Det är ingen hemlighet att det vid upprepade tillfällen har framförts kritik i denna blogg mot några av förvaltningarna i Vänersborgs kommun. Det har gällt t ex kommunens hantering av VA på Vänersnäs (se “VA på Vänersnäs”), David på Juta (se “Byggnadsförvaltningen och David på Juta”), Solvarm (se “Solvarm i Sikhall vs kommunen”), Magnus Larsson i Sikhall (se “Historien om Magnus Larsson” och “DP Sikhall: Ny detaljplan”) och blåbärsodlaren vid Hästefjorden (se “Byggnadsförvaltningen och blåbärsodlaren vid Hästefjorden”). Listan skulle kunna göras längre. Det är exempel på “affärer” där tjänstepersoner i kommunens tekniska förvaltningar har varit fyrkantiga och rigida och ställt orimliga och ibland helt obefogade krav på enskilda kommuninvånare.
Kritiken som har framförts har varit underbyggd med fakta. Det är bara att börja läsa på blogglänkarna ovan. (Det är länkat till den första bloggen om respektive person och ämne.)
En av cheferna på en av kommunens förvaltningar anförde nyligen, som ett slags försvar för agerandet, och mot kritiken, när det gällde VA-dragningen på Vänersnäs (ungefär):
“Vi har olika syn på frågorna och tolkar lagarna olika.”
En annan syn och tolkning än vad jag hade på denna blogg alltså. Jag påstod då att en tjänsteperson måste vara saklig och allsidig, hen måste vara objektiv. Om det t ex finns andra tolkningar så ska de i objektivitetens namn också framföras i utredningarna. Chefen kontrade då med att jag som politiker och bloggare inte var objektiv… Objektiv eller inte, en bloggare eller någon annan invånare, eller en journalist, behöver enligt lag inte vara objektiv. I tal och skrift gäller yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsförordningen…
Okunskapen var stor…
Det här med att tjänstepersoner och kommunala förvaltningar måste vara objektiva aktualiserades alldeles nyligen, närmare bestämt den 3 maj. Då fattade JO, Justitieombudsmannen, ett beslut:
“Kritik mot Kommunstyrelsen i Sotenäs kommun för att en tjänstemans kontakter med en tidningsredaktion stred mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen”
Beslutet har inte refererats i TTELA, men däremot i Bohusläningen (se “Sotenäs kommun kritiseras av Justitieombudsmannen”), som hade anmält en händelse till JO, och andra medier (se t ex “Kommunikationschef ringde chefredaktör – JO kritiserar kommunen”).
JO redogör för beslutet i korthet (du kan ladda ner beslutet här):
“En tjänsteman vid Sotenäs kommun tog kontakt med en tidningsredaktion med anledning av att en av tidningens journalister, som hade granskat kommunen, också hade skrivit politiska texter på internet. Tjänstemannen ville veta i vilken egenskap journalisten kontaktade kommunen.
JO uttalar att det är svårt att uppfatta tjänstemannens agerande på något annat sätt än som ett ifrågasättande av journalisten på grund av hans politiska åsikter och som ett uttryck för missnöje från kommunens sida. En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Tjänstemannens agerande stred mot regeringsformens krav på saklighet. Kommunstyrelsen kritiseras för det.”
Journalisten hade också varit politiskt aktiv i ett parti och hade dessutom haft en blogg(!)…
JO redogjorde de rättsliga utgångspunkter som gällde:
“Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet. … En myndighet får inte utan lagstöd ingripa vare sig formellt eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning.”
Det är självklart så, och det vet också de flesta chefer i Vänersborgs kommun. JO menade till och med att en myndighet enligt Regeringsformen inte får grunda ett beslut:
“enbart på de åsikter som en person ger – eller förväntas ge – uttryck för.”
Jag vet inte hur långt JO menar att lagen kan tillämpas – är formuleringen t ex tillämpbar på ett upprättat beslutsförslag? Eller ett dokument som distribueras bland personer på ett möte? Och om en tjänsteperson utför någon av dessa åtgärder, har hen då ingripit mot en person som använt “sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning”? Jag vet inte, men det torde inte vara helt osannolikt…
Och så redogjorde JO för det här med att tjänstepersoner och förvaltningar ska vara objektiva:
“Av 1 kap. 9 § RF följer att företrädare för det allmänna i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (den s.k. objektivitetsprincipen).”
Kravet på objektivitet är alltså en princip, objektivitetsprincipen. Det var något nytt, att det faktiskt fanns en formulering som hade blivit en princip. RF är inte heller vilken lag som helst, det är Regeringsformen – en av Sveriges grundlagar…
I Regeringsformens 1 kap 9 § står det:
“Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.”
Notera:
“iaktta saklighet och opartiskhet”
Detta är alltså objektivitetsprincipen. Och det råder ingen som helst tvekan hur den ska tolkas.
Och JO slår fast:
“En myndighet får som utgångspunkt inte agera endast mot bakgrund av de åsikter en person gett eller kan förväntas ge uttryck för. Detta är inte förenligt med objektivitetsprincipen.”
Med andra ord. Tjänstepersonerna och förvaltningarna i Vänersborgs kommun, liksom alla kommuner i hela landet, måste vara objektiva. Mot alla, i alla sammanhang.
Och JO går faktiskt ett steg längre:
“Bestämmelsen omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en myndighet. Även hur myndighetens agerande kan uppfattas är av betydelse.”
Det måste vara svårt med gränsdragningar i det här fallet. Jag undrar t ex om JO:s tolkning av lagen är tillämpbar när det gäller kommunens agerande (läs: motarbetande) mot Magnus Larssons detaljplan i Sikhall, som nu är inne på sitt 8:e år…? Hur det uppfattas av invånarna i Sikhall kan många vittna om… Jag tror att JO:s tolkning kan vara aktuell i ärendet.
Det är ett mycket intressant och betydelsefullt beslut av JO. Det är viktigt att kommunens tjänstepersoner känner till objektivitetsprincipen – och följer den. Livet för invånarna i Sikhall, Vänersnäs och kommunen i övrigt hade sannolikt blivit betydligt enklare då. Det är nog läge att det anordnas kompetensutveckling kring den svenska lagstiftningen i allmänhet och objektivitetsprincipen i synnerhet.
