I december 2023 skrev Staffan Laestadius i DN (efter klimatmötet i Dubai) att ”ropen på nya tekniker som i morgon ska lösa dagens problem klingar falskt”. Han menade att vi redan kan, rent tekniskt, vad som behövs för att lösa klimatkrisen. Men det som saknas är ”acceptans i den globala fossilmaffian för att avveckla fossilberoendet”.
I detta hade han tyvärr helt rätt. Denna ”globala fossilmaffia” kan exemplifieras med de fem största oljebolagen BP, Shell, Chevron, ExxonMobil och TotalEnergies. Samtidigt som klimatets gränser sprängdes 2023 (det varmaste året globalt) så nådde dessa bolag nya vinstnivåer. Enligt The Guardian så hamnade utdelningarna till dessa fem bolag på 1000 miljarder kronor. En orsak till dessa stora utdelningar är att regeringar runt om i världen gynnar fossila drivmedel till exempel genom att sänka skatten.
Det ser alltså mörkt ut på många sätt och i mina mörkare stunder undrar jag om de som röstat på Tidöregeringen med sin bakåtsträvande klimat-politik, verkligen inte bryr sig alls. Den liberala klimatministern skyller ju också på väljarna när hon ska förklara varför hennes regering ser till att öka utsläppen.
Då är det faktiskt riktigt uppmuntrande att ta del av en webbenkät som genomfördes under februari av Verian på uppdrag av Världsnaturfonden, WWF. Den bygger på 2000 intervjuer med den svenska allmänheten i åldern 18-79 år. Datainsamlingen har genomförts i den slumpmässigt rekryterade Sifopanelen.
Bland annat detta framgår av enkäten:
På frågan vad som oroar mest kommer föga förvånande krig först, men därefter anger 50 procent att de oroar sig för klimatförändringarna.
Att klimatförändringar i form av extremväder inte längre bara ses som något som händer ”någon annanstans” framgår av att hela 65 procent anger att deras liv redan nu påverkas av klimatförändringarna, och 63 procent upplever att extrem-vädret ökar.
Dessutom vill 68 procent att politikerna gör mycket mer för att begränsa klimatförändringarna. Det är bara 5 procent som inte alls instämmer i detta. Regeringens bakåtsträvande har alltså inte ens stöd bland SD:s väljare. Och det är bara 6 procent som vill avskaffa Sveriges (officiella men inte genomförda) klimatmål. 35 procent vill faktiskt skärpa målen.
Ännu mer intressant, med tanke på olika konstiga diskussioner om att vi inte får moralisera, ”skambelägga” eller göra individen ansvarig*, är att hela 88 procent tycker att det är ganska eller mycket viktigt att leva klimatsmart. Dessutom uppger sex av tio att de förändrat sitt beteende till att leva mer klimatsmart. Med tanke på olika undersökningar om klyftan mellan unga män och unga kvinnor när det gäller synen på dagens värld, så är det ändå 43 procent av killarna i åldern 18 – 29 år som uppger att de har börjat resa mer hållbart.
Och för att avsluta med den tanke som avvisades av Staffan Laestadius (att det inte räcker med teknik) så är det faktiskt bara 6 procent som instämmer helt i att klimatförändringarna löses med teknik. 19 procent instämmer delvis i den uppfattningen. Det är alltså trots att det tycks vara den dominerande linjen bland de flesta politiker bara 25 procent som tror att klimatkrisen kan lösas med teknik.
Det finns alltså enligt denna enkät stöd för en betydligt mer progressiv klimat-politik än den som bedrivs. Frågan handlar alltså om hur vi omvandlar detta både till press på de nuvarande politikerna och till ett förändrat röstande.
——————————–
*Jag tar kort upp denna frågeställning om ”moraliserande” i slutet av artikeln: De rikaste, du och jag och klimatet
