Tidningar - Nyhetskartan.se

Det geopolitiska brädet är i gungning. Krig rasar i Ukraina och sanktioner lamslår Ryssland, en av planetens viktigaste oljeexportörer. USA:s sanktioner mot Ryssland har skapat ett realpolitiskt problem i tider av skyhöga bensin- och oljefatpriser – och Vita huset vänder sig till en föraktad och avfärdad ex-partner: Venezuela, vars styre inte ens erkänns som legitim av USA.

I kläm hamnar Juan Guaidó, självutnämnd ”interimspresident” stödd och erkänd av många västländer (däribland USA och Sverige). USA:s gläntade dörr till Venezuela kan rita om den inrikespolitiska kartan i den krishärjade latinamerikanska nationen, med världens största oljereserver.

VENEZUELA/USA | President Joe Biden har många gånger varit tydlig med att USA inte har några planer på att ändra fot när det gäller Venezuela, sedan många år skakat av ekonomiskt kaos och politiskt förtryck.

Sanktioner har införts för att pressa president Nicolas Maduro och övriga makthavare i Venezuela, men sedan slutet av februari råder väpnad konflikt i Ukraina och sanktioner har införts mot Ryssland, en av USA:s primära importkällor av råolja – 670 000 fat om dagen.

Realpolitiska förhållanden fick därför Vita huset att första veckan i mars kvittera ut biljetter till den venezolanska huvudstaden Caracas och uppsöka företrädare för Maduros regering för samtal.

”Framstående röster anslutna till båda stora amerikanska politiska partier pekade på Venezuela som ett potentiellt substitut när USA och dess allierade började överväga sanktioner mot rysk olje- och gasexport den här månaden för att straffa landet för förödelsen i Ukraina”, skriver New York Times som var först med att rapportera om samtalen mellan Venezuela och USA – de första i sitt slag sedan 2019.

Juan Guaidó – inte Nicolas Maduro

Det var då – efter ett presidentval omgärdat av uppgifter om valfusk och politiskt kaos – som USA bröt sina diplomatiska förbindelser med Venezuela mot anklagelser om valfusk och stängde sin ambassad i Caracas.Istället erkände den dåvarande amerikanske presidenten Donald Trump oppositionsledaren Juan Guaidó som rättmätig president, vilket snart gav ringar på vattnet i väst – och Sverige var ett av många länder som följde i USA:s fotspår.

”Bortsett från den politiska whiplash som det innebär att återuppta oljehandeln med Venezuela för att möta vad USA ser som en mer omedelbar utmaning i Ryssland finns det praktiska problem med att öka produktionen också. Venezuelanska oljefält har länge lidit av misskötsel och vissa branschanalytiker säger att det kan gå långsamt att öka utbudet”, rapporterar New York Times.

Republikansk kritik – och stöd

På amerikansk hemmaplan har Joe Bidens gröna ljus till öppnade samtal med Nicolas Maduro – som han inte ens erkänner som legitim – kritiserats, bland annat av Marco Rubio, republikansk senator från Florida och viktig röst i hispaniska väljarkårer, som anklagar presidenten för att använda ”Ryssland som ursäkt för att sluta ett avtal som de alltid velat göra med Maduro”.

Men New York Times kartläggning visar att det finns ett utbrett stöd för ett oljesamarbete med Venezuela även bland inflytelserika republikaner. En av dem är Scott Taylor, före detta kongressledamot från Virginia som arbetar nära Robert Stryk, en lobbyist med nära band till den venezolanska regeringen.

I andra delar av den värdekonservativa amerikanska myllan finns det röster som är beredda att välkomna Venezuela in i värmen igen – och inte bara för att kratta manegen för ett ekonomiskt och politiskt slag för Ryssland och Kina, som inte avslutat några ekonomiska eller politiska förbindelser med Caracas:

”Venezuela har de största hittills påträffade oljereserverna, ska vi lämna över dem till kineser och ryssar?” skrev Trish Regan, en inflytelserik mediepersonlighet som länge var knuten till Fox Business, på Twitter.

Maduro – plötsligt i stormens centrum

Samtidigt som bombregn haglar över ukrainska städer har politiska privatjetar gått inför landning i skytteltrafik i Caracas för möten med Venezuelas president Nicolas Maduro.

Strax före invasionen mötte Maduro Rysslands vice-premiärminister Jurij Borisov, i vad som av analytiker förmodas ha varit en taktisk visit för att säkra framtida goda relationer –särskilt mot bakgrund av att den ryske presidenten Vladimir Putin och Maduro officiellt talat med varandra per telefon vid minst två tillfällen sedan i februari.

USA:s plötsliga uppvaktning av en svuren ideologisk fiende ger därför Nicolas Maduro ett oväntat trumfkort att använda vid det storpolitiska spelbordet. Det har även noterats att Venezuela inte längre aktivt öppet stöder Rysslands invasion av Ukraina, utan istället ”manar till en diplomatisk lösning på krisen”.Den kanske viktigaste symbolpolitiska signalen var när två amerikanska medborgare som sedan 2017 hållits frihetsberövade i Venezuela frisläpptes kort efter Bidendelegationens visit i Caracas i början av mars. En av de frisläppta var en högt uppsatt chef inom Citgo, det amerikanska oljebolag som tidigare kontrollerades av Venezuelas statliga oljebolag PDVSA.

Citgo – Guaidós bas

Citgo hamnade i politiskt blickfång i samband med maktkampen mellan Nicolas Maduro och Juan Guaidó 2019, då det Houstonbaserade oljebolaget övertogs och hamnade under Guaidós kontroll efter beslut från dåvarande presidenten Donald Trump.

Guaidó inkluderades inte av några amerikanska sanktioner och fick fria händer att utnämna en styrelse och såg med Citgos oljedollar ut att ha en ekonomisk plattform inför slutmarschen till presidentpalatset Miraflores.Men Trumps tjänst kan i praktiken utmynna i en politisk björntjänst då Washingtons erkännande av Guaidós interimspresidentskap och fullmakt över Citgo i samma sekund gjorde honom till Venezuelas juridiska representation inför amerikanska domstolar.

– Vi måste göra något, vi behöver USA:s stöd i sex till sju månader till för att undvika en påtvingad utbrytning, sa Horacio Medina, en Miamibaserade oljeingenjör och styrelseledamot tillsatt av Juan Guaidó 2019, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

Oljebolag på auktion

Orden föll hösten 2021, då Citgos likviditet dalade. Men istället för omedelbar amerikansk uppbackning har Guaidó kritiserats hårt för att inte haft kontroll över bolaget, som förlorat stora summor på mutor, bjudresor och dyra lägenheter i Houston, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Borgenärer och fordringsägare fick till slut nog och USA:s myndighet för kontroll av efterlevnad av sanktioner mot externa aktörer (OAFC) klev in samtidigt som börsföretaget Law 360 den 2 mars rapporterade att en domare i Delaware beslutat att amerikanska sanktioner mot Venezuela inte förhindrar rätten att vidta ”inledande” steg mot en försäljning av andelarna i PDV Holding, som i praktiken kontrollerar oljejätten Citgo:

– Rätten finner ingenting som förhindrar den från att vidta dessa åtgärder, sa distriktsdomare Leonard Stark i ett uttalande, rapporterar Law 360.

När Citgos kontrollerande hand – PDV Holding – auktioneras ut väcks frågetecken om den väststödde Juan Guaidós framtida kontroll över bolagets styrelse och kapital – särskilt som det i venezolansk press börjat figurera uppgifter om att det ryska oljebolaget Rosneft (vars majoritetsägare är ryska staten) flyttat fram sina positioner när det gäller bolagets förlorade säkerhet i Citgo.

Ryska intressen i Venezuela har också säkrats tack vare Cypernskrivna bolag som inte omfattas av de amerikanska sanktionerna, rapporterar Reuters.

Spelet om oljan och guldet

I Storbritannien ser Guaidó däremot ut att ha säkrat kapital efter att Högsta domstolen i London utnämnde honom som rättmätig ägare av guldreserver till ett värde av 15 miljarder kronor eftersom den brittiska regeringen alltjämt ser honom som ”Venezuelas rättmätige statschef” – guldreserver som den venezolanska staten har krävt tillbaka från Bank of England.

Men snart kan 15 miljarder kronor hit och dit vara småkronor, även för en statskassa så ekande tom och skuldsatt som Venezuelas, kontrollerad av president Nicolas Maduro. Och allt tack vare omständigheter som varken Maduro eller Guaidó haft det minsta med att göra: Rysslands invasion i Ukraina. Oljepriser har skenat iväg och fatpriser når de högsta nivåerna under över 14 år.

– Vi måste minska vårt oljeberoende, men det kommer ta tid, sa den nederländska premiärministern Mark Rutte under en presskonferens den 7 mars, rapporterar BBC.

En omställning som säkrar oljestaters fortsatta plats på energibanan – och för Venezuela med världens största oljereserver till en politisk trofé i tider av ekonomisk oro.

”Ner är upp”

För närvarande, medan det geopolitiska brädet är i gungning, kan Juan Guaidó inte annat än stå stilla och från sidlinjen följa utvecklingen kring USA:s tinande relationer med Venezuela – och vädja till Joe Biden att inte ”vika sig för Maduro”.

Nicolas Maduro, däremot, flyttar fram sina positioner så mycket som möjligt. USA:s president Joe Biden har uttryckligen förklarat att kampen mellan auktoritära och demokratiska styren utgör ”vår tids kamp”, men demokrati äger inte förmågan att automatiskt tända hushålls lampor, lysa upp industrier eller betala ut profiter till aktieinnehavare i fossila bolag.

Rysslands invasion av och krig i Ukraina är inget annat än en geopolitisk skänk från ovan som av allt att döma återbördar Venezuela in i maktens korridorer. Åtminstone på kort sikt, menar Steffen Hertog, Mellanösternexpert och professor i komparativ politik vid London School of Economics:

– Det är definitivt goda nyheter på kort sikt för oljeexportörer, inklusive dem som kanske kan släppa ut ytterligare olja på marknaden genom mildrade eller upphävda amerikanska sanktioner, som Iran och Venezuela, säger han till tidningen Fortune.

***

Läs även:REPORTAGE | Splittrad opposition backar i Venezuela Skyfall i Venezuela: ”Hus försvann”Venezuelasamtal inledda i Mexiko Venezuelaner välkomnas i grannländerna

The post Ukrainakrisen ett trumfkort för Venezuela appeared first on Tidningen Global.

– Kommunal har centralt tecknat ett avtal där en del är det nya arbetstidsmåttet. Nattarbetarna ska få sin arbetstid minskad med två timmar i veckan för att få de som jobbar ska kunna återhämta sig, fler ska orka jobba heltid, säger Britt-Marie Balaj, Kommunals ordförande i Örebro.

Medlemmarna i Örebro är upprörda över att beslutet om hur arbetstidsförkortningen schemaläggs varierar stort från de olika arbetsplatserna inom kommunen. De är inte ensamma, runt om i landet görs olika tolkningar av hur arbetstidsförkortningen ska läggas ut.

– En del får flera arbetspass tack vare detta och en del tar tio minuter från varje arbetspass. Båda modellerna tycker vi är fel eftersom vi anser att det är tydligt att det ska finnas utrymme för återhämtning och det blir det inte med några minuter här eller där. De som dessutom får fler arbetspass till följd av detta får inte heller mer chans att återhämta sig, säger Britt-Marie Balaj.

Vissa verksamheter väljer att med arbetstidsförkortningen ta bort ett helt pass i stället för att korta i flera pass. Enligt Kommunal det på det sättet som det är tänkt att arbetstidsförkortningen ska användas, så att att de som jobbar natt ska kunna få färre pass och tid att återhämta sig mellan passen. I stället har det på vissa håll menar kommunal till och med inneburit att de anställda får fler nattpass när schemat läggs med kortare pass.

Men tolkningen är inte helt lätt att göra som avtalet är skrivet.

– Det finns på pränt att man säger att två timmar i veckan ska minskas, men det finns ju inget som säger hur det här ska gå till. Men Kommunals budskap centralt är ju ändå att det är återhämtning som gäller, säger Britt-Marie Balaj.

För att protestera mot att schemaläggningen skiljer sig mellan olika arbetsplatser samlade kommunals medlemmar ihop över 350 namnunderteckningarna i en protestlista. Namnlistan överlämnades sedan till politikerna som styr Örebro.

– Det här med schemaläggning är en komplex process där många verksamheter har en ansträngd ekonomi. Vi som politiker ska inte lägga oss i fackets och arbetsgivarnas dialog, men vi tittar på möjligheter att kunna förbättra de ekonomiska förutsättningarna, säger John Johansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro.

Marie Brorsson (S), kommunalråd med ansvar för social välfärd, och John Johansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Örebro, får namnlistan från Kommunals ordförande i Örebro Britt-Marie Balaj.