Årets rikskonferens för det som kallas ”Folk och försvar” avslutades igår. Bakom denna årliga konferens – som arrangerats sedan 1946 och varit i Sälen sedan 1993 – står föreningen med samma namn.
Måleriarbetarnas standar 1 maj 1908
Föreningens verksamhet finansieras enligt hemsidan ”främst genom ett bidrag från försvarsdepartementet”, vilket inte låter så ”folkligt” i mina öron. Inte heller framstår det så när jag ser vilka som är där och pratar. Det är istället ett tydligt etablissemang som samlas: krigsmaktens högsta ledning, ledande politiker, näringslivets toppar, krigsmaterielproducenter och naturligtvis kungahuset.
Centralförbundet Folk och Försvar beskriver sig på sin hemsida som att det:
..är en partipolitiskt obunden sammanslutning av demokratiska riksorganisationer, som genom sitt medlemskap vill främja samhällets säkerhet samt arbetet för fred, frihet och demokrati.
Men budskapet från konferensen handlar inte om fred eller hur vi ska uppnå en fredligare värld.
Nej budskapet handlar istället om att vi ska förbereda oss för krig. Alla talar de om detta: överbefälhavaren, statsministern, försvarsministern, civilförsvarsministern, med flera.
Statsministern säger i en för honom stiltypisk formulering till SvD att
Syftet är inte att skrämmas på något sätt, syftet är att inskärpa att det här är allvar på riktigt
Ja, han säger till och med att han vill vara ”transparent” med detta budskap.
Men tydligen har detta ändå skrämt upp ganska många, både barn och vuxna. Det förvånar mig faktiskt. För inte är det väl en nyhet? trots att det presenterats och diskuterats som det i de dominerande medierna.
För är det något som vi varit översköljda med under de senaste åren så är det en flodvåg av propaganda som handlar om krigshot och om att vi då måste möte det med upprustning (det militära försvaret ökar med mer än 27 miljarder kronor mellan 2023 och 2024, en ökning med 28 procent), accepterande av USA-baser på svensk mark, accepterande av kärnvapendoktrinen, anslutning till Nato och så vidare. Detta samtidigt som den långsiktiga nedrustningen av välfärden fortsätter och (apropå att främja demokratin) stödet till kultur och folkbildning minskar och stödet till fredsorganisationer och mindre tidningar och tidskrifter dras in.
Redan för nästan exakt två år sedan talades det i medierna om att barn var oroliga för att det skulle bli krig i Sverige. Det var då när det – som en ”signal-åtgärd” – rullade tanks på Gotland och samma militäretablissemang talade om att de rustade för krig. Jag skrev om det i en blogg 18 januari 2022.
Men även om det alltså inte var en nyhet att militäretablissemanget talar om krigshot så är det naturligtvis sant att världen idag på många håll är mer hotfull och mindre fredlig. Däremot fortsätter jag att tvivla på att Putin kan eller ens vill angripa Sverige. Den ryska armén har inte, såvitt jag förstår, varit speciellt framgångsrik i sitt anfallskrig mot Ukraina. Jag tycker alltså att vi bör ifrågasätta denna upprustning och betänka att även militären och krigsindustrin är uttryck för det som brukar kallas ”särintressen”. Som jag också skrivit många gånger förut tror jag inte heller att vi blir tryggare som del av en aggressiv krigsallians under USA:s ledning och i kompisskap med länder som Turkiet. Tvärtom.
En intressant detalj i sammanhanget var att när ÖB Bydén talade om att klara av att möta ett krigiskt angrepp så nämnde han även vikten av att olika delar av välfärden som sjukvård och barnomsorg måste fungera. Men en sådan tanke tycks inte alls finnas med i den nuvarande högerregeringens politik för att fortsätta försämringen av den gemensamma välfärden.
Klyftorna ökar i det svenska samhället och det gemensamma rustas ner. Men det militära rustas upp. Naturligtvis måste en sådan regering då tala om krig.
