Kommunala bostadsbolag i Stockholm måste installera laddplatser till alla hyresgäster som vill ha. ”Vi tvingar bolagen att hjälpa till i den här omställningen” säger trafikborgarrådet Daniel Helldén (MP). Under 2021 ökade antalet laddbara fordon i Sverige med 61 procent. I dag rullar 309 114 laddbara fordon i Sverige varav 109 735 elbilar, 187 905 laddhybrider, […]
The post Kommunala värdar måste hjälpa tanklösa hyresgäster appeared first on Syre.
Är det rimligt att du, beroende på nettoinkomst, måste lägga mellan 25 och 50 procent av din lön bara på hyra och värme? Är det rimligt att Sverige inte kan erbjuda alla sina medborgare tak över huvudet? Är det rimligt att behöva ha rika föräldrar för att överhuvudtaget kunna överväga att köpa en bostad? Unga […]
The post ”Gör om tomma fastigheter i tätorternas utkant till hyreslägenheter för yngre” appeared first on Syre.
Det finns få patenterade trick kvar för politiker som vill visa att de förstår ”vanligt folk”. Det räcker inte längre att visa sig med shorts eller svära i Hylands hörna. Men ett sätt som fortfarande är populärt är att ge sig på vegetarianer och veganer. Inget signalerar avspänd folklighet som syrliga kommentarer om militanta veganer, […]
The post Är inte en miljon vegetarianer ”vanligt folk”? appeared first on Syre.
Jag älskar att äga. Så löd Moderata ungdomsförbundets slogan från år 2000. Den nya förslaget som presenterats om startlån till förstagångsköpare skulle lika gärna kunna vara en fortsättning på Muf-kampanjen.
Evig andrahandscirkus, svarta köp av hyreskontrakt, lån som aldrig kommer kunna betalas tillbaka. Bostadsmarknaden är minst sagt galen. Det kan de flesta skriva under på.
Utredaren Eva Nordström verkar ha gjort ett gediget arbete. Men problemet hon är satt för att lösa är inte det mest akuta på bostadsmarknaden. Hade det varit så att det fanns en uppsjö av små bostadsrätter som inte kunde hitta köpare, då hade lösningen med startlån varit fenomenal. Men tyvärr är det inte där skon klämmer.
Problemet är att det finns för få bostäder att köpa. Det löser man inte genom att mata förstagångsköpare med en ekonomisk motsvarighet till anabola steroider.
Om det är något som är bra med förslaget, så är det att det är gratis – i det korta perspektivet. Staten behöver bara gå in med kreditgarantier, det vill säga backa upp lånen om det går illa för låntagaren. Med bostaden som säkerhet torde det vara hyfsat säkert för skattebetalarna.
Men, i det långa perspektivet är jag inte säker på att det är en bra idé. Ett skäl är att de svenska hushållen redan är kraftigt skuldsatta. Internationella bedömare, som OECD, pekar redan ut skuldsättningen som en makroekonomisk risk.
Ett annat skäl är att utredaren själv säger att startlånet kommer att leda till att förstagångsköparna får en ökad köpkraft på 7 % (!). Alla ettor och små tvåor med en köpeskilling på upp till 2 500 000 kr kommer alltså att stiga i pris till närmare 2 700 000 kr. Därmed har en stor del av startlånet redan ätits upp. De enda som tjänar på det är bankerna och de som redan äger sin bostad.
Må M, SD och KD bli ihågkomna för att de avskaffade investeringsstödet inför 2022 års budget och gjorde det svårare för vanligt folk att ha råd med ett hem.
När det sedan kommer till förslagets påverkan på den ekonomiska jämlikheten, så lämnades detta märkligt nog okommenterat under utredarens pressträff.
Inte nog med att förstagångsköparen måste spara ihop över 100 000 kr. Den måste också vara ”kreditvärdig” ur bankernas perspektiv. Till exempel innebär det att man behöver ha en fast anställning med tillräcklig inkomst. Den som jobbar deltid i en butik, är timanställd på en restaurang eller vikarierar som lärare göre sig alltså icke besvär.
En snabb jämförelse med studielånet visar hur skevt startlånet är. Studielånet kan tas av vem som helst, oavsett ekonomiskt utgångsläge. För startlånet krävs att du själv kan pytsa in 125 000 kr. Ju mer studielån som tas, desto gynnsammare för alla andra medborgare som backar upp lånet. Ju mer startlån som tas, desto högre bostadspriser och högre skuldsättning.
Nej, bättre då att köra vidare med ett beprövat recept – investeringsstöden för hyresrätter och studentbostäder. Genom dessa har man sedan 2017 startat byggandet av 53 000 bostäder. Dessutom med hyresnivåer som gör att personer med normala inkomster har råd med hyran.
Må Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna bli ihågkomna för att de avskaffade investeringsstödet inför 2022 års budget och därmed gjorde det svårare för vanligt folk att ha råd med ett hem.
Mycket vatten har runnit under broarna sedan millennieskiftet. Muf:s kampanjmakare utgör nu Moderaternas ledande skikt. Visst måste en regering ta hänsyn till vilken politik de kan få igenom i riksdagen. Men att lägga fram ett förslag som både ökar skuldsättningen, spär på prisrallyt och inte i grunden löser bostadsbristen – det är inget vackert politiskt arv för någon.
Inlägget Därför är startlån för unga en dålig idé dök först upp på Dagens Arena.
Den svenska Nato-debatten har inte sällan karaktäriserats av vilsenhet. Här är tre utgångspunkter för en mer rimlig diskussion, skriver Mats Bergquist, tidigare ambassadör i Helsingfors och medlem i den finska Natoutredningen 2016.
Under något knappt decennium, förklarligt nog särskilt efter Rysslands olagliga annektering av Krim 2014, har vi i Sverige fört en debatt om vi skall söka medlemskap i Nato eller inte. Detta är kanske inte så märkligt eftersom vi inte fört någon sådan diskussion sedan alliansens tillkomst 1949. Då drev Herbert Tingsten, DN:s stridbare chefredaktör, understödd av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, en kampanj för svensk anslutning. Men trots det mycket kärva politiska läget i Europa efter Pragkuppen 1948 och Berlinblockaden 1948–1949 var det bara några enstaka riksdagsmän i folkpartiet, högern och en socialdemokrat som stödde Tingstens uppfattning.
Den svenska säkerhetspolitiska diskussionen vädrade under det följande dryga halvseklet, intill Putins allt mera aggressiva politik, aldrig egentligen möjligheten att ändra vår säkerhetspolitiska grundlinje. Och detta trots att denna ackompanjerats av ett flermaskigt samarbete på försvarsområdet med andra länder. Vi gick med i EU och ändrade beteckningen på vår politik från neutral till alliansfri. Men ett Nato-medlemskap tedde sig som ett osannolikt perspektiv.
Men Krim 2014 blev en vändpunkt, första gången en stormakt ensidigt, i strid med internationella åtaganden, lade beslag på en annan stats territorium, inte så långt från våra gränser. Det var då ganska naturligt att frågan om våra allt närmare relationer till Nato förvandlades till en diskussion om medlemskap eller inte. Men det är samtidigt naturligt att denna debatt ofta utmärkts av en viss vilsenhet.
Tre utgångspunkter för en rimlig Nato-diskussion borde vara följande.
Den första är insikten om att frågan om medlemskap i Nato i högsta grad är en fråga om ”grand strategy”, d.v.s. hur en statsledning använder tillgängliga materiella och icke-materiella resurser för att säkra landets självständighet och territoriella integritet.
Små stater ändrar sällan sin ”grand strategy” eftersom ett mått av förutsägbarhet på goda grunder anses vara en tillgång.
Små stater ändrar sällan sin ”grand strategy” eftersom ett mått av förutsägbarhet på goda grunder anses vara en tillgång. En ny övergripande strategi handlar inte bara om vår egen omedelbara säkerhet utan måste också ses i ett större sammanhang. Argumentet framförs ofta att Sverige – och Finland – redan har ett så utvecklat samarbete med Nato och enskilda Nato-länder, främst USA, Storbritannien och Norge, att ett formellt medlemskap inte skulle innebära någon större skillnad mot nuläget. Men detta bortser från att det avgörande och symboliska politiskt laddade momentet är just medlemskapet och att man då omfattas av alliansens art. 5 och dess garantier.
En blick på Europas karta visar hur stor del av denna som utgörs av Sverige och Finland. Ett svenskt och finskt medlemskap i Nato skulle innebära att gränsen mellan alliansen och Ryssland skulle förlängas med 1300 km och sträcka sig från Svarta havet till Kolahalvön, åtskilligt längre än nu. Den skulle också gå nära både Rysslands isfria nord med dess centrala marinbaser och det ekonomiskt viktiga Petersburgsområdet.
Vad som ovan sagts kan förstås tolkas som argument mot en ansökan. Men efter Putins angreppskrig mot Ukraina har spelplanen ändrats radikalt. Man kan mycket väl komma fram till att vi ändå, trots möjliga strategiska konsekvenser, bör ansöka om medlemskap. Men denna ansökan måste i varje fall föregås av inte endast en säkerhetspolitisk, utan en utan en bredare strategisk analys. En sådan har hittills ofta lyst med sin frånvaro.
En andra utgångspunkt för debatten borde vara följande.
I somliga inlägg från Nato-anhängarna har sagts att en ansökan om medlemskap ”helst” bör göras tillsammans med Finland. Detta räcker inte.
Den finska Nato-utredningen, som avlämnades i april 2016, och där undertecknad var ledamot, konstaterade att Sverige och Finland utgjorde ”a common strategic space”.
En ensidig svensk eller finsk ansökan om medlemskap i alliansen skulle få mycket olyckliga konsekvenser.
Varje tänkbar konflikt i regionen skulle oundvikligen komma att involvera båda länderna. En ensidig svensk eller finsk ansökan om medlemskap i alliansen skulle få mycket olyckliga konsekvenser. Om Finland sökte om inträde och Sverige skulle avstå skulle den fysiska förbindelsen mellan Nato och vårt östra grannland utgöras av det oländiga norsk-finska gränsområdet längst uppe i norr. Natos möjligheter att bistå Finland skulle nödvändigtvis involvera svenskt territorium.
Och om Sverige skulle vilja gå in i alliansen och Helsingfors säga nej skulle Finland hamna i en svår strategisk situation som i sin tur skulle komma att negativt påverka vår egen säkerhet. Det handlar ingalunda om att Sverige eller Finland skulle ha ett veto mot varandras politiska val utan helt enkelt ett analytiskt konstaterande att vår säkerhet strategiskt hänger ihop. För vår i den internationella politiken mest erfarne politiker, Carl Bildt, är ett gemensamt svensk-finskt agerande tydligen en självklarhet. Det inser de flesta.
Den tredje utgångspunkten för en seriös debatt borde vara att vilket beslut man än fattar måste detta stödjas av ett brett samförstånd. Man kan givetvis med all rätt hävda att inget enskilt parti skall besitta ett veto mot en ansökan. Samtidigt är det återigen ett analytiskt konstaterande att ett brett samförstånd faktiskt krävs. Det duger inte med en enkel majoritet i riksdagen. Nato är knappast trakterat av att ett beslut skulle sakna riktig legitimitet i det ansökande landet. Utan en sådan kunde man dessutom riskera att ett krav på utträde kunde bli en permanent del av den politiska diskussionen.
Vad som ovan sagts visar förhoppningsvis att en ansökan om medlemskap i NATO är ett beslut som inga svenska folkvalda och överhuvudtaget ingen svensk statsledning på flera hundra år konfronterats med. Det säger sig självt att detta kräver en omsorgsfull hantering och en ordentlig debatt. När utvecklingen nu verkar rulla på fort, särskilt i Finland, kan man undra om detta hinns med?
Mats Bergquist
Fd ambassadör i Helsingfors och medlem i den finska Natoutredningen 2016.
Inlägget Tre utgångspunkter för en rimlig NATO-diskussion dök först upp på Dagens Arena.
En arbetslös 33-årig trebarnspappa har lyckats bilda det första facket någonsin på Amazon i USA. Det är en enorm bedrift. Men om det ska vara början på en ny vår för de amerikanska facken krävs mer än så, skriver German Bender, som pekar på fem faktorer att hålla ögonen på.
Fackliga aktivister har mot alla odds lyckats besegra det djupt antifackliga bolaget Amazon i en omröstning och kan nu bilda företagets första fackklubb i USA. Liknande fackliga segrar har rapporterats på Starbucks och andra företag. Men samtidigt minskar den fackliga organisationsgraden i USA.
Christian Smalls har blivit en av USA:s mest omskrivna personer den senaste veckan, i en David mot Goliat-historia som amerikanska medier älskar. Och i det här fallet är det faktiskt sant – han har nästan på egen hand besegrat världens (näst) rikaste man, Amazons ägare Jeff Bezos.
Chris Smalls Wikipedia/Legoktm, Creative Commons
Det hela började när Smalls fick sparken från Amazon under covid-pandemin i mars i fjol, efter att han krävt bättre smittskydd för de lageranställda (Amazons version är att han inte följde karantänreglerna). Smalls började då försöka organisera de 8 000 anställda på det enorma lagret, benämnt JFK8, på Staten Island i New York.
I USA är anställda inte fria att organisera sig fackligt, som i Sverige. Och lagstiftningen är inte direkt fackföreningsvänlig. Det krävs en omröstning bland de anställda där minst hälften av de deltagande stödjer bildandet av en fackförening, men för att överhuvudtaget få genomföra en sådan omröstning krävs underskrifter från minst trettio procent av personalen. Bägge dessa hinder har alltså Christian Smalls och hans Amazon Labor Union lyckats överkomma, för första gången i det gigantiska företagets historia.
Det är en smått otrolig bedrift i ett av världens mäktigaste och mest fackföreningsfientliga företag.
Dessutom hade Amazon Labor Union inte ”bara” lagstiftningen och Amazons närmast obegränsade ekonomiska resurser emot sig. Företaget har järnhård kontroll över de anställdas arbetstid och raster, kommunikationsmöjligheter och till och med deras rörelsemönster i anläggningarna, vilket gör det svårt att organisera anställda på arbetsplatsen. Amazon har dessutom en årlig personalomsättning på 150 procent, vilket gör det extremt krävande att värva nya medlemmar. Deras anställda är också ofta fattiga och rädda för att bli av med jobbet.
Vi vet sedan tidigare att Amazon inte drar sig för juridiskt tveksamma metoder som att hota anställda med avsked eller direkt ge dem sparken, konfiskera fackligt informationsmaterial, tvinga anställda att gå på antifackliga informationsmöten, sätta upp antifackliga planscher på toaletterna och försvåra för anställda att samlas i större grupper.
Vi kan nu konstatera att det var ett strategiskt felsteg av monumentala mått.
Företaget anlitar sedan länge dyra advokatbyråer och konsulter som är specialiserade på “union busting” och det rapporteras nu om att man överväger att blockera och sätta varningssignaler på ord som ”union”, ”slave labor”, ”par raise”, ”ethics”, ”this is unfair” och ”diversity” i den kommunikationsapp som de anställda måste använda (hela den förslagna ordlistan finns här).
I kampanjen mot Amazon Labor Union på Staten Island valde Amazon den korkade strategin att utmåla den karismatiske Christian Smalls som ledare för rörelsen. I läckta minnesanteckningar från ett möte mellan bland andra Jeff Bezos och chefsjuristen David Zapolsky, säger den sistnämnde att företagets strategi bör vara att göra Christian Smalls till ”den mest intressanta delen av historien, och om möjligt göra honom till ansiktet för hela den fackliga rörelsen”, eftersom han ”inte är smart eller vältalig”.
Vi kan nu konstatera att det var ett strategiskt felsteg av monumentala mått. Amazon har visserligen lyckats göra Christian Smalls till ansiktet för den nya fackföreningsrörelsen i USA, men som han själv säger har han fått dem att ”äta upp de orden”.
En viktig skillnad mot det omskrivna – och misslyckade – försöket att bilda en fackförening i Amazons lager i Bessemer, Alabama för ungefär ett år sedan, är att Christian Smalls inte försökte organisera de anställda inom ett etablerat fackförbund. I stället grundade han en egen facklig organisation, som han döpte till Amazon Labor Union (ALU), och startade ett Gofundme-konto för att finansiera kampanjen och sitt eget arbete med den.
Det ska sägas att Smalls oortodoxa metoder har lett till kritik, bland annat om att han inte tydligt redovisat hur de insamlade pengarna använts och att han borde samarbeta mer med traditionella fackliga organisationer som RWDSU (Retail, Wholesale and Department Store Union, facket som försökte organisera arbetarna på Amazon i Bessemer).
Men en del forskare och arbetsmarknadsjournalister anser att just det faktum att ALU är nystartat och oberoende, och att Christian Smalls struntat i regelboken om hur facklig organisering bedrivs i USA, är viktiga förklaringar till framgångarna.
Kampanjen fick snabbt växande stöd bland de lageranställda och stort medialt genomslag, genom videor på sociala medier, grillkvällar och inte minst på grund av att den helt drevs av de anställda själva – snarare än av välbetalda ombudsmän från de etablerade fackens huvudkontor i Washington. Allt detta gjorde det svårare för Amazon att få gehör för sitt vanliga påstående att facket är tredje part som vill slå in en kil mellan de anställda och företaget.
Pandemin har varit en bidragande orsak.
De hälsorisker som Amazons anställda utsattes för var gnistan som drog igång missnöjet på JFK8 som ledde till bildandet av ALU. Coronarestriktionerna bidrog också till en boom för e-handeln vilket ökade Amazon-grundaren Jeff Bezos förmögenhet till astronomiska nivåer, samtidigt som företagets anställda arbetar under enorma prestationskrav och ständig övervakning till ytterst låga löner.
En annan faktor, som också har med pandemin att göra, är den starka arbetsmarknaden i USA, som gör att anställda är mindre rädda för att bli av med jobbet eftersom de relativt lätt kan få ett nytt.
Ytterligare en faktor är att Staten Island ligger i New York, en stad där 22 procent av de anställda är fackligt anslutna, till skillnad från Bessemer i Alabama, där knappt 7 procent av de anställda är med i facket.
Men trots alla dessa förutsättningar är ALU:s triumf (och liknande fackliga segrar nyligen på kafékedjan Starbucks) mer undantag än regel.
Allt fler talar om att de amerikanska facken är på väg mot en ny vår.
Samtidigt har det inte lett till att fler går med i facket. Enligt siffror från Bureau of Labor Statistics minskade antalet fackliga medlemmar med 241 000 personer till totalt 14 miljoner mellan 2021 och 2020. Även organisationsgraden (andelen anställda som är med i facket) sjönk från 10,8 till 10,3 procent.
Frågan är varför? Det har ingen ett bra svar på.
Nu är frågan: Vad innebär det här för den amerikanska fackföreningsrörelsen i bred bemärkelse? Till stor del avgörs det av fem faktorer.
Även i Starbucks och bland plattformsarbetare finns nya former att organisera sig och kräva bättre löner och mer humana arbetsvillkor. Det handlar till exempel om att använda ny teknik och sociala medier, informella och flexibla organisationsformer, och att rikta sig till nya grupper. Frågan är hur länge detta kommer vara effektivt och hur länge de ofta ideellt engagerade aktivisterna håller ut.
Trots att ALU valt att inte liera sig med etablerade fack, har bland andra de mäktiga Teamsters och RWDSU uttryckt sitt stöd för det nystartade Amazon-facket och Chris Smalls. Det återstår att se om det är ärligt menat och om man faktiskt kan tänka sig att ekonomiskt, organisatoriskt och med andra resurser hjälpa till att bygga fackliga rörelser som inte direkt gynnar de egna medlemssiffrorna.
Biden har lovat att baxa den omfattande fackföreningsvänliga lagstiftningen PRO Act (Protecting the Right to Organize) genom kongressen. Han har upprepade gånger uttalat sitt stöd till försöken att organisera Amazon-anställda, som i det här klippet där han varnar företaget med orden ”Amazon here we come!”. Men än så länge är hans ord bara just det, och hittills oroväckande tomma.
Amerikanska arbetsgivare är omvittnat antifackliga och ser generellt inte facket inte som en konstruktiv partner, utan som en motståndare. Amazon betraktar fackföreningar som ett direkt hot mot företagets affärsmodell, som bygger på ett hårt arbetstempo, extremt hög personalomsättning, samt ständig övervakning, mätning och detaljstyrning. Ledningen är livrädd för att bildandet av ALU nu ska leda till att en facklig våg sveper genom företagets hundratals lager runtom i USA och kommer bekämpa detta på varje arbetsplats där de anställda försöker organisera sig. Och så länge lagstiftningen inte ändras har Amazon och andra företag goda möjligheter att utöva så kallad ”union busting”.
Det anses ofta skapa bättre förutsättningar för facklig organisering, eftersom det ger de anställda mer förhandlingsstyrka. Å andra sidan kan just detta göra att människor inte tycker att fackligt medlemskap är nödvändigt, eftersom arbetsgivarna är måna om att tillmötesgå sina anställda och man relativt lätt kan hitta nytt jobb om man är missnöjd. Säkert är att den starka arbetsmarknaden hittills inte satt positiva spår i de amerikanska fackens medlemssiffror.
Att Amazon nu har fått sin första fackförening betyder tyvärr inte att de anställda kan räkna med bättre villkor.
Företaget kommer sannolikt att försöka sätta käppar i hjulet för det nybildade ALU, genom att dra ut på de kollektivavtalsförhandlingar som man nu tvingas gå med på. Om det dröjer år innan förhandlingarna resulterar i ett avtal finns en risk att de anställda blir missnöjda med att facket inte levererar på sina löften. Särskilt om det avtal man till slut tecknar blir en besvikelse. Företagets förhoppning är att de anställda på andra Amazon-anläggningar då ska tycka att det inte är värt risken att organisera sig.
Vi får snart en första indikation om vartåt det barkar. Den 25 april sker en ny omröstning på ett annat Amazon-lager mellan på Staten Island, där ALU vill bilda en fackförening och har lyckats få ihop 30 procent av de anställdas underskrifter. Om man ser till statistiken är utgången oviss.
ALU har visserligen aldrig förlorat en facklig omröstning.
Men Amazon har vunnit många fler.
German Bender är utredningschef på Arena Idé och doktorand vid Handelshögskolan.
Inlägget Är segern mot Amazon början på en facklig vår i USA? dök först upp på Dagens Arena.
Britt-Inger, vår ansvarige utgivare låg under kniven i morse och lagom till uppvaket slöt folk upp för att hylla henne, väcka henne med skönsång och kärlek och vråla ut ett rungande ”Fuck cancer!” i etern.
Tänk med hjärtat när det är tufft!
Sonny Carlsson
När det är tufft behöver vi varandra, då prövas solidariteten och vi visar var vi står. Vi står kvar. Och vi vill ha roligt när vi gör det. Cancern ska inte få diktera hur vi känner, det gör vi när vi tänker med hjärtat och vi känner för att sjunga!
Om inte det här är kärlek så har jag nog inte fattat ett skit.
Linda Lundqvist
Hela dagen har det strömmat in hälsningar, hyllningar, sånger och skratt. Och det fortsätter att dyka upp, fler och mer! Vi har till och med vågat oss på att visa oss lite sentimentala och blöthjärtade trots att den som utsatts för hyllningarna hotat oss med stryk om vi skulle bli för gulliga. Tji fick hon, här ska det formligen svämma över av kärlek!
Älska dina närmaste när de lever. Se det positiva. Sen är det försent.
Happy Svensson
Vi älskar våra närmaste, vi ser det positiva. Precis så har det varit idag. Vi sluter upp, vi sjunger ut, vi hänger i. För jävlar, vad vi älskar dig!
Fuck cancer!
#fuckcancer #solidaritet #viklarardettillsammans
En 26-årig kvinna i USA, Texas, har åtalats för mord i samband med att hon genomfört en abort på egen hand. Ungefär 1400 kvinnor lämnar Texas varje månad för att genomföra abort i närliggande stater, men det är inte alla som har råd.
Regeringen har utsett justitierådet Kerstin Calissendorff till ordförande i den sanningskommission som ska kartlägga och granska politiken som förts gentemot samerna och dess konsekvenser för det samiska folket. ”Regeringen har ett ansvar att öka kunskapen om de övergrepp, kränkningar och rasism som samer har blivit och blir utsatta för, som bidragit till att samerna i […]
The post Justitieråd leder kommission om samepolitik appeared first on Syre.
Torts tidigare kritik fortsätter svenska Stena line att bidra till grymma och olagliga kalvtransporter från Irland. Det menar flera djurskyddsorganisationer i ett gemensamt protestbrev till rederiet. Redan 2020 fick det svenska rederiet Stena line skarp kritik från flera djurskyddsorganisationer för att vara inblandad i regelvidriga transporter av kalvar från Irland. Organisationerna menade att de långa […]
The post Svenska Stena line får skarp kritik för grymma kalvtransporter appeared first on Syre.