Idag inleds en miljökonferens i Stockholm med anledning av att det gått 50 år sedan FN:s första stora miljökonferens hölls i just Stockholm.
Samma dag som den inleddes flyttade jag från Stockholm till landet. Som del av gröna vågen. Så jag missade demonstrationer, tältläger och eventuell transport till Långholmen. Istället började jag bryta mark för odling intill självförsörjningens gräns.
Kvällspressen gottar sig…
Det var en bra dag att köra flyttbil alldeles för fort för 1632 poliser var inkallade för att sköta bevakningen av konferensen. Det skulle hållas ”ordning” på aktivister, tältläger och demonstrationer. 7000 demonstrerar mot miljömordet i Vietnam där USA vräker ut miljögiftet agent orange för att avlöva djungel så ingen kan gömma sig undan bombmattor och marksoldater…
Medan jag odlade upp mark så odlade miljökonferensen upp medvetande om att vi lever på en enda planet. Men, med facit i hand, det struntar vi fullständigt i.
Overshoot day är dagen då vi gör slut på mer naturresurser än som skapas och släpper ut mer än vad planeten kan balansera. För 50 år sedan inföll den dagen någon gång i mitten på december. Nu – efter 50 års medvetande – infaller den dagen i slutet av juli. Så var det med det.
I Sverige, om vi ser på hur vi lever och konsumerar infallet dagen någon gång i april. Och lagom till den miljökonferens som inleds idag har den svenska regeringen dragit ner klimatbestånd, sänkt miljöskatter och motarbetat EU-krav för biologisk mångfald. Utan att någon i regeringen straffas genom att låsas in på det som ersatt Långholmen. De är inte ens förvisade till ett tältläger i Skarpnäck.
Men den ekonomiska tillväxten har varit fin. Halleluja, bröder och systrar! Men, för guds skull, titta inte i dina barnbarns ögon när du tar flyget nästa gång. Inte utan att rodna i alla fall.
Är du vänsterpartist kan du ju alltid skylla på systemet – ett slugt sätt att frånsäga sig sitt eget ansvar som föredöme och medskapande av normer.
Högern ser inga problem med den globaliserade kapitalismen utan anser att ansvaret ligger på konsumenten och individen – och underförstått är att den som har råd att skita ner också har rätten till det.
Det är inte lätt att försöka leva hållbart. Ett av de enklaste sätten är att helt enkelt inte göra allt som vi har råd med.
Jag har råd att flyga till Nya Zeeland och kika på albatrosser. I september – när vi har valdag i Sverige – brukar kyrkklockorna i Dunedin på Sydön (Te Wai Pounamu på maori) i Nya Zeeland ringa. Det innebär att de första albatrosserna anlänt till området för att häcka. Skulle verkligen vilja uppleva det. Men avstår. Och det går jättebra att avstå.
Å andra sidan kan man ju istället höra klockgrodorna i Baldringe i Skåne. De låter som kyrkklockor under parningen på våren. Kräver ingen flygresa. Och är helt OK.
Miljökonferensen 1972 då? Jodå. Den blev mönster för hur miljökonferenser skulle bli. Folkrörelser fick plats, dess representanter fick träffa eliten. Så när Greta Thunberg och FN:s generalsekreterare möts på konferens så är det i linje med den gamla Stockholmskonferensens idé.
Att alldeles för lite beslutat på de där konferenserna är sig också likt. Och att delegater flyger dit för att tala om vikten av mindre flygande.
Relaterade
.png){kind=link}