Inlägg publicerade i “Samhälle”

Jag skulle bli praktikant på DIKKO var det tänkt. Men att få Arbetsförmedlingen med på tåget visade sig vara mycket komplicerat.

Jag började arbeta när jag var nitton år och har mest varit olika typer av biträden. Cafébiträde, vårdbiträde och bageribiträde varvat med att vara sjukskriven och arbetslös. Idag är jag fyrtiofem och det känns som min sysselsättning går i cirklar. Jag är arbetslös, blir projektanställd, blir utmattad och sjukskriven tills jag inte får vara sjukskriven mer och börjar om som arbetslös.

Det känns ibland ganska tröstlöst

Nu senast har jag väntat på att få hjälp med min ADHD så jag kanske kan få slippa ytterligare en utmattningsdepression. Fått ett fint papper av psykologen där det står att Agnes inte ska sättas i åtgärd förrän hon fått mediciner och mediciner får man inte i en handvändning.

Man måste först köa för utredning om man har ADHD sedan stå i en ny kö för att få prova ut ADHD-medicin nämligen. Vi är alldeles för många som utan hänsyn till regionernas budget behöver hjälp samtidigt, alltså står vi i kö i åratal.

Ekonomiskt bistånd har tyvärr inte tålamod för någon kö, deras mål är att jag ska bli självförsörjande. Det är mitt mål med, att leva på socialbidrag är på alla sätt vidrigt. Det är bara det att jag blir allvarligt sjuk varje gång jag försöker arbeta.

Till slut hade jag stått i kö för länge och klockan var slagen för arbetsmarknadsåtgärd

Att praktisera på DIKKO kändes klockrent. Jag får utveckla mitt skrivande och öva på en tillvaro med deadlines samtidigt som jag får vara hemma, vilket är mer vilsamt, och sköta mitt jobb på distans.

Men icke. Handläggaren på Arbetsförmedlingen kunde inte fatta något beslut så snabbt. De har ett samarbete med Folkuniversitetet där folk arbetar med att handleda oss som står långt från arbetsmarknaden. Förmodligen för att de la ner halva Arbetsförmedlingen strax innan pandemin och nu får de roa sig med att trolla med knäna.

Ansvarig person på Folkuniversitetet kunde inte bokas förrän handläggaren hade haft sin julledighet Sedan tar det ungefär tre veckor. Oklart varför, den från Folkuniversitetet kanske läser väldigt långsamt? Efter det ska jag ha samtal med denna person om vem jag är och vad jag har för styrkor och svagheter. Har jag riktig tur ska vi göra en hel tidslinje över mitt liv och prata framtidsdrömmar. Detta är som sagt inte min första åtgärd och jag hatar det innerligt varenda gång. Jag vill inte dela mitt livs historia med en enda samhällsrepresentant till.

Så för att slippa den förnedrande intervjubiten försökte jag förekomma genom att föreslå DIKKO

Men se det gick inte alls. Jag ska göra något som heter arbetsförmågebedömning och då måste jag vara på en fysisk plats. Jag har en snäll kompis med tatueringsstudio, så jag är där istället. Jag är nu inne på min tredje vecka och det är tänkt att Folkuniversitetet ska komma på besök men jag har inte hört ett pip från dem. Är detta verkligen mycket bättre än att jag hade varit på DIKKO? Jag kan inte riktigt se den stora vinsten med den fysiska arbetsplatsen och jag förstår inte hur de kan göra en bedömning när vi aldrig hörs av.

Så oerhört många handläggare, personal på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Ekonomiskt bistånd, arbetsmarknadsprojektledare, psykologer, psykiatriker, arbetsterapeuter, sjukgymnaster.
Så oerhört lite hjälp som faktiskt sipprar fram till mig. Detta kan inte vara det mest effektiva sättet att lösa saken på. De enda som verkar få en säkrad inkomst är de som jobbar med att vakta oss arbetslösa. Jag borde gå med i Svenskt näringsliv eftersom jag skapar så otroligt många arbetstillfällen.

Jag bråkade ett tag för jag är sån sedan födseln

Tyckte det var klent med anpassning för mitt funktionshinder och att det var lite absurt att jag inte fick jobba på distans när det är något så många som möjligt skulle ägna sig åt under alla år med pandemin. Men det hjälpte inte. Tio timmar i veckan gör jag vad Arbetsförmedlingen säger till mig.

Men på min fritid tänker jag vara praktikant på DIKKO och skriva små grunkor i största hemlighet

Agnes Recksén
redaktionen@dikko.nu

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS

Brist på donerade kroppar begränsar möjligheterna för kirurger att vidareutbilda sig. Nu hoppas Sahlgrenska akademin i Göteborg att fler ska bli donatorer. ”Vi skulle behöva fördubbla vår volym”, säger Magnus Braide vid Sahlgrenska akademin. Många är medvetna om att man efter döden kan välja att donera sina organ, men färre vet att man kan gå […]

The post Brist på lik – Sahlgrenska söker fler donatorer appeared first on Syre.

Feministiskt initiativ i Stockholm skriver i en debattartikel i Syre den 5 april att Stockholm stads klimatbudget är ett poseringsverktyg och att de vill att tillväxtmålet ska bytas ut med ett om hållbarhet. Jag blir glad att Fi vill diskutera skärpt klimatpolitik då vi alla, utan undantag, måste öka takten i klimatarbetet för att undvika […]

The post Replik: ”Visst är fritidsbanker bra – men de löser inte ensamt klimatkrisen” appeared first on Syre.

I slutet av förra veckan meddelade Nyamko Sabuni att hon avgår. För den som hoppats på att ett sådant beslut skulle innebära ett skifte i den förda politiken lär det bli en besvikelse. Johan Pehrson efterträder och Liberalerna fortsätter på samma spår som tidigare. Bytet till Johan Pehrson kommer inte ändra det. Tvärtom är han […]

The post Må(l)et ska inte vara makten appeared first on Syre.

Vad fick republikanska kongressledamoten Marjorie Taylor Greene att twittra att tre likaledes republikanska senatorer, Mitt Romney, Lisa Murkowski och Susan Collins, var ”pro-pedofiler” för att de röstat för att godkänna Bidens kandidat till högsta domstolen? Den enkla förklaringen är att hon påstås ge för lindriga straff till barnporrsinnehavare. Detta är redan motbevisat av att hon […]

The post Trumpanhängare tror att demokrater vill ha sex med deras barn appeared first on Syre.

Äldre sjuka som fortfarande har några år kvar till pensionen ska lättare kunna få sjukersättning, enligt regeringens förslag om en så kallad trygghetspension, som nu har lämnats över till riksdagen. Enligt det rådande socialförsäkringssystemet bedöms äldre människor som bara har några år kvar till pensionen och söker sjukersättning på samma grunder som övriga. Det görs […]

The post Regeringen går vidare med trygghetspension för äldre: ”En klassfråga” appeared first on Syre.

Finlands statsminister Sanna Marin (S) besöker Stockholm under onsdagen. Hon och statsminister Magdalena Andersson (S) har en pressträff strax efter klockan 12. Kriget i Ukraina, det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan länderna och den försämrade säkerhetspolitiska situationen är givna samtalsämnen. Men även ett eventuellt medlemskap i Nato är ett hett ämne i båda länderna. Ett […]

The post Sanna Marin på besök under laddad Natodag appeared first on Syre.

Internationella erfarenheter visar att det är ett strategiskt misstag att göra säkerhetspolitiken till en opinionsfråga istället för en säkerhetsanalysfråga, skriver Hedi Bel Habib.

Den allmänna opinionen för ett Natomedlemskap har svängt i Finland under de senaste veckorna, precis som i Sverige. Mot denna bakgrund har Moderaterna och finska Samlingspartiet tillsatt en svensk-finsk Nato-arbetsgrupp för att samordna arbetet kring Nato och se till att Finland och Sverige ska ansöka om medlemskap samtidigt.

Moderaterna vill dessutom göra Nato-frågan till en valfråga i höstens val. Ambitionen vid en valseger är att driva igenom ett Nato-medlemskap även om Socialdemokraterna håller fast vid sitt nej. Socialdemokraterna ska inte ges vetorätt i Nato-frågan, anser M-ledaren Ulf Kristersson.

Internationella erfarenheter visar dock att det är ett strategiskt misstag att göra säkerhetspolitiken till en opinionsfråga istället för en säkerhetsanalysfråga. I Frankrike har opinionsutvecklingen gått åt motsatt håll till Sverige och populistiska krafter utnyttjat Natofrågan i presidentvalet och när fransmännen har röstat i presidentvalets första valomgång är det mer än hälften av väljarna som lade sina röster på de kandidater som ifrågasätter Frankrikes plats i Nato.

Siffror från Pew Research Center och opinionsinstitutet YouGov visar att stödet för Nato i den franska opinionen har sjunkit från 71 procent år 2009 till 54 procent 2017 för att landa på 47 procent i mars 2022 mitt i Ukrainakriget. Fallet med Frankrike visar att en säkerhetspolitik som bygger på opinion kan utnyttjas av populistiska krafter. I Sverige och Finland ökar stödet för Nato. I Frankrike är det tvärtom mer än 50 procent av väljarna som idag är redo att rösta på presidentkandidater som vill ta landet ut ur Nato eller på annat sätt begränsa samarbetet med försvarsalliansen.

Man blir inte medlem i Nato på samma sätt som man ansluter sig till en fritidsförening. M:s syn på säkerhetspolitiken är oseriös och ansvarslös.

Bland kandidaterna som är mot Nato är högernationalistiska Marine Le Pen som har utnyttjat Natofrågan och attraherat många väljare genom löftet om att Frankrike lämnar Nato om hon blir vald som president. Le Pen kommer nu att utmana Macron vid andra valomgången och lovar att Frankrike lämnar Nato redan 2022 ifall att hon blir president.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson säger att han, om han får bilda regering efter valet i höst, kommer att lämna in en Natoansökan. Moderatledaren och Marine Le Pen talar samma populistiska språk dock med motsatta budskap: hon vill lämna och han vill bli medlem.

Situationen i Frankrike visar vad som kan hända inom säkerhetspolitiken när en så central fråga om landets framtida säkerhet som kräver noggrann analys och reflektion görs till en populistisk fråga för att vinna valet.

Moderaternas iver i Natofrågan har tvingat regeringen att starta en snabb säkerhetspolitisk analys som ska vara klar redan 31 maj. Det är för kort tid för att hantera en så central och avgörande fråga för landets framtid.

Man blir inte medlem i Nato på samma sätt som man ansluter sig till en fritidsförening. Moderaternas syn på säkerhetspolitiken är oseriös och ansvarslös. Därför bör långsiktig säkerhetspolitisk analys sättas före kortsiktigt röstfiske för att lura till sig regeringsmakten.

Hedi Bel Habib är filosofie doktor och forskare. Fristående debattör med lång erfarenhet av analysarbete inom statsförvaltning, varav 15 år på Regeringskansliet.

Inlägget Strategiskt misstag göra Nato till en opinionsfråga dök först upp på Dagens Arena.

Det är dags för Sverige att lämna utbildningspolitikens skamvrå och erkänna friskolesystemets monumentala misslyckande.

Det skulle ju bli så bra. Småskaliga föräldrakooperativ som, sporrade av engagemang, startar förskolor och skolor med lärandet i centrum. För barnens skull.

I stället: miljardvinster för de största friskolekoncernerna, allt större glapp i kunskaper mellan skolor – och kraftig skolsegregation.

I det andra avsnittet av Jesper Rönndahls skärskådning av den svenska skolan, ”Vem mördade skolan?”, förklarar han till hur det gick till när Sverige skapade friskolemodellen. Hur svensk skola blev en vinstmaskin är en kladdig historia. Trots att OECD varnade för att genomföra en storskalig friskolereform, med avskräckande exempel från bland annat Australien och USA, blev den verklighet. Systemskiftet skulle genomföras – till varje pris.

I dag ekar de där löftena allt tommare, sprickorna i modellen är smärtsamt uppenbara. Vi har rört oss bort från utgångspunkten om jämlik utbildning, oavsett bakgrund, till en till synes oändlig vinstfest för friskolekoncernernas ägare. Egentligen är det inte överraskande. Att skolor ska konkurrera på en marknad för att locka elever, med en skolpeng som inte avspeglar behoven, är galenskap.

Så varför har vi behållt systemet, hur kommer det sig att vi inte kastat det överbord?

En del av svaret är, nu liksom då, att det finns pengar att tjäna. Mångårigt och ihärdigt lobbyarbetehar färgat debatten om skolans utformning. Samma politiker som tog strid för reformen 1992 blev senare investerare, ägare och lobbyister för att säkra vinsterna. Till exempel Anders Hultin, som i egenskap av politiskt sakkunnig för Moderaterna var med och konstruerade friskolereformen. Några år senare grundade han Friskolornas riksförbund och 1999 blev han vd för Kunskapsskolan.

Nu framstår det med obestridlig klarhet att det handlade om kommersiella intressen redan från början.

Den svenska välfärden har blivit alltmer maskäten av privatiseringar och vinstkrav. Det är faktiskt smått surrealistiskt att höra argumenten som vill behålla status quo. I en nysläppt bok om vårdens framtida finansiering och organisering, publicerad av näringslivets forskningsinstitut Ratio, är slutsatsen entydig: bara genom ytterligare privata försäkringslösningar och utförare kan vården bli mer jämlik. Upp är ner, ner är upp.

Nu framstår det med obestridlig klarhet att det handlade om kommersiella intressen redan från början. Det var ingen slump att samma personer som drev på friskolor snart skördade frukterna och profiterade på systemet.

Slutsatserna måste hamras in: det spelar faktiskt roll vem som äger en skola, vinst som försvinner från klassrummen drabbar eleverna och det finns en direkt koppling mellan skolpengen och segregationen.

Det är dags för Sverige att lämna utbildningspolitikens skamvrå och erkänna friskolesystemets monumentala misslyckande. Det enda värdiga vore en haverikommission som grundligt dokumenterar korruptionen och kartlägger felstegen. För så här kan vi inte ha det.

Inlägget Vrid av friskolornas vinstkranar dök först upp på Dagens Arena.