Hade det inte varit för Ramadan så hade det kunnat bli rekordtider för löparna i Tensta Rinkeby Grass Run, men en hel månads fastande har tagit både på vinnaren och på startfältet.
Inlägget Enkel seger för Järvas bäste löpare dök först upp på Nyhetsbyrån Järva.
Efter det ryska anfallskriget mot Ukraina har säkerhetspolitiken naturligt fått en mer framträdande roll i svensk politik. President Putins enorma brutalitet har satt både vår egen militära förmåga liksom våra militära samarbeten i blixtbelysning. Vi är tvingade att förhålla oss till den tragiska insikten att Rysslands politiska ledning inte skyr några som helst medel för att nå sina mål. Likgiltigheten inför förlorade människoliv är skrämmande.
Nyckelformuleringen i regeringens totalförsvarsproposition – att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas – har efter Rysslands invasion fått en än mer allvarstyngd klangbotten. Det finns ett före och efter 24 februari.
Jag är stolt över att tillhöra ett parti som tar frågor om våra säkerhetspolitiska vägval med den seriositet som krävs inför så komplicerade och för lång tid definierande beslut. Vi socialdemokrater ägnar oss just nu åt att diskutera säkerhetspolitiken och våra försvarspolitiska samarbeten; vi vrider och vänder på argumenten, för i akt och mening lägga en gemensam kunskapsbas för framtida beslut. För det här är genuint svåra frågor. Det är inte svaghetstecken att känna sig tveksam, att väga fördelar och nackdelar. Jag menar att det är precis tvärtom! Mitt bekymmer är inte att vi socialdemokrater tar oss tid att pröva argumenten, mitt bekymmer är att delar av oppositionen tar så lättsinnigt på frågan. Moderatledaren Ulf Kristerssons utspel om att göra Nato till en valfråga är ett historiskt bottennapp som säger något om läget inom oppositionen; desperation över opinionsläget men också ett ideologiskt tunnelseende där Natofrågan reduceras till käcka delningsbilder och one-liners.
Jag är också stolt – eller kanske snarare lättad – att det är en socialdemokratisk regering som bär det yttersta ansvaret i detta kritiska läge, med alltifrån beslut om vapenleveranser till Ukraina till stora resurstillskott till försvaret och en översyn av våra säkerhetspolitiska vägval. I vanliga fall är regeringens utmaning att prioritera bland många angelägna behov, baxa budget och lagstiftning genom riksdagen. Det kan vara nog så komplicerat. Men nu handlar det om överväganden som rör själva grunden för vår säkerhet. Slutligen och sist ankommer det på regeringen att göra en sammanvägd bedömning och bära konsekvenserna av dessa beslut, inte bara i dag utan inför kommande generationer och historieböckerna.
Tänk om de parlamentariska förhållandena hade varit annorlunda, att Ulf Kristersson hade lett landet och överlagt om säkerhetspolitiken med Jimmie Åkesson – samme Åkesson som veckan före Rysslands invasion inte kunde välja mellan presidenterna Putin och Biden.
I snart åtta år har jag som ledamot i försvarsutskottet hört borgerliga företrädare plädera för ett svenskt Natomedlemskap. Jag har aldrig övertygats av argumentationen. Vår alliansfria linje har historiskt varit en tillgång för Sverige och bidragit till en relativ avspänning i norra Europa. Men nu har historien tagit en ny vändning som vi är tvingade att förhålla oss till.
Jag är trygg med att vi socialdemokrater kommer att klara den här prövningen. För oss är utgångspunkten självklar: Vi ska välja den väg som bäst tjänar Sverige och svenska folkets säkerhet!
Kalle Olsson är riksdagsledamot (S) från Jämtland
SALOMONÖARNA | För 80 år sedan – 1942 – nådde andra världskriget Salomonöarna. På huvudön Guadalcanal stred japanska imperiestyrkor mot amerikanska marinsoldater om herravälde över ett flygfält som ansågs vara av strategisk vikt i kampen om kontroll över södra Stilla havet.
Flygfältet hette Henderson och grunden till det lades av den japanska militärmakten. Numera är flygfältet historisk mark och utgör del av den salomoniska huvudstaden Honiaras internationella flygplats.
Under lång tid efter andra världskriget seglade Salomonöarna iväg till långvarig radioskugga, fram till 1970-talet då öriket blev en självständig nation, om än kvar som del i det brittiska samväldet, och sedermera föremål för en rad regelrätta inbördeskrig och blodiga konflikter (1998, 2003 och 2006).
Konflikter utlösta till följd av djuprotad fiendskap mellan olika öar, framför allt de ekonomiskt bärande öarna Malaita och Guadalcanal.
Men även vitt skilda åsikter kring politiska prioriteter och vilket Kina – Folkrepubliken Kina eller Taiwan – som Salomonöarna har valt att samarbeta med. 2020 bröt centralregeringen i Honiara, ledd av premiärminister Manasseh Sogavare, diplomatiska förbindelser med Taiwan och har under de senaste åren cementerat önationens plats som viktig kugge i Pekings stillahavspolitik.
Redan hösten 2019 hade The New York Times avslöjat hur öbor på Tulagi, där allierade utkämpade blodiga slag mot japanska imperiestyrkor under andra världskriget, fördrevs från sina fiskevatten och byar för att ge plats åt kinesiska militärflottor.
Ön, visade det sig, hade mer eller mindre leasats ut till Kina mot löften om gynnsamma lån och långsiktiga kinesiska investeringar i Salomonöarnas primära exportsektorer: fiske och timmer.
Våren 2022 – mitt under rådande och storskaligt krig i Ukraina till följd av Rysslands invasion – fördjupade Kina sin närvaro i Salomonöarna till följd av en ”säkerhetspakt” som kungör den kinesiska statens – och arméns – framflyttade positioner inte bara i Stilla havet, utan i en önation som håller på att splittras, såväl utifrån som inifrån.
USA var snabba på bollen och meddelade att ”säkerhetspakten” mellan Kina och Salomonöarna, under lång tid ansedd vara en politiskt töjbar stillahavspartner, inte bara är olycklig – den kan även bli föremål för ”militära åtgärder” för kinesiskt intrång i vad som historiskt ansetts vara ”USA:s intressesfär”:
– Naturligtvis respekterar vi Salomonöarnas suveränitet, men vi vill också låta dem veta att om åtgärder vidtas för att upprätta en de facto permanent militär närvaro, kraftprojektionskapacitet eller en militär installation, då skulle vi ha betydande oro, och vi skulle mycket naturligt svara på dessa farhågor, sade Daniel Kritenbrink, viceminister för USA:s avdelning för Östasien och Stillahavsområdet, i ett uttalande, rapporterar bland andra The Guardian.
USA:s nyväckta intresse för Salomonöarna har stigit i takt med att Kina har vuxit och vunnit politiskt inflytande i sin omvärld. USA stängde sin ambassad i Honiara för nästan 30 år sedan, men har redan aviserat sina intentioner att öppna en på nytt.
Varför Salomonöarna är av intresse år 2022 finner ungefär samma svar som 1942, men med vissa modifieringar: öriket är beläget i en känslig skarv där den geografiska närheten till såväl södra Stilla havet, Australien och Sydostasien gör Salomonöarna till en geopolitisk klenod – samtidigt som dess nära tusen år alltjämt ruvar på naturresurser värda ansenliga slantar.
Och därför försöker centralön Guadalcanals primära politiska och ekonomiska rival – Malaita – att bryta sig loss ur det salomoniska nationsbygget. Det första steget togs 2020, då öns provinsregeringsledare Daniel Suidani utlovade en folkomröstning på temat, vilket har följts upp av en hård retorik mot centralregeringen i Honiara – och mot Kinas ökade inflytande över Salomonöarna och andra närliggande öriken.
USA:s rakaste väg till återetablerad politisk goodwill och inflytande står därmed kanske inte att finna i Honiara och hos centralregeringen ledd av premiärminister Manasseh Sogavare – utan nästgårds, på Malaita och hos Daniel Suidani som även fortsättningsvis upprätthåller goda förbindelser med regeringen i Taiwan (som upplät sjukhussängplats åt honom i samband med att han blev sjuk förra året).
För en salomonisk minoritet färgas den amerikansk-kinesiska fejden om herravälde över Salomonöarna redan i samma tragiska kulörer som för 80 år sedan. I Chinatown, en stadsdel i Honiara som i sekel har varit hemvist för en kinesisk minoritet, har varje konflikt sedan 1998 på något sätt berört deras näringsverksamhet och påstådda inflytande över politikens utveckling.
Så sent som i december 2021, då Honiara förvandlades till regelrätt slagfält mellan rivaliserande grupper, miste hundratals sina hem i Chinatown, något som är en förlängning av ett politiskt gift som gått djupt ner i den salomoniska jorden och som i tider av växande internationella insatser kan komma att leda till ännu större våldsutbrott än den gångna vinterns sporadiska kaos.
Klart är att ”säkerhetspakten” med Kina ändrar den inrikespolitiska spelplanen – och från och med nu kommer kinesiska säkerhetsstyrkor med erfarenhet från sociala uppror i Hongkong att ingripa istället för att polisstyrkor från Australien och Nya Zeeland kommer till undsättning, vilket varit kutym sedan 1990-talet, rapporterar The Guardian.
Klart är också de facto att Salomonöarna inte längre är en ö på kanten av geopolitikens hjärta, utan mitt i stormens öga, menar oppositionsledaren Matthew Vale som tror att ”säkerhetspakten” är riktad mot Malaita och Daniel Suidani:
– Det är känt att Malaita motsade sig Kinas ankomst, så de vet att betoningen på säkerhet, ”inre säkerhet”, är en betoning mot Malaita, säger Matthew Vale till The Guardian.
* * *LÄS ÄVEN:Etniska konflikter river sönder SalomonöarnaSalomonöarnas kinesiska kärleksrelationUSA förbjuder handel med Xinjiang
The post Salomonöarna återigen en militärstrategisk klenod appeared first on Tidningen Global.
Katarina Taikon-priset uppmärksammar och belönar människorättsförsvarare som genom sitt arbete stärker och skyddar de mänskliga rättigheterna i Stockholms stad. Priset instiftades 2015 av Stockholms stad. Prissumman är 100 000 kronor och priset delas ut årligen till privatpersoner eller organisationer.
Har du någon du vill nominera gå in HÄR
Katarina Taikon-priset uppmärksammar och belönar människorättsförsvarare som genom sitt arbete stärker och skyddar de mänskliga rättigheterna i Stockholms stad.
Katarina Taikon-priset instiftades år 2015 av Stockholms stad. Priset är en årlig påminnelse om att det görs fantastiska insatser för att stärka de mänskliga rättigheterna i vår stad.
Du kan nu nominera en enskild person, en arbetsgrupp, ett projekt, en förening, ett nätverk eller någon annan verksamhet. Prissumman är 100 000 kronor.
Nomineringen öppnar den 30 april och stänger den 15 juni.
Jury för Katarina Taikon-priset består av:
Angelica Ström (dotter till Katarina Taikon)Thomas Hammarberg (före detta diplomat, EU-kommissionär för mänskliga rättigheter, FN-rådgivare med mera)Madeleine Kaharascho Fridh (FI)Birgitta Rydell (L)Katarina Luhr (miljö-och klimatborgarråd, MP).
Redaktionen
redaktionen@dikko.nu
Att vara en oberoende tidning kostar pengar så vill du hjälpa oss med att betala vårt fika får du gärna swisha en slant till 123 242 83 40 eller bg: 5534-0046
Vill du annonsera eller sponsra, synas eller höras i våra media?
Kontakta oss på redaktionen@dikko.nu
eller ring 0768 44 51 61
IBAN: SE19 9500 0099 6042 1813 4395
BIC: NDEASESS
JEMEN | FN varnar för en förvärrad humanitär situation i Jemen, men hoppas att den två månader långa vapenvilan ska hjälpa till att vända situationen.
Över 23 miljoner människor, nästan tre fjärdedelar av befolkningen, är i behov av humanitärt stöd, enligt FN:s humanitära samordnare för Jemen, David Gressly. Det är en ökning med nästan tre miljoner människor jämfört med 2021.
Gressly uppmanar givarländer att dra nytta av den vapenvila som trädde i kraft i det av krig och fattigdom svårt sargade landet den 2 april.
”Den FN-ledda vapenvilan är en viktig möjlighet för biståndsorganisationer att skala upp livräddande hjälp och snabbt nå fler människor i akut nöd, även i områden där tillgången tidigare har varit begränsad på grund av väpnad konflikt och osäkerhet”, skriver han och poängterar att det krävs pengar för att hjälporganisationer snabbt ska kunna skala upp sina insatser.
The post Hopp om att vapenvila ska lindra kris i Jemen appeared first on Tidningen Global.
Jag skrev det här på facebook den 2 maj 2020, första pandemivåren. Minns vi den? Nu är det 2 maj igen, två år senare. ”…
Tiotals vittnen och målsägare har berättat om sina ärr. Under nästan nio månader har Stockholms tingsrätt hört berättelser om tortyr och avrättningar i ett iranskt fängelse 1988. Nu går rättegången mot folkrättsbrotts- och mordåtalade Hamid Noury mot sitt slut. Det är ett av de största målen i svensk rättshistoria. Hamid Noury, en iransk medborgare som […]
The post Rättegång om folkrättsbrott och mord i Iran avslutas appeared first on Syre.
Nu snart 50 år senere er der udkommet en ny bog “Kampen for fri abort – og for et bedre sexliv” – skrevet af Jens-Emil Nielsen. Og der er grund til at minde om, at kvindens ret til at vælge ikke kom af sig selv. Der var ildsjæle, som i mange år havde kæmpet for kvindens ret til selv at bestemme, om hun ville have et barn – og hvornår hun ville have det. Og for et bedre seksualliv for kvinder og mænd uden angst for uønsket graviditet.
Forud for reformen var der en lang og voldsom historie – ja, flere dramaer – ikke mindst for de kvinder, der led under ikke at kunne bestemme over egen krop. Men også for forkæmperne for den fri abort, som fx lægen J. H. Leunbach, der måtte i retten flere gange med efterfælgende fængselsstraf. Det var i 1920erne og 1930erne.
Kendt blev især retssagen mod Leunbach, der selv havde udført aborter på 320 kvinder. I den første Leunbach-sag blev han frikendt af et nævningeting i 1935. I den anden Leunbach-sag året efter blev lægen dømt til tre måneders fængsel for medvirken til aborter. Leunbach var også et politisk menneske, der tog sagerne op.
Et arbejderspørgsmål
Det samme gjorde den kendte syndikalist- og socialistleder Christian Christensen. Især ved at han også omtalte behovet for prævention for arbejderne – mænd som kvinder. Han tog dette arbejde ind i fagforeningerne. Han udgav bogen “Arbejderne og børneflokken” med den slående undertitel “Hvorfor og hvorledes bør arbejdere forhindre de mange børnefødsler?” Han holdt mange foredrag om dette. Bogen blev solgt i tusindvis og udkom i seks oplag. Også andre emner end at forhindre graviditet var med i Christian Christensens skriverier og foredrag – såsom prævention til begge køn og kønssygdomme.
Også Leunbach udgav bøger om problemstillingerne. Det samme gjorde forfatteren Thit Jensen. Begge organiserede bevægelser og foreninger til sagernes fremme. I Socialistisk Informations spalter er Marie Nielsen også kendt for sit revolutionære arbejde i socialistiske partier og ikke mindst i Arbejderkvindernes Oplysningsforbund, hvor det seksuelle spørgsmål også blev taget op, da mange arbejderkvinder også led under svangerskabsafbrydelser, manglende prævention og den generelle kvindeundertrykkelse.
Som Leunbach afsluttede en artikel: “Vi er praktisk talt i stand til at skaffe enhver kvinde, der ønsker et svangerskab afbrudt, den fornødne hjælp til at få gjort dette på en forsvarlig måde”. Omkring dette kørte kampene og ind imellem et utal af ulykkelige historier.
Seksualreformbevægelse
Seksualreformbevægelserne i Danmark, som omtalte personer var væsentlige bidragsydere til, forsvandt med udbruddet af Anden Verdenskrig, med besættelsen af landet. Disse spørgsmål blev taget langsomt op igen efter krigen af personer som Poul Henningsen.
Tal viser, at behovet ikke var blevet løst. Mange valgte abort, når de uønsket blev gravide. I 1940 blev der udført 522 legale aborter – i 1950 var tallet steget til 4101. Samtidig skønnede man, at der blev udført mellem 15.000 og 20.000 illegale aborter om året.
Poul Henningsen og andres vinkler var “lad kvinden selv bestemme”. Op gennem 1960’erne var psykologer som parret Inge og Sten Hegeler centrale med blandt andet bogen “Kærlighedens ABZ”, men også deres læserbrevkasser i Femina og Ekstra Bladet.
Den aktuelle bog indeholder mange aspekter af kampen for fri abort og for et bedre sexliv og er absolut læseværdig – ikke mindst for nye generationer, der her kan læse om den lange kamp på feltet, der vedrører alle liv. Og at de opnåede resultater ikke kom af sig selv, ligesom resultaterne kan risikere tilbagefald – ikke mindst, når vi ser ud over landets grænser: Polen, Texas – delstat i USA – og mange andre steder, hvor den fri abort er afviklet eller aldrig så dagens lys. Den fri abort er som mange progressive reformer nødvendig at forsvare.
Bogen “Kampen for fri abort – og for et bedre sexliv” giver et glimrende indblik og rids over den lange og seje kamp.
Jens-Emil Nielsen
Kampen for fri abort – og for et bedre sexliv
Bogforlaget HER&NU. 152 sider. 199 kroner
Det är tre år sen det var möjligt att demonstrera i Göteborg på 1-maj. Pandemin satte stopp för det hela både 2020 och 2021. Men…
Ett av argumenten för ett svenskt Nato-medlemskap är att det skulle garantera Sveriges säkerhet, men Nato är en kärnvapenallians och kärnvapen är massförstörelsevapen, inte försvarsvapen. Redan innan Ryssland angrep Ukraina i februari i år fanns det ett växande hot om kärnvapenkrig i världen. Om Sverige går med i Nato blir vi del av en kärnvapendoktrin och […]
Inlägget Kärnvapnen gör Nato till en explosiv allians dök först upp på Fempers Nyheter.