Inlägg publicerade i “Samhälle”

”Under två år har Syndikalisterna i Stockholm följt ett arbetslivskriminellt bolag från dess första byggprojekt till det sista. Nu har bolagsägaren lämnat landet. Under sin brottsturné kostade han arbetare, näringsliv och skattebetalare tiotals miljoner kronor”. Emil Boss om arbetslivskriminella byggbolag vars affärsidé är att lura papperslösa byggarbetare på pengar.

Det finns tusentals arbetslivskriminella byggbolag i Sverige. Det här är berättelsen handlar om ett av dem.

Låt oss kalla honom Vladimir, en lettisk byggbolagschef som får näringsförbud i hemlandet. Han tar färjan över till Sverige och börjar om. År 2020 köper han ett gammalt organisationsnummer och skriver denna firma på sin fru. Därmed har han ingen formell koppling till verksamheten. Ingen i Sverige bryr sig om att det i verkligheten är Vladimir som svarar i telefon, som sköter alla kundkontakter och som arbetsleder på byggena.

För att sköta ekonomin tar han hjälp av en så kallad ”möjliggörare” i Stockholm, en fixare specialiserad på att tvätta siffror åt arbetslivskriminella bolag.

På mindre än två år har Vladimir lyckats ta sig in på den svenska byggmarknaden, expandera verksamheten, nästla sig in i de finaste entreprenaderna och samtidigt blåsa fler än trettio arbetare på lön.

Vladimir ansluter bolaget till hantverkssajten Offerta som lovar kunderna seriösa byggproffs. Han får snart jobb med villarenoveringar och ett båthusbygge. Arbetskraften anlitar han via Svenska Palmen, ett nätforum för rysktalande i Sverige. Vladimir riktar in sig på papperslösa arbetare som kommer från länder utanför EU och som är i behov av arbetstillstånd. Vladimir får betalt av kunderna men betalar aldrig ut arbetarnas löner. Eftersom arbetarna är papperslösa litar han på att ingen kommer att hjälpa dem.

För att få tillgång till större byggprojekt tecknar Vladimir ett hängavtal med Byggnads. Bolaget släpps sedan in i allmännyttan och hos de stora byggherrarna. Bolaget renoverar en kommunal skola i Stockholm. Nya arbetare luras på lön. Bolaget bygger bostadsrätter i Eskilstuna åt ett av de största bostadsbolaget. Nya arbetare luras på lön.

Inom ett år har bolaget expanderat och har ett trettiotal anställda och flera parallella projekt igång samtidigt. I Knivsta utanför Stockholm får bolaget i uppgift att bygga bostadsrätter åt ett stort fastighetsbolag. Tolv arbetare bor på bygget i fyra månader. Där arbetar de mellan femtio och åttio timmar per vecka utan att någon reagerar.

Vladimirs olika arbetslag kommer från Uzbekistan, Ukraina och Baltikum. Den gemensamma nämnaren är att alla pratar ryska och att de flesta är i behov av arbetstillstånd antingen efter asylavslag eller för att de är papperslösa. Alla har fått löften av Vladimir om att snart få arbetstillstånd och att få jobba vitt.

I januari 2022 går bolaget i konkurs med över en miljon i skulder. Bolaget är då tömt på pengar och allt konkursförvaltaren hittar är en övergiven firmabil. Ägaren kan inte nås av polisen och bedöms ha lämnat landet.

På mindre än två år har Vladimir lyckats ta sig in på den svenska byggmarknaden, expandera verksamheten, nästla sig in i de finaste entreprenaderna och samtidigt blåsa fler än trettio arbetare på lön. Priset för samhället är högt: Flera miljoner i uteblivna skatter och arbetsgivaravgifter. Mer än sju hundra tusen kronor i statlig lönegaranti.

Vladimirs framfart på svensk byggmarknad möjliggjordes av bristande kontroller från näringslivet och myndigheterna och av att ingen följer upp kollektivavtalen. Men framförallt möjliggjordes den genom den extrema utsattheten hos arbetskraften.

Byggherrarna har betalat över en halv miljon i entreprenörsansvar. Värst har arbetarna drabbats, med skuldsatta familjer och brustna framtidsplaner. En arbetare försökte ta sitt liv efter att ha blivit lurad av Vladimir. Flera andra tvingades återvända till Ukraina och är därför fast i kriget.  

Vladimirs framfart på svensk byggmarknad möjliggjordes av bristande kontroller från näringslivet och myndigheterna och av att ingen följer upp kollektivavtalen. Men framförallt möjliggjordes den genom den extrema utsattheten hos arbetskraften. Hela Vladimirs affärsidé byggde på att ingen kommer att hjälpa arbetare som inte pratar svenska, framförallt inte papperslösa.

Det skulle ironiskt nog visa sig vara just arbetarna som var Vladimirs största hinder. Anställda på bolaget slog larm till Syndikalisterna och till Fairplaybygg varpå härvan kunde nystas upp. Sexton arbetare har hittills fått ut löner genom Syndikalisterna. Entreprenörer, myndigheter och media har larmats. SVT Stockholm, Expressen och Byggnadsarbetaren har beskrivit skandalen. Vladimirs framfart är stoppad för denna gång.

Det är de drabbade arbetarna som är den starkaste kraften för förändring av byggbranschen. Vad hade hänt i detta fall om inte Syndikalisterna och Fairplaybygg hade funnits där och lyssnat på dem? Troligen hade Vladimir då varit många miljoner rikare.

Risken är överhängande för att ju längre kriget pågår, desto större hot om att en allt mer desperat och pressad Putinregim i Donbass trappar upp terrorbombningarna av civila (Foto: CC).

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Putinregimen förbereder nu en upptrappning av kriget för att om möjligt erövra Donbass (östra Ukraina), men de ryska trupperna kommer att möta hårt motstånd och invasionens nya fas kan bli inledningen till ett långvarigt krig.

Risken är överhängande för att ju längre kriget pågår, desto större hot om att en allt mer desperat och pressad Putinregim i Donbass trappar upp terrorbombningarna av civila, som i Syrienkriget och det andra Tjetjenienkriget, där hela städer blev helveten på jorden. Även krigets logik hittills, där ryska markinvasionen med stridsvagnar och andra bepansrade fordon misslyckats, pekar mot ett upptrappat bombkrig. 
En upptrappning  kommer att förstärka alla de chockvågor som kriget redan har sänt och som bland annat har satt världsekonomin i gungning.  
Kriget har fört världen till randen av en livsmedelskris, som i olika grad kommer att drabba alla länder.
Redan innan kriget i Ukraina ökade de globala matpriserna i en rekordsnabb takt, men sedan krigsutbrottet har prisutvecklingen varit chockartad, särskilt på spannmål, och i flera länder har matpriserna fördubblats. De globala matpriserna ökar snabbare än någonsin och steg med 34 procent i årstakt i mars, enligt nya siffror från FN.  

Den dödliga kombinationen av krig, covid-19 och klimatrelaterade katastrofer, som extremtorkan på Afrikas horn, skapar nya hungerkriser och förvärrar de redan pågående. 
Både Ryssland och Ukraina var före kriget två av ”världens brödkorgar” och svarade för totalt 12 procent av det globala kaloriintaget. Tillsammans stod de båda länderna för 30 procent av världens produktion av vete och 20 procent av den odlade majsen, två grödor som är basföda för miljarder människor.
Nästan 50 länder importerar 30 procent av sitt vete, världens vanligaste spannmålsgröda, från Ryssland och Ukraina. ”Fyrtio procent av exporten av vete och majs från Ukraina går till Mellanöstern och Afrika, som redan brottas med hungerproblem, och där ytterligare livsmedelsbrist eller prisökningar skulle kunna underblåsa social oro”, varnade den Internationella fonden för jordbruksutveckling (ett FN-organ) i slutet av mars.  
Inte bara priset på spannmål och vegetabiliska oljor ökar snabbt, utan även priset på energi och konstgödsel.

Kriget har fört landet till randen av en livsmedelskris.

De snabba prisökningarna har dock fått sin motreaktion i form av revolter och masskamp i flera länder. ”Oroligheter i Sri Lanka, Pakistan och Peru under den senaste veckan visar på riskerna. I Sri Lanka har protester brutit ut på grund av brist på gas och andra basvaror. Den tvåsiffriga inflationen i Pakistan har undergrävt stödet för premiärminister Imran Khan och tvingat honom att lämna sitt ämbete”, rapporterade CNN den 9 april. 
Och Imran Khan är bara den förste premiärministern som inflationen, den växande skuldbördan och protesterna får på fall.  
Redan innan kriget var nära två av tre fattiga länder i skuldnöd eller i hög risk att ta sig dit. Nu är det än fler, eftersom räntorna ökar och skuldavbetalningarna slukar en allt större del av krympande statsinkomster. 
Världsekonomin försvagas också av covidutbrottet i Kina som har stängt ner Shanghai, en stad med världens största hamn och nästan lika många invånare som samtliga nordiska länder tillsammans, samt landets största industri- och finanscentra. Shanghai är heller inte den enda stad i Kina som är helt eller delvis nedstängd. 
Att Kina drabbas av den värsta covidvågen sedan viruset först upptäcktes i Wuhan för mer än två år sedan riktar ytterligare ett hårt slag mot en ekonomi som saktade in rejält i slutet av förra året samt skapar ytterligare ”störningar” i världshandeln och de globala krisande leveranskedjorna. 

”Kriget mot Ukraina har lagt en mängd nya risker till de redan existerande risker som skapats eller förvärrats av pandemin. Kriget har redan satt fart på den globala inflationen. Dess omedelbara ekonomiska effekter märktes tydligt på råvarumarknaderna i en utbudschock som påminner om 1970-talets oljechocker – förutom att den här gången handlar det också om kraftigt stigande livsmedelspriser”, varnar Världsbanken och skriver vidare att:
”Störningar till följd av kriget har ytterligare skadat handelsförbindelserna och stoppat jordbruksproduktionen hos två viktiga globala leverantörer, vilket kommer att drabba de fattiga hårdast, som kommer att få se mycket högre priser på livsmedel och andra basvaror.”
Krigets främsta offer är Ukrainas folk och ekonomi som riskerar att krympa med hälften. Men kriget, som är en följd av intensifierade imperialistiska maktstrider kantad av krigshets och militarism, kan även få världsekonomin på fall.  
Endast arbetarklassens internationella kamp och organisering kan avskaffa den katastrofkapitalism som idag osäkrar världen och sätter planetens framtid på spel. Om framtiden ska bli möjlig måste en ny värld byggas – en socialistisk värld i fred och frihet.

Inlägget Globala chockvågor från helvetet i Donbass dök först upp på .

Foto: Alexander Yarashuk

 

Kære landsmænd, kære arbejdere!

 

Ruslands krig mod Ukraine har nu varet i over en måned. Fra begyndelsen har Belarus stillet sig på Ruslands side. Deres tropper trænger ind i Ukraine fra vort territorium, raketter affyres, fly letter. Og jo mere Belarus involveres i krigen – jo mere dets deltagelse i aggressionen ødelægger infrastruktur, hjem, og dræber civile ukrainere, kvinder, ældre og børn – jo mere vil det internationale samfund øge sine sanktioner imod vores land. Vi mærker det allerede. Priserne stiger. Firmaer lukker eller tvinger arbejdstiden ned, og vi har fået problemer med løn. Turbulensen har allerede påvirket strategisk vigtige firmaer som MKZT [note 1], olieraffinaderier og Belaruskali [2]. For første gang i mange år har Belaruskali været nødt til at låne penge i banken for at betale løn til sine ansatte.

 

Men dette er kun begyndelsen. Det internationale samfunds beslutsomhed mht at straffe de ansvarlige for krigen og graden af sanktioner er af en størrelsesorden, så der om få år ikke vil være mere tilbage af landets moderne økonomi.

 

Landet vil gradvis synke ned til det tekniske og teknologiske niveau af økonomi, som midt i sidste århundrede. Forværringen vil blive fulgt af udbredt lokal arbejdsløshed, ekstremt lave lønninger, fattigdom og elendighed i befolkningen.

 

Derudover vil Belarus, sammen med Rusland som den militære aggressor, være tvunget til at betale mange milliarder dollars i krigsskadeerstatninger til Ukraine for de enorme ødelæggelser, krigen har skabt. Lige som Nazityskland betalte erstatninger til Sovjetunionen efter Anden Verdenskrig, og som lagde grunden til virksomheder i Minsk som MAZ, MTZ, Motovelo og flere andre.

 

På den måde vil Belarus, for at garantere sin egen fremtid, skulle betale for at have kastet sig ud i krigen mod Ukraine. Landet har sat sin fremtid som fri og suveræn stat på spil og dets befolkning vil nå grænsen for fysisk overlevelse.

 

Det er få andre lande i verden, der har oplevet krige i deres historie i så dødelig grad som os. Vi må gøre alt, hvad vi formår for at genvinde et godt omdømme, så Belarus aldrig bliver set som en militær aggressor. Hvem skulle ellers gøre det? Vores lands navn, vores store og små byers navne må ikke personificere truslen og faren mod folket i nabolandet Ukraine – vores broderfolk. Må ikke personificere død.

 

Jeg, Alexander Yarashuk, søger, som formand for den Belarussiske Kongres af Demokratiske Fagforeninger, at få jer i tale. Ruslands krig i Ukraine er ikke vores krig. Vi kan standse den, vi skal stoppe den. Det absolutte flertal af vores befolkning, 97 procent, ønsker ikke, at Belarus skal deltage i krigen i Ukraine! Vores efterkommere vil ikke tilgive os for at være tavse på dette mest kritiske tidspunkt af vores historie! Vær ikke bange for noget eller nogen! Det er svært at forestille sig noget værre end det, der sker os i dag. Det har aldrig været en forbrydelse at kræve fred noget sted i verden. Og på samme måde har der aldrig eksisteret en mere ædel sag end at sætte sig imod krig, mod mord på uskyldige mennesker, kvinder, ældre og børn!

 

Rejs kravet på jeres arbejdspladser, på vegne af samtlige ansatte: Nej til krigen, Nej til Belarus’ deltagelse i den! Kræv et forbud mod at sende belarussiske tropper til Ukraine, kræv, at de russiske tropper trækker sig tilbage fra vort land! Lad os gøre det nu, lad os gøre det i dag! For i morgen er det for sent! For ellers bliver der måske slet ikke noget i morgen for belarusserne!

 

Minsk, 29. marts 2022

 

Oversat fra New Politics af Anne Haarløv

 

Noter:

[1] MKZT ligger i Minsk og fremstiller tunge off-road køretøjer, især militærlastbiler.
[2] Belaruskali er et af de største statsejede firmaer i Belarus og en af verdens største producenter af kunstgødning, der i 2019 leverede 20% af verdens forbrug. Selskabet er den største skatteyder i Belarus og en vigtig kilde til udenlandsk valuta for Belarus’ regering.

 

Brutal general tar över de ryska trupperna i Ukraina, kantarellplockare döms till böter och ett stängt fängelse öppnas på nytt. Här är dagens nyhetssammanfattning.

LÖRDAG 23 APRIL 2022 KL. 15:00–18:00

En feministisk skrivworkshop för transpersoner och kvinnor som leds av författarna Yolanda Bohm Ramirez och Felicia Mulinari.

Maila felicia.mulinari@gmail.com och anmäl dig så får du en zoomlänk.
Gratis, och du behöver inte ha skrivit tidigare.

Tema: Skriv om dina erfarenheter av rasism. Vi kommer att utforska relationen mellan rasism och språk, språk och motstånd. Felicia och Yolanda kommer att prata om deras eget skrivande och texter som varit viktiga för dom. Vi testar på att skriva dikter, berättelser och tankar på ett fritt och kreativt sätt. Du får skriva egna texter och testa att skriva kollektivt. Inte minst får du möjlighet att utforska skrivande och rasism tillsammans med andra.

Välkommen!
Lördagen den 23 april kl 15-18
OBS FÖRANMÄLAN maila och säg att du vill vara med till felicia.mulinari@gmail.comFörst till kvarn! Du får sen en zoomlänk till din mail när workshopen närmar sig och deltar på distans via en dator/ surfplatta.

Vill du veta mer om Your Silence Will Not Protect Yous feministiska och antirasistiska skrivarkruser?

Info här: https://kvinnofolkhogskolan.se/…/your-silence-will-not…/Yolanda Bohm Ramirez är Spoken word-artist och transaktivist och har gett ut diktsamlingen Ikon.
Felicia Mulinari är poet och dramatiker och jobbar på skrivarkursen Your Silence will not protect you. 

Redaktionen
redaktionen@dikko.nu

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS

Jag skulle bli praktikant på DIKKO var det tänkt. Men att få Arbetsförmedlingen med på tåget visade sig vara mycket komplicerat.

Jag började arbeta när jag var nitton år och har mest varit olika typer av biträden. Cafébiträde, vårdbiträde och bageribiträde varvat med att vara sjukskriven och arbetslös. Idag är jag fyrtiofem och det känns som min sysselsättning går i cirklar. Jag är arbetslös, blir projektanställd, blir utmattad och sjukskriven tills jag inte får vara sjukskriven mer och börjar om som arbetslös.

Det känns ibland ganska tröstlöst

Nu senast har jag väntat på att få hjälp med min ADHD så jag kanske kan få slippa ytterligare en utmattningsdepression. Fått ett fint papper av psykologen där det står att Agnes inte ska sättas i åtgärd förrän hon fått mediciner och mediciner får man inte i en handvändning.

Man måste först köa för utredning om man har ADHD sedan stå i en ny kö för att få prova ut ADHD-medicin nämligen. Vi är alldeles för många som utan hänsyn till regionernas budget behöver hjälp samtidigt, alltså står vi i kö i åratal.

Ekonomiskt bistånd har tyvärr inte tålamod för någon kö, deras mål är att jag ska bli självförsörjande. Det är mitt mål med, att leva på socialbidrag är på alla sätt vidrigt. Det är bara det att jag blir allvarligt sjuk varje gång jag försöker arbeta.

Till slut hade jag stått i kö för länge och klockan var slagen för arbetsmarknadsåtgärd

Att praktisera på DIKKO kändes klockrent. Jag får utveckla mitt skrivande och öva på en tillvaro med deadlines samtidigt som jag får vara hemma, vilket är mer vilsamt, och sköta mitt jobb på distans.

Men icke. Handläggaren på Arbetsförmedlingen kunde inte fatta något beslut så snabbt. De har ett samarbete med Folkuniversitetet där folk arbetar med att handleda oss som står långt från arbetsmarknaden. Förmodligen för att de la ner halva Arbetsförmedlingen strax innan pandemin och nu får de roa sig med att trolla med knäna.

Ansvarig person på Folkuniversitetet kunde inte bokas förrän handläggaren hade haft sin julledighet Sedan tar det ungefär tre veckor. Oklart varför, den från Folkuniversitetet kanske läser väldigt långsamt? Efter det ska jag ha samtal med denna person om vem jag är och vad jag har för styrkor och svagheter. Har jag riktig tur ska vi göra en hel tidslinje över mitt liv och prata framtidsdrömmar. Detta är som sagt inte min första åtgärd och jag hatar det innerligt varenda gång. Jag vill inte dela mitt livs historia med en enda samhällsrepresentant till.

Så för att slippa den förnedrande intervjubiten försökte jag förekomma genom att föreslå DIKKO

Men se det gick inte alls. Jag ska göra något som heter arbetsförmågebedömning och då måste jag vara på en fysisk plats. Jag har en snäll kompis med tatueringsstudio, så jag är där istället. Jag är nu inne på min tredje vecka och det är tänkt att Folkuniversitetet ska komma på besök men jag har inte hört ett pip från dem. Är detta verkligen mycket bättre än att jag hade varit på DIKKO? Jag kan inte riktigt se den stora vinsten med den fysiska arbetsplatsen och jag förstår inte hur de kan göra en bedömning när vi aldrig hörs av.

Så oerhört många handläggare, personal på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Ekonomiskt bistånd, arbetsmarknadsprojektledare, psykologer, psykiatriker, arbetsterapeuter, sjukgymnaster.
Så oerhört lite hjälp som faktiskt sipprar fram till mig. Detta kan inte vara det mest effektiva sättet att lösa saken på. De enda som verkar få en säkrad inkomst är de som jobbar med att vakta oss arbetslösa. Jag borde gå med i Svenskt näringsliv eftersom jag skapar så otroligt många arbetstillfällen.

Jag bråkade ett tag för jag är sån sedan födseln

Tyckte det var klent med anpassning för mitt funktionshinder och att det var lite absurt att jag inte fick jobba på distans när det är något så många som möjligt skulle ägna sig åt under alla år med pandemin. Men det hjälpte inte. Tio timmar i veckan gör jag vad Arbetsförmedlingen säger till mig.

Men på min fritid tänker jag vara praktikant på DIKKO och skriva små grunkor i största hemlighet

Agnes Recksén
redaktionen@dikko.nu

Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046

Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61

IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS

Brist på donerade kroppar begränsar möjligheterna för kirurger att vidareutbilda sig. Nu hoppas Sahlgrenska akademin i Göteborg att fler ska bli donatorer. ”Vi skulle behöva fördubbla vår volym”, säger Magnus Braide vid Sahlgrenska akademin. Många är medvetna om att man efter döden kan välja att donera sina organ, men färre vet att man kan gå […]

The post Brist på lik – Sahlgrenska söker fler donatorer appeared first on Syre.