Inlägg publicerade i “Media”

ONSDAG 30 MARS, STOCKHOLM Möt författaren Amat Levin i ett samtal om hans bok Svart historia. För tre år sedan startade journalisten Amat Levin Instagram-kontot Svart historia. Intresset för kontot exploderade, idag har det nästan 70 000 följare. Uppenbarligen var det många som saknade en mångfacetterad bild av Afrikas och svarta människors historia. Få delar av […]

Inlägget AMAT LEVIN: SVART HISTORIA dök först upp på Fempers Nyheter.

ONSDAG 23 MARS, ONLINE Bevakningen inom handeln är utbredd, det visar en ny rapport från Handelsanställdas förbund som presenteras på detta seminarium.Fler än nio av tio anställda i butiker och på lager utsätts för bevakning på jobbet. I genomsnitt övervakas anställda på minst tre olika sätt, var fjärde anställd på minst fem sätt. Samtidigt visar […]

Inlägget Ständigt övervakad på jobbet dök först upp på Fempers Nyheter.

Denna artikel kan endast läsas av prenumeranter.

På Svenska Bostäders styrelsemöte idag ska det slutgiltiga beslutet fattas om att bygga nya bostäder på parkeringsdäcken i Husby. Vänsterpartiet kommer att yrka på att ärendet bordläggs.
- Vi menar att hyrorna blir orimligt höga, säger Clara Lindblom, oppositionsborgarråd i Stockholms stad.

Inlägget Nybyggda hyresrätter blir orimligt dyra dök först upp på Nyhetsbyrån Järva.

Lokalen har ett ljust rum ut mot gatan, en korridor med toaletter och förvaring och ett kök. Senast var det på väg att bli kafé men så kom pandemin. Nu blir det samlingsplats för stadsdelens socialdemokrater fram till valet och valombudsman Fanny Hahne tycker att den passar perfekt.

– Vi vill gärna ha det öppet och att vi kanske kan bjuda folk ute på gatan på kaffe. 

Valombudsman Jenny Hahne med Jörgen Gyllenblad, ordförande för S i Sofia, och Gustav Österman, kampanjledare och kandidat till kommunfullmäktige. Foto: Ylva Säfvelin/AiP

Kampanjcentret kommer att vara platsen där man ringer väljare, samlas inför dörrknackning, har möten och utbildningar, men också där man kan öppna dörrarna och bjuda in folk som går förbi. Alla kretsar inom Socialdemokraterna i Stockholm kommer att ha ett valcentrum.

Det är full fart, invigningsdagen till ära. Knack-påsar med flygblad står färdiga, i ett hörn ligger röda och vita ballonger, i ett annat direktsänder riksdagsledamoten Mattias Vepsä video. 

Han talar med bland andra partisekreterare Tobias Baudin och språkkonsulten Sara Gunnerud som tipsar om hur man ska prata när man knackar dörr.

– Det är inte en debatt, det är ett samtal. Låt samtalet ta den väg väljaren vill, säger hon.  

Mattias Vepsä pratar med Sara Gunnerud i direktsändning från invigningen. Foto: Ylva Säfvelin/AiP

I lokalen finns en blandning av unga SSU-are och veteraner som har bedrivit valrörelse i många decennier. På 1970-talet var det röda fanor i lyktstolparna, torgmöte och fajter med bokstavskombinationer till vänster som gällde, minns riksdagsledamoten Dag Larsson.

Ännu är lokalen rätt tom på möbler – lastbilen som skulle kört dit dem råkade ut för en olycka. Men med tanke på hur trångt det blev kanske det var lika bra med färre möbler, menar Fanny Hahne.

En av dem som tittat förbi är Simon Benavente, från Huddinge och SSU 25+. Han är relativt ny medlem. 

– Jag var med i Vänsterpartiet tidigare men bytte hit, det händer mer.

Med en bakgrund i sociala rörelser tycker han att aktivitet är något som lockar i ett parti, och han ser fram emot att kunna besöka kampanjcentret framöver.

– Ett sådant här ställe är guld, att man spontant kan komma förbi och prata politik, säger Simon Benavente.

Tobias Baudin knackade dörr tillsammans med Ewa Carlsson. Foto: Martin Arvebro/Socialdemokraterna

Egentligen skulle S nu ha marknadsskolan som kampanjtema, men det satte kriget stopp för. 

– Vi ville gå ut och prata om våra prioriteringar, inte minst marknadsskolan, men det är klart att i det här läget faller det väldigt fel att prata om marknadsskolan det första man gör. Vi pratar i stället om läget och hur man har det. Men vi märker också att många väljare vill prata om skolan eller jobben och den typen av frågor och då gör vi det så klart, säger Tobias Baudin. 

Han konstaterar att kriget säkert kommer att påverka både valrörelsen och vilka vallöften man kan gå ut med, men allt beror på hur det går.

– Men vi som är Sveriges enda riktiga folkrörelseparti och också en fredsrörelse, som alltid kämpat för fred, frihet och demokrati, vi har en viktig roll att fylla. Oavsett vad som händer är det viktigt att vi är ute väldigt mycket nu. 

Invigningen avslutas med att en stor grupp sprider ut sig för att knacka dörr i två olika kvarter. Elsa och Anders Wiberg, SSU-are och syskon, får tre våningar av studentbostäder i Skrapan på sin lott. 

– Man är lite ringrostig, konstaterar Elsa Wiberg på väg mellan två av våningsplanen.

Med sig har de ett flygblad om en digital namninsamling till stöd för Ukraina, och det är ett budskap som tydligt går hem. 

– En var på väg att stänga dörren när vi sa Socialdemokraterna, men han ändrade sig, säger Anders Wiberg. 

Tobias Baudin i direktsändning med Mattias Vepsä.

Elsa och Anders Wiberg knackade dörr.

S på Södermalm invigde sitt valcenter den 9 mars med mingel och dörrknackning.

De ryska feministerna mot kriget är den grupp i Ryssland som beskrivs som den mest och bäst organiserade motståndsgruppen mot det krig som landet för i Ukraina. – Kvinnorna var de första att motsätta sig kriget, säger Ella Rossman, en av samordnarna, till den italienska nättidningen Fanpage. Sedan dess har de protesterat med fast beslutsamhet […]

Inlägget Högt spel när ryska feminister kräver fred dök först upp på Fempers Nyheter.

Ledaren # 11 2022
Kriget ändrar vad som är politiskt möjligt
Solidariteten med Ukraina öppnar nya dörrar
Behåll perspektiven, håll ihop vänstern

Det är en märklig dans som pågår nu i stater som för bara en månad sedan gjorde sport av att avhumanisera flyktingar. Danmark gick så långt i införandet av drakoniska flyktinglagar att de nu sitter i en riktigt knepig situation. Kanske får de ukrainska flyktingarna helt enkelt en annan slags status än flyktingar – allt med den halsbrytande logiken att eftersom flyktingar inte längre är flyktingar så måste följaktligen också flyktingar kallas något annat än flyktingar. Det danska politiska etablissemanget har investerat år i att misstänkliggöra människor på flykt så till den milda grad att statusen flykting blivit liktydigt med att vara en suspekt andra klassens människa.
Det är inte konstigt om flyktingar från krig, folkmord, humanitära och sociala katastrofer på andra mindre uppmärksammade platser än Ukraina känner bitterhet och alienation just nu. Hur var det med utrymmet, fanns det alltså plats hela tiden? Gick det alltså att skaka fram gratis kollektivtrafik och kanske till och med bostäder och arbete åt nyanlända? Kommer vi kanske nu till och med se vetenskapliga rapporter om att flyktingmottagandet är en nettovinst för staten – rapporter som inte viftas bort och vars författare inte misstänkliggörs? Det är uppenbarligen skillnad på ”flyktingar” och flyktingar.

Det ligger förstås nära till hands att hemfalla till cynism i det rådande samhällsklimatet. Hur skamlösa, ryggradslösa och samtidigt kortsynta är dessa politiker egentligen? Räknade de kallt med att det aldrig igen skulle uppstå en flyktingvåg i det geografiska närområdet? Tänkte de att det geopolitiska korthus som upprätthållit relativ fred i Europa skulle vara för evigt?
Vi ska emellertid inte överdriva argumentet att den plötsliga solidariteten med ukrainare bara handlar om hudfärg. Västeuropa har en lång och föga smickrande historia av att avhumanisera och måla ut också östeuropéer som barbariska, ociviliserade och mindre värda att bry sig om. Cynikern skulle säga att om Natosfärens intressen i Ukraina såg annorlunda ut så skulle den samhälleliga solidariteten också se annorlunda ut – vi kommer förmodligen också få se hur långt den borgerliga solidariteten sträcker sig om kriget skulle dra ut på tiden i flera år. Men vi ska samtidigt inte underskatta kraften i solidaritet, även när den har en bitter bismak. För nu öppnas politiska dörrar på vid gavel som varit stängda i årtionden, både på gott och ont.

För det är mer som är i rörelse just nu än Nato-propaganda och upprustningsiver. När de ryska oligarkerna och deras status som halvgudar i den finansiella världseliten ifrågasätts öppnas också frågan om varför alla andra oligarker innehar samma status. När ukrainska regeringen ber Elon Musk ställa sina privatägda satelliter till förfogande ställs samtidigt frågan om varför det alls finns satelliter i privat ägo. När ekonomin underställs politiken i krigstid ställs automatiskt också frågan om varför det anses tillhöra normaltillståndet att det är tvärt om.
Det pågår alltid en dragkamp mellan olika impulser inom samhället. Tvärtemot den borgerliga logik som pumpas ut just nu och som säger att allt avgörs på slagfältet – och vars enda slutpunkt ligger i totalt krig med döda räknade i hundratusental – så ser vi faktiskt prov på politikens makt just nu. Allt det som var ”omöjligt” för några veckor sedan blir nu politisk verklighet utan några omsvep och knappt någon debatt.

På kort sikt gäller det att hålla emot trycket från ett helt samhällsbygge som mobiliserar för upptrappning och eskalering, att stå upp för ett lands rätt att försvara sig mot en invasion utan att för den sakens skull ryckas med i yran. Att stå upp för de principer vi tror på utan att splittras i oförsonliga interna motsättningar. För det kommer en tid då krigströttheten sätter in och vi vaknar till en ny vardag i en ny politisk värld. Vänstern måste klara av att ha blicken också på den horisonten.

Inlägget Omprövningarnas tid dök först upp på Internationalen.