Visionen för Vänersborgs kommun:
“Vänersborgs kommun – attraktiv och hållbar i alla delar, hela livet.”
Kommunfullmäktige fastställde visionen 2013. Visionen kopplas sedan till inriktningsmål som visar kommunfullmäktiges “övergripande viljeinriktning”. Inriktningsmålen konkretiseras i nästa steg i förväntade resultat.
Det blir många dokument och många mål och resultat. Och allt ska sedan mätas, sammanställas, dokumenteras, jämföras, analyseras, diskuteras, redovisas och presenteras. På detta sätt ska Vänersborgs kommun bli allt bättre och nå allt närmare ett förverkligande av visionen. Är tanken. Typ.
Kommunfullmäktiges inriktningsmål är:
“I Vänersborgs kommun ska det finnas mer jämställda och jämlika förutsättningar att påverka sina liv”
“Fler barn och unga uppnår bättre skolresultat och fullföljer sina studier”
“Enklare och kortare vägar att starta och etablera företag”
“Vänersborg är en ekologiskt hållbar kommun med minskad klimatpåverkan”
“Vänersborgs kommun har en god service och hög effektivitet”
“Sjukfrånvaron bland våra medarbetare ska minska”
Självklart är det inriktningsmål som på många sätt är utmärkta. Men de är självklart inget värda om de stannar på papperet – och här har vi naturligtvis ett problem. Hur kopplas t ex inriktningsmålet om “bättre skolresultat” till praktisk politik? Svaret är tyvärr att inriktningsmålet inte direkt följs av någon satsning på grundskolan. Kommunen satsar fortfarande mindre pengar per elev än genomsnittet i Sverige.
Så är det med de flesta inriktningsmål. De används inte för att styra varken fördelningen av pengar eller den praktiska politiken. Det är en stor skillnad på vad som sägs och skrivs och vad som händer i verkligheten.
Kommunen har också flera finansiella mål. De betonas ofta mer än inriktningsmålen. Kommunallagen kräver t ex att kommunernas ekonomi ska vara i balans. Intäkterna ska överstiga kostnaderna. Men ett av kommunens finansiella mål är att årets resultat bör uppgå till minst 2 procent av skatter och generella statsbidrag, kommunen ska alltså gå med överskott.
Det finns självklart också riktlinjer. Så ska t ex
“kommunens anläggningar och fastigheter … ha ett planerat och fullgott underhåll.”
Det visade dock revisorerna häromsistens att så inte var fallet. (Se “Tuff kritik från revisorerna…”.)
Det är alltså, på alla plan, en sak att ha fina dokument med mål, visioner, policys, regler och riktlinjer och en helt annan att omsätta de fina formuleringarna i praktiken.
Och det har naturligtvis ofta med tilldelade ekonomiska medel att göra. Det krävs nämligen i stort sett alltid kompetent personal för att utföra något. Det kan gälla i hemtjänsten, på äldreboendet, i förskolan, i klassrummen, i reningsverket, på återvinningsstationen osv. Men fler händer och fötter kostar…
Under avsnittet “Verksamheternas ekonomiska ansvar” beskrivs de eventuella konflikter som kan bli mellan pengar och personal, mellan ekonomi och lagar:
“Kommunfullmäktiges budgetbeslut är överordnat och vid målkonflikter är det ekonomin som ytterst sätter gränsen för det totala verksamhetsutrymmet (vid resursbrist ska tvingande nivåer enligt lagstiftning och myndighetskrav prioriteras).”
Den här verkligheten har kommunens personal att brottas med. Ekonomin går först, det är budgeten som gäller. Räcker inte pengarna till för elever i behov av särskilt stöd, kan det inte hjälpas. Kommunens budgetbeslut går före Skollagen…
Det kan noteras att den stora konflikten mellan ekonomiska resurser och lagstiftningen avhandlas i en parentes(!) – och i den står det inte ens att lagen ska uppfyllas. Det står bara att lagen ska prioriteras om pengarna inte räcker till… Fattas det pengar till försörjningsstöd eller för att möta elevernas psykosociala behov kan inte de ansvariga i socialnämnden eller barn- och utbildningsnämnden under några omständigheter ändå överskrida budgeten. Och vem eller vilka blir de skyldiga om kommunen inte följer lagarna? Politikerna? Eller kanske kommunens personal som t ex rektorerna…?
Dessutom vet vi att kommunens verksamheter och därmed budgetansvar är “uppdelade”, det som skulle kunna kallas “stuprör”. Socialnämnden är ett stuprör, barn- och utbildningsnämnden ett annat osv. Fattas det pengar i de här lagstadgade verksamheterna kan inte pengar tas från t ex arenan eller Vattenpalatset – trots att dessa verksamheter inte är lagstadgade. De är ju egna “stuprör”…
Lite senare i texten konstateras också nämndernas ansvar:
“Vid hantering av befarade eller konstaterade budgetavvikelser är nämnder och enheter skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att styra verksamheten, så att de ekonomiska ramarna hålls”
Här bortses det helt från lagarna. Eller också skulle man kanske kunna uttrycka det som att “budgeten är lag”…
Det ingår även en omvärldsanalys i mål- och resursplanen.
Kriget i Ukraina leder förutom elände, lidande och död till:
“negativa effekter på den globala tillväxten och inflationen genom högre energi- och råvarupriser, störningar i internationell handel och genom en ökad osäkerhet.”
Det är redan tidigare ett tryck på inflationen, men 2023 förväntas den sjunka till 2%. De här skrivningarna är antagligen skrivna för några månader sedan, möjligtvis är de inaktuella… BNP-tillväxten i Sverige dämpas i år men kommer att bli stark under 2023. Den offentliga konsumtionen kommer att öka och sysselsättningen stiga, men reallönerna sjunker sannolikt medan räntorna förväntas höjas. Kommunens skatteintäkter förväntas bli högre än tidigare prognoser.
Det är en del av den information som finns i Mål- och resursplanen. De allmänna ekonomiska förutsättningarna beskrivs tämligen objektivt och är något som samtliga andra partier också har att förhålla sig till och utgå ifrån.
===
Bloggar i denna serie:
”Budget 2023 (1): Om Augustssons förslag” – 2 juni 2022
”Budget 2023 (2): Mål och lagar” – 3 juni 2022
