagens utvandrare och de sjöovärdiga farkoster de färdas över Medelhavet i.
När Karl-Oskar och Kristina kom fram bosatte de sig i Minnesota där det redan fanns en liten svensk koloni.
Men när dagens utvandrare kommer fram till Sverige och vill bosätta sig nära landsmän får de höra att det inte går an. De måste integreras och det går inte om de bor med landsmän.
På filmen får vi se lite av problemen i det nya landet, främst språkproblem och hemlängtan. Det är problem som delas av alla som flyttar till ett nytt land, oberoende av orsak.

Jag kunde inte låta bli att jämföra med Jan Troells filmatisering av Mobergs böcker från 1972. Den filmatiseringen följer böckerna mer och det är mer än en film. Vad jag saknar från den är Monica Zetterlunds sprudlande Ulrika och Allan Edvall i rollen som Kristinas morbror Danjel. Filmen visar några av de problem Karl-Oskar och Kristina ställs inför. Bitvis känns det litet som olika nedslag i deras liv utan sammanhang. Då kan det vara svårt att hänga med i handlingen.
I en scen får vi se hur Kristina och dottern Märta går vilse och hamnar i ett läger tillhörande USA:s ursprungsbefolkning, där Märta får en mantel eftersom hon stukat foten och känner sig frusen. Den manteln blir anledning till en slutlig splittring mellan Karl-Oskar och Kristina å ena sidan och en grupp fanatiska kristna svenskar å den andra. Den gruppen vill bland annat förbjuda Kristina att umgås med Ulrika eftersom denna har gift sig med en metodistpastor.
Enligt filmen är den här gruppen, förutom Ulrika, familjens enda kontakt med exilsvenskar. När brytningen sker står familjen, och speciellt Kristina, utan nätverk.

Nu vill jag kommentera filmens slut, så om du inte har sett eller läst Utvandrarna än rekommenderar jag att du slutar läsa nu.
Filmen slutar när Kristina dör i barnsäng. Kristinas ensamhet märks då väldigt tydligt. Kristina, som inte behärskar engelska, är beroende av Ulrika för att förstå vad läkaren säger. Många invandrarkvinnor i Sverige är idag i samma situation, där de måste lita till bekanta eller sina barn för att förstå vad som sägs.
Filmen kan nu ses på olika streamingtjänster. Den är 2,5 timmar lång, så förbered er med popcorn och annat godis om ni tänker se den. Dra paralleller till dagens Sverige och invandrarnas situation. Parallellerna finns där.

Inlägget Utvandrarna: paralleller till idag dök först upp på .

Rapporten slår fast, at det må og skal begynde at gå den anden vej allerede i 2025, og at verdens udledning i 2030 skal være reduceret med 43 procent. Selv hvis alle lande lever op til de målsætninger, de har opreklameret – altså f.eks. Danmarks 70 procent-reduktion – vil verdens samlede udledning frem til 2030 i stedet stige med 14 procent, med over 3 graders temperaturstigning som sandsynligste konsekvens.

 

Rapporten har fokus på de teknologiske løsninger (og deres økonomi), og med en hær af ingeniører og ”klimaøkonomer” som leverandører af baggrundsmateriale er der absolut ikke tale om teknologi-pessimisme eller bevidst systemkritik. Alligevel havde rapporten problemer med at slippe igennem det politiske niveau i FN – angiveligt af denne grund blev præsentationen faktisk seks timer forsinket. Om der er blevet censureret i indholdet fremgår ikke. Men uanset det, er der skarpe budskaber i rapporten, som for eksempel:

 

At pengestrømmen til grøn omstilling ligger 3-6 gange under behovet, mens både offentlige og private midler stadig strømmer til fossile investeringer – som der slet ikke er plads til i CO2-regnskabet.
At der er brug for en radikal omstilling af produktion, forbrug og adfærd – især i den rigeste tiendedel af verdens befolkning, der står for 34-45 procent af udledningerne (mens den fattigste halvdel deles om 13-15 procent). Rapporten vover endda at tale om ulighed og nævne begrebet ”progressiv beskatning”…
At den økonomiske vækst (dog kaldet ”indkomstvækst”) – som hele den kapitalistiske økonomi er bundet op på – er en hoveddrivkraft bag den truende katastrofe.
At forventningerne til, at teknologiske fix (CO2-lagring, Power-to-X og hypotetiske landbrugsteknologiske nyskabelser m.v.) skal kunne nå at yde store bidrag til at stoppe udledningerne tids nok, er helt urealistiske.

 

Mavepuster til dansk klimapolitik

Alt sammen budskaber, der er en total mavepuster til de nuværende danske klimaplaner og (manglende) aktuelle indsatser.

Regeringens grundlæggende politik, som man har vundet flertal for i Folketinget, er tydeligvis netop den, at produktionen og den materielle vækst kan og skal fortsætte mere eller mindre uanfægtet – og så vil teknologiske fix og markedskræfterne, med hjælp fra nogle beskedne afgifter, nok gøre det hele lidt grønnere og sikre 70 procent-målet. Hvilket må være alt rigeligt…

 

Disse drømmerier modsiges lodret af rapporten.

 

De allerseneste groteske eksempler på regeringens katastrofale kurs er:

 

At end ikke diskussionen om gas-støtten til Putins krig har fået regeringen til at afblæse f.eks. gasledningen til 800 millioner kr. til fortsat fossilbaseret sukkerproduktion på Lolland.
At regeringen og folketingsflertallet trodser alle seriøse undersøgelser og fortsat vil poste milliardstøtte i hybrid-biler under påskud af, at de er ”grønne”.
At man – for nu lige at tage den med – vil poste store summer i ”grønt brændstof” til noget så absurd som indenrigsflyvning i Danmark.
Og at man i det såkaldte ”nationale kompromis” nu beslutter en stor offentlig gældsætning til et voldsomt dansk bidrag til oprustning af et i forvejen totalt overlegent NATO. En oprustning, der i sig selv vil give en stor forværring af CO2-udlednings-regnskabet. Men frem for alt er en helt katastrofal fejlprioritering, fordi der er akut brug for disse og mange flere milliarder til grønne statslige investeringer i offentlig transport, grøn energi (vind, sol m.v.), ikke mindst infrastruktur til den grønne energi (forstærket elnet), mere fjernvarme osv. osv.

 

Forårsoffensiv

Disse eksempler er bare toppen af et isbjerg. Et isbjerg af planer, der sætter fortsat uforstyrret vækst i den kapitalistiske markedsøkonomi som ufravigeligt grundlag – og følgelig rummer alle de elementer, som ifølge klimarapporten forhindrer os i at nå de nødvendige udledningsmål tids nok til at begrænse katastrofens omfang.

 

Med coronaens afslutning (eller pause…) er det tid for en forårsoffensiv for klimabevægelsen. En offensiv for en klimapolitik, der sætter øjeblikkeligt punktum for ”business as usual” på forventet efterbevilling. Der for eksempel stopper alle investeringer i fossil energi her og nu – blandt andet alle gasprojekterne. Der f.eks. også stopper alle motorvejsprojekterne til fordel for langt bedre og billigere kollektiv trafik (på bl.a. dette område er der også lokal modstand at bygge den nationale bevægelse på). Og som kræver offentlige milliardinvesteringer i grøn omstilling (frem for oprustning).

 

Altså en offensiv for en radikalt anderledes klimapolitik. Hvilket mere og mere åbenlyst også kræver et nyt folketingsflertal og en ny regering.

 

SAP’s forretningsudvalg, den 6.april 2022

118 miljarder euro. Det är notan för den patriarkala kulturen i Frankrike, enligt beräkningar av ett nytt franskt institut för genus och statistik. Siffran har tagits fram i samarbete mellan institutet och kvinnostiftelsen Fondation des femmes för att lyfta jämställdhetsfrågan inför presidentvalet. Ecoutez nous bien betyder ”Lyssna noga på oss”. Med den parollen har Fondation […]

Inlägget Franska feminister inför valet: ”Lyssna noga på oss” dök först upp på Fempers Nyheter.

Magasin DIKKO youtube har bland annat föreläsningar, berättelser, musik och annat som rör resande/romer och nationella minoriteter på en Youtube-kanal. Kanalen är under uppbyggnad och kommer fyllas på allt eftersom. Musiken som produceras är ett sätt att förmedla språket så att det ska bli tillgängligt för fler och på så sätt bevara ett kulturarv.

Magasin DIKKO har skapat en egen flik för DIKKO youtube.

Den här sången tillägnar jag min gamla mor som tyvärr inte finns bland oss längre.

Redaktionen
redaktionen@dikko.nu

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS