Inlägg publicerade i “Tidningar”

Precis som demonstrationen den 5 mars betonade kräver vi ”att Sverige öppnar sina gränser för alla som söker skydd från beväpnade konflikter” (Foto: Vilgot Karlsson).

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Samtidigt som makthavarna säger sig stå i solidaritet med de som tvingas fly från Ukrainakriget och står beredda att välkomna dem vill de samtidigt ”inte upprepa samma misstag som 2015”. Men det är samtidigt enligt dem skillnad på flyktingar och flyktingar, vilket får många att med rätta ifrågasätta etablissemangets påstådda och nyupptäckta flyktingsolidaritet.

Omkring 30,000 ukrainska flyktingar beräknas ha kommit till Sverige i dagsläget. Migrationsverkets prognoser pekar på att så många som 200,000 kan ha tvingats fly till Sverige till sommaren.
Runtom i Europa, och även i Sverige, är det frivilligorganisationer och privatpersoner som öppnar sina hem och hjärtan för de som tvingats på flykt. Det är beundransvärt.
Staten å sin sida anspelar också på medmänsklighet och solidaritet. I Stockholm får alla som har ukrainskt pass åka gratis i kollektivtrafiken, man erbjuder svenskaundervisning från dag ett, och eftersom de omfattas av EU:s massflyktingdirektiv ska de omedelbart erbjudas ett tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd.
Det är bra. Men varför får exempelvis afghanska och syriska flyktingar inte åka gratis i kollektivtrafiken, som istället utsätts för rasprofilering och jagas av polis för att utvisas? Varför ingår inte de i EU:s massflyktingdirektiv? Är det skillnad på att fly från bomber i Kiev än Damaskus och Kabul?

Anledningen som ges verkar vara att de från Ukraina flyr ”på riktigt”, och att Ukraina ligger i vårt närområde. Till och med det rasistiska och flyktinghatande högerpartiet Sverigedemokraterna säger nu att ukrainska flyktingar ska få komma till Sverige. I DN den 21 mars säger SD:s gruppledare i Karlskrona, Christopher Larsson:
– Massinvandringen har lett till gruppvåldtäkter, bilbränder och utanförskapsområden – ord som vi inte ens hade innan. Men de ukrainska flyktingar som kommer hit har ingenting med det att göra. De är kristna ortodoxa många av dem. De vill jobba och försörja sig. Så det är klart att det finns plats för riktiga flyktingar.
Ett mer rasistiskt uttalande är nog svårt att hitta. Men bland SD är det lätt – Jimmie Åkesson skrev i Aftonbladet den 31 mars att det tidigare har handlat om ”proffsmigranter” och ”muslimska män”, medan de som nu flyr gör det ”på riktigt”.
Att SD toppar listan på politiker som utfört våldsbrott och sexuella övergrepp – nästan dagligen kommer nya skandaler och avslöjanden – nämner förstås ingen SD-politiker.
De övriga blåbruna har också svängt, från propagandaaffischer och hätska utspel om att ”Sverige är fullt!” till att man nu ”måste hjälpa”. Det är en falskhet som snart kommer bytas ut till nya krav på att flyktingarna ”måste bort”, precis som 2015 när dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) gick från ”Vårt Europa bygger inga murar” till att införa bland de strängaste asylreglerna i hela EU.

Utvisningsminister Anders Ygeman (S) påpekade vid upprepade tillfällen på en presskonferens den 31 mars att Sverige ”inte ska tillbaka till 2015”, för då tog landet ett ”oproportionerligt stort ansvar”. Vidare sade han att:
– Utgångspunkten för uppehållstillstånd med tillfälligt skydd är ett år – det är grunden för det svenska mottagandet.
I SVT:s Aktuellt den 31 mars debatterade Ygeman och Åkesson mot varandra angående flyktingpolitiken. En som vill utvisa mycket debatterade alltså mot en som vill utvisa mer. Det hade varit mer intressant att låta flyktingar, asylsökande, flyktingorganisationer och andra hjälp- och stödgrupper få komma till tals, istället för två nyanser av brunt.
Debatten såväl vad gäller flyktingar som militär upprustning och Nato saknar andra perspektiv än högerns och etablissemangets, vilket gör att samma budskap basuneras ut överallt.
Sverige var aldrig nära en ”systemkollaps” 2015, som både S-MP-regeringen och de blåbruna hela tiden har hävdat. Chockdoktrinen som den svenska staten då drev igenom försämrade kraftigt asylrätten och avhumaniserade de som flydde, med påstådd systemkollaps som motivering.
Detta trots att aktieutdelningen 2015 landade på 173 miljarder kronor, och att Riksgälden i början av 2017 skrev att ”Statens totala in- och utbetalningar under 2016 resulterade i ett överskott på 85,3 miljarder kronor” – ett slutsaldo som var det bästa på nästan ett årtionde.

Enligt Migrationsverket kan flyktingströmmen komma att kosta 33 miljarder kronor i år om prognosen på 200 000 flyktingar infrias. Det kommer framöver att användas i debatten som ett sätt att motivera nedskärningar, precis som den militära upprustningen för att ”garantera Sveriges säkerhet” också kommer det.
Dock finns det pengar för att ta emot och hjälpa alla flyktingar samt för att garantera en upprustning av välfärden, schyssta jobb med bra villkor och löner, en grön omställning, nya miljonprogram som kan bygga bort den akuta bostadsbristen, med mera. Men de finns där makthavarna vägrar att plocka dem från: de superrika, storföretag och bankerna.
Ingen väljer att fly. Det är något man tvingas till på grund av en outhärdlig situation. Flyktingar och andra utsatta grupper tjänar inget på att ställas emot varandra. När olika delar av arbetarklassen ställs mot varandra uppifrån och eggas på av makthavarnas medvetna splittringar och söndra-och-härska-taktik genom rasism och annan reaktionär retorik gynnar det endast de i toppen.
Inget har någonsin blivit bättre för en svensk arbetare av att asylsökande utnyttjas på arbetsmarknaden, diskrimineras och utvisas. Arbetarklassen har gemensamma intressen, och behöver gemensam kamp för att alla ska få det bättre.

Inlägget Varning för makthavarnas falska flyktingsolidaritet dök först upp på .

Äldrevårdsstrejk i Gipuzkoa, Baskien. Arbetarkampen och feminismen förenas i de lila färgerna.

av Elin Gauffin // Artikel i Offensiv

Offensiv intervjuar John Hird, lärare och socialist i Baskien i Spanien, om hur det går med den massiva feministiska rörelsen i landet. Stora medier har slutat att rapportera. Vad hände på den internationella kvinnodagen?

–Höjdpunkten för kvinnokampen var år 2018/19 när demonstrationer med hundratusentals och även strejker stannade delar av landet. Pandemin skar av den uppåtgående rörelsen, men den lever än.
– Den 8 mars hade PSOE-UP-regeringen gett tillstånd till marscherna, men det var precis i uppstartsfasen av covid-19. Detta utnyttjade högerpartierna VOX och PP genom att hävda att det var kvinnornas fel (alla som hade varit ute och demonstrerat för feminism) att viruset fick sådan spridning i Spanien.
– Pandemin och sättet som etablissemanget bekämpade den innebar en stark ökning av kvinnoförtrycket. 79 procent av kvinnorna har i undersökningar svarat att de upplevde mer hot under pandemin. 486 fall av våld mot kvinnor rapporteras in till polisen varje dag (och då är ändå mörkertalet stort). Det har skett en 9,6-procentig ökning av inrapporterat våld mot kvinnor.

– VOX- och PP-högern har börjat ändra språkbruket. Förut kallades våldet för ”våld i hemmet”. Den feministiska rörelsen har ändrat detta till ”genusvåldet” som det allmänt accepterade begreppet.
– När det sker ett mord på en kvinna, femicide, är det alltid en protest. Detta får aldrig ske i tysthet – detta har kvinnorörelsen sett till.
– Det var i mitten av oktober som Erika Tavares dödades av sin exmake i Viktoria-Gastiez. Denna gång blev det inte bara protester, utan även en strejkaktion när hennes arbetskamrater på Mercedesfabriken gick av sitt skift i 30 minuter för att markera sin avsky mot detta fruktansvärda dåd. Sedan dess har det varit fler sådana uttryck för feministisk arbetarkamp.

– I tunnelbanan i Bilbao jobbar många städare på underhandskontrakt. När en av dem rapporterade sexuella trakasserier ordnade fackföreningen en demonstration utanför tunnelbanan.
– En kvinna på bussen blev misshandlad av sin partner och föraren som försökte stoppa det blev också attackerad. Fackföreningen svarade med att delta på en så kallad koncentration – protest mot våldet.
– I regionalvalet i regionen Kastilien och León gick nyfascistiska VOX framåt. Den traditionella högern, PP, behövde göra upp med dem för att få till en gemensam regering. Dessa högerpartier har nu lagt ett lagförslag om att man ska sluta kalla mäns våld mot kvinnor för genusvåldet, utan istället ska det kallas för det inomfamiljära våldet. Detta är ett sätt att göra offren osynliga.
– Högern hetsar också mot kvinnor och alla som protesterar och kallar dem “feminazis”.

– Den mest radikala fackföreningen, ELA, organiserar många arbetare som tidigare har varit oorganiserade, som lokalvårdare, vårdanställda mot nedskärningar och hemtjänstpersonal. De förenar medvetet arbetarkampen med feminismen genom att man på protesterna ofta klär sig i lila. De har fått igenom att privata företag måste redovisa lönerna öppet och de har hjälpt kvinnor att se hur de är diskriminerade och att protestera mot detta.
– Kvinnokampen pågår dagligen. På självaste 8 mars var det återigen stora elevstrejker, och även om demonstrationerna på kvällen inte var lika stora som förut var de fortfarande stora. Det var till exempel 50,000 i Madrid och lika många i Barcelona samt demonstrationer med tusentals deltagare i alla stora och medelstora städer över hela landet.

Inlägget Vad hände i Spanien den 8 mars? dök först upp på .

Frente Amplio och den fackliga centralorganisationen PIT-CNT fick ihop 800,000 namnunderskrifter för att få igenom folkomröstningen, men förlorade med små marginaler.

av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

Den 27 mars genomfördes en folkomröstning i Uruguay gällande ett nyliberalt lagförslag som har tagits fram av landets högerregering.

I höstas samlade vänsterkoalitionen Frente Amplio och den fackliga centralorganisationen PIT-CNT ihop 800,000 namnunderskrifter för att få igenom folkomröstningen, men förlorade med små marginaler.
Folkomröstningen i Uruguay handlade om 135 punkter i ett lagförslag med 476 punkter. Detta kommer att innebära en mängd ändringar i andra lagar.
Vänstern i landet ville få bort de 135 punkterna som innehåller en mängd nyliberala reformer, som bland annat gör det enklare att privatisera offentliga företag, inskränker strejkrätten och ger polisen ökade befogenheter.
De begränsar också rätten att protestera på gator och torg, och höjer straffet för ockupation av offentliga utrymmen.
I valet deltog 85 procent av alla röstberättigade, och högern vann med en marginal på bara 22 000 röster. Det är en förlust för befolkningen i Uruguay att lagen nu kommer att genomföras, som ett stort steg i nyliberaliseringen av landet.

Tillsammans med den fackliga centralorganisationen PIT-CNT samlade vänsterkoalitionen Frente Amplio ihop 800,000 namnunderskrifter ifjol för att få igenom folkomröstningen. Frente Amplio menar att lagförslaget kränker folkets rättigheter och att det uppmuntrar till ökade polisiära övergrepp mot folket. Dessutom kommer det att innebära stora attacker mot arbetarkampen, bland annat genom försämrad strejkrätt.
Den här folkomröstningen innebar inte bara att visa stöd för eller emot lagförslaget, utan emot själva regeringen. Motståndet mot regeringen finns hos minst halva befolkningen.
Vänstern kommer nu att dra lärdomar av denna kamp och kampen kommer att fortsätta på andra plan för att motverka den nyliberala utvecklingen i landet. Nu är det mycket viktigt att vänstern inte viker ner sig mot högern, utan fortsätter att vara ett kämpande alternativ.

Inlägget Uruguay: Bakslag för vänstern i folkomröstning dök först upp på .

Unga Socialister slöt upp på protesten utanför Socialstyrelsen i Stockholm (Foto: Vilgot Karlsson).

av Rock Lipponen // Artikel i Offensiv

Den 31 mars var det Transgender Day of Visibility. En dag för att synliggöra transpersoner och kämpa mot transhatet i samhället. I Sverige hade flera initiativtagare som alla är gräsrotstransaktivister gått ihop i en samlad aktion för protester på flera orter. Protesterna organiserades av transpersoner, för transpersoner. Som arrangörerna sa var ”cispersoner välkomna att visa stöd och solidaritet”.
Demonstrationerna tog plats utanför Socialstyrelsen i Stockholm, på Götaplatsen i Göteborg och på Gula Paviljongen i Luleå.
Bland annat reste deltagarna protester mot de enormt långa vårdköerna, och mycket fokus lades på Socialstyrelsens nya riktlinjer för transvården. Socialstyrelsen har bestämt att hormonbehandling av unga transpersoner bara ska vara ett undantag. Att transvården blir mer restriktiv och vårdköerna blir längre riskerar att försämra många transpersoners hälsa och i värsta fall leda till självmord.

Hatet mot transpersoner sprids allt mer. Transhatet är så normaliserat att transpersoners rätt till att leva och ha mänskliga rättigheter ses som en legitim debatt.
Det var tio år sedan många kämpade runt om i Sverige för att stoppa statens tvångssterilisering av transpersoner. Det är bara nio år sedan som det gick igenom, 2013, och transpersoner inte längre tvångssteriliserades. Det har inte blivit bättre och vi måste fortsätta kämpa mot detta system som mördar oss.

Protesterna den 31 mars blev en plattform för transpersoner att få ta plats, synas och höras!

Inlägget Trans Day of Visibility plattform för kamp dök först upp på .

Tomater har blivit nästan 30 procent dyrare på ett år (Foto: Susanne Nilsson / Flickr CC).

av Offensiv

Matkassen blir allt dyrare. Och nu hotar nästa prischock, kanske redan vid påsk när de vinstrika matjättarnas försöker kompensera sina ökade kostnader genom att råna oss konsumenter.
– Produktionskostnaderna ökar kraftigt i alla led. Matbutikerna sätter priserna till konsumenterna, och generellt talas det om prishöjningar med tvåsiffriga procenttal, säger Lars Appelqvist, vd för livsmedelsjätten HKScan Sverige, till Dagens Nyheter den 15 maj.

Handlarnas egna organisation Livsmedelsföretagen sticker inte heller under stolen med att högre matpriser kommer att märkas i butikerna ”förr snarare än senare”. Hittills är det priset på kaffe och tomater som har rusat mest – nästan 30 procent dyrare på ett år.
Den rekordhöga prisökningstakten – inflationen är den högsta på 30 år – slukar löner och pensioner. Redan i slutet av förra året började reallönerna minska i en årstakt på nära 3 procent.
Medan regeringspartiet Socialdemokraterna och övriga riksdagspartier tävlar om vem som kan bjuda högst kompensation för ökade bensin- och dieselpriser säger samma partier inte ett ord om behovet av att kompensera hushållen för ökade matpriser och hyreshöjningar. En talande tystnad.

RS/Offensiv säger och kämpar däremot för:
• Bort med moms på maten.
• Fördubbla barnbidraget.
• Omedelbar höjning av pensionerna.
• För demokratiska och kämpande fack med ny ledning som tar kamp för medlemmarnas löner och jobb.

Inlägget Bort med moms på maten dök först upp på .

Låt bli att avverka i naturreservatet i Tyresta – stöd kampen och motståndet (Foto: Mattias Bernhardsson).

av RS Haninge // Artikel i Offensiv

Tyrestaskogen i Haninge innefattar det största sammanhängande urskogsområdet i landet söder om Dalälven. Nu planerar den stiftelse som har i ansvar att se efter skogen att köra in med skogsmaskiner och avverka i en del av naturreservatet.

Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen ”Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap” har kämpat mot upprepade avverkningar i naturreservatet i över tre års tid, då mot en mångmiljonär som fick igenom slappa skötselregler i den privatägda delen av naturreservatet. Men nu är det Stiftelsen Tyrestaskogen själva som tänker skövla skog av ”ren inkompetens”, menar kritiker.
Mattias Bernhardsson, organisatör för Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen ”Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap”, som med 23 undertecknare i förra veckan krävde att de planerade skötselåtgärderna pausas och att det samlas till samråd med miljöorganisationer och biologer, säger:
– Vi är oroade över stiftelsens förmåga att förvalta detta naturarv. Det fattas beslut om skötselåtgärder utan kompetens och utan samråd med kunniga. Det råder stor oförståelse för ekologiska samband och för vilka effekter dessa missriktade skötselåtgärder har på de naturvärden och arter naturreservatet har som syfte att bevara.

Yttrandet med 23 undertecknare går att läsa i sin helhet på Facebooksidan Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap. I korthet framförs bland annat:
• Att det aktuella skogsområdet hyser skyddade och rödlistade arter såsom spillkråka, tofsmes, svartmes, nästrot, granticka, ullticka och grön sköldmossa.
• Då marken är fuktig och mjuk riskerar skogsmaskiner att skapa bestående markskador.
• Området är heller inte särskilt angripet av granbarkborre.
I yttrandet avfärdas påståendet att avverkningar skulle vara nödvändiga i naturreservat för att hindra granbarkborrens spridning, vilket miljöorganisationer, ekologer och forskare både i Sverige och internationellt har bestridit i flera år.

I yttrandet skriver undertecknarna:
”Det är ett fruktansvärt feltänk lånat från skogsindustrin vars logik bygger på att förhindra kapitalförluster i produktionsskog. Men det aktuella skogsområdet i Tyresta är ingen produktionsskog, utan ett naturreservat. Det finns inga kapitalförluster i ett naturreservat, bara förlusten av biologiskt värdefull natur och sällsynta arter om de avverkas bort.
Granbarkborren skapar död ved vilket är en bristvara för många lavar, mossor, svampar, insekter och fåglar. Det som är negativt i en produktionsskog kan vara positivt i en skyddad skog där helt andra intressen finns.”

Avverkning av gran som bär granbarkborre kan också öka risken för snabbare spridning än vad som annars hade varit fallet, skriver undertecknarna fortsatt:
”Om död ved plockas bort från skogen missgynnas granbarkborrens naturliga fiender (granbarkborren är en viktig födoresurs för exempelvis hackspettar, skalbaggar, rovlevande flugor och parasitsteklar). Därför är det viktigt att bevara deras livsmiljöer och därigenom minska risken för allt större och okontrollerbar masspridning av granbarkborre på sikt.”
Rättvisepartiet Socialisterna och kampanjen Bevara Haninges skogar, skärgård och kulturlandskap kräver att de planerade skötselåtgärderna pausas och att Stiftelsen har ett samråd med miljöorganisationer och biologer med kunskaper i ämnet.

Inlägget Haninge: Nya avverkningar planeras i Tyresta dök först upp på .

I Region Örebro sägs beredskapen vara god, men klyftorna inom landet är stora (Foto: Håkan Risberg/ Region Örebro län).

av Carina Nordström // Artikel i Offensiv

I Örebro är sjukvården beredd vid katastrofer, men flera regioner saknar beredskap. Där är man också just mitt i en katastrofövning. Sådana övningar skall nu ske med tätare intervaller än tidigare.

Redan i vanliga fall är situationen ansträngd på många sjukhus på grund av vårdplatsbrist. Det är en utmaning att få in mer personal som är villig att jobba vid ett katastrofläge. Vid en katastrof styr sjukvården om akutverksamheten så att det finns en mottagning där sjukvårdens personal enbart tar hand om patienter som har drabbats av katastrofen.
Det finns på Örebro universitetssjukhus beredskap om el och vatten skulle slås ut. Vid datahaveri får sjukvårdspersonalen gå tillbaka till ”pappersåldern”.

Men alla regioner i Sverige är inte lika väl förberedda, visar Vårdfokus genomgång. Och enligt en rapport från Socialstyrelsen från 2020 krävs det en förbättrad katastrofberedskap inom flera regioner.
Det är endast sju regioner i Sverige som har en särskild katastrofmedicinsk beredskapsplan för ambulanssjukvården. Nio regioner uppger dessutom att de saknar behovsanalys av vilka resurser som krävs för att hantera extraordinära händelser.
För tio år sedan avvecklades en stor del av det statliga stödet till regionernas krisberedskap. Idag finns det heller inte några tydliga nationella riktlinjer för vilka resurser som ska upprätthållas för katastrofberedskap i regionerna eller hur det hela skall finansieras, enligt MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap).

Regeringen har nu kommit med ett utredningsförslag som är ute på remiss. Där föreslås skärpta krav på regionerna vad gäller beredskap för katastrof och kris. Här kan även regionerna bli skyldiga att hjälpa andra regioner och kommuner som är i katastrofläge. Slutligen finns det även ett förslag på att SSIK (Sjukvårdens säkerhet i kris och krig) ska återuppbyggas.
För att alla regioner ska kunna ha god beredskap vid katastrofer krävs det satsningar på stärkta beredskapslager såväl som ökade resurser till vården och välfärden i stort. Fler skärpta krav från regeringen utan mer resurser kommer bara få som effekt att ännu fler bördor läggs på en redan utsliten personal.
Istället för 2 procent av BNP till försvaret borde en stor del av kakan gå till välfärdssatsningar och civilt försvar, som innefattar beredskapslager, fler helikoptrar som kan släcka skogsbränder med mera.

Inlägget Bristande beredskap om katastrofen kommer dök först upp på .

Kvinnor i välfärdsyrken får oftare psykiska diagnoser, kopplat till hög stress (Foto: Marco 44 / Flickr CC).

av Katja Hildén // Artikel i Offensiv

Sedan den 1 juli 2018 har arbetsgivaren ett ansvar att upprätta en rehabiliteringsplan för återgång i arbetet efter minst 60 dagars sjukskrivning. Men enligt en rapport från TCO anser tre av tio sjukskrivna att de inte får den rehab de behöver.

Psykiska diagnoser som depression och ångest är de vanligaste orsakerna till långtidssjukskrivning. Dessa diagnoser har ofta koppling till alltför hög stress på arbetet. Större andel kvinnor än män sjukskrivs, och fler kvinnor än män sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa.
Men samtidigt dominerar även psykisk ohälsa bland långtidssjukskrivna män. Kvinnor och sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa är de som erbjuds lägst andel och kvalitativt sämst stödåtgärder av arbetsgivaren.

Kvinnor som sjukskrivs jobbar främst inom offentlig sektor och i människorelaterade yrken med mycket interaktion med andra personer. Kvinnor tar dessutom ofta ett större ansvar för hemarbete och familj, vilket sammantaget ökar risken för stressrelaterad ohälsa. Visstidsanställda och vikarier är mer kritiska till arbetsgivarens anpassningar efter långtidssjukdom.
TCO anser att Försäkringskassan ska anmäla arbetsgivare som inte uppfyller kraven på rehabilitering till Arbetsmiljöverket och att även andra sanktioner införs för att öka arbetsgivarnas motivation att ta sitt ansvar.
I grunden krävs det kamp för mer resurser till välfärdsyrken, vård och rehabilitering för att såväl motverka psykisk ohälsa som att hjälpa de som lider av det.

Inlägget Dåligt stöd vid sjukskrivning från arbetsgivaren vanligt dök först upp på .

Snart ekar korridorerna tomma i Sundsvalls sjukhus (Foto: Lena Landar).

av Per Johansson, sjuksköterska Region Västernorrland // Artikel i Offensiv

Som Offensiv tidigare har rapporterat om riskerar Region Västernorrlands panikåtgärder mot vårdkrisen bara att skapa nya katastrofer.

Bakgrunden till senaste krisen med massuppsägningar vid sjukhusen i Västernorrland är att den svåra personalkrisen ledde till att regionen tog ett beslut att höja lönen för de sjuksköterskor som arbetar på de avdelningar som har varit svårast att bemanna och där behovet av dyr inhyrd personal varit stor.
Hela förslaget var orättvist utformat. Personal på utvalda avdelningar skulle få ett lönepåslag på 3,000 kronor per månad för att få personal att stanna och för att kunna rekrytera nya. På de avdelningar där personalen har kämpat och lyckats hålla verksamheten igång utan stafettpersonal blev man utan lönesatsningen. Detta upplevdes som ett straff.
Ilskan mot arbetsgivaren är helt befogad. Den ilskan har nu lett till massuppsägningar.
Situationen har blivit akut. Flera verksamheter kommer att kollapsa om inte sjuksköterskeplatserna kan bemannas.
För två veckor sedan sade till exempel 14 operationssjuksköterskor upp sig i ilska över att inte finnas med i den senaste lönesatsningen. Så ser det ut på flera avdelningar. Vi ska också komma ihåg att på de arbetsplatser där det nu har skett stora uppsägningar har det ofta varit tunt bemannat redan innan, med vakanta tjänster.

Läkarna på Sundsvalls sjukhus varnar nu för katastrof och vårdkaos för regionens sjukvård. Till exempel har 40 läkare skrivit en debattartikel till Sundsvalls Tidning om krisen:
”Vården i regionen är i stor fara och om kraftfulla åtgärder inte vidtas kommer länets alla sjukhus sluta fungera. Detta innebär att varken akut eller planerad kirurgisk vård, samt förlossningsvård och cancervård för vuxna och barn, kommer att kunna bedrivas”.

Politikerna har nu tvingats reagera på situationen. I slutet av mars beslutades att det ska satsas på att förbereda ett ytterligare förslag på lönesatsning som är tänkt att omfatta alla sköterskegrupper samt undersköterskor och skötare.
Enligt sjukvårdsdirektör Kurt Pettersson kan ett beslut om en ny lönesatsning ske på regionfullmäktige den 27 april.
Region Västernorrland ligger lägst när det gäller löner av Sveriges regioner. Om denna satsning blir verklighet innebär den bara att vi kommer ikapp övriga regioner.
På måndag, när detta skrivs, har regionrådet Glenn Nordlund (S) haft krismöte med samtliga partier. Enligt rapporter i media var det över på en timme och beskrevs som ett misslyckande.

Inlägget Vårdkollaps hotar efter massuppsägningar dök först upp på .

Strejken handlar om att få till en uppvärdering av de vårdanställdas löner och villkor.

av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

Fredagen den 1 april gick 25,000 anställda ut i vårdstrejk i sex sjukvårdsdistrikt runtom i Finland. Kraven gäller både bättre löner och förbättrad arbetsmiljö. Strejken är en strejk för välfärdens framtid och en länge eftersatt upprustning av vården.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv ger vårt fulla stöd till strejken och kravet på en uppvärdering av de vårdanställdas löner och villkor. Till svenska Yle den 31 mars säger Tehys ordförande Millariikka Rytkönen:
– Vi strejkar av den enkla anledningen att arbetsgivarförbundet KT avbröt förhandlingarna med oss i slutet av februari. Vi kämpar inte bara för de vårdanställdas rättigheter, utan för alla finländares rätt till god vård.
Medlingsbudet som presenterades av riksförlikningsmannen den 29 mars förkastades av vårdfacken Tehy och Super. Förhandlingarna kring det nya avtalet bröt ihop i slutet av februari då arbetsgivarförbundet Kommunarbetsgivarna KT förklarade att inte fanns någon grund som en ny överenskommelse kunde vila på.

Enligt de fackliga företrädarna betydde det bud som KT har lagt ett sämre avtal än alla andra hade och att en del vårdanställda skulle ha fått längre arbetstid än tidigare. Arbetsgivarna hävdar att det inte finns pengar, samtidigt som regeringspartierna har flaggat för kraftigt ökade militärutgifter i den nya budget som man just nu förhandlar om.
Redan tidigt på strejkens första dag genomfördes demonstrationer på sex platser.
”Hundratals iklädda sjuk- och hälsovårdarnas fack Tehys röda och närvårdarfackets Supers blå färger cirkulerade Triangelsjukhuset på fredagsmorgonen. Klockan 06.00, två timmar innan demonstranterna gav sig i väg, hade 25,000 vårdare gått i strejk”, rapporterade Hufvudstadbladet från Helsingfors.
Strejkens mål är att tvinga tillbaka arbetsgivarna, som backas upp av regeringen, tillbaka till förhandlingsbordet.

Det jäser bland välfärdens anställda i Finland, som har fått nog.

Varslet omfattande initialt 40,000 anställda. Innan strejken startade fattade dock den socialdemokratiske arbetsministern Tuula Haatainen beslutet att skjuta upp den med två veckor. Vårdfacken kritiserade detta hårt då det endast får ske om medling pågår, vilket det inte gör. Arbetsministerns ingripande är olagligt.
Dagen innan strejken bröt ut hotade dessutom Social- och hälsovårdsministeriet med en undantagslag för att begränsa strejken.
”Arbetsgivaren kommer med falska påståenden i medierna. Sjukhusledningen har uppenbarligen valt en kommunikationslinje där den, genom desinformation och hot, försöker bryta strejken och påverka den allmänna opinionen om vårdarnas lagliga strejk. Eller så vet cheferna inte vad som sker på sjukhusen. Båda alternativen är lika dåliga”, säger Tehy i ett svar till den propaganda som politiker och sjukhuschefer bedriver mot strejken.

Liksom i Sverige är bristen på vårdpersonal ett stort problem i Finland. Facken kräver bland annat ett räddningsprogram för social- och hälsovården, vilket arbetsgivarna helt motsätter sig. Att i det här läget samtidigt påstå att strejken kan bli samhällsfarligt är som ett hån för de strejkande.
Snarare visar det att både arbetsgivarna och de etablerade politikerna försöker göra allt för att undergräva strejken innan den får ett ökat stöd och trappas upp.
Om det inte blir något avtal innan innan påsk kommer uppemot 40,000 vårdanställda i 13 vårddistrikt att vara ute i strejk från den 15 april.
Det jäser bland välfärdens anställda i Finland, som har fått nog.

I veckan (den 6 och 7 april) genomför lärare och anställda inom barnomsorgen strejker i flera städer. I Jyväskylä, Rovaniemi, Åbo och Uleåborg kommer i stort sett hela kommunsektorn vara ute i strejk den 6 och 7 april, och veckan därefter genomförs liknande strejker i Tammerfors och Kuopio.
Den 19 april kan en fem dagar lång lärarstrejk bryta ut i Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla.

Inlägget Fullt stöd till finska vårdstrejken dök först upp på .