Jag har fått frågan ett tiotal gånger nu. Hur hade jag – om jag varit chefredaktör för ETC – hanterat Kajsa Ekis Ekman? Hade jag också sagt upp henne som ledarskribent efter att hon på sociala medier skrivit att RT var mer än bara den ryska regimens språkrör. Chefredaktör Andreas Gustavsson motiverar sitt beslut om att välja bort henne så här:
”Beslutet att avsluta samarbetet togs först när denna ledare (om Kyiv Independent) följdes upp av att Kajsa Ekis Ekman på Instagram, i en diskussion, grovt förskönade Russia Today, alltså den megafon som tjänar en alltmer fascistoid statsmakt i Ryssland.”
Tre frågor uppkommer:
1 Kajsa Ekis Ekmans syn på RT.
Visst kan man säga att hennes text på Instagram var problematisk så tillvida att läsaren kunde få intryck av att RT inte var det som RT är. Nämligen megafon för statsmakten i Ryssland som bedriver ett brutalt invasionskrig. Däremot är RT inte bara det, även om i stort sett allt, vad jag kunnat konstatera under årens lopp, har ett syfte i den andan.
När RT som en av de få kanalerna till exempel gav den gröna amerikanska presidentkandidaten Jill Stein visst utrymme att förklara vad Green Party ville så var den en kombination av demokratiskt rimlig information och syfte att berätta att det fanns kritiker i USA till det amerikanska valsystemet.
Personligen har jag under många år valt att – för att förstå världen och varför det blir som det blir – titta in på flera nyhetskanaler förutom de svenska, bland annat CNN, Fox, Al-Jazīra och RT. Inte för att bli manipulerad, inte för att lita på allt, utan blott och bart för att försöka förstå världen.
All förmedling av nyhet från krig har en inneboende problematik, medierna är till stor del beroende av intressegruppers, parters, aktörers vilja att ge sin bild vilket allt som oftast är mer eller mindre manipulerad i syfte att vinna sympati och förståelse för sina egna handlingar. RT tillhör extremerna i den branschen. Så till vida har chefredaktör Andreas Gustavsson helt rätt i den sakfrågan.
2. Var det rimligt att stoppa Kajsa Ekis Ekman som skribent på ledarsidan?
Det är en chefredaktörs uppdrag att avgöra vilka som skall skriva ledartexter. Så till vida är det inget konstigt med beslutet. Utifrån hur ETC:s ledarskribenter varit valda så ter sig beslutet hårt, det har varit ganska fritt, själv har jag aldrig censurerats trots att jag haft helt motsatt uppfattning än Johan Ehrenberg, som äger tidningen, om huruvida ekonomisk tillväxt och hållbarhet går att kombinera i en tid av klimatkris och allt hårdare miljöpåfrestning. Vi hade olika syn inför folkomröstningen om Euro också, vilket inte uppfattades som problem för skrivande i tidningen.
Så egentligen handlar det om vad ETC ledare skall vara för något: tidningens formella åsikter (vilket är regel för de flesta tidningar) eller en mer frihetligt vid ”åsiktskorridor” som i det här fallet ligger inom en ganska bred ram för rött och grönt. Eftersom korridorer vanligen är utrustade med dörrar så kan man väl bildligt säga att det förekommit att skribenter också använt en och annan dörr för att placera sin text lite utanför korridoren – vilket, om jag förstått chefredaktören rätt, Kajsa gjorde med den ledare som sedan följdes av hennes egna kommentarer på Instagram som ”bagatelliserade” RT.
3. Vad ska ledarsidan spegla?
Vad ledarsidan skall stå för är upp till chefredaktören – det är inte ett brott mot yttrandefrihet att fråntas rätten att skriva ledare i en tidning. I det här fallet är det tydligen så att chefredaktören har – och så vitt jag förstår länge funderat på – att skärpa själva ledarna till att bli mer av tidningens egna åsikter. Detta medför nog i så fall att vi blir fler som avknoppas från just rollen som ledarskribenter – kan en tidning såväl ha Johan Ehrenbergs syn på tillväxt samtidigt som min syn på densamma? Knappast.
Ska ETC bli en tidning som likt de flesta andra på ledarplats driver den ekomodernistiska tesen, det vill säga anser att det ekonomisk tillväxt är nödvändig för att klara klimat och miljö? Vi andra som är djupt kritiska till ekomodernismen kan ju placeras som krönikörer om än på en formell ledarsida med betoning att det inte handlar om tidningens åsikt utan personens.
Och i så fall finns ju möjlighet också för en god skribent som Kajsa Ekis Ekman att erbjudas plats om det inte låst sig för mycket mellan parterna.
Slutfrågan: hade jag – om jag varit chefredaktör för ETC – avslutat samarbetet med Kajsa Ekis Ekman på grund av det hon formulerat på sociala medier.
Nej, inte om jag velat ha kvar en friare ledarsida på det sätt som nu är.
Ja, om jag velat ha en absolut stringent sida som i alla lägen speglar ”tidningens åsikter”, i det fallet krävs nog en smärre skara skribenter som ofta träffas för att samverka.
Vilken variant som är bäst? Eftersom jag är part målet så är röstar jag på det förstnämnda.
Är rädd för att det sistnämnda – i vart fall om det vill sig illa – snarast kan leda till tappade prenumeranter eftersom det finns en klar konfliktyta också mellan rött och grönt. Och såväl röda som gröna är känsliga och letar förfärande ofta efter ”fiender” som egentligen står dem nära…
Vi som skriver bör rimligen vara medvetna om den konfliktyta som finns mellan rött och grönt och begripa när den är onödig att just på ledarsidan exponera. Vi har möjlighet att göra det på många andra ställen. Sociala medier till exempel.
Jag tror inte att delar av det som är min kritik av arbetslinjen – och som jag skriver om på andra ställen och i min senaste bok – är rimligt att framföra just på ledarsidan i ETC. Det finns tillräckligt mycket annat att skriva om där en rimligt gemensam linje finns. Har inte haft några problem med det.
Utan att vare sig känna Andreas eller Kajsa privat upplever jag det utifrån som att ”avskedet” skedde bryskt vilket vara ledsamt i sig. I vart fall hoppas jag att Kajsa kommer tillbaka som krönikör.
.png){kind=link}