Pågick det en hemlig militärövning i Stockholm då Olof Palme mördades och fanns det i så fall kopplingar mellan den övningen och mordet? J B Lindqvist som bidrog med viktig research när jag skrev min bok Rättsskandalen Olof Palme har nu presenterat en längre text om det så kallade övningsscenariot. Här tar jag upp några viktiga inslag i det han redovisat och rekommenderar läsning av hela hans text. FOTO: Wikimedia Commons.
FÖLL OLOF PALME OFFER för en komplott inom ramen för en militärövning?
Palmeutredarna under Krister Petersson närmade sig den frågan men valde till sist att peka ut en enda person, Stig Engström, som gärningsman.
I min bok Rättsskandalen Olof Palme ägnade jag stort utrymme åt att granska misstankarna mot Engström och kom fram till att de inte höll. Jag visade också att utredarna länge försökt koppla Engström till det hemliga Stay Behindnätverket, en paramilitär organisation med kopplingar till NATO som existerade utan någon som helst insyn från Sveriges riksdag.
Jag gick också själv vidare med en del av uppslagsändarna som utredarna arbetade med inom det här fältet. Under det arbetet hade jag stor hjälp av J B Lindqvist, en privatperson som ägnat mycket tid åt att undersöka tecknen på en hemlig militär övning under mordnatten och dess möjliga samband med mordet. Jag fick bland annat ta del av en längre text, X – ett övningsscenario, som han skrivit och som då ännu var opublicerad.
Han har nu lagt upp en reviderad version, kallad X- A White Paper på en webbsida så att den blivit åtkomlig för allmänheten. (På samma sida finns också en tidigare skriven text om de misstankar som presenterats mot Stig Engström.)
J B Lindqvists text om övningsscenariot går i ett antal avseenden längre i de resonemangen än vad jag gjorde i min bok. Han har samtidigt lagt ner ett stort arbete på att steg för steg motivera varför han gör det. Och hans text borde vara högst intressant för alla som engagerat sig i det ouppklarade Palmemordet. Men den är lång, 92 sidor, och kräver omsorgsfull läsning för att man ska få ut allt det viktiga ur den.
Här ska jag bara försöka sammanfatta några drag i den samtidigt som jag öppnar en diskussion om den här på bloggen. Jag har bett J B Lindqvist att själv bidra med kommentarer i ämnet här i detta forum och det kan vi räkna med att han gör.
Inledningsvis skriver JBL: ”Följande genomgång är ingen lösning på Palmemordet. Det är heller inte en teori om hur mordet gått till och vem som höll i vapnet. Det är en sammanlänkning av en rad indicier kring mordet som de framträder i ett maskat material.”
Och där pekar han på något centralt i det ämne han diskuterar: trots att förundersökningen av mordet på Sveriges statsminister är nedlagd omfattas fortfarande mycket stora delar av utredningsmaterialet av sekretess. Och den sekretessen är särskilt påtaglig när det gäller statlig hemlig verksamhet som polisens Palmegrupp har intresserat sig för – vilket var just vad den gjorde i hög utsträckning under de sista åren före nedläggningsbeslutet.
Något som utredarna tittade särskilt på var uppgifter med anknytning till aktiviteterna från militära specialförband i anslutning till mordet, bland annat övningen Gustav på Gotland som pågått under en vecka och som avslutades vid lunchtid den 28 februari.
J B Lindqvist skissar en intressant historik över de svenska specialförbandens historia, ett svårutforskat ämne där han ändå demonstrerar att viss kunskap faktiskt är tillgänglig för den som letar. Och han visar att just i sådana enheter fanns den specialkompetens som man förknippar med en attentatsgrupp med uppgift att likvidera en nyckelperson som av någon anledning ska röjas ur vägen.
Bland annat tar han upp så kallade B-styrkor, militärer som var tränade i att agera som små grupper av fiender på svensk mark med uppdrag att utföra mord och sabotage. De hade viktiga roller i de många kupp- och kuppförsvarsövningar som genomfördes under 80-talet då kalla kriget var en påtaglig realitet.
Övningarna utfördes ofta i samarbete mellan olika myndigheter. Och i de fåtaliga konkreta uppgifter som finns om sådana beredskapsåtgärder finns även ett planerat övningsscenario som byggde på att statsministern mördades. Den ansvarige polischefen som utarbetat detaljer uppgav efter mordet på Palme att han förstört all dokumentation om saken eftersom han upplevde det som olustigt att ha materialet kvar.
Precis som jag gjorde i min bok tar J B Lindqvist upp en central figur i den hemliga militära träningsverksamheten, en man som både han och jag kallar löjtnant X. Han var en av ledarna för övningen på Gotland och kom att väcka Palmeutredarnas intresse på 80-talet, ett intresse som återkom under Krister Petersson då X redan var avliden.
J B Lindqvist går sedan in på observationer kring mordkvällen i kvarteren runt Sveavägen och sätter dem i relation till en tänkbar kuppövning. Han utgår bland annat från vad han beskriver som den ”förmodligen enda handbok som skrivits i detta ämne nämligen boken Statskupp –en handbok från 1968 av den rumänsk-amerikanska statsvetaren och militärstrategen Edward Luttwak”.
Det han utförligt sedan diskuterar är en rad observationer som ser ut att peka på en kuppövning med centrum kring mordplatsen men där det fanns tecken på aktiviteter så långt bort som vid Norra Bantorget respektive Birger Jarlsgatan. Och han vidareutvecklar resonemanget med att en liten grupp på fyra personer kan ha utfört mordet i skuggan av denna kuppövning där majoriteten av deltagarna inte visste särskilt mycket om detaljerna kring övningen utöver sin egen roll och absolut ingenting om några verkliga mordplaner.
Som han påpekar är ”kompartmentalisering” ett nyckelbegrepp i hemliga operationer, vare sig det handlar om övningar eller skarpa lägen – var och en bör bara känna till sin egen bit.
J B Lindqvist går också igenom aspekter kring själva mordet och framför en väl underbyggd argumentering för att skytten kan ha använt ljuddämpare. Metoden att döda med skjutvapen med sådan utrustning är, visar han, väl känd inom militära grupper som är ute för att slå till med överraskning och inte vill avslöja den egna positionen. Syftet är då inte att ingenting ska höras – så effektiva är inte ljuddämpare – men att det dämpade ljudet ska göra det svårare att lokalisera var skytten befinner sig.
Och som J B Lindqvist konstaterar finns det centrala vittnesmål som just pekar på att ljudet från skotten var avsevärt mer dämpade än vad man kunde ha väntat sig från en magnumrevolver.
J B Lindqvist återkommer i sin text till den PM från en arbetsgrupp inom Säpo som presenterades våren 1986 och som just pekar på ett antal starka indicier på att det rörde sig om ett organiserat mord.
Han skriver också: ”Det måste dock än en gång nämnas att varken den här sammanställningen eller Säkerhetspolisens PM är någon sanning om hur mordet gått till, utan att de mönster som framträder i grunden vilar på tolkningar av vittnesmålen som kan visa sig vara felaktiga eller ha andra förklaringar, men det är inte poängen. Poängen är att dessa indicier analyseras, kritiseras och undersöks, det som blir kvar kan sedan bli en ny utgångspunkt för andra att arbeta vidare med.”
Det är en bra inställning. Och jag är övertygad om att J B Lindqvists arbete med dessa centrala frågor kring mordet kommer att ha betydelse för den fortsatta diskussionen kring detta fortfarande sorgligt aktuella ämne.
FOTNOT: Journalisten och författaren Bjarne Moelv skrev för några år sedan en text här på bloggen som också handlar om hypotesen om en militär övning under mordnatten.
Otto Ekevi har på Youtube gjort en lång intervju med privatutredaren Erik Engström på samma tema.
FOTNOT 2: Jag vill bara påminna om att i morgon, lördag den 3 februari, träder en ny regel i kraft här på bloggen: jag publicerar bara en kommentar per person och dygn. Bakgrunden till regeln har jag beskrivit i det här inlägget.
