Tryck ”Enter” för att hoppa till innehåll

Inlägg publicerade i “Media”

Och just nu gynnar vi Putin!

  Utdrag ur helgens ledare i ETC: ”Få journalister vågar ställa sig utanför flocken och betrakta vad som sker, stora tidningar drar sig inte för…

”Jag vill inte bo i ett land som är angripare”

INTERVJU | Layal Freije

68 000 ukrainare har flytt till Turkiet sedan invasionen av Ukraina inleddes. Men också 14 000 ryssar. De är emot kriget och vill undkomma både Putins vrede och omvärldens sanktioner. Layal Freije rapporterar från Istanbul.

[LÄS RESTEN AV ARTIKELN SOM PRENUMERANT AV PAPPERSTIDNINGEN ELLER DEN DIGITALA UPPLAGAN]

Inlägget ”Jag vill inte bo i ett land som är angripare” dök först upp på Internationalen.

Inkomsterna rasar i segregerade områden

NYHETER | Rasmus Klockljung

Inkomsterna har sedan 1990 minskat radikalt i Sveriges mest segregerade områden. De ligger nu på 66 procent av rikssnittet, trots att andelen som arbetar ökar. Ansvaret för detta ligger på en politik som avsiktligt sänkt inkomsterna, menar forskaren Martin Nordin.

[LÄS RESTEN AV ARTIKELN SOM PRENUMERANT AV PAPPERSTIDNINGEN ELLER DEN DIGITALA UPPLAGAN]

Inlägget Inkomsterna rasar i segregerade områden dök först upp på Internationalen.

Karl Marx’ spöke

KULTUR | Gay Glans

Den första bilden föreställer Karl Marx’ familjegrav i Highgate London, flankerad av mig som 17-årig fabriksarbetande yngling. Året var 1968, månaden juli och jag var på mitt livs första utlandsresa.

Det var året när allting, som Kjell Östberg skriver i sin bok 1968, var i rörelse, och som kom att få en enorm betydelse för den politiska utvecklingen. Drabbningarna mellan polis, militär och arbetare i allians med studenterna i Paris låg bara ett par månader bakåt i tiden. Dessförinnan mordet på Martin Luther King. Den internationella solidariteten med Vietnams befrielsekrig höll på att växa till enorma proportioner.

Ungdomar över hela världen upplevde allt mer att de besatte kraft att förändra. En rörelse som jag med min tidsenliga beatles­-lugg, där jag stod intill Karl Marx familjegrav, kände mig som en del av.

[LÄS RESTEN AV ARTIKELN SOM PRENUMERANT AV PAPPERSTIDNINGEN ELLER DEN DIGITALA UPPLAGAN]

Inlägget Karl Marx’ spöke dök först upp på Internationalen.

Natalia flydde Donetsk: ”Kan aldrig återvända”

Natalia Stepaniv samlade bensin på dagarna och planerade familjens flyktväg om natten. Med ett nytaget körkort och kartor över ryska robotattacker brände hon över gränsen till EU.
– Ryssland kommer aldrig erkänna sina brott, säger hon till TT.

UKRAINA | Déjà vu. Så beskriver Natalia Stepaniv känslan av att vakna upp till ljudet av stridsfordon

– Det är andra gången jag tvingas lämna allt för att undvika krig.15 000 människor hann dö i det lågintensiva kriget i östra Ukraina innan Rysslands president Vladimir Putin inledde sitt fullskaliga anfallskrig den 24 februari i år.

Natalia Stepaniv berättar om stämningen i Donetsk i början av 2014, innan de ryskstödda separatisterna tog kontroll över staden. Till en början bestod de proryska mötena mest av pensionärer.

– Det var gamla gubbar och tanter som lyssnade på sovjetisk musik. Det var fredligt. Men plötsligt hände något, de fick sällskap av unga killar från Rostov och andra ryska städer nära gränsen.

När det som har kommit att kallas ”små gröna män” – alltså ryskt manskap som Moskva inte vill kännas vid – dök upp på Krim, och Ryssland olagligen annekterade halvön, förstod Natalia Stepaniv vad som var på gång. Hon bestämde sig för att fly till en mindre by i regionen, innan de ryskstödda separatisterna upprättade vägspärrar.

Åtta år av skyttegravskrig gick. Men livet fortsatte på den ukrainska sidan av fronten.

– Jag hade hunnit gifta mig, skaffat barn och var precis färdig med min utbildning som it-konsult. Jag var redo att starta mitt nya liv.

Så blev det inte.

Broar sprängdes

Om natten i den annars tysta byn kunde hon tidigare i år höra stridsfordonens framryckningar på åkrarna.

– Jag höll min son instängd i nio dagar på grund av explosionerna och flyganfallen som kom allt närmare.Ukrainska styrkor sprängde broar för att sabotera den ryska offensiven. När armén började packa ihop och flytta skadade från det närmaste sjukhuset förstod Natalia Stepaniv att hon behövde fly. Igen.

– Jag analyserade slagfältet utifrån rapporter i sociala medier och jämförde med kartor över ryska attacker. Jag drog sedan en rutt som kändes säkrast.

På morgonen den 4 mars satte sig Natalia Stepaniv i bilen med sin son och mamma.

– Jag hade precis tagit körkort och i princip bara kört nedför gatan för att lämna min son på förskolan.

Flydde till EU och Nato

Med pedalen i botten brände hon fram på de ukrainska motorvägarna. Tre dagar senare var de framme i Lviv i västra Ukraina.

– Det är så här jag fungerar. Jag håller inne mina känslor och håller mig fokuserad under stress. Så fort jag kom fram brast det.

Natalia Stepanivs man jobbar som lastbilschaufför i Europa och befann sig i Polen då Ryssland invaderade.

– Nu bor vi i EU. I ett Nato-land, konstaterar hon och andas ut.

Nu kan hon återigen skoja med sin man:

– Vi gifte oss av enorm kärlek. Plötsligt är han också en högaktad man, med europeiska dokument och en schysst lön i euro, säger Natalia Stepaniv och skrattar.

Deras berättelse har ett relativt lyckligt slut, understryker hon och blir snabbt allvarlig igen.

– Det är inte en typisk historia. Få har haft min tur.

Begraver soldater

Varje dag nås hon av nyheter om vänner och bekanta som har dödats eller fått sina liv sprängda i spillror.

– Vi träffades för att fira det nya året, drack champagne, berättar Natalia Stepaniv om det senaste dödsbeskedet.

– Han var 28 år, min mans tidigare kollega.

Förra veckan inledde Ryssland sin förnyade storoffensiv i östra Ukraina. Från byn får Natalia Stepaniv rapporter om hårda strider.

– Ryssarna har lämnat sina döda kvar på åkrarna.

Övergivna hundar driver runt och gör det som hundar gör utan mat.

– Mina grannar har behövt ge sig ut med sina traktorer för att begrava ryska soldater.

”Ukraina vinner kriget”

Även om Natalia Stepaniv och hennes familj har lyckats ta sig till säkerhet är det omöjligt att finna glädjen.

– Jag mår åtminstone inte bra. Ryssland har inte bara stulit land. Också liv, drömmar, fred och rätten till lycka.

Natalia Stepaniv tror att familjen blir kvar i Polen.

– Jag är övertygad att Ukraina vinner kriget, men jag tror inte att jag återvänder. Inte till Donetsk.

Närheten till Ryssland gör ont i själen.

– Jag har en känsla av att Ryssland aldrig kommer att gå igenom samma process som Tyskland gjorde efter andra världskriget. Att kunna erkänna sina brott och lära sina barn om historien.

– Klarar inte Ryssland detta, kommer det heller aldrig att kännas säkert i min hemstad.

Fredsavtal och säkerhetsgarantier tror Natalia Stepaniv inte på. Världen har redan misslyckats på den punkten, gång på gång, säger hon.

– Alla dessa överenskommelser som skulle skydda oss från krig. Det gjorde de inte.

The post Natalia flydde Donetsk: ”Kan aldrig återvända” appeared first on Tidningen Global.

Inga massavlivningar för fågelinfluensa i år

Den stora risken för fågelinfluensa bedöms vara över och Jordbruksverket häver nu restriktionerna för fjäderfän i högriskområden. Men helt kan man inte andas ut, varnar verkets smittskyddschef Katharina Gielen. Stora delar av Sverige har under säsongen klassats som högriskområden med restriktioner på plats för att undvika smittspridning av fågelinfluensan H5N1. I grova drag har det området […]

The post Inga massavlivningar för fågelinfluensa i år appeared first on Syre.

Natomotståndet lever än

Färska opinionsundersökningar visar att en majoritet av svenskarna just nu är positiva till en anslutning till Nato. Men det pågår även ett aktivt argumenterande emot. En av de aktiva på motsidan är Ulf Sparrbåge som är aktiv i ”Riksföreningen nej till Nato”. Det är en organisation som bildades 2014 och finns på tio platser runt […]

The post Natomotståndet lever än appeared first on Syre.

Frankrike: Vänstern laddar om till parlamentsvalet

UTRIKES | Kjell Östberg

I andra valomgången söndag 24 april valdes Emmanuel Macron till Frankrikes president. Nu börjar den tredje valomgången, och den förs på gator och torg, proklamerade NPAs (Nouveau Parti Anticapitaliste) presidentkandidat Philippe Poutou. Men det är fler val på gång. Den 12 och 19 juni hålls val till den franska nationalförsamlingen. Den stora frågan är nu om vänstern kan samla sig och utmana Macrons högerliberala En Marche.

(…)

■ Resultatet: Macron 58,5 %. Le Pen 41,5 %. Eftersom valdeltagandet bara var 72 % och 8,5 % av de som röstade lade en blank eller ogiltig röst valdes Macron med stöd av 38 % av de röstberättigade.

[LÄS RESTEN AV ARTIKELN SOM PRENUMERANT AV PAPPERSTIDNINGEN ELLER DEN DIGITALA UPPLAGAN]

Inlägget Frankrike: Vänstern laddar om till parlamentsvalet dök först upp på Internationalen.

Syre livesänder från första maj-tåg

Med lättade restriktioner kommer första maj-tågen återigen flytta ut på gatorna. Under söndagseftrmiddagen kommer Syre att sända direkt från Stockholms anarkistiska förenings tåg. Efter två års pandemi och digitala första maj-tåg kommer det i år åter att bli många tåg ute på gatorna. Syre kommer att följa ett av dem: Anarkistiskt 1:a maj som arrangeras […]

The post Syre livesänder från första maj-tåg appeared first on Syre.

Framtidshoppet stavas välfärd och solidaritet!

KRÖNIKA |
Elena Karlström
Distriktsordförande för
Vänsterpartiet Storstockholm 

Jag var 16 år när jag fick mitt första jobb. Jag bodde i Rågsved och sökte alla jobb jag kunde hitta. Till slut blev jag anställd av Scandinavian Service Partner på en nyöppnad Burger King-restaurang i Arlanda stad. För komma till jobbet tog jag tunnelbanan till T-centralen, bytte till Märstapendeln och tog sen en buss som då gick en gång i timmen till Arlanda stad. Hade jag tur var restiden 2 timmar totalt men jag fick en fot på en arbetsplats, det var ett vitt jobb så det var värt det. Därefter hamnade jag på Burger King i city och jobbresan ledde mig vidare till Max hamburgerrestaurang. På Max fanns chefer som såg mig och gav mig den fortbildning jag behövde i ekonomi, ledarskap arbetsmiljö och arbetsrätt. På den tiden kunde man relativt snabbt få ett förstahandskontrakt med en helt ok hyra om man hade barn så jag kunde skriva kontrakt på en nybyggd tvåa i Skarpnäck för cirka 5 000 kronor i månaden. Jag kunde betala hyra och ta hand om mina barn. Allmännyttan gick att lita på.

[LÄS RESTEN AV ARTIKELN SOM PRENUMERANT AV PAPPERSTIDNINGEN ELLER DEN DIGITALA UPPLAGAN]

Inlägget Framtidshoppet stavas välfärd och solidaritet! dök först upp på Internationalen.